Nytt år

Idag är det nyårsafton och vi har lite av ett "vågavägranyår" firande här hos mina föräldrar. Alla våra gäster har åkt hem innan tolvslaget, mamma och jag toflar omrking i myskläder, Martin är asocial, Moa sover snart men vi har haft trevligt och bra. Vi får se hur många som är vakna på tolvslaget *ler* Ett mycket bra slut på detta pissiga år.

2007 har både varit bra och dåligt. Året inleddes mkt bra med en väldigt efterlängtad graviditet och ett eget hus. Jag kommer faktiskt egentligen inte att klaga över året då det både har varit upp och ned. Det var egentligen bara i slutet som allt helt enkelt spårade ut. En väldigt sjuk Milla, en vidrig bilolycka och en soppa som jag inte ville bli inblandad i men som någon annan tyckte det var ok att bjuda in mig i.

Jag kan dock inte låta bli att känna en stor tacksamhet så här i slutet på 2007.

Martin
Jag är otroligt tacksam över min underbara Martin. Ska jag vara ärlig så förstår jag fortfarande inte hur han har kunnat bli min. Vi är ett grymt team som låter varandra växa till starka utvecklande människor. Min kärlek till honom växer sig starkare för varje hinder vi tar oss över.

Moa och Milla
Två underbara döttrar som jag har fått äran dela mitt liv med. Att föreställa sig livet utan dem finns inte och jag kommer inte ihåg hur livet såg ut innan Moa och Milla. Min kärlek till mina barn är enorm och rosen röd.

Familjen
Jag har världens bästa mamma, pappa och bror. En familj som stöttar och hjälper när livet känns som svårast. Det finns inget jag inte kan få hjälp med. Jag är även tacksam över min ingifta familj som har kommit närmare i och med Mats flytt.

Vänner
Jag har fått äran att lära känna några av världens bästa människor och lyckligtvis har många av dem samlas i området vi bor. Utan mina vänner skulle livet te sig väldigt tomt.


Gott Nytt År

Svårt

Jag har väldigt svårt att släppa bilolyckan och varje gång jag blundar ser jag släpet som far emot oss. Det handlade faktiskt om liv eller död och vi alla fick möjligheten att fortsätta våra liv. Jag är otroligt glad över att både jag och Katarina inte blev paralyserade utan att vi reagerade. Jag är mindre glad över att jag inte hade en endaste tanke på mina älskade barn som satt i bilen. Jag tänkte bara på mig själv.

Enligt polisen, som Staffan har pratat med, så har de aldrig sett en sådan änglavakt. Allt talade för att vi alla skulle vara mos men vi klarade oss. Katarina och Thomas har valt ett väldigt bra ställe för sin sommarstuga, ett ställe där änglar vakar.

Moa har pratat väldigt mycket om vad som hände. Hon pratar om lastbilen som körde på sin mamma så hon slutade andas. Hon bygger lastbilar/polisbilar/brandbilar/ambulanser i lego och kramar sin nalle som hon fick av brandmännen hårt. Jag önskar att även jag kunde leka av mig alla mina känslor.

Allehanda skrev om olyckan men den är lite missvisandes då barnen inte skadades

Jag ORKAR inte mer....

....skrek jag när jag låg i diket. Sen började hela min kropp skaka och rista av hyperventileringen och tårarna.

Allt började på morgonen när vi beslutade att köra till Luleå efter det att vi fick ta hem Milla från sjukhuset. Vi lämnade huset just vid 13.00 och ringde Katarina för att få en bensträkare efter halva vägen. Hon bjöd in oss på fika i hennes och Thomas underbart vackra sommarstuga. Milla hade svårt att komma till ro och fick stanna många gånger längs vägen men runt 20.00 var vi hos Katarina och hennes pappa Staffan. Vi fikade kaffe och kakor och just före nio började vi röra på oss.

För att komma upp på E4:an igen var vi tungen att ta oss upp för en brant backe som inte hade varit några bekymmer om det inte hade blivit blixthalt. Martin fastnade mitt i backen och gled ned i ett dike. Staffan och Katarina kom till vår undsättning men trots fyrhjulsdrivt kunde vi inte bogseras upp. Som tur var fanns en granne med traktor i närheten och efter många om och men kom vi oss upp. Både jag och Katarina skakade när nervositeten gick över i lättnad över att det hade gått vägen. Vi kramade om varandra och sa att vi minsann skulle skratta åt detta om några dagar. Vi var tvungen att packa om lite väskor innan vi kunde köra vidare. Moa underhöll sig själv med en Nalle Puh film och Milla hade lyckligtvis somnat. Helt plötsligt hör jag hur Martin skriker:

- AKTA!!!!

Jag tittar upp och ser hur en långtradare har tappat kontrollen och att hans släp är på väg mot oss. Helt plötsligt ligger jag i diket och känner att jag verkligen inte orkar mer. Jag hör hur Martin skriker mitt namn och jag svarar. Han hittar mig och frågar hur jag mår. Jag känner att jag har ont i ansiktet och bröstkorgen. Helt plötsligt slår det mig: hur mår barnen? Var är Moa och Milla? Jag ser vår bil som verkar vara oskadd och sjunker sedan ned ännu mer i chocken. Någon säger att ambulans är på väg och att jag har blivit träffad av Staffans bil. Helt plötsligt sitter jag i bagageluckan på vår bil och fryser så jag skakar. Mörkret lyses upp av blåa ljus och jag kan verkligen inte sluta gråta. Martins varma armar byts ut mot Staffans trygga famn. Sen ligger jag i ambulansen på en hård bräda och börjar komma till sans. Jag försöker förklara att jag nog inte är så skadad men jag låter nog inte så övertygande. Väl inne på akuten blir jag behandlad som en trauma patient, mina kläder klipps upp och jag får en får skiktröntgen. Allt visar sig vara bra. Jag har fått skrubbsår i ansiktet och en blödning och svullnad över bröstkorgen.

Det som har hänt är att både jag och Katarina har hoppat ned i ett stenigt dike. Katarina ser hur jag hoppar så jag har inte blivit träffad av någon bil. Staffan sitter i sin bil och är på väg ut när det 20 ton tunga släpet träffar hans passagerar sida. Han slungas ut ut bilen och under skyddsräcket. Martin hinner springa undan framför Staffans bil. Katarina blir chockad även hon men hon har grym sinnesnärvaro när hon tar med sig Moa och Milla till en stuga i närheten. Hon var den ende som tänkte på barnen! Staffans klarade sig med en öm höft och ser till att lastbilshauffören ringer efter hjälp och att varningstrianglar sätts ut. Martin tar hand om mig.

Vi måste verkligen tacka vår lyckliga stjärna för; Att ingen blev skadad mer än blåmärken och skrubbsår, att släpet träffade och totaldemolerade Staffans bil för annars hade det träffat vår bil där Milla sov och Moa såg på DVD, att Staffan var på väg ut och att hans bil inte var vänd åt andra hållet, att Katarina och jag reagerade så fort för annars hade vi inte suttit här nu.

Vi fick stanna hos Katarinas föräldrar över natten, vilket var gudomligt skönt. Vi fick chansen att prata av oss och hela familjen fick oss att känna oss välkomna mitt i deras trauma. Jag vet inte hur vi ska kunna tacka dem.

Jag kan nu konstatera att julen 2007 är den absolut värsta jag har upplevt och det var verkligen inte meningen att vi skulle åka till Luleå.

Permis 2.0

Nixipixi inte fick vi skrivas ut idag men vi fick 6h permis i alla fall.

Igår när vi kom hem skulle man kolla om man kunde byta ventileringspreparat så vi kunde ge Milla det i flytande form hemma. Tyvärr gick det mindre bra och man fick koppla på syrgasen igen. Klarar hon natten utan syrgas skrivs vi troligen ut i morgon.....håll tummen!!! Man vet väl inte riktigt vad Milla har fått. Det kan vara virus, influensa eller förkylningsastma. Vi ska i alla fall vara observant vid nästa förkylning.

Jag har just varit ute och tokgått och ska nu ta en skön välbehövd dusch. Milla ska badas och sen ska vi åka tillbaka.

God fortsättning

Permis

Denna jul blev väl kanske inte vad vi hade tänkt, men iblad blir det bara så.

Just nu är jag och Milla hemma på permis. Milla är egentligen inskriven på barnkliniken men idag på julafton får vi komma hem en stund. I fredagskväll tyckte både jag och Martin att Milla inte var som vanligt så efter lite velande (vill inte bara bli hemskickad med stämpel överbeskyddande föräldrer) åkte jag och Milla in till familjeläkarjouren. Där blev vi genast skickad till barnkliniken i den större staden. När vi kom dit blev vi inlagd i en isoleringssal. Man trodde Milla hade fått RS-virus. Hennes syresättning var dålig och hon blev kopplad till syrgas samtidigt som man ventilerade henne med adrenalin (hm, det hette något som jag nu inte kommer ihåg). Den natten var jag väldigt glad över att vi hade åkt in för Milla var absolut supersjuk. Hon andades tungt, ytligt och väldigt ansträngt. Jag tackade min lyckliga stjärna att vi var övervakade hela tiden.

I lördags (den dagen vi egentligen skulle ha åkt till Luleå) tog man ett RS-virus test som visade negativt. Bra för det betyder att hon kommer att bli friskare snabbt. Vi är fortfarande isolerade så vi inte ska smitta. Milla blev av med syrgasen i morse och man har glest hennes ventileringar till var tredje timme.

Nu ska jag ut och gå lite (är rätt jobbigt att vara instängd i ett litet rum) och sen äta god oxfilé med min familj. Den riktiga julmaten tar vi när vi blir frisk.

Samtal om döden

- Mamma?
- Mmmm
- Har din mormor och morfar dött?
- Ja
- Då är de i himlen och är änglar
- Ja, kanske
- Då får du låna min morfar och mormor
- Vad du är snäll Moa!
- Varför dödde din morfar och mormor?
- Ja du, de blev gamla och sen sjuk
- Är min mormor gammal?
- Jo, men inte så gammal
- Jaha, bara liiiiiite gammal
- Mamma, om jag dödde då gråter du och sen kan jag sitta där uppe (Moa pekar på ett moln) och vinka till dig.
- Jag skulle bli så jätteledsen om du dog
- Fast då kan jag prata med dig
- Fast om du dog Moa skulle du inte finnas mer och då kan man inte prata
- Jo, för vet du......simbas pappa han doggde och han kan prata!
- Jaha (dessa disney filmer....tacka vet jag astrid lindgren)
- Mamma, om jag sprang ut där (Moa pekar mot bilvägen) då dödde jag
- Ja usch vad hemskt det får du inte
- Mamma, när ja kommer hem vill jag ha kall Oboy!

Förkylningen från h*vetet

Stackars lilla Milla, hon har inte fått vara frisk många dagar i sitt liv, typ en sådär 10-15. För någon dag sedan tog jag ned förhöjningen på hennes säng (det är lättare att sova om huvudet är högt vid förkylning) för att sätta upp den i söndags. Hon har fått en superslemmig hosta och det rinner ur näsa, ögon och mun. Jag har gett henne en sup i två kvällar nu bara så att hon inte ska ha så ont i kroppen. Hon till och med ser risig ut. Stackars lilla docka.

I söndags var vi på en julmarknad här i närheten och jösses vilken mysig sådan. Inte en enda ballong-, krydd- eller sockknalle utan bara hemmagjorda saker. Trist nog tog vi inte med oss tillräckligt med kontanter. Det fanns dock en kvinna som sålde supersmaskiga hemmagjorda bakverk och jag frågade henne om hon mot förmodan tog kort. Så klart gjorde hon inte det men hon tyckte att vi kunde handla nu och betala någon annan gång?!? Jag såg nog helt nollad ut av förvåning och stammade fram att vi nog ville göra rätt för oss. Då sa hon att vi kunde ta hennes kontonummer och föra in pengar när vi kom hem. Det lät som en bättre plan och vi tog för oss av läckerbitarna. På vägen hem insåg jag att hon inte hade tagit några uppgifter av oss som garanti. Vi hade kunnat blåsa henne rejält men som de goda medmänniskor vi är så betalade vi självklart.

Jag har hamnat lite av i ett vaccum och känner mig ganska tom. Det är mycket som händer runt omkring mig och jag vet inte riktigt hur jag ska hantera vissa saker. Det löser sig nog ska ni se.
Nu ska jag sätta mig och sticka färdigt en av julklapparna.

180

Livet rusar i 180 och jag känner mig helt, totalt tom och knäckt. Mina känslor pendlar fortfarande mellan stor sorg och absolut glädje. Jag har fått magkatarr och spänningshuvudvärk. Egentligen borde jag bara helt enkelt vara glad och njuta av det enorma jobb jag har gjort. Trist nog blir det en omöjlighet då glädjen grumlas av de konflikter jag dagligen har med min "partner in crime" (inte Martin). Jag har ingen aning om var sjutton jag har henne och vad hon vill, allt jag vet är att hon slukar min energi. Hon förstår inte att vårt ursprungliga projekt är över, vi har gått i mål och nu är det dags att starta ett nytt projekt med nya mål och nya deltagare. Hon har dessutom ställt till det så i den milda grad att styrelsen inte vill ha henne kvar! Detta underlättar inte situationen, bra jobbat!! Nä, nog om det.....jag har även haft presskonferens med stadens media vilket var skoj och lärorikt.

Snart är det jul och nästa lördag packar vi bilen för en tripp till kallare klimat. Vi ska fira uppe i norr hos min mans familj. En dryg resa på 80 mil i bil med två små.......tjoho vad roligt..... Vi har nästan alla julklappar klara och min till Martin kommer att bli perfekt! Måste bara fixa lite med den först.

Moa har julpysslat en hel del. Vårt senaste prjekt var smällkarameller som hon ska dela ut. Ålis (Elise som hon då är döpt till *ler*) har fått sin som innehöll riktigt godis....mums. Ålis, Signe och Frida var här och fikade dagen då vi fick vårt besked och jösses vad skönt det var att få prata med en vettig människa! Moa och Ålis lekte doktor och hela vår säng var fylld med leksaker *ler*

Idag har vi faktiskt varit på kalas. Samuel fyllde 4 år. Fy fasen vad tiden har gått fort, det var ju för sjutton gubbar igår jag var på mammayoga med Sandra. Nu har vi två barn och häxhår....höhö

Nä nu ska jag nog sätta mig och dumtitta på teve.

JA!

Skolverket sa JA!
Idag kom beslutet och dagen har varit helt galen. Jag har aldrig någonsin haft en sådan känslomässig bergodalbana. Mina känslor har pendlat från den största glädjen till den största sorgen, från en stor uppgivenhet och ilska till en bra förståelse. Just nu är jag så galet trött i huvudet att det bara snurrar, inga tankar är vettiga.

Fattar ni......skolverket sa ja!
Skolverket tycket vår pedagogik var lysande och diggade vår idé på hur eleven kan hamna i centrum.

Mitt i allt detta stod min käre far i dörren och sa:

- Hallå!

Han hade varit på ett uppdrag i närheten och passade på att köra 17 mil för att hälsa på. Underbart!

Vill ni veta vad skolan ska heta och var ni kan hitta skolan så får ni lämna en kommentar med er mailadress så mailar jag.

Otroligt dålig start

Nä, just nu vill jag bara dra täcket över huvudet och börja om.

7.30 väckte Martin mig med en puss (alltid trevligt) och jag sprang ned till duschen (tänkt snart kan jag skriva att jag bara sprang till duschen). Under tiden vaknade Moa och Milla. Moa är inne i någon försenad treårstrots eller tidigt fyrårstrots så när jag kom upp från källaren inledde vi dagen med en viljekamp.

- God morgon Moa, vad bra att du är uppe. Ska vi ta och klä på dig och tätta stjärten medan pappa gör frukost?
- NEJ!!!
- Jo, kom nu älskling.
- NEJ!!! Pappa! (Moa klänger nu fast vid Martin)

Där ger jag upp. Orkar inte bråka så jag går muttrandes till sovrummet för att klä på mig. Möter upp familjen vid frukostbordet där Moa kvittrar som en fågel. När frukosten är uppäten tar jag med mig Moa upp för att klä på henne. På första trappsteget ber jag henne lämna ett snöre och hon skriker NEJ! Då sliter jag snöret ur hennes hand, jag lessnar. På toaletten är hon sur och gnällig. Det går inte att prata med henne överhuvudtaget. Hennes tonval är grymt irriterande och jag känner hur det kokar i exakt hela kroppen. Tillslut exploderar även jag och hon får en banning:

- MOA, NU RÄCKER DET!!!!

Just nu har vi verkligen ingen harmoni och balans i denna familj. Moa är trotsig, jag är överbelastad och Martin känner sig itusliten av alla grejjer han ska hinna med. Nu kan jag bara prata för mig själv men satan vad jag är less på allt.

Jag är less på att jag får ta de absolut flesta konflikterna med Moa. Jag har blivit den elaka mamman och Martin är den snälla pappan. Moa skriker efter uppmärksamhet och blir förvirrad av det hon får. Jag ger henne bara negativ sådan medan Martin gör allt för att avlasta och ger på så sätt positiv. En typisk dag hos oss ser ut på följande sätt:

Runt sex stiger jag och Martin upp och strax efter det Moa. Martin försöker hinna med att äta med Moa innan han sticker vid sju. Jag och Moa brukar inte bråka på morgonen så det mesta går smärtfritt. När jag hämtar henne på dagis kan hon antingen vara så trött att hon bara gråter eller lägga av sig sin snälla roll. Det brukar ta lång tid innan vi har lämnat byggnaden (om vi inte ska göra något som Moa tycker är roligt). När vi väl är hemma skriker hon efter uppmärksamhet och jag gör verkligen allt för att tillgodo se den genom pyssel eller lek. Runt fem kliver Martin in genom dörren och Moa klänger sig fast vid honom. Vi sätter oss vid matbordet och Moa vill oftast inte äta (konflikt). Sen börjar bolibompa och vi sätter oss. Vid läggdags kommer Moa oftast på att det är pappa hon verkligen älskar och är det då jag som ska lägga henne slutar det alltid i tårar. Hon älskar pappa och han ska läsa. När hon väl är i säng (och jag har lagt henne) tassar hon ned ett par gånger för att säga saker till pappa.

Moa är pappas lilla tjej och har alltid varit det men nu blir det så tokigt. Det är jag som är hemma med henne, det är jag som tar största ansvaret då Martin jobbar och renoverar. Moa vill inte det och vill ha sin pappa. Martin, stackaren, slits itu av renovering, jobb och förpliktelser. Han hinner inte med sig själv eller Milla. Milla det är min lilla dotter som Martin knappt hinner lära känna.

Jullov.......JA TACK!

Hyss

Moa har börjat med en hel del hyss. Hon gömmer saker villket inte är något problem om hon skulle komma ihåg VART hon har gömmt prylarna. Just nu saknas Moas filt och min vigselring (den kan dock ligga i elementet.....mera hyss). Moa har även inspireras av Alfons Åberg och hans knyteri, vårt hus ser just ut som Alfons lägenhet då han hade lärt sig att knyta. Det är snören och knutar överallt och man får vara väldigt uppmärksam så man inte fastnar i en av Moas många "fällor"

Igår när jag sent omsider slet mig från datorn och kravlade mig i säng hittade jag en Moa i vår säng. Då jag inte orkade bära över henne puttade jag lite på henne och kröp under täcket. Jag studsade väldigt snabbt upp igen och tände lampan. Hela min sida av sängen var täckt av sågspån......jätteroligt! Det vara bara att gå ned och hämta damsugaren.

Sanningar

Då alla kanaler bara visar skit på lördagar så måste man hitta på andra saker att underhålla sig med. så jag tänkte underhålla er med några sanningar om mig själv

Sanning nr 1
Jag är sjukligt pedantisk och har grymt svårt att ta emot besök i ett stökigt hem. För att kunna sätta mig i soffan och slappna av måste huset/lägenheten/omgivningen vara iordningsställd, dvs. ingen disk på diskbänken, alla saker där de ska vara, tvätten hängd, inget på golvet mm mm

Sanning nr 2
Även fast jag bara har gjort en sak en endaste gång, som ex simhoppning, så använder jag uttrycket brukar. Jag brukar alltså simhoppa.

Sanning nr 3
Är jag deprimerad, på dåligt humör eller stressad småäter jag exakt hela tiden. Maten lugnar mig

Sanning nr4
Jag har sjukt dåligt sjävlförtroende och måste vara bäst för att må bra.

Sanning nr 5
När jag går på toa och ska bajsa måste jag aningen läsa eller lösa Sudoko

Sanning nr 6
Jag är en grym pessimist, inget kommer att bli bra och allt kommer att sluta i katastrof

Sanning nr 7
Som en kameljont tar jag över dialekter, är jag ex i Skåne börjar jag prata skånska

Hm, nu får det räcka för idag men jag återkommer nog för detta var skoj

Allt och inget

Min förkylning blir inte bättre utan tvärtom, sämre. Har haft en väldigt seg dag idag med huvudvärk, ont i kroppen och små feber. Var dock så illa tvungen att baka de pepparkakor jag hade lovat Moa att göra.....hujja. Nåja, efter en sabla massa kavlande så har vi årets skörd av kakor klar.

Milla har reagerat på de sprutor hon tog i torsdags och har nu haft två tunga dagar. Just nu så sover hon. Jag gav henne en supp (en stjärtplugg med smärtstillande) vid halv fyra och och en timme senare somnade hon som en stock. Hon sover fortfarande och jag hoppas verkligen att hon sover hela natten. Det var tänkt att vi skulle på härliga Sandras julfest men vi fick ringa återbud.

Jag känner mig otroligt irriterad och har noll tålamod med Moa....just nu hör jag henne komma smygandes ned för trappen grrrrrr....egentligen borde jag vara väldigt glad då jag har en liten glad överraskning. Jag tror det har att göra med att jag är vädligt trött och sliten, det går nog över snart.

Nä nu ska jag faktsikt ta mig en lur vid teven!

"Så bedårande...."

Vår yngsta dotter är så bedårande och propotionerlig, de ni!

Milla och jag var på BVC idag för att ta hennes första vaccinationsspruta (eller då två varav den ena vi själva får stå för, en annan historia som är irriterande och osvensk). Två sköterskor tog varsinn spruta och räknade till tre....Milla spände hela kroppen som en okokt makaron, drog in luft i lungorna, krökte tårna, öppnade munnen och släppte ut ett illskrik. Hela ungen förvandlades till en mycket röd och mogen tomat. Jag var tungen att lämna rummet och kasta fram bröstet. Milla skrek, frustade, sög, kräktes, skrek lite till och fräste samtidigt som en bunt sköterskor stod vid sidan om med huvudena på sned och sa:

- Åååååå, så bedårande!

Hm, jag tycket inte hon var så söt men smaken är ju som baken. Hon är i alla fall lite ovanlig (enligt tanterna på BVC) då hon ligger exakt på medelvärde på alla tre kurvor (längd, vikt och huvud) vilket (enligt tanterna) gör henne så docksöt och propotionerlig. Fast jag måste ju bara hålla med....*ler*

Moa är inne i en stor fantasiperiod just nu. Hon berättar sagor, leker rollspel och försvinner i det blå. Nedan ska jag försöka återge en av hennes sagor

- Mamma, vill du att jag ska berätta en saga?
- Ja vad roligt!
- Det var en gång en PINSESSA och en VARG!
- Eller mamma ska jag ta en kort saga i stället?
- Okej
- Det var en gång tre bockar som skulle gå över en bro och under bron satt ett TROLL, fast det var ett liiiiiitet troll, så här litet (Moa visar med fingrarna), inte elak!
- Mmmmmm
- Och DÅ gådde bockarna...gå gå gå gå gå gå gå gå gå gå gå gå gå gå gå gå gå gå gå gå (samtidigt som detta mantra sägs fingergår hon på bordet)
- Men Moa, vad hände sen?
- Och DÅ kom trollet och bockarna blev uppnätna
- Snipp Slut

Meeeeen

Alltså, vad sjutton!

Om ni inte orkar höra mer gnäll från mig är det bäst ni slutar läsa NU!

Vaknade med igentäppta näsborrar och skorvlig hals.....vad in i självaste "pippippippippipipipip"! I min enfald trodde jag att min förkylning var över och att jag kunde träna igen....men nej. Det är dock perfekt väder för långa löprundor och jag börjar få panik. Jag känner hur byxorna bli mindre och fläsket ökar....ååååååå....inte bra. Suck och stön.

En liiiiiten bra sak är att jag i alla fall inte har ont i bihålorna, nässköljaren verkar fungera (peppar peppar ta i trä)

"Prisa gud....här kommer skatteåterbäringen!"

Efter en aningens svettig natt och dag var jag så illa tvungen att logga in på banken för att kolla status.....11000 kr?!? Nä, nu måste jag minsann ha hamnat på fel konto.....va fasen kontonumret stämmer....SKATTEÅTEBÄRING!

Det hade jag ju helt glömt bort att den skulle komma i december (jag hade ju inte tjafs då min förra chef var ett svin och var tvungen att vänta)

GOD JUL!

En annan trevlighet är att Martins storebror Jan har blivit pappa. Äntligen, efter 6 tjejer, har en gosse föds in i släkten.

God Jul era skitskallar

Idag fick vi vår elräkning.......8500 kr! Helt j*vla otroligt.....god jul och gott nytt år! Hur sjutton ska man kunna planera om räkningen varierar mellan 3000 och 9000? Undra om vi har något mer på vinden som kan säljas på blocket? Hujja vad arg jag är just nu. Min nya snygga och dyra frisyr känns helt bortkastad, bara slöseri med pengar.

Milla levde loppan hos frissan. Hon pratade, sprattlade, skrek, åt, kräkdes och sket blöjan full under tiden jag satt i stolen. Milla ville verkligen inte alls sova eller sitta i babyskyddet....nä då. Sen när vi kom hem från dagis var jag tungen att gå på toa och lämnade Milla på vår säng. Helt plötsligt hör jag ett avgrunds vrål och jag springer till rummet. Jag hittar en superskrikande bäbis och en mkt ledsen Moa. Det visade sig att Moa hade hoppat i sängen och hoppat på Milla!!!! Jag försökte få henne och berätta var på Milla hon hade hoppat och hon snyftade fram att det var hennes mage. Mitt hjärta slog i tusenåttio tills Milla hade lugnat ned sig.

Tung dag!

För mycket

Just nu är det bara för mycket som snurrar. Var just och lämnade Moa på dagis där vi insåg att jag missat att de skulle till en närbelägen kyrka. Det var alltså meningen att jag skulle ha lämnat henne på kyrkan och inte dagis. Som tur var fanns de mindre barnen på plats och Moa fick stanna. Ehe?!?! Undra hur sjutton jag kommer ihåg att att borsta tänderna.

Igår la vi klinker på badrumsgolvet och just före midnatt packade vi ihop för sängen. Det kommer att bli grymmarns snyggt när det är klart betydligt snyggare än mina händer.....*ler*. Jag måste dock inhandla ett par arbetsbyxor med knäskydd för rackarns vad ont jag har!

Om någon minut måste jag komma ihåg att lämna hemmet för ett välbehövt besök hos frisören. Innan dess måste jag plocka upp Milla som ligger på golvet och är missnöjd!

Familjeråd

Precis just nyss hade jag en mysig stund med min man. En pratstund över en tekopp, samtal om livet, barnen, huset och rädslor. Pratstunden mynnade ut i vissa nya riktlinjer och strategier, riktlinjer och strategier som vi tillsammans har skapat och som vi står enade inför. I morgon ska vi ha en mysig stund med Moa där vi ska berätta vad som ska gälla vid läggdags och toalettbesök.

Jag har mången gång ställt mig frågan om vi fattade rätt beslut när vi bestämde oss för att köpa huset. Det blev inte som jag trodde och jag har hamnat i en roll som jag inte gillar, nämligen hemmafrun. All Martins vakna tid (som inte spenderas på jobbet) går åt till renovering och all min vakna tid går åt att sköta markservicen. Jag har aldrig möjlighet att renovera vilket känns oerhört trist. Fast efter kvällens mysiga stund finns en strategi och en plan som gör att det känns lite bättre.

Mysiga stunder över en tekopp skapar ofta lite rosa skimmer över den ganska grå vardagen

Äntligen fredag!

Så skönt med helg! Även fast jag är ledig typ varje dag så är det ändå något befriande över att fredagen är kommen och helgen står i porten. Martin är hemma med familjen och ingen behöver stressa. Fredagen blir en startsträcka till den stundande helgen då Moa inte går på dagis. Vi behöver inte äta frukost vid 7.30 för att hinna och jag behöver inte stiga upp i ottan för att duscha. En skön dag! Idag kommer det dessutom bli en mysig dag då vi ska plocka upp Martin och äta lunch ihop.

Igår höll jag på att promenera livet ur mig själv. Först tog jag en sovande Milla till staden för att inhandla en reflexväst, dobbar till löpskorna (jag törs inte riktigt ta ut löpsteget då jag är rädd att halka), present till en av Martins syskon samt lån av böcker på bibblo. Snön dalade ned och det var superhärligt, enda nackdelen var att snön var blöt och ganska tung. Sara kom sen med det lysande tipset att ta pulkan med till dagis så Moa kunde åka hem. Tipset hade varit superlysande om inte det hade varit plusgrader och otroligt blöt snö. Fy fasen vad jag slet för att först få vagnen och pulkan till dagis och sen hem en tung Moa i en oglidig pulka. Jag var helt slut när jag kom hem men Moa var mycket nöjd och det är väl det som var tanken. Trist nog blommade min förkyldning upp igen under natten....rackarns illa. Nästa gång ska det vara några minusgrader och nyplogat!

I morgon bär det av till Södertälje och en tur på TomTits! Det är dagis som har annordnat denna lysande idé. Vi samlas utanför dagis vid 8 och kommer att komma hem vid 19.00. Dagis bjuder på allt....mycket bra!

Nä nu ska jag plocka upp en otroligt snorig Milla och försöka suga ur lite snor ur hennes näsa (ja, det finns mycket äckligt när man är småbarns förälder)

Vinter

Nu börjar det äntligen likna vinter här i trakterna. Just nu snöar det en massa finsnö som lägger sig som ett täcke på marken. Allt har blivit ljusare och trevligare. Nu får vi bara hoppas att snön ligger kvar och inte blir till en geggig sörja igen.

Det har annars inte hänt så värstans mycket här. I tisdags for jag till jobbet och fick som vanligt panikångest vilket ledde till att nästan hela dagen var förstörd......varför jag utsätter mig för detta? Ska jag vara ärlig så vet jag inte längre vad mitt syfte är. Nå ja, nog om tråkigheter. Sen for jag och tjejerna (jag verkligen älskar att säga tjejerna *ler*) hem och bakade lussebullar. MUMS!

Igår var jag otroligt flitig. Först fikade jag med en väldigt gravid Johanna, alltid lika trevligt att få skvallra med henne. Milla var faktiskt på sitt bästa humör och kunde njuta av sin caffé latte *ler*. Sen travade vi till banken där Milla beslutade sig för att skrika sitt allra högsta skrik. Där tömde jag Moas spargris som hade en salig blandning av oilka valörer (plastpengar, norska pengar, papperlappar och riktiga sedlar), lämnade DVD skivor fyllda med bilder i vårt bankfack. Jag fick även panikamma i bankfacket....höhö. Sen for jag hem och åt en sen lunch för att sedan fara och hämta Moa och åkta till Frida och hennes tjejer för en trevlig stund. Moa och Elis lekte massor och i bilen hem somnade Moa som en klubbad säl.

Idag ska jag till bibblan och låna lite böcker, det kommer att bli en härlig promenad i snön!

Jag känner att jag inte riktigt kan koncentrera mig på att skriva blogg just nu, det snurrar för mycket.

En massa kaos

Jag har aldrig förr sagt: Äntligen måndag! Men någon gång ska väl även det hända.

Helgen har varit galen, helt fullkomlig vansinnig och nu är den över....pust. Kära svärfar har varit här och hjälpt oss med renovering. För Gunnar finns inget som heter sakta mak utan allt går undan. Stackars Martin är helt slut och kommer att somna när han läser för Moa *ler*. I lördags höll gubbarna och jag på till 00.30 (kan tilläggas att jag inte höll på hela dagen utan bara efter det att barnen hade somnat). Min natt blev kanske inte den bästa då Milla ville vakna varannan timme. På söndagen slet gubbarna vidare och hade nu även hjälp av Matte. Martin hamnade i säng just efter 01 och klockan tjöt vid 06 i morse. Martin ställde om klockan och somnade om innan huvudet landade på kudden. Nu är i alla fall badrummet färdigkaklat, det saknas 2,5 plattor då fixen tog slut. I veckan ska vi foga och börja med golvet. Min juldusch kan bli verklig!

I morse stressade vi som sjutton för att hinna till dagis och när vi väl står vid grinden kommer en av fröknarna ut och meddelar att dagis är stängt. Vi hade missat att det skulle vara planeringsdagar måndag och tisdag.....pinsamt! Nå ja, jag stuvade in ungarna i bilen och for mot Valbo där det var syskonsånng. Härliga Sara och trevliga Sandra var där med sina busungar. Jag hade fått höra talas om en kvinna som tydligen inte skulle vara så snäll mot sitt barn och jag undrade om hon kanske skulle vara där igen. När sången drog igång visade det sig att jag satt brevid henne. Denna gång drog och slet hon inte utan hade i stället förfinat sin metod. Denna gång använde hon verbal misshandel. Jag har ALDRIG hört någon använda så fula ord till sitt barn. Hon kallade sonen för äcklig, jävla fjant unge och en massa annat fult samt att hon nöp och skakade grabben. En gång fick jag verkligen bita mig i tungan för att inte skälla ut kvinnan. Jag blev väldigt upprörd och fick svälja många gånger för att inte börja gråta (jag börjar typ alltid gråta när jag blir riktigt arg.....en mycket dålig egenskap). Efter sången pratade jag lite med Sara och Sandra som nog tyckte hon hade hållt sig på mattan. När jag berättade allt jag hade hört travade vi fram till ledarna för sången och berättade allt. Tydligen hade ledarna uppmärksammat henne och hennes metoder, vilket var bra. Är dock lite oroligt om de verkligen kommer att ta tag i saken. Vi kan trist nog inte göra så mycket mer. Stackars lilla pojke.

Nä, nu ska jag nog lägga mig på golvet brevid Milla och bara suga in hennes härliga doft (en svag pust av kräk och sötsur mjölk *ler*)

Ingen caffé latte bäbis

Milla är verkligen ingen bäbis man tar med på ett fik för en lugn och skön stund. Nix, Milla kräver ständig uppmärksamhet och rörelse. Jag har aldrig sett en bäbis vifta så mycket på armar och ben eller bli så uttråkad om inget händer på ett tag. Med Moa kunde jag sitta på stadens café några timmar utan problem. Det var så vi umgicks i MM (mammamaffian). Det är annorlunda nu och våra träffar är inte lika frekventa. Eller ja, vissa delar av maffian träffas minst en gång i veckan men jag har inte riktigt kommit igång än. Milla är fortfarande så liten och vissa saker går inte att gå på, som typ sången på onsdagar. Nåja, jag kommer igen snart! Trist nog var bilen upptagen idag så jag kunde inte åka till Sara för en lek- och skvallersession.

Det är stor skillnad på tjejorna. När Moa var i Millas ålder (typ 2, 5 månader) var hon ett kilo tyngre och 4 cm längre. Hon var dessutom grymt stadig i nacken och kunde underhållas i hoppgungan. Det är med sorg men jag får konstatera att jag inte får ett tjockt barn *ler*

Ibland undrar jag på vem Moa brås på. Som typ precis nu då jag frågade om hon ville ha en godis.

- Nej tack mamma.....jag tar hellre en banan!

Hallå!!! Banan är väl inte godis och vems barn är du egentligen...godis är ju en livsnyttig vitamin.

Svärfar och Martin pysslar på i badrummet och nu går det undan. Min dröm om en juldusch kan bli sann. Det skulle vara skoj om Milla fick bada utan att få blå läppar och frosskador.....Nä så illa är det inte riktigt.

Nu har Moa väntat så länge och hon verkligen längtar efter att få se på teve, alltså teve som inte är vuxen utan för barn. Tja, vad kan jag säga det är väl bara att slå på x-boxen.

Mer Brrrr

Inte friskare men inte sjukare heller. Tja, eller snoret har ökat volymmässigt men jag känner mig inte värre. Igår var jag helt övertygad om att jag skulle få influensa (har haft det en gång och vill ALDRIG ha det igen). Millas snor har dock ökat och Martins halsont vill inte försvinna. Moa snorar på men är pigg.

Jag är dock nästan sjukligt rädd att jag ska få bihåleinflammation igen, så rädd att jag har köpt en nässköljare. Såg på Oprah (jag veeeet) om att en näsbidé var mkt bra om man hade trånga bihålor. I Sverige heter det nässköljare men det går ut på samma sak.....att trycka in saltvatten i ena näshålan och låta det rinna ut ur andra. Vi får se om det funkar

Det värsta är att det är perfekt väder för att springa, vädret hånar mig och min "komma iform till sommaren 2008" kampanj. Jag hoppas denna pest går över snart.

Idag kommer svärfar på besök, Moa och Martin ska hämta honom på tåget senare. Moa är superglad då hon äääääälskar farfar *ler*

Brrrrr

Jag är sjuuuuuuk
Frossa och smärta i exakt hela kroppen, fy rackarns vad illa. I morse hade jag ont i huvudet men i övrigt helt ok. Hade Johanna på fika och efter hon for fick jag små frossa. För varje minut som går blir det värre och värre.

Nu är det så illa att Martin är hemma och är sjuk han med. Moa är snorig och Milla är gnällig och tät i näsan. Jippi!

Återkommer när vi har kryat på oss.....nu ska jag se på teve med Moa

23.30 och 4.40

23.30 vaknade jag av ett ryck då Moa verkligen panikskrek. Vanligtvis brukar jag buffa igång Martin så han får hämta henne men denna gång lät det verkligen som det inte fanns tid till det. Hon måste verkligen ha drömt något mycket äckligt som innehöll vatten då hon snyftandes berättade något om en hink med vatten. Jag var typ aningens för trött för att förstå något annat än att hon var ledsen och behövde bäras in i vår säng.

4.40 vaknade nästa tjej som nu var hungrig. Tyvärr somnade hon inte om som hon ska efter nattmackan utan låg och ålade sig i sängen. Tillslut var det vara att stiga upp igen och försöka vagga henne till sömns. Efter ännu några sugtag somnade hon och då var klockan 5.33. För att hinna duscha i lugn och ro samt ha möjlighet att inte åka till dagis i flottigt hår stod alarmklockan på 5.50. Så med andra ord var det inte någon idé att somna om.......GÄSP

Ja, ja.....men välkommen till ännu en ny vecka i mitt liv!

Nej!

Nu har än en gång det som absolut inte ska hända hänt. Ett ungt oskyldigt barn som inte har fått uppleva hela världen har insjuknat i Leukemi. Ett barn som inte är i min absoluta närhet men tillräckligt nära för att jag självklart berörs (som alltid) men inte riktigt kan släppa ur tanken. Tänk då vad släktingar i dess absoluta närhet och inte för att glömma barnets föräldrar då ska känna.

Barnets far hade i alla fall något klokt att säga när han sa att det är så klart det kommer att gå bra, något annat finns inte!
Men för att det ska gå bra krävs det en insats från oss! Så om du nu vill hjälpa till tycker jag du går in på Barncancerfonden och köper något ur deras shop eller bidrar med några kronor. Har du råd med den där godispåsen eller snusstocken har du också råd att rädda ett barns liv.

Pigga upp

När jag är lite nere brukar jag smyga in och titta på denna man. Då får jag gråta en skvätt och tänka att allt ordnar sig.
Shit, vilken solskenshistoria!

TiHi

Idag när jag satt i bilen och lyssnade på radio blev jag lite busig. Så busig att jag ringde och anmälde mig till radiotävlingen "sanning eller bullshit" som Christer sänder varje torsdag.

- Välkommen till Chirster!
- Ja, hej mitt namn är Lisa
- Hej
- Ööööö...Jo, jag vill delta i sanning eller bullshit
- Jaha, tror du du har någon chans då?
- Oj, ingen aning
- Nähä, jaha men är detta ditt mobilnummer.....
- Jo
- Ja men då kanske vi hör av oss.

Till saken hör då att jag var hyfsat nära IKEA där bilfärden skulle sluta. Så för att förhala bilresan lite (inte så lätt att prata i telefon med två små barn som inte sitter fast) körde jag en liten omväg. Mitt i allt detta ringer mobilen.....shit dolt nummer! Det måste ju vara P3....spännande!.

- Lisa (värsta käcka rösten)
- Ja, hej detta var från "pip pip" (en av våra två morgontidningar)
- Öööö...hej (fan ännu en försäljare, nej jag vill inte ha er skit tidning!)
- Jo, vi tänkte höra om du vill kommentera kommunens beslut
- VA?!?!
- Jo, er skola du vet, utbildningsnämnden har ju fattat ett nytt beslut då ni ändrade lite i er ansökan
- Jaha, nä jag har inga kommentarer (Fattar du inte att Christer från P3 kommer att ringa mig när som helst!!!!!) vi kommer att ha en presskonferens när allt är klart.
- Ok, ja men hej då

Fan...nu har ju linjen varit upptagen och ingen Christer kommer att ringa...snyft. Telefonen ringer igen och det är ännu ett dolt nummer.....är detta den andra morgontidningen går jag av.

- Lisa (ännu käckare röst)
- Ja, hej detta var från Christer är du beredd?
- JA!!!
- Då stänger du av radion och väntar kvar i luren

Jag är i närheten av IKEA så jag svänger in på deras parkering och inser att jag tuggar tuggummi. Febrilt letar jag ställen att lägga ifrån mig tugget, man vill ju inte smacka i radio alltså. Ratten fungerade finfint som tuggummi hållare. Men shit vad lång låt! Tar den aldrig slut? Är det pet shop boys nyaste? Undra hur Christer låter i telefon, jag menar jag har ju bara hört han om i radion (ehe?!?) , heter han Christer eller är det programmet som heter Christer?

- Då ska vi se hur det går för nästa lyssnare. Hej Lisa!
- Hej! (Shit jag är i radio!!!)
- Är du laddad?
- Ja (Fan kan du inte hitta på något annat att säga)
- Vad har du då gjort för att ladda upp dig?
- Jag har satt mig i bilen (j*vla idiot, kunde du inte säga nått bättre?)
- Tänker du bra i bilen
- Ja, ibland så (F*n han måste ju tro att jag har gått ur huset och satt mig i bilen....Ååååå)
- Ja, men då kör vi.....
- Fråga nr 1..... Den kinesiske diktatorn Mao Zedong gav order om att utrota landets alla sparvar...sanning eller bullshit?
- Öööööö.....(detta känner jag igen...Hmmm).....sanning!
- Det låter ju helt galet, Lisa, varför tror du sanning?
- Just precis därför (jag kan inte säga att jag är utbildad historielärare och känner igen detta för tänk om det är fel)
- Som en tvärtom lek menar du?
- Ja, precis!
- Ok, då ska vi se......(lång tystnad).....Grattis Lisa det är sanning
- Jippi
- Fråga nr 2......I sporten lerduveskytte använder man sig av en lerduva som är tillverkad av betong och sand....sanning eller bullshit
- Hmmm....(okej, ska jag nu ta bullshit för att förra var sant eller är det så att lerduvan innehåller betong...vad f*n är en lerduva????)
- Ja, men det är sanning!
- Då ska vi se.....(lång tystnad).....Nej, men det är bullshit då en lerduva innehåller asfalttjära och krita....
- Rackarns (va f*n!)
- Tack och hej

Jaha, då var det bara att kliva ur bilen och väcka barnen för en varmkorv på IKEA. Min karriär som radiokändis gick snabbt över

Nog var det väl självaste f*n!!!!!

Jag höll på att få ett modell större utbrott typ precis nyss.
På min väg till dagis insåg jag att vindrutetorkaren inte klarade av denna blöt snö och behövde penisoneras. I bilen får jag dessutom en vag känsla av att jag har försökt byta dessa torakrblad och totalt misslyckats. När jag kör upp på vår uppfart smäller det till och envisa Lisa uppenbarar sig...

- Om jag kan byta däck borde jag kunna sätta dit två vinduteblad!

Envisa Lisa travar rakryggad in i hallen där två nya vindrutetorkarblad (heter det ens så och sabla vilket långt ord!) som har legat några dagar som en påminnelse till hennes kära man att han ska byta. Hon inser snart att hennes älskade dotter har plockat ut bladen från kartongen och nu vet hon inte vilka fästen som passar vilka blad och vilket blad som ska in i de olika lådorna (och nej bladen såg inte likadana ut!). Efter en stunds eftertanke tänker hon ge upp men envisa Lisa pockar på så Lisa tar på sig skorna och ger sig ut i snörusket för att ta reda på vilket av bladen som ska vara längre än det andra. När hon ändå var ute tyckte hon det var en bra idé att försöka ta bort det gamla bladet. En stark deja vu känsla sprider sig nu genom Lisas kropp

- Jag har gjort detta förr och då misslyckades jag.....

Efter några försök lyckas hon pilla bort det gamla bladet från de isiga fästena. Väl inne igen inser hon att de längre bladet ska sitta på förarsidan...men vilka j*vla fästen ska då sitta på bladet. Lisa försöker titta på kartongen om det kan finnas någon manual men icket och kartongens inre är oroväckande tomt.

- Nog var det väl självaste f*n att man inte kan bifoga en manual!

På med ett av fästena och ut i snöovädret igen. Ska bladet nu vara åt höger eller vänster, ska kroken böjas åt något håll och fur satan får man på bladet på hållaren. Mitt i all denna frustration börjar Milla skrika då hon sitter i babyskyddet och är uttråkad. Lisas kropp börjar reagera på skriken, svetten porlar sakta fram samtidigt som hon försöker fokuser på att få fast bladet. Panik, är det enda ord som nu far genom hennes hjärna. Men så plötsligt händer det, precis som i Triss reklamen, bladet sitter fast och verkar fungera! Lisa andas ut och ska just gå in när hon inser att det faktiskt är ännu ett blad som ska fast..........

Tjött (jag vet hur det stavas men jag är tjött)

Moa beslutade sig för att vakna 06.00 (tror till och med att det var tidigare än så) då hon besvärades av sin täta näsa. Efter en tidig frukost ålade vi oss in i teverummet och såg på Dr Phil. Jag har lyckats att tuta i Moa att barnprogram bara visas på fredag och helgen...hihi. Nåja, jag orkade inte se så mkt av Dr Phil utan slumrade i soffan med en sovandes Milla i famnen (även hon är tät i näsan och vill inte gärna sova själv). Allt jag drömde om var att Mills skulle fortsätta sova efter vi lämnat Moa på dagis så även jag kunde få sova.

Nu är jag hemma från dagis och sover jag? NÄ!!!! Sover Milla? JO!!!! Varför är jag vaken? JAG VET INTE!!!!!! Efter några tröstlösa insomningsförsök var det bara att kliva upp och äta en bit sockerkaka. Irriterande!

Så medan jag sitter här och är smått arg kan jag ju tänka på något trevligt, som att jag hade besök av Sara och barn igår eftermiddag. Väldigt trevligt! Sen kommer Frida och barn i eftermiddag = mer trevligheter. Frida och barn ska få smaka på sockerkakan som jag redan har tuggat på.....hm, måste nog låsa in den så det finns kvar lite till sen...

Nä, här kan jag inte sitta! På med tjocktröjan och upp på vinden för att försöka bringa lite ordning i kaoset.

Måndag

Måndag igen och jag har massor att berätta......eller hur var det nu? Ja just, jag hade ju inget att berätta!

Nej, jag har inte varit på ett stort party och druckit goda drinkar, nej, jag har inte suttit uppe till midnatt och skvallrat över ett glas vin, nej, jag har inte rakat mina lurviga och glidit in i rafsettet, nej, jag har inte sovit till 12 för att sedan lägga mig framför teven och slutligen......nej, jag är inte sugen att byta bort min helg med familjen mot allt det andra.

Gud vad ni tappra läsare måste tycka denna blogg är trist.......*ler*

Det såg hårt ut

Så sa vår härliga dotter efter det att hon hade stoppat ned foten i en 10 liters limhink. Jag hörde ett förtvivlat rop efter min hjälp och när jag har rusat upp i vårt blivande badrum förstod jag varför. Moa har alltså stoppat ned hela sin fot och ben i hinken och har nu lim (som torkar på 10 minuter och är helt hopplöst att få bort) upp till knät! Jag skrattade så tårarna sprutade, jag och Moa grät ikapp fast hennes tårar var inte lyckotårar. Martin såg mest sammanbiten ut....hihihi

Idag har även jag fått vara med och renovera! Jag har tätskiktat vår bastu, inte illa! Martins lillebror MatteLinus har varit vår räddande ängel då han har varit här och hjälpt oss. Trist nog har jag aldrig kunnat vara med då någon måste laga mat, diska, lägga Moa och mata Milla. Jag har med andra ord varit den stereotypa husfrun. Fast idag hann jag hjälpa till vilket var väldigt trevligt.

Fast nu ska jag nog ta mina limmklibbiga fingrar med mig till sängen.

11 år och magknip

Idag har jag och Martin varit ett par i 11 år! Helt galet.
Någon som även är helt galet är Milla, hon har så grymt ont i magen. Det är verkligen kris! Aj aj vad hon måste lida precis som våra öron. Stackars lilla vän som får lida pga något jag har ätit. Hon gnyr till och med i sömnen (det få sömnpauser hon får)

Lillstruten

Se vilken guldklimp!
Hon väger just nu 5040 g och är 57 cm lång. hon har kvar en bit av sin navel som sakta håller på att ruttna bort. Hon kräks som en vintersjuk krake och skiter som en hel karl. Får hon inte sin vilja igenom skriker hon till hon får andnöd och blir blåila i ansiktet. Tummen är snart i munnen vilket kommer att underlätta för mina söndersugna bröstvårtor.

Hon är dessutom min egna lilla lillstrut som jag älskar!

Milk Shake

Serverade jag Milla när jag kom hem från min joggingtur *ler*
Jag fick ihop 6 km i snörusket! Är otroligt nöjd och lite mör, precis som det ska vara. Har dock insett att jag behöver ny träningsmusik då denna har gjort sitt.

Plä

Totalt anti!

Dagen började bra och jag kände mig på topp (Milla somnade 20.30 och vaknade 4.50!) sen hade jag ett mindre utbrott med min kollega och allt blev tuuuuuuungt. Jag orkar faktiskt inte ens gå in på vad allt handlade om och om jag känner henne rätt är det inte över än. Jag måste släppa och gå vidare ingen idé att älta!

I morgon ska jag sätta mig i bilen och köra till Gimo för att hämta mamma. Hon åkte inte hem utan stannade kvar i trakten, trevligt trevligt! Sen måste jag dock stressa hem för att gå på ett möte på Moas dagis. På fredag måste jag tyvärr in på jobbet, hade allra helst gått på teater med Sandra men......suck....jag har mig själv att skylla.

Snart kommer Martin hem och han är lika knäckt som jag. Vi har båda två en massa att tänka på när det gäller våra jobb. Som tur var har vi åtminstonne varandra och kan sätta oss (om alla barnen sover och vi är vakna) och snacka igenom saker. Martin behöver dock lite skoj, han behöver komma ifrån allt en stund. Hm, det skulle även jag behöva göra men jag får vänta tills jag har slutat amma.

Milla har sovit exakt hela dagen, eller ja hon har varit vaken i typ 2,5 timme sammanlagt. Hm, undra hur hon kommer att sova i natt. Nej Lisa, inte sörja två gånger!!! Hon kommer säkert att sova som en prinsessa och skulle inte så vara fallet får jag sörja i morgon.

Snart ska jag ut och springa bort allt elände!

Skit väder

Det verkligen ösregnar just nu och all härlig snö är ett minne blott. Plä..... Jag hade tänkt motionera lite genom att gå till BVC men det får bli bilen istället, vill verkligen inte bli blöt och kall.

Jag känner mig aningens anti just nu, jag har liksom gett upp, jag har kapitulerat, nog är nog. Jag är så vansinnigt less att oroa mig över mitt jobb att behöva lyssna på skitsnack eller värre; skvaller. Det jag vet just för tillfället är att:
- Arbetsförmedlingen mest troligen inte kommer att förlänga projektet vilket innebär att föreningen måste hitta en lösning
- Föreningen saknar medel och kommer inte att kunna anställa mig efter nyår även fast de har lovat.

Ordförande tyckte vi kunde gå på a-kassa och ändå jobba i smyg.....ehe?!? Vilket pucko. Jag kanske måste vända på detta och se det som om att nya vindar börjar blåsa. Det finns alltid en mening med allt och visst finns det en mening med detta.

Skit var det värt, nu tänker vi på annat!

När jag har hämtat Moa på dagis ska vi sätta oss i bilen och åka till Johanna. Det var toklänge sedan vi sågs och pratade över en kaffekopp. Ska bli skitskoj! Senare i kväll kommer jag att försöka ge mig ut i löpspåret igen (sprang i söndags).

en lista

Var inne på en av mina favoritbloggar och hittade en mysig lista.

10 OLIKA SAKER OM MIG
- jag är envis som synden och avskyr att visa mig "okunnig"
- jag har en grym tandläkarskräck
- jag har helt galet dåligt självförtroende
- jag är ganska bra på att laga mat
- jag dagdrömmer ganska ofta om att jag vann en miljon
- jag avskyr rosa
- jag är en pedant ut i fingertopparna....hatar grus under fötterna
- jag har väldigt svårt att sova middag, rastlös
- jag tänker alltid i måsten vilket är mindre bra
- jag är en bra vän

9 SAKER JAG BÄR MED MIG ELLER BÄR PÅ MIG DE FLESTA DAGARNA
- Milla
- mobilen
- börs
- nycklar
- blöjor
- kräktrasor
- min vigselring
- glasögon
- ammingsskydd

8 SAKER SOM IRRITERAR MIG
- folk som bara pratar om sig själv och inte lyssnar...jag...jag...jag...jag...BLÄ
- disk i diskhon
- orättvisor
- att oskyldiga barn far illa
- grus under fötterna
- trängsel
- tabun ang psykisk ohälsa
- mina bilringar

7 STÄLLEN JAG BESÖKT
- London.
- Bangkok.
- Seul
- Kho Samui
- Hongkong
- San Augustin
- Paris

6 SAKER JAG VILL GÖRA INNAN JAG DÖR
- operera mitt synfel
- vara skuldfri
- känna mig nöjd med livet jag levt
- se mina barnbarn
- ta emot ett fosterbarn
- springa lidingöloppet

5 SAKER JAG ÄR RÄDD FÖR
- spindlar
- tandläkaren
- mörka hål
- ensamhet
- monster

4 SAKER JAG GÖR DE FLESTA DAGARNA
- pussar mina barn och berättar att jag älskar dem
- sitter vid datorn
- lagar mat
- kramar min man

3 SAKER JAG FÖRSÖKER ATT INTE GÖRA JUST NU
- gäspa
- oroa mig för framtiden
- dagdrömma om pengar

2 PERSONER JAG SAKNAR JUST NU
- min farmor
- min familj

1 SÄTT ATT VINNA MITT HJÄRTA
- var dig själv på ett naturligt sätt och se till att både du och jag ryms

Jag ser det snöar....

Det var mkt mysigt att gå och lägga sig igår, snön dalade sakta ned och det blev ett helt annat sken. När vi slog upp våra blå låg snön kvar och solen sken. Vi tog på oss ytterkläder och pep ut, en supermysig förmiddag!

Igår var vi och besökte ett frilufsområde i den större staden. Där fick vi åka fyrhjuling till en grillplats. En mkt intressant och skräckblandad upplevelse då även barnvagnen med en sovande Milla lastades upp i släpet. Hon skakade ned till botten av barnvagnen men fortsatte dock att sova gott. Vid grillplatsen grillade vi korv och hade skoj för att sedan låta barnen åka häst och vagn hem.

Nu ska vi till IKEA.....jippi??? Moa ska få en pysslehörna på bottenvåningen. Hon har ett eget rum men är aldrig där och nu har jag lessnat på att plocka pennor och papper från golvet. En liten pysselhörna blir nog superbra och förhoppningsvis stannar alla pennor och papper där.

Så JÄVLA skönt

Idag, för en stund sedan snörde jag på mig löparskorna och kastade mig ut. Ut i rasande fart med hög musik som dunkade igång blodcirkulationen. Fy fasen vad härligt och så grymt roligt! Jag verkligen ogillar att vara gravid (älskar mina barn och att ha barn) och är så grymt nöjd med att ha min kropp åter. Jag flåsade som en kåt hund och hade blodsmak i munnen men jag skrattade nästan hela tiden. Jag nästan dansade fram i takt med musiken som hade en snabb BPM. Rundan blev cirka 4 km, inte så långt men jag är grymt nöjd ändå.

Tiden går

Det är redan onsdag och i morgon åker mina föräldrar hem.....helt galet vad minuterna tickar på. Vi har i alla fall fått några härliga dagar tillsammans.

Igår efter vi hade hämtat Moa på dagis for vi på äventyr, en liten överraskning. Vi åkte till ett nyöppnat lekland här i trakten. Moa lekte så svetten lackade, hon körde slut på både mig och mormor. På vägen hem var hon så trött att hon bara grinade, inget var bra och allt var fel....tårarna sprutade. Kan inte vara lätt att först var på dagis för att sedan köras slut på lekland, stackars barn *ler*.

Vi lyckats få sålt vårt bubbelbadkar!! Nu är det inte mycket skrot kvar och jag kan äntligen få till det. Det är bara en stoooor brädhög som bara måste bort innan jag kan ens komma in i ett av rummen.

Idag gick vi till en restaurang här i staden och åt galet god sushi. På detta stället hade man en helt enormt snygg tapet som jag bara måste ha. Den kommer att passa perfekt på den utbygda toaletten i hallen. En brun bakgrund med guldiga enorma tryck. Så snyggt. Måste bara hitta tillverkaren av detta konstverk.

I helgen tror jag att jag minsann ska försöka komma ut i löparspåret för första gången. Jag hade nog tänkt mig en kortare runda, typ 2,5 km som premiär. Jag vill inte knäcka mig helt eller få ont på något konstigt ställe. Är dock inte så förtjust i mina enormt stora bröst som guppar upp och ned. Det är tur att det bara är några månader kvar av min ammning. Jag måste hitta några övningar som tar bort det överflödiga på rygg, sida och mage. Huden har inte riktigt dragit ihop sig än. Mina en timmes promenader tar inte bort det heller.....kan kanske ha att göra med att jag älskar godis???

Ett steg på vägen

Idag har vi tagit ett steg på vägen mot en organiserad källare. Idag la vi ut bubbelbadkaret och hemmagymmet på blocket, vips var gymmet borta! Det går lite segare med badkaret....kan ha att göra med att det är från stenåldern.

Idag har vi även varit på IKEA....tips till mig själv....ÅK INTE TILL IKEA PÅ EN LÖNEHELG!!!! Fy sjutton jag höll på att kola vippen. Nä, det var inte värt att stånkas med en miljon andra för ett par lågenergilampor. Lunchen var i alla fall god. Efter IKEA mardrömmen tog mormor med sig Moa på bio för att se Shrek 3 medan jag och Milla for hem och sov.

Igår var på vi party, världens bästa Sara firade sin 30:års dag med ett glitter och glamour party. Festen var väldigt kändistät, kungen, drottningen, ozzy, diana ross, broder tuck, peps persson, di leva, becks (posh och david) hedrade med sin närvaro. Vi åt gott (italiensk buffe) och hade väldigt trevligt. Vi kom väl hem vid midnatt för att stupa i säng. I en perfekt värld hade både Milla och Moa sen sovit extra länge nu när man kunde. Moa vaknade som vanligt vid 7 fast kl då var 6 och inga barnprogram visades. Rackarns illa!

Trippen till köpcentrum i fredags slutade med ett enormt skrik och grin kalas. Svetten lackade!

Snabbt

Jösses, dagarna verkligen flyger förbi och det är redan fredag!
Idag kommer mormor och morfar....Moa är helt lyrisk och var femte minut säger hon:

- Jag har väntat länge nu!

Jag försöker gång på gång förklara att mormor och morfar kommer när bompa börjar...går så där bra. Morfar ska få arbeta när han kommer, en massa lister ska upp...höhö

Idag ska jag utföra självmordsuppdraget; åka till köpcentrum men två barn. Jag måste ju göra det någon gång och varför inte bita i det sura äpplet redan idag? Jag hade tänkt spendera lunchen där men efter lite tankeverksamhet så äter vi hemma. Kanske en fika....eller en frukt på stående fot.

Just nu bakar jag focaccia till Saras 30 års fest, massor av vitlök = Mums. Fast nu måste jag hänga tvätt om Milla ska ha något att sova i, så over and out!

Jag rymde

Eller ja, Milla var med i barnvagnen. Jag lyckades pipa iväg på en timmes toksnabb promenad innan Martin åkte iväg. När jag kom hem satt Moa med nyborstade tänder och såg bompa i pyjamas och köket var rent, fantastiskt!!!

Nu ligger två tjejer och sover på övervåningen. Jag ska fira det med House och kolsyrad päronsaft

Rymma?

Jag tror jag vill rymma hemifrån.......Moa hemma pga magknip (i övrigt väldigt kry) och Milla som inte vill sova längre än fem minuter och då helst i mitt knä. En springtur i 180 skulle nog få mig lugn igen, eller en promenad helt solo? Det värsta är att Martin kommer hem och vänder i dörren då han ska på middag...........

Trevligt och Svettigt

Igår fredag fyllde världens bästa Sara 30!
Jag, Moa och Milla for för att hälsa henne in i klubben. Sara hade donat som bara sjutton och minst 10 sorters kakor fanns på köksbordet (jag höll mig til mina mjölkfria bullar men jag såg suktande på när alla andra tuggade i sig av härligheterna). Efter en halvtimme får Milla föraningarn till utbrott så jag började försiktigt ta trupperna ur området då jag inte riktigt ville att Saras gäster skulle få hörselskador. Även fast jag inte är stressad reagerar hela kroppen på Millas skrik och jag kände att min deo fick kämpa tappert. Tyvärr hann jag inte riktigt ut genom dörren innan stridigheterna bröt ut på riktigt. Helt plötsligt blev Milla kalasets centrum så jag kastade mig ut. Hon lugnade ned sig i bilen och så även jag.

På kvällen blev vi hembjudna på middag hos grannen och vi tackade tacksamt emot. Det blev tacobuffe och jag fick även ett glas vin.....fy sjutton vad gott. Moa lekte med dottern i familjen och fick sin första barbiedocka (sådana dockor var totalförbjudna i detta hushåll fram till igår då det blev Moas allra bästa leksak) i "grattis du är storasyster" present. Sen tog dottern en gallskrikande Milla på promenad så att hon somnade för natten.....tjoho! Moa däckade på soffan. Vi stannade till midnatt för att sedan gå 10 m hem. En perfekt dag!

Omgjord?

Jag är som sagt barnledig vilket har lett till att jag ser lite för mycket på onödiga program, typ Oprah, Dr phil och diverse skit. Nåja igår hadlade det om en kvinna som styrde sitt hushåll med järnhand. Det var hennes sätt och inget annat som gällde. Henns man och barn skulle må så mycket bättre om de bara ville lyssna på henne. Efter programmet var jag nästan kräkfärdig och led med barnen. Mannen tyckte jag inte ens synd om då han hade kunnat lämna henne när som helst, han gick in i det där förhållandet med öppna ögon. Den bästa komentaren damen ifråga kläckte ur sig var:

- Min man hade en drös med singelkompisar när vi träffades men dessa såg jag till att de eliminerades. Nu har min man bara mig och våra parvänner

Visst färgas man av varandra i ett förhållande men att brutalt skulptrera om sin respektive känns helt galet. När jag valde att involvera mig djupare i Martin visste jag att han inte var intresserad av att städa lika mycket som jag, han såg inte skiten på samma sätt som jag. Jag visste även att han inte kan göra två saker samtidigt, typ läsa och svara på en fråga eller se på teve och svara på en fråga. Han vet inte vad stress är och skulle det bli stressigt drar han ned på tempot ännu mer. Att få ned disken i diskmaskinen är helt omöjligt utan den har alltid en tendens att hamna i diskhon. Allt det här visste jag när jag valde att skaffa barn med honom dvs band ihop våra liv förevigt. Jag visste även att dessa egenskaper, även om de kan vara aningens irriterande, gjorde Martin till den han är. Han är ju den jag älskar och det innebär även att jag älskar hans olikheter. Så istället för att sucka och bli arg när jag märker att han lastar diskhon full när diskmaskinen är tom kan jag inte göra annat än att le och inse att det där är min älskling. Min älskling som är så mycket mer och som framför allt tycker om mig för just den jag är.

Ja, det där blev ju sentimentalt *ler*. Tycker jag synd om de män som stannar kvar i ett förhållande där kvinnan styr med järnhand? Nä, de har haft all tid i världen att bryta upp innan det är för sent. Visst kan kärleken försköna men det är bara den allra första förälskelsen som är blind.

Fullt ös medvetslös

Först lämnade jag Moa på dagis vid nio och sen satte jag mig i bilen för en sväng till jobbet för att hämta en stenålders bärbar dator. Efter lite skvaller med jobbpersonal åkte jag till Sara för ännu mer skvaller. Jag fick äntligen träffa lite folk över en kaffekopp. Jag, Sara och Sandra hade supertrevligt och helt plötsligt var klockan halv två. Vid två hade jag hämtat Moa och styrde kosan mot Frida där ännu mer skvaller över kaffe väntade. Just efter fyra var jag hemma igen. Milla hade några grinattacker hos Sara men annars var hon go.

Jag är tokless på detta hus och vill verkligen ut och röra på mig. Dock känns det ännu lite osäkert då jag inte vet hur Milla kommer att vara. Nåja, det är bara att invänta de goa tider som stundar.

Vår handläggare på Skolverket ringde idag och frågade lite. Han ville ha lite svar på några frågor och sen var han redo att fatta sitt beslut......NERVÖS!!!! Det verkligen pirrar i hela kroppen. Fast jag har tyvärr insett att det finns några hinder kvar. Det är inte säkert att man godkänner en förlängning av mitt projekt då jag redan spelar på övertid. Skulle det vara så att jag inte får förlängt har jag svårt att fortsätta då vi inte kan stå helt utan lön. Sen kan det även vara så att att man förlänger projektet men sätter åt mig då jag inte har en dagisplats till Milla. Man får tydligen inte ha med sitt barn på jobbet när man jobbar i projekt. Det är inte vara Skolverkets beslut som är nervpirrande....

Trots all nervositet och stress mår jag faktiskt bra. Igår fick jag fylla i ett papper på BVC om hur jag mådde och jag efter det var ifyllt kände jag mig glad. Glad över att jag faktiskt mår psykiskt bra. Det är tungt vissa stunder men jag hanterar det och jag mår bra. Inte illa! Just nu gör jag saker jag aldrig trodde var möjligt. Jag har vågat skaffa bra och nära vänner! Jag har vågat göra något riskfyllt gällande mitt yrkesval! Jag har helt enkelt valt att leva ett bra liv.

Facebook

Alltså detta Facebook....jag vet inte vad jag tycker om detta fenomen. Helt plötsligt rasar det in förfrågningar om vänskap från mäniskor jag knappt vet vilka det är. Eller ännu värre från folk/klasskamrater som knappt visste vem jag var när vi gick i skolan. Ska man då ignorera deras förfrågan eller bara helt enkelt acceptera?

Jag som inte kan säga nej kan inte göra annat än att acceptera (för tänkt grymma tanke om de skulle bli sura eller besvikna på mig, de som knappt hälsade när man gick förbi). Efter stor vånda efter jag hade insett att en fd kollega ville bli vän, en fd kollega som inte har med mitt liv att göra, plockade jag bort länken til min blogg. Jag vill inte att vem som helst kan komma och läsa om mitt liv. Trist men sant.

Man kan väl säga att vänskapen på Facebook är hyfsat ytlig, i alla fall med vissa.

Sömn

Mitt i alla magknipsattacker visar ändå Milla att det finns hopp. Igår och i förrgår behövde jag bara lägga henne i sängen på kvällen och efter ett så sov hon. Engångsföretelse? Tja, kanske men jag har i alla fall lite hopp.

Hon har haft en hyfsad dag idag även fast hon inte riktigt har haft ro att sova länge. Hon har slumrat till tre gånger men genast vaknat när jag har lagt ned henne. När vi gick ut och gick fick hon skrika sig till sömns. Hon har även skitit hela blöjan och sig själv full. När vi skulle hämta Moa på busstationen fick hon en magknipsattack och skrek som bara sjutton. De föräldrar som stod där blev stum och jag såg hur de drog en lättnads suck över att deras barn inte skrek lika mycket *ler*.

Han som klämde Moas finger i dörren har haft en hyfsad sömlös natt i natt. Han gav Moa ett kort med katter och en nyckelknippsmojäng föreställande Nalle Puh som plåster på såren. Stackars pappa....kan inte vara lätt *ler*

Det är superhärligt höstväder ute och när jag var på min promenad njöt jag som bara den. Önskar bara att jag hade en kamin så man kunda mysa ännu mer.

Så ja

Inte av bara demolerat....pust vilken tur!

Aj aj aj aj

Åååå min älskade tös!
Moa kom just hem från det kalas hon blev bjuden till i veckan. Tyvärr slutade det roliga i en massa gråt. På vägen hem klämde Moa sitt lillfinger i ytterdörren. Martin och Moa var hem och vände då jag skickade dem till familjejouren här i staden. Det såg ut att vara antingen av eller mycket demolerat. Läkaren får bestämma.

Igår hade Moa i alla fall hur roligt som helst med S på badhuset. När ingen Moa hade kommit hem vid 17 började jag bli lite fundersam då de åkte hemifrån vid 13.30. Men 30 minuter senare kom en superglad tjej hem. Rackarns vad hon hade badat och busat med S. De hade köpt nya puffar, simglasögon (som hon hade haft på sig exakt hela tiden och några tårar föll när glasögonen skulle packas ned i väskan), en prinsesstidning, fika och frukt. S och Moa är de allra bästa vänner! Perfekt för oss som har hittat ännu en barnpassare....*ler*

Martins syster mår bättre och är nu hemma i Luleå. Man hittade inga spår på bilderna men hon ska på återkoll snart. Hon hade i alla fall blivit mycket glad när Martin och Mats kom. Vid lunch åkte dock bröderna brothers på en blåsning då de åt en brunch för 230 kr/pers!!!

Tja, jag får ta och laga min Nasigoreng och äta den själv tror jag.

Ehe?!?

Det blev inget mys, det blev istället en häftig magknipsattack. Pust.....jag blev nog döv på ena örat *ler*

Bra och mindre bra

Igår kväll ringde Martins pappa och berättade att Martins äldsta syster låg på sjukhus i Stockholm. Hon hade fått ett epilepsiliknande anfall igår morse på sitt hotellrum, som tur var delade hon rum med sin kompis som kunde larma. Så Martin och Mats satte sig i bilen i morse för att hjälpa henne lite.

Detta innebar att jag fick åka med Moa och Milla till dagis utestäddag. Som tur var sov Milla exakt hela tiden.....pust! Sen typ precis nyss kom Martins kollegas dotter och hämtade Moa. Moa och S är nu på väg till badhuset för att ha lite skoj. S ringde igår och frågade om vi ville ha lite barnpassning och just nu ser jag henne som en hjältinna. En hjältinna jag inte riktigt vet hur jag ska tacka. Att flytta hit till denna sverigedel var det absolut bästa vi någonsinn kunnat göra. Jag trodde livet var slut när jag började jämföra dessa städer med Göteborg men livet har faktiskt bara just börjat. I detta nya braiga liv finns en massa fantastiska människor jag verkligen uppskattar och älskar.

Nu ska jag och Milla mysa lite i soffan. Hon har kunnat börja mysa korta stunder någon gång på dagen.....det går framåt!

Huvud, axlar, knä och tå, knä och tå

Hemma med Moa och Milla för första gången och hittills har det gått fin fint (kan ha och göra med att Milla sover hela tiden). Hade tänkt åka till ett frilufsområde i närheten men det är så rackarns dåligt väder, blåser och regnar.....brrrr

Livet känns mycket enklare nu, bara så ni vet *ler*. Det har löst sig på jobbet (som ofta är en bidragande faktor till att jag är galet stressad), Martin kommer hem 16. 30 istället för 17.00 (perfekt!) och sen har jag pratat av mig med min älskade man. Det är bra att ha en stöttepelare hemma som alltid finns och alltid lyssnar.

Jag håller på att måla lite lister som planeras att hamna i hallen men det går hyfsat sakta. Det skulle vara gött om hallen blev klar så man åtminstone såg ett rum färdigt. Sen har jag beslutat att hallen nere, trappen och hallen uppe ska målas vitaktig. Det är ingen idé att tapetsera nått snyggt med två små som en vacker dag kommer att måla eller klösa sönder tapeten.

I helgen är det städdag på dagis samt kalas och stackars Martin får gå på de båda tingen *ler*.

Ett tips

Om ni ammar och använder er av en mjölkuppsamlare se då till att ni vänder den åt rätt håll.......

Axlar upp till öronen

Jag verkligen försöker slappna av och inte dra upp axlarna till öronen men det är så grymt svårt. Jag verkligen försöker tänka att det inte är hela världen om jag inte hinner med allt som jag ska hinna med men även det är grymt svårt. Jag verkligen försöker njuta av den tid jag har med Milla med också det är grymt svårt.

Det känns som om jag är inne i ett ekorrhjul som bara snurrar och jag kan inte stoppa det. På morgonen ska jag hinna duscha, äta frukost, amma Milla, vyssa Milla, klä på Moa, tömma diskmaksinen, sätta på dagens första tvättmaskin, amma Milla, vyssa Milla, köra Moa till dagis, komma hem och röja. Sen på dagen är det mest Milla som gäller men vid lunch (om jag får någon) brukar jag gå ut och tokgå (gå skitfort, lååångt och inte tänka på något). Sen ska jag hämta Moa vid två, hinna umgås med henne (om inte Milla spårar ut), laga maten samtidigt som Milla skriker och vill bli buren. Sen inser jag oftast att jag måste hänga sista maskinen så vi har några kläder till morgondagen. Martin kommer hem vid fem och då äter vi. Sex börjar bompa och sen ska Moa sova. I tanken är jag typ 2 timmar i förväg, jag planerar varenda steg jag tar...."nu slumrar Milla då hackar jag löken till middagen" "nu är Milla lugn då passar jag på och går på toa" "om jag ändå ska upp kan jag ta med tvätten". Det är ju helt sjuk! Nu måste jag få ändring på det här, undra bara hur? Eller så får jag bita ihop till Milla får bättre rutiner?

Igår kväll var jag så trött att jag gick och la mig just efter 20 vilket innebar att jag låg vaken och inte kunde somna om vid 00. Hm....

Full fräs

Det var verkligen full fräs i lördags när besöket kom. Moa och Tilda lekte medan Milla skrek. Jag tror nog familjen blev aningens förskräkt över hur mycket Milla kan låta, själv börjar jag bli van. Nåja, vi for i alla fall till familjen Rodling där vi åt gott och hade trevligt. Martin och jag stannade inte så länge då vi inte riktigt visste hur länge Milla skulle sova lungt. Jag var gryyyymt sugen på ett glas vin, ååå så gott!

I söndags hade vi en man som kom hit för att ta bort vår oljetank. Han var billig och smutade inte ner överhuvudtaget. Han kommer vi att anlita igen! Martin och jag lämnade honom hemma här medan vi pös iväg för att handla mat. Vi har knäckt ett grymt system på affären så nu går det sablar undan. Vi tar varsin vagn och varsin shoplista. På listan har vi delat upp affären i hälften så en person behöver med andra ord bara springa i halva affären. Sen är listan synkad efter hur hyllorna står för att spara ännu mer tid. Shit vi var klar på nästan 20 minuter! Mycket bra.

Idag hade jag tänkt skriva att Milla har vairt lugn men typ nyss barkade det iväg igen. Hon blir helt galen och skriker tills hon slutar andas....det är svårt att behålla vilopulsen då. Moa pep upp till sitt rum och stängde dörren *ler* Ja ja, jag har i alla fall gått på en härlig rask promenad i höstsolen.

Tungt

Suck....
Just nu är det inte lätt för mammaLisa. Jag har så grymt svårt med denna första tid hos spädbarn. Man ger och ger men får inte tillbaka något. Allt Milla gör under vaken tid är att kräkas och skrika. Hon är ingen sådan här söt bäbis som snällt sitter i babysitern eller ligger på golvet och ler. Nix....hon vaknar, äter, kräks, skriker, kräks, skriker, äter, sover, kräks, skriker, kräks, sover. Och jag då, jo jag ammar, bär, torkar, vyssar, bär, ammar, byter kläder, bär, bär, bär, vyssar.

Jo, jag vet att det snart blir bättre men just idag är jag bara så trött att jag har svårt att se ljuset.

En barndomsvän är just nu på väg hit. Hon och hennes familj ska äta lunch hos oss och sen ska vi åka till en annan barndomsvän för middag. Det kommer säker att bli väldigt trevligt.

Rutiner

Undra när fröken lillstrut ska få rutiner som hon följer längre än fem minuter?!? Just nu ligger hon och sover (superbra) och har gjort så i fyra timmar. Jag klädde av henne på BVC och la henne på en kall våg utan att hon vaknade. Mina bröst håller för sjuton på att explodera! Undra hur hon kommer att sova inatt?

Hon växer i alla fall så det knakar, 55 cm lång och 4,5 kilo tung. Även jag fick möjligheten att väga mig och jag är två kilo från matchvikt, mycket bra. Kommer att bli ännu bättre....nu vaknar hon = paus

Tillbaka
Mössan hade ju bara åkt ned över ögonen så hon somnade om på stört.

Idag när jag kollade in mitt snittsår började jag pilla lite på de två fiskelinor som sticker ut och vips så satt jag med två fiskelinor i min hand. Det gick att dra ut ca 2 dm fiskelina ur min mage! Äckligt coolt. Så det måste ju betyda att insida har läkt färdigt?!?

Ja just, Lillstruten är nu döpt, tja eller i alla fall enligt skatteverket (vi kommer inte att döpa henne). hon heter nu Milla Gullan!

Nu vaknar hon igen......hej då

Aftonbladets föräldratyps test

Coola föräldern softar med barnen

Är du avsvimmad? Hög? Febrig? Nejdå, det är bara en mycket avspänd förälder som ligger utslängd på bänken i lekparken.

Den coola föräldern rycker lätt på axlarna medan barnen sliter i varandras hår, river ut innehållet ur skafferiet leker affär med mormors juveler. Äsch, ingen fara på taket, det där löser sig säkert av sig själv, är ditt motto. Blir du bjuden på musikfestival är det inga som helst problem. Du packar bara ner lite saft och kex i vagnen och rullar dit med ungarna i släptåg. Barnen ska inte få hindra dig att se ditt favoritband - du hindrar inte barnen från att smula sönder alla kexen och pilla in smulorna i högtalarsystemet. För i den här familjen är vi softa mot varann.

Läser: Något som inte handlar om föräldraskap.

Pratar dig varm för: Att våga resa till Burma med barnen.

Skulle aldrig: Flytta till radhus bara för att det är barnvänligt.

Jag är cool!!!

Suck...av lättnad?

Tjoho vilken dag det har varit här, den har inte varit lugna för fem öre. Milla har sovit typ fyra gånger á 10 minuter. Sen har vi aktiverats, med vi menar jag då självklart jag. Hon har väl ammats typ trettio gånger, skrikt 100-tals och pruttat 1000-tals. Nu sover hon faktiskt på min mage i babybjörnen som hon egentligen avskyr men jag orkar faktiskt inte gå och bära på henne mer. Så hon fick skrika sig till sömns (jag är en sådan elak mamma). Jag har nu helt slut, utsvulten och uttorkad. Tänker att springa ett maratonlopp där det inte finns vätskepauser utan bara kiss- och kräkstationer. Tja, jag kommer i alla fall att få grymt snygga armar och vara jävligt fit till sommaren 2008.....det gäller att vara positiv.

Idag när jag hämtade Moa satt hon och vävde en trasa på en minivävstol. Det var som om jag såg mig själv. Jag älskade att väva mattor och trasor. Jag tror det blir en minivävstol i julklapp till tösabiten. Vi satt och pysslade lite när hon utbrast:

- Vad är det som luktar!
- Hm, det kanske är mitt tuggummi?
- Nä, det luktar bäbis....bäbis kräk!

Ehe.....hur gott luktar jag egentligen!?!?
Dagisfröken skrattade så hon höll på att trilla av stolen.

När jag har gått här och luktat på Milla och verkligen försökt mysa i misären har jag tänkt på mitt arbete. Vill jag verkligen börja jobba igen och missa Millas första tid? Hon är mitt absolut sista barn och denna gång känner jag mig mycket lugnare. jag är inte lika stressad och verkligen njuter när jag sitter uppe på natten och ammar. Det är så tyst och lugnt, allt som hörs är hennes smackande och lugna andning. Är jag verkligen beredd att offra allt detta och börja jobba i november? Är jag verkligen beredd att helhjärtat kasta mig in i skolprojektet där jag garanterat kommer att stånga huvudet blodigt mot en masa träiga gamla gubbar som tror sig veta bäst? bara för att vi får ett jag från Skolverket betyder inte att allt kommer att ordna sig på jobbet. Nä, alla gubbar som verkligen inte lyssnar kommer att finnas kvar, draken som älskar att skapa stridigheter sitter där hon sitter. All inkompetens och galenska kommer att sitta kvar i väggarna.

Hm, vem vet jag kanske löser problemet i morgon när jag löper maraton igen....*ler*

Jo just, mitt i allt skrik, kräkandes och ammandes ler Milla. hon log sitt första leende idag och jag smälte. Lillstruten log *ler*

Hm....

Undra om jag skulle krypa ned i sängen? Jag har just avslutat en session med en mycket tjorvig Milla...gäsp. Martin fick ta en tjorvig Moa och jag tror minsann han somnade med henne för det är mycket tyst och lungt på övervåningen.

När jag är så här trött och aningens stressad (av allt skrik) får jag ett enormt behov av att stoppa saker i munnen. Jag blir lugnad av mat, godis och dricka. Det är verkligen hur svårt som helst att stå i mot denna bisarra egenskap. Det är inte en sund egenskap och jag vet inte riktigt hur sjutton jag ska bli av med den. Hm, en scan av hjärnan kanske *ler*

Nä jag tror faktiskt jag ska krypa ned med Martin!

Söndag

Så var denna helg slut.
Fasen vad fort det går, jag hinner verkligen inte med! Jag tyckte det var typ nyss jag kom hem från bb med en nykläckt Milla och nästa vecka fyller hon en månad. Det enda som inte går fort är byggandet av vårt badrum...*ler*. Martin och Mats gjorde i alla fall en insats igår och nu är det i alla fall nästa isloerat. Jag drömmer vidare om premiärduschen

Vädret är härligt och vi töser i familjen har varit ute och lekt medan fadern sliter hårt på sitt jobb. Apropå nått helt annat har jag fått veta en sak ang. starten av skolan som jag inte riktigt vet om jag ska tro på. Är det sant är det helt underbart men jag vill inte riktigt ta ut något i förskott. Ordförande har pratat med vår handläggare på Skolverket och i det samtalet kom det fram att vi kunde förbereda en skolstart. Dock ville inte handläggaren säga något mer förrän beslutet i november. Förstår ni hur helt galet det skulle vara om Skolverket sa ja! Jag tror nästan jag dånar av förväntning (fasen vad länge det är till november). Tänk om min dröm håller på att bli verkligehet, tänk om det är så att jag får möjligheten att jobba på det sätt jag tycker är rätt! Fast nu vill jag verkligen inte ta ut något i förskott så jag lämnar abrupt detta ämne.

Under min och Moas mysiga promenad kom jag på varför jag tycker så mycket om de nya bekantskaper jag har hittat här i Gävleborg. All har fantastiska egenskaper, egenskaper som gör dem till fantastiska människor. De är;
ödmjuka på så sätt att de inte framställer sig som underbara och bäst även fast de är precis så,
oegoistiska på så sätt att de inte bara pratar om sig själva utan även sätter andra främst,
lyssnande på så sätt att de tar sig tid att lyssna och förstå andras sätt eller problem,
hjälpande på så sätt att de mer än gärna hjälper till även fast de kanske inte har tid,

Alla har sen fler fantastiska egenskaper men dessa fyra tycker jag är de absolut bästa. De är också de egenskaper jag försöker sträva efter att leva efter. Jag vill inte framstå som en som bara kan prata om mig själv, som inte kan lyssna om det inte handlar om mig, som inte gör saker om det inte gagnar mig själv och som slutligen verkligen inte ser när någon behöver hjälp. Jag har så grymt svårt för folk som bara säger: jag, jag, jag, jag, jag i varenda sabla mening och som kan avbryta ett samtal för att klämma in något om sig självt. Hujja.

Nä, dessa underbara, fantastiska och fina vänner ska jag våra ömt

Sömn....tack

Jag har ett vagt minne av att jag skrev nått i stil med att jag önskade att graviditeten var över så jag fick sova. Känner ni igen den frasen? Hm, jag måste nog ta tillbaka mina överilade ord.....gäsp, ska bara fylla på kaffemuggen.....

I natt har jag tappat räkningen på hur många gånger jag har varit uppe. Det jag vet är att jag i alla fall vaknade för sista gången just före 06 med glasögonen på. Milla måste alltså ha låtit och jag har förberett mig men somnat om. Om våra grannar har varit på toaletten i natt måste de tro att vi övar morse med fönsterlampan. Nåja, vid 06 sög jag rent Millas näsa från allt snorslem, torkade upp allt kräkslem runt hals och mun för att sedan amma. När jag satt i fåtöljen och halvsov drömde jag att jag åtminstone skulle få sova en eller kanske två timmar till innan Moa skulle vakna. Denna härliga dröm avbröts abrupt av en tassande tös. Moa vaknade av att hon var hungrig!!! Självklart tycket även Milla att hon hade sovit klart så det vara bara att stiga upp.

Ja, så nu sitter jag här framför en datorskärm och önskar att det var kväll igen så jag fick sova en liiiiiten stund. Jag kan knappast räkna med att få sova idag då Martin och Mats ska bygga på vårt sovrum. Hm....

Jag blev inte på ett bättre humör när jag märkte att jag verkligen inte har ett enda par hela trosor eller sockar. Normalt har jag en tendens att överdriva en aningen men inte denna gång för jag har verkligen inte ett enda par hela trosor eller sockor! På toppen av detta är denna månad en "nu lever vi på vatten och bröd" månad. Nu hoppas bara jag och Martin att datorn håller då den har börjat uppföra sig väldigt konstigt. Martin ska bränna av alla bilder på skiva typ NU och jag ska offra ett par av mina trasiga trosor till någon barmhärtig varelse i hopp om hjälp och stöd.

Så om ni inte hör av mig på några dagar är det för att mina trasiga trosor inte mottogs som en bra offergåva.

Aningens bättre

Inte lika mycket magknip men fortfarande galet förkyld. Jag är dock aningens lugnare när det gäller hennes förkylning *ler*

Igår hade hon en vakenperiod på kvällen då hon var riktigt döt, rar och lugn. Det var en fröjd att se på henne och känna att snart är det över. Min lilla lillstrut!

Mormor åker hem i kväll och då blir det nog lite trist för MoaTösen. Hon och mormor har verkligen haft skoj ihop. Vi får baka eller göra något roligt i morgon hon och jag.

Tyngre

Nu har Milla blivit förkyld. Hon är tät i näsan (låter som en väsande orm) och hostar. Det känns inte alls bra, 20 dagar gammal och är förkyld. Får kalla kårar längs ryggraden, som tur var har hon inte feber.

Tungt

Nu är det inte lätt att heta Milla. Rackarns vad hon har gaser, magknip och svårigheter. Hon skriker nästan all vaken tid och både jag och mormor (huuuuur ska jag klara mig utan henne????) går och går. Ibland tystnar hon och somnar för att sedan vakna så fort man stannar. Just nu har hon faktiskt somnat ute och jag bävar faktiskt lite inför att hon ska vakna. Det är nästa som om man får panik varje gång hon vaknar och tänker hur fasen detta ska gå.

Vi har i alla fall lyckats ta oss till BVC och hon har nu passerat sin födelsevikt. Hon väger nu 4,2 kilo så hon kräks tydligen inte upp all mat (bara nästan).

Jag vet att detta snart går över (Moa var exakt likadan) men det är tungt och vore hon inte så extremt söt hade jag slängt henne i väggen (ok, nej men ibland känns det så)

Snuttbäbis

Milla är en sådan snuttare, en snuttare som använder MINA bröstvårtor som snutte. Hon vägrar ta napp och tummen har hon ingen koll på. Snuttandet resulterar i en över förfriskad Milla som kräks konstant. Man behöver bara röra i henne så kräks hon.

Vi lyckades i alla fall gå på bröllop i lördags utan att Milla fick skrik- och grinattack! Bröllopet var superfint och jag fick gråta en skvätt. Maten som serverades var helt underbart god och jag fick faktiskt äta varm mat! Så nu var vi två i MammaMaffian som var gifta.....fler bröllopt tack!

Min kära mor är här och avlastar mig på dagarna, superskönt! Jag är så gryyymt trött då Milla har en tendens att vakna måååånga gånger för att snutta. Moa behövde dessutom någon som ser henne mer än vad jag hinner just nu. Hon har verkligen limmat fast sig vid mormor och vägrar släppa taget. Det är inte lätt att bli storasyster.

Moa förvånade mig verkligen idag då hon satte sig och skrev ELIAS nästan helt själv (jag fick hjälpa henne med S:et). Det märks verkligen att hon tycker det är skoj med bokstäver och att man på dagis verkligen jobbar med språk och inlärning. Hon är så stor min lilla underbara tös!

Undra om jag orkar vara vaken tills efter nyheterna eller om jag får läsa på aftonbladet.se för att se vem som åkte ut ur Idol.

Vem är vem?

Nu först ser man hur galet lika våra töser är. Vem är Milla och vem är Moa?!?

Återkommen

Sådär ja, inga problem alls! Milla sov hela tiden med några få grinattacker då hon skulle bajsa. Perfekt! Hos frisören fanns även Karin som provade sin brudsminkning och färgade håret en sista gång. Hon kommer att vara så fiiiin, sminkningen passar som handen i en handske. Hon stressade sedan vidare till systemet för att spendera mer pengar. Jag kände igen blicken i hennes ögon, den fokucerande aningens flackiga blicken som man har när man har mycket att göra. Det är tur man förhoppningsvis bara gifter sig en enda gång för rackarns vad mycket det var att hålla reda på.

Dagen innan Milla föddes dvs den 5/9 var det föräldramöte samt medlemsmöte på Moas dagis. Det var en intressant samling av människor. En midre konflikt utbröt vid turutdelningen (På Moas dagis jobbar vi föräldrar 6 gånger/termin och det kallas för turer). Två gånger/termin släpps de nya turerna och det brukar alltid bli huggsexa då. Denna gång var det en ny förälder som blev smått galen och bara gick sin väg.....hihihi. Jag älskar verkligen att se hur människor reagerar på vissa situationer. Vi har nog dock inte hört det sista av denna nya föräldern, det kommer att bli fler konflikter ska ni se.

Moa trivs i alla fall på sitt nya dagis och hon har redan gift sig. Hon och E har till och med pussats!

Trask, trask

I natt mellan två och fyra har jag och Milla haft kvalitetstid tillsammans (se, jag försöker verkligen låta positiv!). Hon vaknade, åt, kräktes, åt lite till, kräktes, skrek för att sedan bli buren tills hon somnade. Jippi....så roligt!

Jag har tydligen namnsdag idag!!! Två vänliga själar har minsann påmint mig om det.
Snart om några minuter ska jag iväg till frisören och det ska verkligen bli en intressant upplevelse. Jag lovar att återkomma! Shit det påminner mig om att jag skulle berätta om Moas föräldra möte...åtekommer även i det fallet

Ologiskt

Jag fattar ingenting just nu. Först verkade Milla reagera på Minifomet då gårdagen var lugn men rackarns vad fel jag hade. Idag har vi haft skrikfest hela eftermiddagen!

Först sov hon exakt hela förmiddagen och sen spårade allt ut. Hon pickade efter mat, jag gav henne bröstet, sen kräktes hon upp det mesta, vilket följdes av en bajstömning, skrek och pickade efter mer bröst. Så har vi hållt på tills jag gav upp och bar henne i babybjörnen till hon slocknade av utmattning. Hon sov i ca 10 minuter och så var det dags igen.

Nu har Martin burit på henne och nu sover hon, jag hoppas verkligen att hon sover ett tag till.

__________________
Uppdatering

Broccoli = gasbildande mat = Milla ont i magen!

Jag åt en underbart god broccoli och bacon paj igår till middag och idag till lunch.......sabla, rackarns, skit vilken idiot jag är

Mycket bra

Just nu skiner solen och allt är bara helt underbart.

-Mitt snitt är helt ok, lite varigt men inget farligt (hahaha, dåligt rim)
-Milla verkar reagera på minifom och har haft en lugn kväll
-Mormor är mest troligt på väg hit (om hennes snälla kollegor släpper i väg henne)
-Det verkar som om vi kommer att kunna gå på bröllopet och jag kommer i min uppsydda dräkt från Thailand så jag behöver bara köpa en amningsvänlig topp
-Martin och jag har äntligen beslutat oss för vilka badrumsmöbler vi vill ha
-Jag kommer ev. att kunna gå på Saras Me&I party
-Jag har klipptid på torsdag och även pengar till det (inte illa)

Se så bra vi har det här hemma!
Det är lite smuligt och skitigt på golvet men vad f*n gör väl det!

Mindre bra

Kl 15.30 har jag fått tid hos Gynmottagningen då mitt snitt har börjat tjorva. Det har flikat upp sig och varar på ett ställe och vid två av styngen ser det ut som jag har fått två stora finnar. Hm, inte bra.

Igår köpte vi Minifom till lillstruten och förhoppningsvis kommer den att hjälpa. De tre senaste kvällarna har hon varit som en klocka när det gäller obehag och skrik. Hon startar vid 18- 18.30 och avslutar sessionen runt 23. Då är det bara trask som gäller och ibland klarar hon att ligga i vagnen en stund. Det är inte lätt att vara liten och ha ont i magen, jag lider med henne.

Martin har nu sina två sista dagar här hemma och det är med skräckblandad förtjusning jag ser honom gå till jobbet. Jag vet att jag klarar vara själv hemma men hur ska jag klara två barn, matlagning och avslappning?? Det kommer att bli mycket intressant *ler*

Idag har Moa utflykt på dagis och hon har med sig kalla pankakor. Det gäller att vara kreativ framöver gällande utflyktsmat då hon varje måndag ska har med sig matsäck. Ni trogna läsare har kanske inte några superbra tips?!? Ungen kommer ju att se ut som en pankaka om min fantasi får bestämma.

Nä, nu ska jag äta frukost som ska följas av en välbehövd dusch då Milla har kräkt ned mig, henne och alla kläder. Sen ska vi på BVC för första gången.

Snacka tuta

Milla har verkligen röstresurser, sabla vad hon kan skrika! Sent igår kväll fick hon ont i magen och rackarns vad hon skrek, läpparna blev blå när hon tog i. På med babybjörn och så var traskandet igång på allvar. Det gick ganska så bra, rörelserna är invanda efter Moas magont. Just före tolv somnade hon och jag kunde lägga ned henne i sängen. Hon vaknade runt två och åt för att sedan få knip igen men denna gång löste det sig med lite extra mjölk. Jag tror inte att hennes stackars mage klarar mina enorma sprutande meloner.

Nåja, ännu en natt är förbi och många står oss åter. Undra hur det kommer att gå nästa helg då vi ska på bröllop?!?

Jag tror jag måste kasta ut Martin och Moa idag. Hon har nu sett på teve på tok för mycket och ögonen håller sakta på att förvandlas till fyrkanter. Vi är sådana dåliga föräldrar *ler*

Infektion

Så då har vi varit på sjukhuset med Milla. Hon har någon infektion av något slag så man tog lite odlingar och vi får svar om två dagar. Vi har även fått lära oss hur vi ska rengöra ögonen och förhoppningsvis går infektionen bort av sig självt.

Jag tror vi har varit lite för snabb med att vistas på offentliga lokaler denna gång.

Stackars töser

Idag är det inte lätt att vara tös här i just detta hushåll. Systrarna M har en mycket dålig dag.

Milla har ont i sin lilla oanvända och oförstörda mage. Hon kommer inte till ro då det verkar knipa och mola. Hon kämpar tappert för att få ut bajset medan kräket bara rinner. Hon och jag hade ett tungt pass mellan just efter två och just före fem. När Moa vaknade vid 7 såg jag stjärnor framför ögonen. Martin pallrade sig upp och jag kunde sova vidare en liiiiiten stund innan det var dags för nästa pass. Vid tio var det tänkt att Martin skulle åka och överraska Lars med en svensexa men genom ett gemensamt beslut så stannade han hemma. Förutom sin stackars mage ser lillstruten ut som om hon har gått en boxningsmatch med Paolo Roberto. Hennes ögon är helt igensvullna, röda och kletiga med var. Hon gillar inte ljus och blundar helst. Så nu på eftermiddagen åker vi in till barnkliniken så får de titta till henne. Det är garanterat bara omogna tårkanaler men det känns ändå bra att få det uppkollat, hon är ju bara 9 dagar gammal.

Moa känner av vår trötthet och känner sig även åtsidosatt. Stackars gullefjun! Hon satt och tittade på teve när hon plötsligt kom på att hon ville ringa mormor. De pratade länge men sen blev Moa så ledsen för hon saknade ju mormor och ville att hon skulle komma på en enda gång. Det är inte lätt att hamna i andra hand. Hon har knappt varit ute och lekt något på en veckas tid och jag tror hon verkligen behöver aktiveras. På måndag måste hon verkligen gå på dagis och jag tror nästan hon inser det själv.

Jag är glad att Martin stannade hemma för redan nu, nästan två timmar efter han hade åkt, hade jag lagt mig ned och gråtit. Jag är så trött och mina stackars bröstvårtor gör sååååå ont då lillstruten använder de som napp.

Bullmamma

Idag har jag och Moa bakat bullar och jösses vad goda dom blev. Jag har redan ätit fyra och funderar skarpt på att äta en femte, va fasen man får ändå inte banta när man ammar.

Vi har haft en bra dag idag. Milla har faktiskt varit vaken längre än fem minuter. Hon har legat framför teven och myst eller suttit i våra knän. Superskoj att se henne vaken! Jag har dock konstaterat att jag måste lägga mig tidigare då Milla har sin tjorvperiod runt midnatt och då har jag knappt sovit något. Igår natt hade jag precis somnat in när hon vaknade och sedan inte riktigt var nöjd pga magknip. Som tur var kunde jag sova längre i morse.

Jag har lagt upp mer bilder på knodden (moas sida)

Kräk- och bajsfesten fortsätter

Milla är fenomenal på att bajsa och kräkas, det sprutar och rinner ur alla hål. Hon har även lyckas med att spruta bajs över skötbordet, damsugaren, topzburken och bokhyllan med en enda prutt. Duktig tjej!

Allt detta flöde av diverse kroppsvätskor gör att vår tvättmaskin körs dygnet runt. Jag har aldrig tvättat så mycket i hela mitt liv, inte under så kort tid i alla fall. Vår stackars avfuktare körs på max och jag tycker den har börjat låta lite konstig. Den skulle behöva avlastning av en torktumlare, synd bara att en sådan inte finns *ler*. Familjen nollkoll hade även haft enorma problem men vad Milla skulle ha haft på sig om inte underbara Sara hade skickat med två kassar med kläder. Vi kom inte riktigt ihåg att vi lånade alla kläder till Moa av hennes kusse och inte köpte så mycket själv. Storlek 62 existerar inte i detta hushåll.

I natt kan jag väl inte säga att jag har sovit så där superbra. Milla har sovit i två dygn och är inne på sitt tredje men i natt mellan 3.30 och 5.30 tyckte hon det var dags att tjorva lite. Jag tar det dock med ro och är inte speciellt oroad. Det slutade i alla fall med att hon sov i vagnen och jag i soffan.

Moa har varit hemma med oss idag, jag tror hon är lite familjesjuk. Hon håller visserligen på att bli förkyld men orsaken till varför hon vill stanna hemma är inte att hon känner sig vissen. Hon vill umgås med oss och självklart får hon ju det. Så idag har vi tagit det lugnt på förmiddagen men en massa mys. Sen for vi till BB för PKU-test och nakenvikt. Millas kurva pekar rakt upp och hon kommer att bli en riktig liten tjockis. Sen har vi kollat lite på badrumsinredning men inte blev vi klokare av det. Martin fick dessutom en magkatarrattack på IKEA så vi åkte hem illa kvickt. Stackaren har svårt att komma in i det normala igen och då pajar alltid magen. Nu ligger han och vilar medan jag och Moa ser på Lejonkungen. Vi skulle dock behöva åka till affären men jag tror inte jag riktigt pallar med att ta två barn själv, inte än och inte förrän jag vet att såret är helt läkt.

Kan man äta gröt till middag?!?