Halleljua!

Jag ser ljuset i tunneln, slutet på uppförsbacken....jag håller på att bli frisk!
Redan igår vaknade jag och kände att jag inte ville dö (har känt så varje morgon rätt länge nu) och under resten av dagen kunde jag faktiskt sitta uppe. I morse vaknade jag kl 7.00 och insåg att jag inte hade behövt vakna av att jag höll på att kvävas av mitt eget slem under natten. Mitt snor har fått tillbaka sin genomskinliga färg och mina ögon ser aningens piggare ut. Fy sjutton vad gött!

Så under denna nästan fyra vckor långa förkyldningen så har jag:

Knaprat i mig 41 kåvepeninpiller
Svalt 80 alvedon
Sprayat in 4 flaskor nässpray i näsan
Förbrukat 400 näsdukar
Ömsat skinn under näsan hela två gånger
Svalt ca 1 liter var
Slukat ca 5 liter juice

Tja listan är rätt lång.

Nä nu ska jag faktiskt gå ut och njuta av den friska luften!

Namnbyte

Jag tror jag ska byta namn på denna blogg

Sjukbloggen
Gnällbloggen
Pestbloggen

Det jag försöker säga är att jag idag mår exakt lika bläigt som jag gjorde i måndags, det finns en skillnad och det är att jag inte har ont i bihålorna. Dock har jag två grymma ömmande lock för öronen så jag tycker nog det jämnar ut sig.

Matlust

För första gången på två veckor har jag sovit nästan hela natten! Vid fyra vaknade jag av hosta, illamående, täthet och susningar i öronen. Jag klev upp och tog lite nässpray och panodil för att sedan somna om. Just då förstod jag att mötet med kommunpamparna bara var att glömma. Nästa gång jag vaknade var 08.04 och då mådde jag ganska så bra. Så jag ringde Martin och hoppade in i duschen för att sedan sätta mig i bilen och köra till Gävle.

Mötet var bara en timme och gick väldigt bra. Var dock hyfsat trött så jag åkte hem och sov i ett par timmar. Sen har jag lagat lite mat (jag har fått tillbaka matlusten och det är nog bra för lillebror som har fått leva på yoghurt och saft ganska länge) och lagt Moa. Jag mår ganska så bra, hör lite illa och har fortfarande lite ont i kroppen men tar jag panodil är allt lugnt. Jag kommer i alla fall att vara hemma resten av veckan.

Jag kommer att lägga in en bild på nållisa så fort jag vet hur jag ska göra......

Marsansås och svartvinbärssaft

Så vid 13.00 fick jag komma in på öron, näsa och hals mottagningen. Där sa man att jag hade en del vätska i bihålorna under ögonen och jag blev mer undersökt. Jag luktade infektion i svalget och man såg att det rann var ned i halsen. Överläkaren tyckte att jag hade kunnat äta kåvepenin (man kan tydligen äta flera bättre varianter även fast man är gravid!!!) lite längre men spolade gärna ut varet. Hela dagen hade jag känt mig så utmattad (det tar på krafterna att vara sjuk i tre veckor) och jag grät för minsta lilla så för att påskynda processen valde jag en utspolning.

Del ett i utspolningen bestod av bedövning. Fem 2 dm långa ståltrådsliknande metallpinnar fördes upp i vardera näsborre. Det gjorde helt galet ont och tårarna sprutade. Sen fick jag sitta med dessa tio pinnarna i näsväggen i 20 minuter. Min käre man var otroligt stöttande och tog två fotografier *ler*. Sen efter 20 minuter blev jag inkallad igen och där fick jag först en spray som temporärt bedövade ännu mer. Sen förde läkaren in en lång tjock nål och penetrerade näsväggen in i bihålan. Det var helt klart bland det jävligaste jag har gjort, det ekade i hela huvudet av det knastrande ljudet. Fast smärtan övergick snabbt i en befriande känsla när vacuumet upphörde och varet fick spolas ut av klinsikt ren saltlösning. Det som hamnade i skålen såg ut som dåligt vispad marsansås i svartvinbärssaft. Det luktade tydligen inte så gott (jag har dock inget luktsinne längre). Sen var det bara nästa näshåla.....och jag mådde bara illa av tanken att gå igenom det igen.

Nu är det i alla fall gjort och i ca 1 timme kände jag mig helt okej och tänkte gå till jobbet i morgon. Fast just nu mår jag inte så bra, bedövningen har släppt och jag har grymma lock för öronen. Mina bihålor är grymt ömma och jag har ett konstant flöde av var, blod och snor som rinner ned i min hals. Jag har tagit ur de tussar som trycktes in i näsan för att hejda blodet och det var en mkt intressant upplevelse. Det är tur att jag inte är känslig.

Trist nog har jag ett grymmt spännande möte med kommunen i morgon som jag helst inte vill missa men jag tvivlar på att jag orkar. Är totalt slut. Som tur var har jag en helt underbar man som verkligen har tagit hand om mig hela dagen. Han är mitt allt!

Nä nu är jag helt yr och måste gå och lägga mig.

Sjukhus

I morse fick jag tid på hälsocentralen och därifrån blev jag remiterad till röntgen på Sjukhuset i Gävle. Något måste bilderna ha visat för nu är jag remiterad till öron, näsa och hals. Jag fick dock åka hem och vänta till 13.00. Jag ska säkerligen få spola bihålorna.

Hm, läste just att man går igenom en tunn benvägg....aj?

Vått på kniden

Hittade ett klipp på YouTube visserligen i förra veckan men jag tittade på det idag igen. Jag säger bara JÖSSES!!!
Tårarna sprutade och snoret flödade.

Lögn

Jag ljög igår när jag sa att jag mådde bättre.....eller jag ljög omedvetet. Idag mår jag inte bättre och nu känner jag att jag håller på att förvandlas till en kärring, en gnällig sådan.

Jag fortsätter att snyta ut klumpig marsansås
Arla morgon, runt 4, vaknar jag av att jag har ett total vacuum i de övre regionerna av kroppen
Jag hostar till jag nästan kräks eller kissar på mig
Jag har ont under ena ögat
Jag mår illa då "lillebror" är så långt ned vilket innebär att inga byxor passar för allt sitter åt
Jag är rastlös

Ja, en gnällkärring det är vad jag har blivit.

Och ja, jag tar det lungt och Martin är en ängel. Han har målat Moas naglar, bundit hennes krans, fixat mat, satt upp dörrfoder, lagt över bilder på http://knodden.mine.nu, handlat snytpapper (hm, undra hur många träd som har gått åt till min marsansås??) och juice.
Och ja, (jag har nu tagit förgivet att man kan börja en mening med och), jag blundar åt smulorna på golvet, smutskläderna, gästrummet, det tomma kylskåpet, ogräset i jordgubbslandet, det oklippta gräset osv osv.
Och ja, jag har ringt sjukvårdsupplysningen och blivit upplyst om att jag ska avvakta

Fast ni ska veta vad jag njuter så fort jag går in i vårt nyrenoverade sovrum....myyyyyyyys. Hm, jag ska nog gå upp och lägga mig en stund...hihi

Dagen så långt

Idag har jag:

- Spelat spökungarna 3 gånger
- Spelat bamsebingo 2 gånger
- Lagt ett pussel
- Busat i sängen
- Gräddat våfflor
- Målat två helkroppsbilder av Moa
- Målat med vattenfärg
- Poppat popcorn
- Sett Happy feet

Hm, intressant dag?!?

Förbättring

Japp, det är möjligt...efter två veckors total däckning känner jag mig äntligen bättre. Huvudet håller inte på att sprängas när jag rör det, innehållet i bihålorna lossnar klumpvis, jag kan röra på mig utan att bli andfådd och jag känner mig nästan utvilad. Mitt i all detta härliga förbättring har jag kostaterat en grej: jag kan inte snyta mig och INTE titta på snoret! Det är som om snoret har en speciell hypnotiserande förmåga......Liiiiiisa, seeeee på mig, seeeee på mig. Och (kan man börja en mening med och?) varje gång blir jag lika äcklad.

Hur spenderade jag då midsommar? Jo, jag låg i soffan och tyckte synd om mig själv medan jag såg på alla kanalers otroligt dåliga utbud. Fy sjutton vad man visade dåliga program och det slutade med att jag satt och såg på tv4 fakta. Runt 20.00 fick jag nog och gick till datorn för att dumsurfa. Jag surfade runt på mina stambloggar och efter ett tag hade jag hamnat på okänd mark (ni vet man klickar sig vidare och har ingen aning om hur man hamnade på ett ställe och hur man ska hitta dit igen). Helt plötsligt ser jag ett ansikte jag känner igen! Jag har hittat en av mina scoutbarns blogg.

Fram till 2001 var jag och min vän Anders ledare för ett gäng med härliga scouter. Dessa scouter följde vi i många år och vi växte tillsammans. Jag har sällan och aldrig haft så roligt men också så tråkigt med dessa underbara barn/ungdomar. Visst var det svårt att leka ledare när man knappt var 10 år äldre än scouterna men på något sätt gick det mycket bra. Nu är dessa härliga vuxna människor spridda över hela Sverige och det blir låååångt mellan gångerna vi träffas. Av dessa fanns det ungdomar man kom närmre än andra och just denna scout hamnade djupt i mitt hjärta. Otroligt envis och jobbig men ack så härlig och jag lärde mig massor av denne. H*n stod stadigt på jorden och visste tidigt vad h*n ville. Vi hade många bra samtal men bråkade även många gånger. Det har gått bra för denne scout och h*n står fortfarande stadigt på jorden. Jag blev väldigt glad när jag hittade bloggen.

Efter surfandet gick jag ock la mig och somnade sött. Jag har börjat sova grymt dåligt vilket har med graviditeten att göra. Jag vaknar och kan inte somna om. Nåja, det är snart över. Moa sov faktiskt till 08 för att sedan tassa in till oss. Det är så mysigt att vakna tillsammans med henne. Hon berättade stolt att hon hade fått hålla Signe (Elises lillasyster) och att Signe hade blivit glad när Moa pratade med henne. Både Martin och Moa hade haft en mycket trevlig kväll.

Nä nu ska jag ta med Moa till duchen och skrubba hennes fötter, fy bubblan vad skitiga fötter ungen har.

Glad midsommar?

Nixipixi, inte blir det något midsommarfirande för mig inte. Jag får allt stanna hemma och dricka apelsinjuice. Det känns inte riktigt rätt att åka på fest när jag bara snorar, hostar och har ont i huvudet. Börjar faktiskt fundera på att ringa sjukvårdsupplysningen och fråga varför jag inte blir bättre trots kåvepenin. Smärtan har i alla fall förflyttat sig under ögonen istället för över....har jag tömt dessa bihålor???

Nä, nu måste jag lägga mig igen

Snyt och snörvel

Sitter just nu i soffan med pappas nya bärbara dator.....det enda som piggar upp just för tillfället....vill också ha en ny fungerande bärbar dator!!!

Min sinuit är inte bättre och jag har dessutom utvecklat ett halsont och mer snor. Kåvepenin my as!!! Nåja, jag ska inte göra mycket idag utan bara ligga ned. Jag har inte direkt tagit det lungt nu när jag har varit krasslig. Det har varit renovering, shopping och barnlek samt en tripp till jobbet igår.

Jag hade absolut inte tänkt gå till jobbet igår men min kära kollega ringde och sa att nu är det kris. Så jag fick åka dit och domdera. Är ganska så j*vla less på att domdera. Förra veckan innan jag blev sjuk hade jag två mycket bra samtal med platschefen och ordförande ang. skolans framtid. Jag var supertydlig och meddelade att om ingen förändring skulle ske så skulle jag trava därifrån med skolan i min väska. Jag var så ruggigt less på att bli utnyttjad som gratis arbetskraft och sa:

- Jag har gett er min dröm och passar det inte kommer jag att ta min dröm till någon annan.
- Jag är medvetet arbetslös så jag kan göra det jag vill och inte bli utnyttjad av er.
- Jag tvekar inte att tacka ja till den tjänst jag blev erbjuden av kommunen.
- Jag är ingen mamma som ska se till att er bokningsansvarige sköter sig.

Nåja, allt var frid och fröjd till igår. Min kära kollega är så otroligt fantastiskt irriterande ibland. Hon kan verkligen inte stå för det hon säger. Under alla dagar jag har varit hemma och varit sjuk har hon hjälpt till med bokningen utan att någon har bett henne. Sen har hon mage att säga att hon blir utnyttjad!! Jösses. Så det var bara att ta på sig kläderna och åka in. Mitt i en het diskussion med platschefen började jag att flina. Jag insåg att jag är grymt lik min käre far då jag pekar med hela handen och säger saker som:

- Är det så att ni har problem får ni för sjutton komma till mig så ordnar vi till det.

Efter en het lyckad session packade jag ihop och åkte hem till sängen igen. Den enda fördelen med kåvepenin är att jag knappast smittar någon.

Så nu sitter jag alltså här och väntar på att alvedonet ska kicka in. Fasen, jag skulle gör allt för en treo eller ipren!

Renoveringen har verkligen gått framåt och nu är det bara små saker kvar....lite fönsterfoder, gardiner (fasen det är svårt att ta av sig kläderna i ett akvarium utan att synas), överkast, martins kläder, linneskåp. Förhoppningsvis är det klart efter helgen. Mina föräldrar har lämnat oss idag men återkommer om en vecka då de ska passa Moa.

Jag har mitt i sommaren även beställt vinterkläder till Moa. Hon fick overall, lurvjacka, underställ och termobyxor från Gneis. 1800 kr för allt är hyfsat ok prris, speciellt när jag vet att grejerna fungerar.

Nä nu ska jag lägga ned huvudet och försöka sova till kanal 5:s dåliga utbud

Sinuit

Jamenvisst hade kära kussen rätt, jag har bihåleinflammation (sinuit)! Fick en tid i morse och knaprar just nu på mina baby safe piller som ska förinta varet. Jag hade ett högt CRP värde (79 och man ska ligga på 50) vilket bekräftade mina misstankar. Nå ja, nu kanske det blir bättre om några dagar.

Dopet igår var fint och det var trevligt att komma från röran här hemma. Joel blev hans namn och nu är han invig i Jesus Kristus kyrka, eller som älskade Samuel sa:

- Kristers kyrka, är det pappas kyrka?!?

Sötkorv *ler*
Fast när jag kom hem var jag så slut att jag bara gick och la mig. Jag hade en sådan grym huvudvärk och var supernära att kräkas. Hade aningens dåligt samvete när Martin och hans far jobbade men insåg ganska snabbt att jag inte skulle orka mer. Nåja, nu är i alla fall nästan allt klart och idag ska min kära pappa dreva fönstrena samt sätta upp dörrfoder. Ska bli härligt att kunna flytta in i rummet. Jag lovar att lägga upp lite bilder.

Nä nu ska jag ta två alvedon och försöka förinta lite sågspån från övervåningen.

Trasigt

Mkt har gått sönder.
Min kära bärbara dator har helt gett upp. Det värsta är att jag inte hann synkronisera den med Linux datorn, vilket innebär att jag har en massa på den bärbara som jag inte kommer åt.

Sen har vår bros.nu domän dött....eller bröderna Nilsson har totalledsnat på deras service och nu kommer vi inte åt den. Detta innebär att jag har en hel del mail som sitter fast i ingemansland. Inte bra alls!!!
Så maila mig INTE på min bros!!!!!!!!!

Snart ska vi pipa iväg på Joels dop (Sara och Daniels lillegrabb) men flitens lampa har lyst här. Jag har hunnit måla fönsterkarmarna, slipat vår stora garderob samt målat den vit tillsammans med Moa. Jösses vad kladdigt men jag tror i alla fall gumman hade skoj.

Jag har nog fått bihåleinfektion, jag har så grymt ont i huvudet och kan inte böja mig fram utan att se stjärnor. Aj aj aj mitt stackars huvud. Hoppas det är bättre till i morgon för annars måste jag till doktorn och få lite piller.

Har även insett att jag tyvärr måste gå i svart på dopet, trist men det är allt jag kommer i. Hm, kan kanske ha en kjol som jag ev kan pressa in mig i.

Oröra i rörigheten

Snaaaart har jag ett fungerande sovrum, eller det är ganska mycket kvar men varje minut händer det grejer. Kläkammaren har fått tak och gipsskivor, vi har dessutom ändrat ingången på den. Nu måste man ut ur sovrummet för att få tillgång till kammaren. Just för tillfället håller spacklet på att torka och i morgon ska det tapeseras och målas. Denna tapet blir på en vägg och på den motsatta väggen blir det en röd medan de två restrerande blir vita.

Martin, jag och Moa sover i vardagsrummet och det var aningens tungt när jag var hyfsat dålig. Jag mår mycket bättre nu men jag har en grym produktion av snor. Röran är total i hela huset och jag får verkligen blunda när jag går in i vissa rum. Fotsulorna har en lätt grå ton då gipsskivorna har en tendens att damma. Martin och svärfar jobbar till 23 på kvällarna och Martin går och grymtar om att detta rum minsann kommer att vara det dyraste rummet i huset....hihi.

Min mor och jag städade köket igår och nu har jag total ordning bakom luckorna.....ahhhh...en sten har fallit från mitt hjärta. Snart ska vi ned i källaren för att råda bot på några av katastrofområdena. Tror dock att jag väntar till måndag då sovrummet förhoppningsvis är klart.

Igår efter vi hämtade Moa på dagis gick vi till ett fik och fikade gofika medan herrarna slavade. Efter fiket travade vi in på Lindex och jag hittade en jacka till Moa. Hon provade den under protest och när hon sedan tittade i spegeln sa hon:

- Den är inte bra
- Men Moa, vad är det som inte är bra?
- Hela jackan är ful

Det sista sägs med hela kroppen och jag håller på att kissa på mig av skratt. Hon är så galet medveten om vad hon tycker om och inte.

Idag har dessutom tösen verkligen förvånat mig. Hon gick in i arbetsrummet och skrev sitt namn på ett papper. Visserligen var A:et upp och ned men annars måste jag säga att jag är grymt stolt. Martin nickade på huvudet och sträckte på ryggen.....Min dotter!!! Hennes äldsta kusin har även hon anlag till smarthet då hon spikade de tre nationella proven som man har i år 5....de ni, inte illa!

Så grymt sjuk

Har just vaknat efter en hyfsat lugn sömn. Är totalt däckad! 38,5 i feber (känns som hundra), snor i kubik och en j*vla huvudvärk. Det är ju tur att solen inte är framme utan att jag kan få lite svalka i alla fall.

När jag väntade Moa var jag inte sjuk en enda gång, jag hade inte ens tendens till rethosta. Denna gång tycker jag inte att jag är annat än förkyld. Ännu ett tecken på att det verkligen är en grabb. Förresten vad tycker ni om Victor?

Bilservice

Idag vid 7 lämnade jag in bilen på service, tydligen en stooor service som man gör vid 6000 mil. Även en mycket kostsam service....3300 kr!! Hujja. Sen ringde servicekillen vid fikat och meddelade att det skulle kosta ännu mer då en krängningsaxel och någon slags klämma behövde bytas ut....1700 kr till!!! Hm, tja det kostar att ha bil.

I morgon får vi fullt hus, min mamma och Martins pappa. Svärfar ska bara stanna till måndag och kommer att ha fullt upp med att hjälpa Martin att iordningställa vårt sovrum. Min kära mor stannar ett längre tag och ska hjälpa mig att försöka få iordning på det kaos som existerar bakom kulisserna. Vi kommer att bo trångt men med lite omorganisation kommer allt att gå...jag, Martin och Moa i vardagsrummet, Gunnar i datarummet och mammsen i Moas rum. Vårt sovrum kommer att bli byggarbetsplats.

Tjoflöjt

Stolt tös och flitig mamma

Just före 15.00 ringde Moas dagis kompis S mamma och frågade om Moa möjligtvis fick följa med dem hem. Javisst tyckte jag och stannade extra länge på jobbet. Sen när jag hämtade Moa vid 16.30 hos S var hon stolt men väldigt trött. Moa har länge velat göra som de stora barnen, följa hem efter dagis och äntligen fick hon följa någon hem! Hon var stolt som en tupp när hon meddelade att S minsann hade en extra stol i bilen så att hon kunde följa med.

Värmen ligger fortfarande kvar här över Gävleborg och det är tufft för treåringar. Moa har nu i nästan två veckors tid totalt däckat vid 18.30. Det tar på krafterna att vara ute i gassande solsken. Fast nog sjutton är sommaren underbar.....Moas fötter är härligt skitiga, hon luktar sand blandat med bränd hud och håret luktar sommarsvett. Jag verkligen älskar att sniffa på henne efter en heldag ute.

Idag gjorde jag dessutom ett stort ryck och fixade till kontoret. Så just nu i detta ögonblick sitter jag i ett organsierat kontor och det känns så enormt befriande. Det finns bara en liten grej som måste ordnas med det fixar sig efter en sväng på IKEA. Mitt absolut största problem har alltid varit mina böcker. Jag är en stor bokmal och jag har enorma mängder böcker som har tagit över mitt liv. Jag har inte haft hjärta att kasta några böcker utan tryckt in dem i den överfulla bokhyllan. Tyvärr har detta lett till kaos och nu när vi flyttade till hus tog jag ett beslut att böckerna skulle veck. Så just nu ligger alla mina böcker i tre flyttkartonger och bara väntar på att antingen bli sålda eller donerade till någon skola. Jag har bara sparat de absolut bästa exemplaren. Finns man nu i min närhet och är sugen på lite sommarläsning är man välkommen förbi och rota i kartonger.

Nä nu ska jag faktiskt ta min solbrända kropp och bädda ner den i sängen. Förhoppningsvis sover jag betydligt bättre än vad jag har gjort de senaste nätterna.

Återkommer

Nä, nu har jag gnällt färdigt här!
Jag återkommer när jag har något vettigt att säga
Trevlig söndag till er alla!

Korv

Idag har jag sålt korv för 3600 kr, så de så.
Undra varför jag har sålt korv för 3600?
Skulle inte jag ha sommarlov och en bra lön?
Men, Lisa, så svåra frågor kan du ju inte ställa....bara utför order
Jaha, okej då.....

Hot

Sitter nu på jobbet, vi har redan 29 grader varmt här uppe. Jag sitter på övervåningen utan kylsystem och hettan är hyfsat påträngande.....pust. Är dessutom redan less på att höra allt gnäll och all negativitet. Ingen har någon som helst tilltro på framtiden men ändå sitter de kvar, jag håller sakta men säkert på att vittra sönder av denna attityd. Det är nog gnället som stör mina öron mest....datanörden är klart värst och jag är rackarns less på att höra hans utbrott och gnälliga röst. Tur han kan vara trevlig ibland

Nåja,

Jag trodde i min enfald att jag skulle vara ledig nu till helgen men igår kväll slog det mig.....det är ju Gävlebuktensdag på lördag och jag ska sälja korv och informera om skolan. Jag tror dock det kan bli många som kommer och det finns en massa att se på. Det blir skattjakt på skeppet, ansiktsmålning nedanför, fiskdam, tennkulemotor, jetski klubben, uppträdande av rockgrupper. Kul med lite liv och rörelse men rackarns vad trött jag kommer att vara efter dagen är slut.

Det är härligt att sommaren har kommit men den gör mig och Martin lite loj. Det är supersvårt att handla mat eller laga mat så nu har vi levt på nödlösningar de sista dagarna. I morse fick jag sätta lite överbliven philadelphia ost på mackan medan Martin höll sig till en nästan utgången räkost. Moa fick sista smörklicken och resterna av marmeladen. Till middag idag blir det nog.....hm, få se.....det finns nog en tomat eller två i kylen.

Igår satt vi i vår härlig trädgård och åt lite glass. Den kommer att bli fin bara gräset växer upp och barret sjunker ned i jorden. Nästa sommar är det altan som ska snickras. Appropå snickeri så kommer tydligen Martins far förbi på onsdag, man är tydligen lite orolig i rutvik över att allt går så sakta i vårt hus....var ska bäbisen bo?!? Nåja, han kommer i alla fall och han och Martin ska faktiskt göra iordning vårt sovrum och det känns mycket bra. Det ska bli skönt att slippa se en trasig nalle phu bård och fönster utan foder på morgonen. Tänk er en fungerande garderob!!! HalleLuja!! Sen kommer ev min kära moder och besöker oss. Är bara lite rädd att hon kommer att få tråkigt och bli utarbetad....hihi. Hon vill hjälpa till och det finns massor att hjälpa till med och om jag känner henne rätt kommer hon inte att kunna unna sig en ledighet.

Nä, nu måste jag göra något.....undra om det har hänt något nytt i Internetvärlden...

Ut med skiten

Krisen är över, bomberna har slutat falla och vi kan återvända till det normala. Tja, så lätt är det kanske inte men allt är mycket lugnare än vad det var tidigare idag.

Jag fick kräka ur mig all j*vla skit, verkligen spy galla, grina och skrika. Sen efter det kunde jag tänka mer rationellt och nu står jag igen, likt en fura. Jag slog på stereon och poppade som en besatt medan jag magandades i solstolen. Efter jag nästan dött av solsting gick jag in och läste det jag hade skrivit. Det finns lösningar på allt och jag vet att jag tar på mig för mycket och har för höga krav på mig själv. Så nu tar jag nya tag och försöker igen.

Sen vill jag bara tacka alla som har kommenterat, sms:at och ringt! Jag är heeelt värdelös på att ta hjälp av andra och vill absolut klara mig själv så om jag har låtiti konstig så finns förklaringen där. Det är så otroligt lustigt att jag hela tiden måste visa mig stark och glad. Jag är ju bara människa för attan!! Jag har absolut inga problem med att hjälpa människor och kan ibland vara för påträngande i mina försök att underlätta. Men jag har enorma problem att ta emot hjälp och släppa på mina krav. Som en otroligt god vän sa idag:

- Det finns inga måsten!

En svacka

Jag går igenom en tung antiperiod just nu där allt är jobbigt, tungt och ganska tråkigt. Någonstans på vägen ligger min glädje men just för tillfället hittar jag den inte, allt jag ser är hinder och måsten.

Om typ 7 dagar skulle jag egentligen ha haft ett normalt sommarlov med vila, sömn och härligheter. Jag vill ha mitt sommarlov! Eller det är nog stabiliteten och normaliteten jag vill åt. I flera år har jag nu levt osäkert, jag har varje månad tvivlat på det jag gör. Kännt en osäkerhet och en släng av "du kastar bort ditt liv". Jag verkar dock inte lära mig av mina misstag heller för när det enda projektet rasar ihop ser jag till att hoppa på ett ännu mer riskabelt sådant. Jag försöker starta en skola i en ideell förening som saknar ekonomi.....hm, jag känner igen detta..... Sen att hela stället är smutsigt och rörigt hjälper föga till. Jag har utvecklat en bacillskräk genom att jobba där.

Om jag ska vara helt ärlig så ljuger jag varje gång jag säger att skolan kommer att bli verklighet. Jag tror faktiskt inte det. Föreningen har så dålig ekonomi och så många intrena stridigheter att jag tvivlar på att den lever vidare efter sommaren. Styrelsen är inte kompetent och personalen som jobbar där får istället för framtidsbringande sysslor lösa nödlösningar. Hela stället genomsyras av ett hafsarbete, inkompetens och en misstro till framtiden. Att fara dit varje morgon är otroligt påfrestande och jag känner hur min glädje till allt sakta men säkert sipprar ur mig. Hur hittar jag glädjen och tilltron på framtiden igen? Det är tungt att simma motströms.

Här hemma finns det så otroligt mycket att göra att jag blir helt apatisk. Det finns så många katastrofområden som behöver fixas till men jag har varken ork, tid eller lust. Koncentrerar jag mig på en sak hamnar allt det andra efter. Ett exempel: I helgen fixade vi till trädgården vilket har inneburit att det ser ut som ett bombnedslag här hemma. Den tvättade tvätten ligger i högar, den otvättade ligger på golvet, diskmaskinen är ren, diskbänken är full med smulor och äckliga tallrikar (två eller ett l??), matlistan är inte skriven, mat är inte inhandlad, smulorna har tagit över golvet och katastrofen är nära. Denna röra hade jag klarat av om det andra var organiserat. Om jag visste att det fanns en ordning i arbetsrummet, vardagsrummet var klart, jag hade en organiserad källare och vind, om övervåningen var klar.....om hela huset INTE bestod av en massa nödlösningar.

Vi har levt i svajning gällande vår ekonomi hur länge som helst. Det är fyra år sedan som jag och Martin hade två inkomster vi kunde lita på. Det är tungt att behöva snåla varje månad, att behöva ta till barnbidraget för att handla mat. Det är också tungt att planera framtiden när man vet att man egentligen borde spara mer i pension, till Moa och till sig själv. Visst klarar vi ekonomin men den är inte som vi vill att den ska vara.

Min kropp håller på att rasa ihop, fogarna värker och psyket sviktar. Jag ler och ser tapper ut medan jag egentligen bara skulle vilja lägga mig ned och grina. Att ständigt vara trött, ha ont och vara sugen på saker som inte är nyttiga tär på krafterna. Sen att min kropp hindrar mig att ta tag i dessa katastrofområden när jag väl är ledig känns bara som ett hån. Det är inte meningen att det ska fixa sig.

Mycket av det jag nu har skrivit har säkerligen en botten i mina hormoner som spökar. Det kommer garanterat att bli bättre och om någon dag kommer jag skratta och le igen. Det löser sig och ingen behöver egentligen oroa sig.....jag hittar snart glädjen på vägen ska ni se. Jag är stark och jag ska bryta mönstret....måste bara få vara ledsen ibland.

aj.....aj

Solens strålar har verkligen slickat våra kroppar i helgen. Jag, Moa och Martin har röda partier på våra kroppar som igår och idag var och är fortfarande väldigt ömma. Min rygg och mina axlar är såååå ömma och det är verkligen inte trevligt att sitta med kläder på. Martin ska vara och handla lite krämer efter han har hämtat Moa från dagis.

Att lämna Moa på dagis idag gick inge vidare, allt blev fel och hon var dessutom rysligt trött. Vi sov längre än vad vi skulle och kom i sista minuten till frukost. Det var fil och inte gröt som serverades och allt var bara för mycket. Det slutade med att jag fick lämna en gråtandes tös....hujja mammas hjärta går sönder.

Vi hade dock en mycket trevlig eftermiddag och kväll igår. Frida, Daniel, Elise och Signe poppade förbi just efter tre och strax vid 17 kom Mats, Thomas och Kicki. Alla vi skulle få njuta av Kronfågels nya uppfinning "Direkt på grillen" som Buzzador så vänligt hade skickat mig för provsmakning. Efter mycket meck och tjorv kunde vi runt 19 sätta oss och äta. Ganska trist smak och aningens kryddlöst men annars helt ok.

Moa och Elise lekte exakt hela tiden och jag tror att båda två somnade hyfsat ovaggade så fort huvudet landade på kudden. Det blev en rolig men sen kväll för tösen och det är därför hon är så trött. Det tar på krafterna att vara ute två hela dagar i gassande solsken.

Jag jobbade även igår på Köpis och nu måste jag säga nej nästa gång någon ringer för fy satan vad ont jag har i min stackars gravida kropp. Jag har tom tagit bilen idag så jag ska kunna hela mig. Efter jobbet for jag till min underbara vän som gav mig en massa råd och ett grav.bälte. Det är ju så trevligt att Sara inte bara är härlig utan dessutom sjukgymnast! Så nu har jag fått rådet att tänka Sjöjungfru i allt jag gör. Gå, stå, sitta och ligga som en sådan. Jag försöker verkligen tänka på hur jag gör men rackarns vad svårt det är att följa dessa råd. Grav.bältet är dock underbart skönt för hela kroppen. Inte nog med att jag är mindre läcker jag rasar dessutom ihop...höhö

Otrevligheter

Alltså, hur snygg är man egentligen när man är gravid?? Inte för fem öre skulle jag vilja säga! De som säger att man strålar och verkligen ser vacker ut måste ju för f*n ha skjutit heroin. En valross är inte, jag repeterar inte, vacker.

Några exempel:

Gångstilen börjar närma sig pingvinernas, en sakta lunk som svajar från höger till vänster, otroligt graciöst. Denna pingvinsvaj blir inte bättre av att arslet har fått enorma propotioner.

Hyn i ansiktet har fått en blekgrå men ändå lätt fettig ton och bakom min rygg kallas jag för Mona Krater. Vid fler än ett tillfälle har kråkan tagit fel på mitt hår och dennes bo.

Mina små underbara körsbärsbröst har förvandlats till övermogna abnorma auberginer både gällande färg och form. Penntricket (sitter pennan kvar under bröstet eller inte?)...hmpf....kom hit med en petflaska istället.

Oförmågan att böja sig fram utan att tomkräkas av sura uppstötningar eller bli blöt av svettattacker har anlänt och helt plötsligt är jag beroende av min man. Hur snyggt är det sen egentligen när en valross böjer sig fram?

Att raka underlivet är numer förenat med livsfara då magen skymmer området och proceduren får ske i blindo.

De söta små sommarsandaletterna har lagts undan då vattenansamlingen har vissa tendenser att hasa söderut. Tänk er själv en svällande bulldeg i ett decilitermått......mycket vackert.

Ja, som ni ser så är jag inte läcker på en fläck och idag hade jag lust att gå i ide när jag provade bikinis i Lindex provhytt. Jag kommer att sitta i skuggan med mina mörkblå stödstrumpor, shorts, solglasögon och solhatt (de två sista för anonymitetens skull).

Tillslut vill jag bara påminna om ett stooooort "no, no" när man är gravid för andra gången......nys INTE samtidigt som du är kissnödig!

Vad skriver man här då?

Har just varit hos MVC för min obligatoriska koll:

Järnvärde = Mkt bra (trots att jag är supertrött och sliten)
Vikt = 71,8 (hm....undra vad jag vägde med Moa?)
Tryck = helt normalt (120 genom 62 kanske det var...?)
och så slutligen SOCKER = Inte bra alls (7,1 och jag hade 6,9 efter min glukosbelastning)!!!

Aj aj aj....jag fick onda blicken som följdes av orden:

- Äter du mycket sött?
- Tja......kanske lite då *skäms*

Om sanningen ska fram äter jag SJUKT mycket godis och sött. Det är det enda jag är sugen på, mat smakar inte gott. Jag har ett enormt sockerberoende och allt jag tänker på är smågodis....MUMS!!!

Till frukost äter jag mjölk, flingor och sylt vilket kanske inte är den bästa frukosten. Sen äter jag en smörgås (faktiskt osötad) vid 9.00 och dricker kaffe efter det. Till lunch äter jag gårdagens rester och den är faktiskt ganska så nyttig. Efter lunch har det en tendens att spåra ut.....någon godis här och där, en dricka, lite saft, någon kaka.....*skäms*. När det sen är middag är jag oftast så grymt hungrig men när jag sen ska äta får jag knappt ned något. Det blir fullt i magen och jag blir illamående. Sen har jag inga problem med att trycka en glass eller lite smågodis.

Note to my self......DU MÅSTE SLUTA ÄTA SÅ MYCKET SÖTT!!

Jo just, jag fick mäta magen och lyssna på lillebror....hihi....han var lite rörlig och sprattlade omkring en massa. Hjärtslagen låg på 145. Jag tyckte hon var lite snabb och jag fick tyvärr bara lyssna en kort stund.

För att då skriva om något annat....
Igår hade vi utveckingssamtal på dagis, som vanligt var det totalt intetsägande. Vi vet att Moa är en duktig tjej, pratar bra, äter på dagis, tyr sig till vuxna, ställer sig gärna utanför, kan vara med och leka. Vi pratade lite om varför vi byter dagis och där var vi ganska så ärliga när vi sa att vi tycker att Moa ofta hamnar utanför och inte har någon bästis på dagis. Fast det är inte enda anledningen men i alla fall en av de största. Jag är tudelad gällande utveckingssamtal och individuella studieplaner för så små barn. Visst är det bra och veta om det är något som inte stämmer men oftast följer de små normen för en normal uppväxt gällande trots och självständighet.

Idag lyser faktiskt solen för första gången på 4 dagar....JIPPI. Bokningstelefonen här på jobbet ringer som bara den.

Nu måste jag försöka jobba lite.