Magiskt

- Posted using BlogPress from my iPhone

Hår

Vad är det med tjejer och våra hår? Hur kommer det sig att vi lägger så galet mycket i våra hår?

Moa har alltid haft långt, tjockt och underbart vackert hår. Dock är tösen rackarns håröm och hon grinar varje gång vi kammar det, dvs två gånger om dagen. Jag har i ca ett år påpekat att det går att lösa genom att klippa hårt i en page. Men icket sa nicke ska hon ha en page! NEJ! Hon vill inte ha kort hår och se ut som en kille och tänkt vad folk ska skratta åt henne!

Men så en dag för ett par månader sedan lossnade Nejet och blev ett kanske. Kansket velade fram och tillbaka och ångesten låg hög. Tårar och obeslutsamhet blev till beslutsamhet och äntligen! Äntligen kunde hon tänka sig att klippa av sig håret. Hon var dock väldigt nog med att håret skulle gå till någon som gjorde peruker till sjuka barn.

Hos frisören sattes hennes tjocka hår en en lös tofs. Moa var spänd och nervös men också bestämd. Dock gick det inte att undgå att se tårarna som samlades i ögonen när saxen gjorde sitt första klipp. Tofsen föll och Moa blev så vansinnigt vacker! Hon utbrast: Men Mamma! Jag passar ju i page!

Ja, älskade vän. Du passar i allt

Vardag....igen

Allt börjar kännas som vanligt igen:

• Tiden rusar och jag förundras över att jag inte hinner med
• Magen är kaffesur
• Döden känns lockande när väckarklockan ringer
• Barnens kvällsaktiviteter krockar med vad jag egentligen vill göra
• Kalendern ska pusslas ihop med jobb, vardag och lite kärlek
• Jag faller död ned i soffan
• Jag somnar fortare än jag hinner lägga huvudet på kudden

Men det känns okej och nog fasen är det skönt med rutiner igen

Helg

Det blir en tyst helg. En tyst helg där jag ska sola, måla och bara vara.

Många tankar blir det

Igår hade jag ett trevlig lunchsällskap och under just den lunchen försökte jag uttrycka en viss känsla. Men orden som kom ut ur munnen kändes inte rätt. Det är svårt att få ut en magkänsla ur munnen känslan ska kännas på samma som den gör i magen när den lämnar tungan.

Är det en besvikelse jag känner? Jag vet inte. Jag känner mig sur i magen när jag tänker på just detta och besvikelse smakar mest bittert när det lämnar tungan.

Förundran kanske är mer rätt, förundran smakar dock inte surt utan mer basiskt men jag är nog förvånad över beteendet, förändringen och att jag hade så fel. Det kanske bara är Turkietbacillen som gör att magen känns sur.

Jag måste nog klura vidare en stund och kanske ta en omeprazol