Kompakt mörker

Allt jag behöver är att du kramar om mig och säger att det löser sig.

Rör min dotter och du dör!

Idag på Moas simskola fick jag förvandlas till en grön hulk och rädda Moa. Det började som en helt vanlig förmiddag på badhuset och slutade med att jag skakade av ilska.

Jag brukar vanligtvis inte åka på simskolan då det har blivit något som Martin och Moa gör tillsammans. Men idag åkte jag och de föräldrar jag brukar prata med lyste med sin frånvaro så jag satte mig inte på vanliga stället. Jag passade istället på att tjuvtitta på min fina tjej när hon som en fisk tog sig genom vattnet. Ganska snabbt märkte jag att gruppen inte var så lugn som den brukar, det svamlades och busades. Ett syskonpar levde fan i bassängen. När det var tio minuter kvar ser jag hur den yngre tjejen ur syskonparet börjar störa Moa. Hon dyker på Moa och skvätter vatten medan Moa försöker dra sig undan. Moa ledsnar efter ett tag och lyfter upp sitt finger och säger högt: "NEJ, JAG VILL INTE". Då börjar skitungen knuffa Moa, först lätt för att sedan ta till hårdare tag. När hon sätter upp handen i Moas ansikte och samtidigt nyper Moa hårt i armen ser jag rött och springer fram till bassängkanten. Skitungen är på väg och ska dra Moa i håret när jag tar fram basrösten:

- VAD GÖR DU!!!!

Jag sliter upp Moa ur bassängen.

- Det var hon som började!

Vad då Moa som började är du störd? Nä, det sa jag inte med jag var på väg och kunde hejda mig när jag insåg att skitungen kanske bara var 5 år. Okej, Moa är kanske inte världens snällaste barn, hon har också sina brister MEN hon slåss aldrig! Sen såg jag faktiskt hela förloppet och kunde lugnt trösta en grinande Moa utan att undra vad hon hade gjort för att det skulle bli som det blev. Det där äckliga syskonparet terrade många barn i bassängen och inte fanns det någon förälder i närheten. Jag hade inte vuxen att läxa skiten ur som jag hade så god lust att göra. Insåg att jag ev. skulle kunna orsaka men för livet på den vidriga tjejen om jag gav mig på henne. Jag fick sen en klapp på ryggen av en annan feg mamma som inte hade agerat. Hon tyckte jag hade gjort helt rätt.

Till nästa lördag har Martin fått klara direktiv. Han ska sitta vid bassängkanten och se till att skitungen håller sig långt borta från Moa.

Och JA, jag ÄR överbeskyddande

Jag ser, med betoning på ser, det snöar......

Jo, det är sant. Det snöar faktiskt och backen är åter täckt av något vitt som inte hör hemma på våren. Känns lite konstigt.

Något annat som känns konstigt är att jag hela tiden går och tänker att jag ska ta av mig linserna. För just nu har jag en sådan där nuharjaghaftlinsernapåmigförlänge känsla. Torrt och lite jobbigt. Det tillhör läkeprocessen och det kan jag stå ut med när jag får droppa mina ögon. Är fortfarande supernöjd. Idag fick jag även höra:

-Lisa, nu är det svårt att skilja på elever och rektorer....ja för du ser ju så ung ut!

Hahaha

Annars är vi alla supermega förkylda. Milla har åter igen feber, Martin nyser, jag snorar och Moa fräser. Jippi?!?

LASIK

Då var det gjort och själva ingreppet tog 5 minuter. Förstår fortfarande inte varför jag har väntar så länge, fast det kan ha och göra med att prislappen är grymt hög.

Idag kl 09.00 la jag mig på ett operationsbord och brände bort mitt synfel med laser. Något jag har velat göra sen jag för 15 år sedan läste om det. Själva laseringreppet kändes inte för fem öre, det luktade bränt kött och flimrade. Att öppna hornhinnan var kanske inte det mest bekväma jag har gjort men absolut uthållbart. Det jobbigaste var när högra ögat skulle göras eftersom jag visste hur den första delen av ingreppet skulle kännas. Men några djupa lugna andetag fick mig på banan igen. När jag reste mig upp från operationsbordet såg jag klart och tydligt vad klockan på väggen visade, helt galet. 30 minuter senare vid efterkontrollen hade jag 1.0, det vill säga normal syn.

Nu har jag legat här hemma och vilat. Tack vare bedövningsdropparna har jag inte haft några obehag. Nu var det 2 timmar sen jag senast droppade ögonen och allt som känns är lite skav. Synen är inte riktigt klockren och jag har lite svårt att se allt på skärmen men kollar jag ut genom fönstret ser jag hur bra som helst. Jag har huvudvärk men det kan även bero på att jag endast har hällt i mig en kopp kaffe idag.

Nä nu ska jag nog lägga mig i soffan och njuta av att jag ser texten!

Så sjukt nervös

I morgon smäller det!
Äntligen ska jag göra det jag länge velat göra.
Jag är bara så sjuk nervös
Snälla håll tummen i morgon runt 8.30.......

En helt vanlig måndag

05.16 klockan ringer
06.00 Moa och Milla ska upp
07.05 ytterkläder jagas över hela huset
07.20 i bilen
07.25 på dagis
07.35 mot jobbet
07.55 på jobbet
08.00 kopiera, dricker kaffe, kollar telefonsvararen, frånvarorapporterar, kissar
08.55 mot lektionen
10.00 elevärenden, mer frånvaro, kaffe och kiss
10.40 lektion
11.40 lektion igen
12.00 lunch
12.10 lektion
13.10 lektion
13.45 kaffe, kiss
13.50 lektion
14.50 lektion
15.30 rensar skrivbord, kollar post-it lappar, kollar facket, datasystem, ringa, ringa, ringa, ringa, individuella studieplaner, "peppsamtal"
17.15 packar ihop för idag

PUSS

Tankar

Ingen bra dag idag, tankarna snurrar konstant.
Vet inte vad orden betyder och vad målet är
Vet inte varför och kan inte förklara
Den gråaste av söndagar

Aj då

Här har ni världens sämsta faster.......

Jag har glömt bort Adrians 2 års dag!!! Illa, illa.

Sjukstuga

Milla har inte blivit bättre utan snarare sämre. Massa feber och slem överallt. Det är faktiskt ganska så synd om henne.

Martin och jag har pysslat ihop vab så gott det går. Idag krockade det dock rejält. Kurs för Martin, tur på dagis och massa måsten för mig. Efter lite trixande gick det dock ihop och jag fick några timmar på jobbet. Efter lunch har jag dock lekt utomhus i strålande solsken för att sedan gått in och hamrat och spikat i dagisets snickarverkstad.

Hemma har vi nästan fått upp hela taket i Millas rum. Men en trasig glödlampa och skruvslut satte arbetet ur spel. Fast det gör inget då gruset i ögonen påminner mig om en tidig kväll.

I morgon är det jag som tar hand om sjukt barn. Lite trist att Milla är så pass risig, det är ju MammaMaffia lunch! Men då jag inte vill smitta hela gänget och några medföljande barn får jag minsann stanna hemma. Jag och Milla får skvallra istället.

Inte nu!

Var på jobbet runt 06 och kände mig ganska lugn. Onsdagen skulle spenderas åt att komma ikapp, rensa skrivbordet och göra allt alla tusen post-it lapparna länge har sagt att jag ska göra. 06.10 ringer Martin och säger att Milla är rosslig och har 38 graders feber. Jag såg rött, fick ont i huvudet och stressen slog hårt i mitt hjärta. Jag har inte tid med detta.......Eftersom Martin är på kurs i en annan stad hade jag inget annat val än att åka hem.

Just nu snurrar det för fullt i mitt huvud. Tankar om misskötsel av jobb krockar med med tankar om ett dåligt föräldraskap. Å hujja.....

Det känns som jag ligger efter på alla plan. Jag har med mig massor med uppgifter jag ska göra men med en trött och sjuk liten tös är det svårt att kunna sitta vid en dator längre stunder. Igår kväll lyckades jag i alla fall avsluta lite som sedan länge skulle vara gjort.

Nå väl....vad är väl en bal på slottet?!?

Hur kommer det sig?

Hur kommer det sig att man på frågan "Hur mår du" nästan alltid svarar "Bra!" istället för att berätta att båda benen är brytna och huset nedbrunnet?
Hur kommer det sig att man inte är rak och ärlig utan istället för att säga som man tycker ljuger?
Hur kommer det sig att man kan ösa skit om en icket närvarande person för att i nästa ögonblick hälsa på den icket önskvärda personen med; "Hej gumman!"
Hur kommer det sig att disken inte hamnar i diskmaskinen trots att den är urplockad?
Hur kommer det sig att det är så svårt att säga nej?
Hur kommer det sig att det är så svårt att vara ärlig mot sig själv och säga att man är värd något bättre?
Hur kommer det sig att det finns puckade människor?

Idag har min hjärna gått på högvarv

Och här kommer en favorit i repris:

_____
Dagens tacksamheter:
1. Min fina man som jag inte behöver skämmas över
2. Halva veckan är över i morgon
3. Jag överlevde dagen

Dagens goda gärning:
Jag tror inte det....

Som en blixt från en klar himel

Bara sådär var allt på mig igen, rakt i hjärnan med hullingar som grävde sig in. Men det var annorlunda denna gång, hullingarna var inte lika bra. Det fastnade inte som det brukar, jag skrattade mer åt eländet. För om man tänker efter så är det rätt roligt, eller roligt är kanske fel ord men...Jag kan inte annat än skratta samtidigt som jag lider. Jag lider över ett utanförskap, en separation mellan två nära och en illusion av en bättre framtid.

Nå väl

Aset

Det var inte Milla som var morgonpigg, nä aset såg till att Moa vaknade. Aset river Moa på benen tills hon får nog, reser sig upp och travar in till oss. Väl inne vaknar Milla och jag tittar sömndrucket på väckarklockan....06.15... YES!!!

Så nu tre timmar senare är Milla supergnällig, Moa grinfärdig och jag på bristningsgränsen.

____________________

Så då har vi varit ute och gått i solskenet. Milla somnade, Moa fick frisk luft och jag en frist. Snart ska vi äta lunch....mums

___________________

Martin är nu hemma! Härligt, har även saknat Martin "mannen" och inte bara Martin "avlastningen"

Hur lång tid tar det att öppna ögonen?

Borde

Jag borde minsann krypa till kojs men det är så grymt skönt att få vara själv en stund. Martin är borta och jag hemma med två söta men påfrestande barn. Jag har dock fått underbar hjälp idag då Daniel tog med sig Moa till badet. Jag fick en skönt promenad med Sara. Sen blev vi bjudna på middag, mycket trevligt!

Jag har nu suttit och prismärktbarnkläder som ska säljas på en klädbytardag. Vissa kläder var svåra att märka så de stoppades i retroasken.

I morgon lär jag stiga upp i ottan, Milla är grymt morgonpigg. Så för att orka måste jag verkligen i säng....NU.

Puss

Hemma?

Är hemma men ändå på jobbet. Har haft en rolig och effektiv dag, tyvärr inte effektiv på det som behövdes men ändock. Så jag har fått ta med mig jobb hem; ett prov ska skrivas och en planering inför en PA1201 start ska skapas (har ett föredrag i morgon för personalen) Fast innan allt detta ska jag snöra på mig joggisarna, jag måste bara ut för att orka.

Hade stora planer att ta en tjejsushilunch denna vecka men.....tja det gick inte ihop med schemat. Men nästa vecka tar vi nya tag, eller hur brudar?

Utomkroppsligt

Vissa dagar är bara för mycket, idag var det en sådan dag. På jobbet hände så mycket exakt hela tiden att jag i slutet andligt lämnade min egen kropp. Jag svävade ut och auskulterade från ovan. Mitt "andliga" jag skrattade åt eländet. Håret stod åt alla håll och pannan var ihopskrynklad av huvudvärken som ekade i ett svart hål.

På vägen hem i bilen fick jag mig ett lugnt och välbehövligt break, ett roligt telefonsamtal fick mina axlar att slappna av. Halvvägs hem hade jag en färdig planerad agenda för kvällen. Middag, kvalitetstid med barn och en tur i joggingskorna. Efter middagen krockade min lugna kväll av ett bortglömt styrelsemöte på dagis. Jag hade totalt glömt bort mina åtagande och fick efter ett "var är du" samtal krypa rodnades till mötet.

Nu är jag hemma och har skrivit protokoll som jag inte har tagit tag i. Höll även på att missa ER men tog mig i kragen i sista stund. Ska slö titta lite till innan jag kryper upp till sängen

Pusselipuss

En dag till?

Mja, är inte riktigt tillfreds med tanken om att det är måndag om ett par timmar. Hade nog velat vara ledig lite till, typ en dag eller två. Jag har ännu en tung vecka framför mig där jag även i slutet är gräsänka. Martin ska som brukligt förlusta sig med en skidresa. Jag ska stanna hemma som den äkta hemmafrun. Jag ska städa, natta och sköta...haha. Fast jag räknar dagarna till vi, bara jag och Martin, ska till Riksgränsen för en riktig skön semseter. Han och jag....helt galet!

I helgen har vi varit ganska så aktiva istället för lata. Vi badade i lördags och där insåg jag att Milla är heeelt galen i vattnet. Hon har inga gränser och kan kasta sig hejdlöst utan tanke på att hon inte flyter. Det får bli en tidig simskola för denna donna. Idag var vi till ett närbeläget friluftsområde som arrangerade Barnens Vasalopp. Moa skidrade sig igenom 90 metersloppet. För den nybörjare hon är gick det riktigt bra och medaljen visade hon stolt upp.

Jag har just sett NipTuck och jag är nog inte så nöjd med denna säsong....njaaa...det får nog ta sig om jag ska titta vidare. Ganska skönt att inte behöva ha en massa teve att titta på.

Nä, nu ska jag försöka stänga de två blå.
Suss gott

Så här vill jag ha det

Sitter brevid ett urgulligt gammalt par. Ett par som verkat ha levt hela livet tillsammans.

Den äldre herren tar kaffe och kaka ur den medtagna fikaväskan. Han slurpar på det kokta kaffet och tar sedan en tugga kaka.

- Oooo, denna kaka var otroligt god

Och slänger en blick av ömhet mot sin hustru.

Än finns det hopp om denna värld

Hihi

Oj, vad jag helt plötsligt längtar till sommaren. Jag fick superroliga nyheter igår. Fina Sandra ska gifta sig i augusti!!! Att hon dessutom har världens mest romantiska sambo är sen en helt annan sak och när hon berättade om händelsen i maj fick jag ståpäls över hela kroppen. Så underbart och vackert att tårar rinner. Ännu ett perfekt par som äntligen slår till. Jag har bra vänner och augusti kommer bli en bra månad.

Nu sitter jag här på hotellet och inväntar frukost. Det är hemresedag och vi har haft en mkt intensiv torsdag. Vi har planerat bra saker, varit på universeum och ätit. Lite jobbigt att ständigt ha koll men det har gått över förväntan. Jag ska idag även pipa in på Nordstan och besöka rut med fler innan tåget går.

Puss på munnen

Götet

Så, då var jag framme. Tågresan var som vanligt rätt trist och min rumpa gjorde ont redan i Stockholm.

Eleverna är på sina rum (hoppas jag) och jag sitter i mitt enkelrum....Tack för det!

Nu ska jag sova lite. I morgon är det ös som gäller

PUSS

Aptrött

Är förresten apor trött? Hm, kanske inte men jag är i alla fall APtrött, ja eller kanske zebratrött eller varför inte sengångartrött....jo men visst, min hjärna går på högvarv. Tyvärr snurrar djurbeteende istället för något vettigt.

Är i alla fall hemma då barnens dagis är stängt. Igår var Martin hemma och idag har vi delat på ledigheten. Jag var hemma vid två och det kändes som 22 på kvällen. Det är min tur att lägga Milla och det ska bli skönt att vila ögonen en liiiiten stund. Måste dock packa för Göteborg.

Jag pyser till Götet i morgon med en bunt elever. Vi ska tillsammans med Falun och Halmstad planera en elevrådsutbildning. Är kanske inte sådär supermotiverad över resan, jobbigt att hålla koll på ungdomar, men det är bara att bita ihop. Kommer hem på fredag. Jag kanske får sova på tåget eller när jag tänker efter så kommer jag inte få göra det då jag sitter brevid skolans mest pratglada elev. Taskig planering av mig. Fem timmars tjatter...jippi?!?

Jag måste ta tag i mitt liv, min träning. Men guuuud vad jobbigt!!! Från att ha kunna springa över milen orkar jag knappt upp för trappen. O yes....

Nu måste jag ta tag i Milla innan hon har gömt mina jobbnycklar. Annars har vi det jobbigt i morgon bitti....och buss måste jag dessutom åka. Blä.

Jag är APtrött!