Jag har väldigt svårt att släppa bilolyckan och varje gång jag blundar ser jag släpet som far emot oss. Det handlade faktiskt om liv eller död och vi alla fick möjligheten att fortsätta våra liv. Jag är otroligt glad över att både jag och Katarina inte blev paralyserade utan att vi reagerade. Jag är mindre glad över att jag inte hade en endaste tanke på mina älskade barn som satt i bilen. Jag tänkte bara på mig själv.
Enligt polisen, som Staffan har pratat med, så har de aldrig sett en sådan änglavakt. Allt talade för att vi alla skulle vara mos men vi klarade oss. Katarina och Thomas har valt ett väldigt bra ställe för sin sommarstuga, ett ställe där änglar vakar.
Moa har pratat väldigt mycket om vad som hände. Hon pratar om lastbilen som körde på sin mamma så hon slutade andas. Hon bygger lastbilar/polisbilar/brandbilar/ambulanser i lego och kramar sin nalle som hon fick av brandmännen hårt. Jag önskar att även jag kunde leka av mig alla mina känslor.
Allehanda skrev om olyckan men den är lite missvisandes då barnen inte skadades
sköna söndag
10 år sedan
Inlägg
2 kommentarer:
Känner precis lika som dig. Det finns med i varje dröm och tanke så väl sovande som vaken. Att vi alla klarade oss så bra är helt otroligt. Att se på mitt blåa ben och ömande arm känns som inget när man tänker på hur det kunde slutat. Så otroligt skönt att veta hur allt slutade när det stora vita släpet kommer emot en i tankarna.
Tycker du ska släppa tankarna på att du känner att du inte tog hand om barnen. Så var det inte utan du hade nog med dig sjäv och att inse vad som hänt. Tänk istället på att din tanke räddade ditt liv dvs att du tänkte att nu är det hoppa i diket som gäller. Det är den tanken du ska ha med dig!
Krama hela familjen från mig och ta hand om er. Hoppas verkligen att ni vill komma tillbaka dit änglarna vakar någon gång i framtiden trots allt detta. Tusen kramar till dig vännen. Katarina
Tack gode gud(trots att jag inte tror på gud) att allt gick förhållandevis väl med er alla fyra! Kramar er hårt och länge/ Rickard!
Skicka en kommentar