17 oktober 2007

Fullt ös medvetslös

Först lämnade jag Moa på dagis vid nio och sen satte jag mig i bilen för en sväng till jobbet för att hämta en stenålders bärbar dator. Efter lite skvaller med jobbpersonal åkte jag till Sara för ännu mer skvaller. Jag fick äntligen träffa lite folk över en kaffekopp. Jag, Sara och Sandra hade supertrevligt och helt plötsligt var klockan halv två. Vid två hade jag hämtat Moa och styrde kosan mot Frida där ännu mer skvaller över kaffe väntade. Just efter fyra var jag hemma igen. Milla hade några grinattacker hos Sara men annars var hon go.

Jag är tokless på detta hus och vill verkligen ut och röra på mig. Dock känns det ännu lite osäkert då jag inte vet hur Milla kommer att vara. Nåja, det är bara att invänta de goa tider som stundar.

Vår handläggare på Skolverket ringde idag och frågade lite. Han ville ha lite svar på några frågor och sen var han redo att fatta sitt beslut......NERVÖS!!!! Det verkligen pirrar i hela kroppen. Fast jag har tyvärr insett att det finns några hinder kvar. Det är inte säkert att man godkänner en förlängning av mitt projekt då jag redan spelar på övertid. Skulle det vara så att jag inte får förlängt har jag svårt att fortsätta då vi inte kan stå helt utan lön. Sen kan det även vara så att att man förlänger projektet men sätter åt mig då jag inte har en dagisplats till Milla. Man får tydligen inte ha med sitt barn på jobbet när man jobbar i projekt. Det är inte vara Skolverkets beslut som är nervpirrande....

Trots all nervositet och stress mår jag faktiskt bra. Igår fick jag fylla i ett papper på BVC om hur jag mådde och jag efter det var ifyllt kände jag mig glad. Glad över att jag faktiskt mår psykiskt bra. Det är tungt vissa stunder men jag hanterar det och jag mår bra. Inte illa! Just nu gör jag saker jag aldrig trodde var möjligt. Jag har vågat skaffa bra och nära vänner! Jag har vågat göra något riskfyllt gällande mitt yrkesval! Jag har helt enkelt valt att leva ett bra liv.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Vad härligt att läsa att du mår så bra gumman!!! Kanoners!!!

Spännande med Skolverket... jag håller tummar och tår!

Många kramar till hela familjen

Anonym sa...

Mor din här!
Jag måste säga att jag blir glad och stolt för att du är min dotter när jag läser din blogg. Men ibland blir modershjärtat lite oroligt då jag läser hur stressigt du har det. Jag vet att du bara kan använda högsta växel när du går in för något. Jag hoppas med hela mitt hjärta att allt ska ordna sig med skolverket och din dröm blir verklighet. Älska dig!