Alltså detta Facebook....jag vet inte vad jag tycker om detta fenomen. Helt plötsligt rasar det in förfrågningar om vänskap från mäniskor jag knappt vet vilka det är. Eller ännu värre från folk/klasskamrater som knappt visste vem jag var när vi gick i skolan. Ska man då ignorera deras förfrågan eller bara helt enkelt acceptera?
Jag som inte kan säga nej kan inte göra annat än att acceptera (för tänkt grymma tanke om de skulle bli sura eller besvikna på mig, de som knappt hälsade när man gick förbi). Efter stor vånda efter jag hade insett att en fd kollega ville bli vän, en fd kollega som inte har med mitt liv att göra, plockade jag bort länken til min blogg. Jag vill inte att vem som helst kan komma och läsa om mitt liv. Trist men sant.
Man kan väl säga att vänskapen på Facebook är hyfsat ytlig, i alla fall med vissa.
sköna söndag
10 år sedan
Inlägg
2 kommentarer:
Visst är det så... Ytligt som 17, människor man inte pratatmed på 15 år kommer upp... jag har tagit bort min blogg, lagt till min blogg och ska nu ta bort igen - för nu har jag 50 sk vänner... och jag vet inte om jag vill att alla de ska kunna läsa om mitt liv... hur gör du med hemsidan då? funderar på att ta bort den med.
kram
Hej Lisa! Mor din här. Vet du jag tycker att du ska ta bort allt som länkar till ditt privatliv. Det här med facebook är mkt omdiskuterat. Folk har råkat illa ut för mindre. Dessutom är det ganska utelämnande det du skriver i din blogg. Det är inte alltid jag tror gott om människan.
Skicka en kommentar