Tiden går

Det är redan onsdag och i morgon åker mina föräldrar hem.....helt galet vad minuterna tickar på. Vi har i alla fall fått några härliga dagar tillsammans.

Igår efter vi hade hämtat Moa på dagis for vi på äventyr, en liten överraskning. Vi åkte till ett nyöppnat lekland här i trakten. Moa lekte så svetten lackade, hon körde slut på både mig och mormor. På vägen hem var hon så trött att hon bara grinade, inget var bra och allt var fel....tårarna sprutade. Kan inte vara lätt att först var på dagis för att sedan köras slut på lekland, stackars barn *ler*.

Vi lyckats få sålt vårt bubbelbadkar!! Nu är det inte mycket skrot kvar och jag kan äntligen få till det. Det är bara en stoooor brädhög som bara måste bort innan jag kan ens komma in i ett av rummen.

Idag gick vi till en restaurang här i staden och åt galet god sushi. På detta stället hade man en helt enormt snygg tapet som jag bara måste ha. Den kommer att passa perfekt på den utbygda toaletten i hallen. En brun bakgrund med guldiga enorma tryck. Så snyggt. Måste bara hitta tillverkaren av detta konstverk.

I helgen tror jag att jag minsann ska försöka komma ut i löparspåret för första gången. Jag hade nog tänkt mig en kortare runda, typ 2,5 km som premiär. Jag vill inte knäcka mig helt eller få ont på något konstigt ställe. Är dock inte så förtjust i mina enormt stora bröst som guppar upp och ned. Det är tur att det bara är några månader kvar av min ammning. Jag måste hitta några övningar som tar bort det överflödiga på rygg, sida och mage. Huden har inte riktigt dragit ihop sig än. Mina en timmes promenader tar inte bort det heller.....kan kanske ha att göra med att jag älskar godis???

Ett steg på vägen

Idag har vi tagit ett steg på vägen mot en organiserad källare. Idag la vi ut bubbelbadkaret och hemmagymmet på blocket, vips var gymmet borta! Det går lite segare med badkaret....kan ha att göra med att det är från stenåldern.

Idag har vi även varit på IKEA....tips till mig själv....ÅK INTE TILL IKEA PÅ EN LÖNEHELG!!!! Fy sjutton jag höll på att kola vippen. Nä, det var inte värt att stånkas med en miljon andra för ett par lågenergilampor. Lunchen var i alla fall god. Efter IKEA mardrömmen tog mormor med sig Moa på bio för att se Shrek 3 medan jag och Milla for hem och sov.

Igår var på vi party, världens bästa Sara firade sin 30:års dag med ett glitter och glamour party. Festen var väldigt kändistät, kungen, drottningen, ozzy, diana ross, broder tuck, peps persson, di leva, becks (posh och david) hedrade med sin närvaro. Vi åt gott (italiensk buffe) och hade väldigt trevligt. Vi kom väl hem vid midnatt för att stupa i säng. I en perfekt värld hade både Milla och Moa sen sovit extra länge nu när man kunde. Moa vaknade som vanligt vid 7 fast kl då var 6 och inga barnprogram visades. Rackarns illa!

Trippen till köpcentrum i fredags slutade med ett enormt skrik och grin kalas. Svetten lackade!

Snabbt

Jösses, dagarna verkligen flyger förbi och det är redan fredag!
Idag kommer mormor och morfar....Moa är helt lyrisk och var femte minut säger hon:

- Jag har väntat länge nu!

Jag försöker gång på gång förklara att mormor och morfar kommer när bompa börjar...går så där bra. Morfar ska få arbeta när han kommer, en massa lister ska upp...höhö

Idag ska jag utföra självmordsuppdraget; åka till köpcentrum men två barn. Jag måste ju göra det någon gång och varför inte bita i det sura äpplet redan idag? Jag hade tänkt spendera lunchen där men efter lite tankeverksamhet så äter vi hemma. Kanske en fika....eller en frukt på stående fot.

Just nu bakar jag focaccia till Saras 30 års fest, massor av vitlök = Mums. Fast nu måste jag hänga tvätt om Milla ska ha något att sova i, så over and out!

Jag rymde

Eller ja, Milla var med i barnvagnen. Jag lyckades pipa iväg på en timmes toksnabb promenad innan Martin åkte iväg. När jag kom hem satt Moa med nyborstade tänder och såg bompa i pyjamas och köket var rent, fantastiskt!!!

Nu ligger två tjejer och sover på övervåningen. Jag ska fira det med House och kolsyrad päronsaft

Rymma?

Jag tror jag vill rymma hemifrån.......Moa hemma pga magknip (i övrigt väldigt kry) och Milla som inte vill sova längre än fem minuter och då helst i mitt knä. En springtur i 180 skulle nog få mig lugn igen, eller en promenad helt solo? Det värsta är att Martin kommer hem och vänder i dörren då han ska på middag...........

Trevligt och Svettigt

Igår fredag fyllde världens bästa Sara 30!
Jag, Moa och Milla for för att hälsa henne in i klubben. Sara hade donat som bara sjutton och minst 10 sorters kakor fanns på köksbordet (jag höll mig til mina mjölkfria bullar men jag såg suktande på när alla andra tuggade i sig av härligheterna). Efter en halvtimme får Milla föraningarn till utbrott så jag började försiktigt ta trupperna ur området då jag inte riktigt ville att Saras gäster skulle få hörselskador. Även fast jag inte är stressad reagerar hela kroppen på Millas skrik och jag kände att min deo fick kämpa tappert. Tyvärr hann jag inte riktigt ut genom dörren innan stridigheterna bröt ut på riktigt. Helt plötsligt blev Milla kalasets centrum så jag kastade mig ut. Hon lugnade ned sig i bilen och så även jag.

På kvällen blev vi hembjudna på middag hos grannen och vi tackade tacksamt emot. Det blev tacobuffe och jag fick även ett glas vin.....fy sjutton vad gott. Moa lekte med dottern i familjen och fick sin första barbiedocka (sådana dockor var totalförbjudna i detta hushåll fram till igår då det blev Moas allra bästa leksak) i "grattis du är storasyster" present. Sen tog dottern en gallskrikande Milla på promenad så att hon somnade för natten.....tjoho! Moa däckade på soffan. Vi stannade till midnatt för att sedan gå 10 m hem. En perfekt dag!

Omgjord?

Jag är som sagt barnledig vilket har lett till att jag ser lite för mycket på onödiga program, typ Oprah, Dr phil och diverse skit. Nåja igår hadlade det om en kvinna som styrde sitt hushåll med järnhand. Det var hennes sätt och inget annat som gällde. Henns man och barn skulle må så mycket bättre om de bara ville lyssna på henne. Efter programmet var jag nästan kräkfärdig och led med barnen. Mannen tyckte jag inte ens synd om då han hade kunnat lämna henne när som helst, han gick in i det där förhållandet med öppna ögon. Den bästa komentaren damen ifråga kläckte ur sig var:

- Min man hade en drös med singelkompisar när vi träffades men dessa såg jag till att de eliminerades. Nu har min man bara mig och våra parvänner

Visst färgas man av varandra i ett förhållande men att brutalt skulptrera om sin respektive känns helt galet. När jag valde att involvera mig djupare i Martin visste jag att han inte var intresserad av att städa lika mycket som jag, han såg inte skiten på samma sätt som jag. Jag visste även att han inte kan göra två saker samtidigt, typ läsa och svara på en fråga eller se på teve och svara på en fråga. Han vet inte vad stress är och skulle det bli stressigt drar han ned på tempot ännu mer. Att få ned disken i diskmaskinen är helt omöjligt utan den har alltid en tendens att hamna i diskhon. Allt det här visste jag när jag valde att skaffa barn med honom dvs band ihop våra liv förevigt. Jag visste även att dessa egenskaper, även om de kan vara aningens irriterande, gjorde Martin till den han är. Han är ju den jag älskar och det innebär även att jag älskar hans olikheter. Så istället för att sucka och bli arg när jag märker att han lastar diskhon full när diskmaskinen är tom kan jag inte göra annat än att le och inse att det där är min älskling. Min älskling som är så mycket mer och som framför allt tycker om mig för just den jag är.

Ja, det där blev ju sentimentalt *ler*. Tycker jag synd om de män som stannar kvar i ett förhållande där kvinnan styr med järnhand? Nä, de har haft all tid i världen att bryta upp innan det är för sent. Visst kan kärleken försköna men det är bara den allra första förälskelsen som är blind.

Fullt ös medvetslös

Först lämnade jag Moa på dagis vid nio och sen satte jag mig i bilen för en sväng till jobbet för att hämta en stenålders bärbar dator. Efter lite skvaller med jobbpersonal åkte jag till Sara för ännu mer skvaller. Jag fick äntligen träffa lite folk över en kaffekopp. Jag, Sara och Sandra hade supertrevligt och helt plötsligt var klockan halv två. Vid två hade jag hämtat Moa och styrde kosan mot Frida där ännu mer skvaller över kaffe väntade. Just efter fyra var jag hemma igen. Milla hade några grinattacker hos Sara men annars var hon go.

Jag är tokless på detta hus och vill verkligen ut och röra på mig. Dock känns det ännu lite osäkert då jag inte vet hur Milla kommer att vara. Nåja, det är bara att invänta de goa tider som stundar.

Vår handläggare på Skolverket ringde idag och frågade lite. Han ville ha lite svar på några frågor och sen var han redo att fatta sitt beslut......NERVÖS!!!! Det verkligen pirrar i hela kroppen. Fast jag har tyvärr insett att det finns några hinder kvar. Det är inte säkert att man godkänner en förlängning av mitt projekt då jag redan spelar på övertid. Skulle det vara så att jag inte får förlängt har jag svårt att fortsätta då vi inte kan stå helt utan lön. Sen kan det även vara så att att man förlänger projektet men sätter åt mig då jag inte har en dagisplats till Milla. Man får tydligen inte ha med sitt barn på jobbet när man jobbar i projekt. Det är inte vara Skolverkets beslut som är nervpirrande....

Trots all nervositet och stress mår jag faktiskt bra. Igår fick jag fylla i ett papper på BVC om hur jag mådde och jag efter det var ifyllt kände jag mig glad. Glad över att jag faktiskt mår psykiskt bra. Det är tungt vissa stunder men jag hanterar det och jag mår bra. Inte illa! Just nu gör jag saker jag aldrig trodde var möjligt. Jag har vågat skaffa bra och nära vänner! Jag har vågat göra något riskfyllt gällande mitt yrkesval! Jag har helt enkelt valt att leva ett bra liv.

Facebook

Alltså detta Facebook....jag vet inte vad jag tycker om detta fenomen. Helt plötsligt rasar det in förfrågningar om vänskap från mäniskor jag knappt vet vilka det är. Eller ännu värre från folk/klasskamrater som knappt visste vem jag var när vi gick i skolan. Ska man då ignorera deras förfrågan eller bara helt enkelt acceptera?

Jag som inte kan säga nej kan inte göra annat än att acceptera (för tänkt grymma tanke om de skulle bli sura eller besvikna på mig, de som knappt hälsade när man gick förbi). Efter stor vånda efter jag hade insett att en fd kollega ville bli vän, en fd kollega som inte har med mitt liv att göra, plockade jag bort länken til min blogg. Jag vill inte att vem som helst kan komma och läsa om mitt liv. Trist men sant.

Man kan väl säga att vänskapen på Facebook är hyfsat ytlig, i alla fall med vissa.

Sömn

Mitt i alla magknipsattacker visar ändå Milla att det finns hopp. Igår och i förrgår behövde jag bara lägga henne i sängen på kvällen och efter ett så sov hon. Engångsföretelse? Tja, kanske men jag har i alla fall lite hopp.

Hon har haft en hyfsad dag idag även fast hon inte riktigt har haft ro att sova länge. Hon har slumrat till tre gånger men genast vaknat när jag har lagt ned henne. När vi gick ut och gick fick hon skrika sig till sömns. Hon har även skitit hela blöjan och sig själv full. När vi skulle hämta Moa på busstationen fick hon en magknipsattack och skrek som bara sjutton. De föräldrar som stod där blev stum och jag såg hur de drog en lättnads suck över att deras barn inte skrek lika mycket *ler*.

Han som klämde Moas finger i dörren har haft en hyfsad sömlös natt i natt. Han gav Moa ett kort med katter och en nyckelknippsmojäng föreställande Nalle Puh som plåster på såren. Stackars pappa....kan inte vara lätt *ler*

Det är superhärligt höstväder ute och när jag var på min promenad njöt jag som bara den. Önskar bara att jag hade en kamin så man kunda mysa ännu mer.

Så ja

Inte av bara demolerat....pust vilken tur!

Aj aj aj aj

Åååå min älskade tös!
Moa kom just hem från det kalas hon blev bjuden till i veckan. Tyvärr slutade det roliga i en massa gråt. På vägen hem klämde Moa sitt lillfinger i ytterdörren. Martin och Moa var hem och vände då jag skickade dem till familjejouren här i staden. Det såg ut att vara antingen av eller mycket demolerat. Läkaren får bestämma.

Igår hade Moa i alla fall hur roligt som helst med S på badhuset. När ingen Moa hade kommit hem vid 17 började jag bli lite fundersam då de åkte hemifrån vid 13.30. Men 30 minuter senare kom en superglad tjej hem. Rackarns vad hon hade badat och busat med S. De hade köpt nya puffar, simglasögon (som hon hade haft på sig exakt hela tiden och några tårar föll när glasögonen skulle packas ned i väskan), en prinsesstidning, fika och frukt. S och Moa är de allra bästa vänner! Perfekt för oss som har hittat ännu en barnpassare....*ler*

Martins syster mår bättre och är nu hemma i Luleå. Man hittade inga spår på bilderna men hon ska på återkoll snart. Hon hade i alla fall blivit mycket glad när Martin och Mats kom. Vid lunch åkte dock bröderna brothers på en blåsning då de åt en brunch för 230 kr/pers!!!

Tja, jag får ta och laga min Nasigoreng och äta den själv tror jag.

Ehe?!?

Det blev inget mys, det blev istället en häftig magknipsattack. Pust.....jag blev nog döv på ena örat *ler*

Bra och mindre bra

Igår kväll ringde Martins pappa och berättade att Martins äldsta syster låg på sjukhus i Stockholm. Hon hade fått ett epilepsiliknande anfall igår morse på sitt hotellrum, som tur var delade hon rum med sin kompis som kunde larma. Så Martin och Mats satte sig i bilen i morse för att hjälpa henne lite.

Detta innebar att jag fick åka med Moa och Milla till dagis utestäddag. Som tur var sov Milla exakt hela tiden.....pust! Sen typ precis nyss kom Martins kollegas dotter och hämtade Moa. Moa och S är nu på väg till badhuset för att ha lite skoj. S ringde igår och frågade om vi ville ha lite barnpassning och just nu ser jag henne som en hjältinna. En hjältinna jag inte riktigt vet hur jag ska tacka. Att flytta hit till denna sverigedel var det absolut bästa vi någonsinn kunnat göra. Jag trodde livet var slut när jag började jämföra dessa städer med Göteborg men livet har faktiskt bara just börjat. I detta nya braiga liv finns en massa fantastiska människor jag verkligen uppskattar och älskar.

Nu ska jag och Milla mysa lite i soffan. Hon har kunnat börja mysa korta stunder någon gång på dagen.....det går framåt!

Huvud, axlar, knä och tå, knä och tå

Hemma med Moa och Milla för första gången och hittills har det gått fin fint (kan ha och göra med att Milla sover hela tiden). Hade tänkt åka till ett frilufsområde i närheten men det är så rackarns dåligt väder, blåser och regnar.....brrrr

Livet känns mycket enklare nu, bara så ni vet *ler*. Det har löst sig på jobbet (som ofta är en bidragande faktor till att jag är galet stressad), Martin kommer hem 16. 30 istället för 17.00 (perfekt!) och sen har jag pratat av mig med min älskade man. Det är bra att ha en stöttepelare hemma som alltid finns och alltid lyssnar.

Jag håller på att måla lite lister som planeras att hamna i hallen men det går hyfsat sakta. Det skulle vara gött om hallen blev klar så man åtminstone såg ett rum färdigt. Sen har jag beslutat att hallen nere, trappen och hallen uppe ska målas vitaktig. Det är ingen idé att tapetsera nått snyggt med två små som en vacker dag kommer att måla eller klösa sönder tapeten.

I helgen är det städdag på dagis samt kalas och stackars Martin får gå på de båda tingen *ler*.

Ett tips

Om ni ammar och använder er av en mjölkuppsamlare se då till att ni vänder den åt rätt håll.......

Axlar upp till öronen

Jag verkligen försöker slappna av och inte dra upp axlarna till öronen men det är så grymt svårt. Jag verkligen försöker tänka att det inte är hela världen om jag inte hinner med allt som jag ska hinna med men även det är grymt svårt. Jag verkligen försöker njuta av den tid jag har med Milla med också det är grymt svårt.

Det känns som om jag är inne i ett ekorrhjul som bara snurrar och jag kan inte stoppa det. På morgonen ska jag hinna duscha, äta frukost, amma Milla, vyssa Milla, klä på Moa, tömma diskmaksinen, sätta på dagens första tvättmaskin, amma Milla, vyssa Milla, köra Moa till dagis, komma hem och röja. Sen på dagen är det mest Milla som gäller men vid lunch (om jag får någon) brukar jag gå ut och tokgå (gå skitfort, lååångt och inte tänka på något). Sen ska jag hämta Moa vid två, hinna umgås med henne (om inte Milla spårar ut), laga maten samtidigt som Milla skriker och vill bli buren. Sen inser jag oftast att jag måste hänga sista maskinen så vi har några kläder till morgondagen. Martin kommer hem vid fem och då äter vi. Sex börjar bompa och sen ska Moa sova. I tanken är jag typ 2 timmar i förväg, jag planerar varenda steg jag tar...."nu slumrar Milla då hackar jag löken till middagen" "nu är Milla lugn då passar jag på och går på toa" "om jag ändå ska upp kan jag ta med tvätten". Det är ju helt sjuk! Nu måste jag få ändring på det här, undra bara hur? Eller så får jag bita ihop till Milla får bättre rutiner?

Igår kväll var jag så trött att jag gick och la mig just efter 20 vilket innebar att jag låg vaken och inte kunde somna om vid 00. Hm....

Full fräs

Det var verkligen full fräs i lördags när besöket kom. Moa och Tilda lekte medan Milla skrek. Jag tror nog familjen blev aningens förskräkt över hur mycket Milla kan låta, själv börjar jag bli van. Nåja, vi for i alla fall till familjen Rodling där vi åt gott och hade trevligt. Martin och jag stannade inte så länge då vi inte riktigt visste hur länge Milla skulle sova lungt. Jag var gryyyymt sugen på ett glas vin, ååå så gott!

I söndags hade vi en man som kom hit för att ta bort vår oljetank. Han var billig och smutade inte ner överhuvudtaget. Han kommer vi att anlita igen! Martin och jag lämnade honom hemma här medan vi pös iväg för att handla mat. Vi har knäckt ett grymt system på affären så nu går det sablar undan. Vi tar varsin vagn och varsin shoplista. På listan har vi delat upp affären i hälften så en person behöver med andra ord bara springa i halva affären. Sen är listan synkad efter hur hyllorna står för att spara ännu mer tid. Shit vi var klar på nästan 20 minuter! Mycket bra.

Idag hade jag tänkt skriva att Milla har vairt lugn men typ nyss barkade det iväg igen. Hon blir helt galen och skriker tills hon slutar andas....det är svårt att behålla vilopulsen då. Moa pep upp till sitt rum och stängde dörren *ler* Ja ja, jag har i alla fall gått på en härlig rask promenad i höstsolen.

Tungt

Suck....
Just nu är det inte lätt för mammaLisa. Jag har så grymt svårt med denna första tid hos spädbarn. Man ger och ger men får inte tillbaka något. Allt Milla gör under vaken tid är att kräkas och skrika. Hon är ingen sådan här söt bäbis som snällt sitter i babysitern eller ligger på golvet och ler. Nix....hon vaknar, äter, kräks, skriker, kräks, skriker, äter, sover, kräks, skriker, kräks, sover. Och jag då, jo jag ammar, bär, torkar, vyssar, bär, ammar, byter kläder, bär, bär, bär, vyssar.

Jo, jag vet att det snart blir bättre men just idag är jag bara så trött att jag har svårt att se ljuset.

En barndomsvän är just nu på väg hit. Hon och hennes familj ska äta lunch hos oss och sen ska vi åka till en annan barndomsvän för middag. Det kommer säker att bli väldigt trevligt.

Rutiner

Undra när fröken lillstrut ska få rutiner som hon följer längre än fem minuter?!? Just nu ligger hon och sover (superbra) och har gjort så i fyra timmar. Jag klädde av henne på BVC och la henne på en kall våg utan att hon vaknade. Mina bröst håller för sjuton på att explodera! Undra hur hon kommer att sova inatt?

Hon växer i alla fall så det knakar, 55 cm lång och 4,5 kilo tung. Även jag fick möjligheten att väga mig och jag är två kilo från matchvikt, mycket bra. Kommer att bli ännu bättre....nu vaknar hon = paus

Tillbaka
Mössan hade ju bara åkt ned över ögonen så hon somnade om på stört.

Idag när jag kollade in mitt snittsår började jag pilla lite på de två fiskelinor som sticker ut och vips så satt jag med två fiskelinor i min hand. Det gick att dra ut ca 2 dm fiskelina ur min mage! Äckligt coolt. Så det måste ju betyda att insida har läkt färdigt?!?

Ja just, Lillstruten är nu döpt, tja eller i alla fall enligt skatteverket (vi kommer inte att döpa henne). hon heter nu Milla Gullan!

Nu vaknar hon igen......hej då

Aftonbladets föräldratyps test

Coola föräldern softar med barnen

Är du avsvimmad? Hög? Febrig? Nejdå, det är bara en mycket avspänd förälder som ligger utslängd på bänken i lekparken.

Den coola föräldern rycker lätt på axlarna medan barnen sliter i varandras hår, river ut innehållet ur skafferiet leker affär med mormors juveler. Äsch, ingen fara på taket, det där löser sig säkert av sig själv, är ditt motto. Blir du bjuden på musikfestival är det inga som helst problem. Du packar bara ner lite saft och kex i vagnen och rullar dit med ungarna i släptåg. Barnen ska inte få hindra dig att se ditt favoritband - du hindrar inte barnen från att smula sönder alla kexen och pilla in smulorna i högtalarsystemet. För i den här familjen är vi softa mot varann.

Läser: Något som inte handlar om föräldraskap.

Pratar dig varm för: Att våga resa till Burma med barnen.

Skulle aldrig: Flytta till radhus bara för att det är barnvänligt.

Jag är cool!!!

Suck...av lättnad?

Tjoho vilken dag det har varit här, den har inte varit lugna för fem öre. Milla har sovit typ fyra gånger á 10 minuter. Sen har vi aktiverats, med vi menar jag då självklart jag. Hon har väl ammats typ trettio gånger, skrikt 100-tals och pruttat 1000-tals. Nu sover hon faktiskt på min mage i babybjörnen som hon egentligen avskyr men jag orkar faktiskt inte gå och bära på henne mer. Så hon fick skrika sig till sömns (jag är en sådan elak mamma). Jag har nu helt slut, utsvulten och uttorkad. Tänker att springa ett maratonlopp där det inte finns vätskepauser utan bara kiss- och kräkstationer. Tja, jag kommer i alla fall att få grymt snygga armar och vara jävligt fit till sommaren 2008.....det gäller att vara positiv.

Idag när jag hämtade Moa satt hon och vävde en trasa på en minivävstol. Det var som om jag såg mig själv. Jag älskade att väva mattor och trasor. Jag tror det blir en minivävstol i julklapp till tösabiten. Vi satt och pysslade lite när hon utbrast:

- Vad är det som luktar!
- Hm, det kanske är mitt tuggummi?
- Nä, det luktar bäbis....bäbis kräk!

Ehe.....hur gott luktar jag egentligen!?!?
Dagisfröken skrattade så hon höll på att trilla av stolen.

När jag har gått här och luktat på Milla och verkligen försökt mysa i misären har jag tänkt på mitt arbete. Vill jag verkligen börja jobba igen och missa Millas första tid? Hon är mitt absolut sista barn och denna gång känner jag mig mycket lugnare. jag är inte lika stressad och verkligen njuter när jag sitter uppe på natten och ammar. Det är så tyst och lugnt, allt som hörs är hennes smackande och lugna andning. Är jag verkligen beredd att offra allt detta och börja jobba i november? Är jag verkligen beredd att helhjärtat kasta mig in i skolprojektet där jag garanterat kommer att stånga huvudet blodigt mot en masa träiga gamla gubbar som tror sig veta bäst? bara för att vi får ett jag från Skolverket betyder inte att allt kommer att ordna sig på jobbet. Nä, alla gubbar som verkligen inte lyssnar kommer att finnas kvar, draken som älskar att skapa stridigheter sitter där hon sitter. All inkompetens och galenska kommer att sitta kvar i väggarna.

Hm, vem vet jag kanske löser problemet i morgon när jag löper maraton igen....*ler*

Jo just, mitt i allt skrik, kräkandes och ammandes ler Milla. hon log sitt första leende idag och jag smälte. Lillstruten log *ler*

Hm....

Undra om jag skulle krypa ned i sängen? Jag har just avslutat en session med en mycket tjorvig Milla...gäsp. Martin fick ta en tjorvig Moa och jag tror minsann han somnade med henne för det är mycket tyst och lungt på övervåningen.

När jag är så här trött och aningens stressad (av allt skrik) får jag ett enormt behov av att stoppa saker i munnen. Jag blir lugnad av mat, godis och dricka. Det är verkligen hur svårt som helst att stå i mot denna bisarra egenskap. Det är inte en sund egenskap och jag vet inte riktigt hur sjutton jag ska bli av med den. Hm, en scan av hjärnan kanske *ler*

Nä jag tror faktiskt jag ska krypa ned med Martin!