Igår lördag hade jag mitt första "jag vill sjunka genom jorden och aldrig komma upp igen" ögonblick med Moa. Vi var på plask och lek för första gången och hade just klivit upp ur bassängen, eller nä vi hade nog duschat när en enorm kvinna kliver in i omklädningsrummet. Med enorm menar jag nu ca 250 pannor, hängbuk över de kvinliga delarna, obefintliga smalben och stockar till armar. Moa ser denna kvinna och säger:
- Mamma, TITTA vad STOR hon är!!!!
Kvinnan är på hyfsat långt avstånd så hon har nog inte hört Moas ord dock möjligtvis sett Moas finger. Tyvärr närmar sig kvinnan och Moa är som en duracell kanin
- TITTA vad STOR hon är
- TITTA vad STOR hon är
- TITTA vad STOR hon är
- TITTA vad STOR hon är
- TITTA vad STOR hon är
- TITTA vad STOR hon är
- TITTA vad STOR hon är
- TITTA vad STOR hon är
- TITTA vad STOR hon är
Kvinnan kommer närmare och närmare och hör garanterat vad Moa säger. Det visar sig att hon har skåpet brevid oss och jag får panik. Vad ska jag göra?!?! Till slut säger jag skarpt:
- Moa, det RÄCKER nu!
Moa tystnar och jag är flammande röd. Jag går igenom mina alternativ
1. Jag ber om ursäkt för min dotters beteende
2. Jag gör en snabb sorti
Snabbt väljer jag nr 2 och kastar ned kläderna i väskan och springer ut med röda kinder och blicken i golvet. Rackarns illa och j*vligt pinsamt.
Jaha, då var den historien slut och om jag då har mer att berätta ska jag då fortsätta skriva på detta inlägget eller ska jag skapa ett nytt? Detta är faktiskt en mkt svår fråga och jag har ställt den flera gånger. Vad göra?!? Jag vill ju inte sabba inlägget
Äsch
Efter den pinsamma händelsen åkte vi hem för att kasta i oss lunch och köra till 08-land. Vi skulle på middag och Martins kusiner och vi hade faktiskt trevligare än vad jag hade tänkt att det skulle bli. Det går aningens snabbare att köra till Stockholm nu men rackarns vad tråkigt det har blivit. 110 med farthållaren och två händer på ratten......sövande. Vi kom hem vid midnatt och kastade oss i säng.
Idag har jag sprungit för första gången på två veckor och det gick mkt bra. Jag tog 8 km rundan och kände mig väldigt fräsch när jag kom hem. Jag hoppas det bara får vara barbacke nu ett tag så jag kan springa mer regelbundet. Den större stade har en halvmara i maj som skulle vara roligt att springa.
Nä, nu ska jag betsa lite takplank innan det är dags för sängen