Moas bravader

- Mamma, jag vill ha en kanin

Vi är inne på djuraffären och handlar apdyr mat till aset (pengar jag hade kunnat spendera på kläder till mig själv!)

- Men, vi har ju Bosse
- Men mamma......!
- Ja, men det ryms inga fler djur i vårt hus. Det är redan trångbott
- Jag har ett förslag
- Få höra
- Jo.....om vi säljer Bosse ryms en kanin

Jag kan utan att skämmas säga att jag var benägen att högt ropa: Taget! Men insåg ganska fort att en kanin även de lever ganska länge och vem vill egentligen sköta om vår kanin när vi reser bort. Ja, och för att inte glömma att det är jag som kommer att få rengöra buren och se till att hoppehare har mat + vatten. Det var ju faktiskt så att Moa minsann skulle sköta kattlådan men vem är det som skottar äckligt bajs och ser till att aset blir tjockare? Jo endast jag och ingen annan!

- Mamma...ur vägen jag är kissning
- Oj, då får du skynda dig
- Ja, bompa är på teve men jag pausade

Pausa bompa! Shit, inte kunde jag pausa bompa när jag var liten. Nä, först fick man plåga sig igenom Uutiset eller banprogram på serbokratiska. Hade man då oturen att bli kissnödig just när barnprogramen äntligen började var det bara att missa den första delen i Mannes bananätande.

Puss

Ledig fredag

Idag hade jag tid att vara ledig och jag är grymt tacksam över min endags långa sportlov. En dag är bättre än ingen dag och det kunde inte ha varit en bättre dag. Solsken och dropp från taket, perfekt.

Moa hade tid för sin femårskontroll så vi började med att pysa till BVC. Där fick hon även sin spruta och jösses vad duktig hon var. Inga tårar, ingen panik utan bara lugn och orden:
- Mamma, det gjorde lite ont....faktiskt.

Efter lunch tog vi pick och pack för en pulkatur med 3/4 ur familjen Nilsson. Supertrevligt! Vi vuxna fick oss även en välbehövlig kaffe och skvallerstund. Sen fick vi bila hem för idag skulle det nämligen firas. Vi firade att vi äntligen har två löner att leva på! Tjoho, happy days. Så det blev en tur till ett cowboymatställe i den stora staden. Vi avslutade på ett godisställe där vi plockade på oss lite snask. Väl hemma och när påsen öppnades slog det mig: Hur kommer det sig att det alltid är dåligt godis i påsen? På kiosken står man och väljer:
- Mums, detta är gott
- Och den här vill jag verkligen ha.
Men sen när jag ska börja äta är det inget som egentligen smakar gott. Var tog mumsbitarna vägen? Förvandlade de sig under bilfärden?

Nä, nu ska jag mysa med min finfina familj. Det är väl någon skit på teve så tåls att titta på.

Idag är det en bra dag!

Två sidor på samma mynt

Jag består av två sidor; en hård och självsäker samt en klen och psykiskt instabil. Det jag visar utåt och mitt verkliga jag.

För några veckor sedan fick jag kommentaren att blogg Lisa inte är samma som IRL Lisa och jag kunde inte annat än bekräfta. Det ni får se är glada, spralliga och positiva Lisa som kan flytta berg. Det ni får läsa är Lisa som dagligen kämpar med sig själv och hennes demoner. Två sidor av samma mynt eller rättare sagt; en fastgjuten mask.

Masken har funnits lika länge som jag, det känns i alla fall så. På sista tiden har den dock börjat spricka och de två har börjat smälta samman. Mitt arbete har börjat ge resultat och jag kan sakta men säkert börja skörda frukterna.

Det svåraste som finns är att visa mitt rätta jag, eller jag vill inte kalla det så eftersom jag inte är säker på att det är mitt rätta jag. Jag sliter mitt hår och mina hjärnceller för att bryta tankemönster och nedåtgående spiraler. Jag vill upp till molnen och titta ned på mitt forna jag.

Jag har kommit långt, så sjukt långt, och ibland känns det svindlande. Men i mitt bakre finns alltid farhåger; funkar det, går det bra, mår jag bra, är jag på väg ned igen? BRYT!

Under mitt 34 åriga liv har jag lärt mig hur jag kommer undan med att behöva svara på frågor om hur jag mår. Jag är grym på att lyssna och ge råd, för om jag lyssnar och ger råd ligger inte focus på mig. Träning ger färdighet. Ett leende och ett skratt får tvivlare att slappna av.

Men sen finns det vissa som jag inte kan lura, folk som trots mina test har stannat kvar. Folk som jag vårdar ömt och som bara finns. Folk som ser när jag absolut inte vill prata och som kan få mig att säga de förlösande orden. Fint folk.

Det är så jävla svårt visa sig svag, att be om hjälp och öppna sig. Det är lättare att ta på masken och spela tuff, stark och hård. Den värsta känslan som finns är känslan av besvikelse. Besvikelse över att personen som jag öppnar mig för inte visade sig vara den jag trodde den var. Därför öppnar jag mig sällan och på så sätt slipper jag den äckliga känslan. Lätt och fel, BRYT.

Avslutningsvis vill jag bara tacka de som står ut.

Från inget till allt

Direkt efter lunch small det bara till och helt plötsligt var jag täckt av arbete. Just innan jag skulle vända om hem fick jag dessutom besök av föräldrar som satt till 18.00.
Hem i ilfart, slängde i mig en raggmunk och lite kött (rester från igår) för att sedan pipa iväg till dagis. Dags för styrelsemöte.

Väl hemma (21.00) hittade jag Moa i teverummet där hon byggde lego. Martin låg med Milla i hennes säng, båda sov. Om jag förstår tecknen rätt så har Milla haft svårt att sova och Martin har lagt sig med henne. Då han är sliten och lite sjuk har även han däckat. Moa kan slå på tecknat själv och har börjat pyssla. Nu sover i alla fall 3/4 av denna familj. Jag ska slösurfa lite för att sedan däcka själv.

I morgon är det sushilunch!

Sportlov

Sitter här på en tom skola. Alla elever och all personal har ledigt. Det är tomt, öde och lite kallt. Jag hade som plan att tömma skrivbordet på papper men mitt i all arbetsro störs jag av motivationsbrist. Min effektivitet är som bäst när det är stökigt och massor att göra, pallar inte lugn och ro.
Helt galet.....

Milla snackar

Senare i kväll kommer december-februari i knoddarnas album

Uppdatering: Färdig

Äntligen

Nu så....
Ta en titt under knodden. Uppdaterat från augusti till november. Resten sitter i kameran och jag har ingen aning om hur man får över bilderna. Martin ändrar system stup i kvarten och just nu sover han

Sömnsjuka

Jag måste ha något allvarligt fel....är så sjukt trött. Jag är trött trots min sovmaraton här i natt. 19-07 blundade jag. Skulle bara söva Milla men jag somnade nog själv först. Vaknade runt 01 av Milla som hade kissat både blöja och säng full. Ut med snus och borsta tänder för att sedan blunda igen.

Nu vill jag egentligen bara sooooova lite till

Utmaning

Jag har blivit utmanad av Anneli

Skriv 5 otäcka saker att äta och skicka den dåliga maten till 5 andra bloggare som utmaning och se om de vågar äta den. Det kursiva bakom är min kommentar...

Annelis lista
Bruna bönor - nä, fy och usch!
Paltbröd med vitsås - har jag aldrig smakat men det låter superäckligt
Broccoli - å, en god broccoligratäng...slurp
Grisfötter - varje jul står det en hink med grisfötter på bordet. Supersmarrigt
Kåldolmar - nja, ingen hit

Min lista
Lever
Julkorv
Aladåb
Kidney paj
Pizzafisk

Jag utmanar: Marlene (kom igen gumman, jag vet att du kan), Johanna, Lena, Therese och slutligen Sara som redan har blivit utmanad

Nörd

Martin sitter just nu och nördar sig med sin nya mobiltelefon. Jag suckar och skakar på huvudet men egentligen är jag nog bara lite avis.

GRATTIS!!

Idag fyller mamma 60 år.

Grattis!

En vän

Jag har en vän som bor på tok för långt bort. Hon bor till och med i ett annat land så jag måste korsa ett hav för att nå henne. En bra vän, en vän som är så där speciell att man egentligen bara kan plocka upp tråden där man avslutade den. En vän som jag träffar två gånger per år men som trots det fortfarande är nära.

Idag fick jag ett paket från min vän. Två engelska pocketböcker och fina bilder. Det har som blvit vår grej; jag köper böcker av svenska författare åt henne och hon handlar engelskt. Klockrent då vi båda är två stoooora bokmalar.

Jag saknar min vän!

Puss och tack Therese

Å hujja....

Jag klarar inte dagar som dessa; stress på jobbet och sen stress hemma. Hela eftermiddagen har bara blivit fel.

Martin ringde och ville åka hem med mig när jag skulle hämta på dagis då hans huvudvärk var illa. Så jag plockade upp honom och Milla på Trollet. Moa hade följt med en kompis hem. På vägen hem insåg jag att jag var tvungen att ta mig till affären då jag missat en tingest vid söndagsshoppingen. Så jag lämnar Martin och tar Milla till konusm. Väl hemma kör jag igång med jordnötssås och ris innan klockan är slagen för Moa-hämtning. Eftersom Martin försöker sova bort sin skallebank tar jag med mig Milla och lämnar grytorna på plattan.

Hemma har spisen fått puckjuck och inte fattat att jag har dragit ned värmen. Plattan visar styrka 2 men såsen stormkokar. Jippi?!? Jag försöker rädda det som räddas kan samtidigt som jag måste slå igång den andra plattan för att steka kycklingen. När jag väl har lyckas slå igång den stora slocknar den lilla.....GRRRRR. VI BEHÖVER EN NY SPIS!!!! Milla visar sin allra sämsta sida och gör allt man inte ska göra medan jag desperat försöker hacka sallad. Moa springer runt och skriker...högt. Blodet i min kropp kokar och jag måste verkligen fokusera för att inte skrika rakt ut.

Vid matbordet vägrar Milla äta något annat än balsamvinäger och slänger gaffeln i golvet. Jag har då stängt av och bara sitter och tomstirrar i bordet. Det är svårt att få lugn och ro vid matbordet här i detta hus. Ont gör det dessutom i mitt ena finger då jag klämde det i den f*rbannade, j*vla as vagnen. Jag verkligen AVSKYR det tunga aset som jag måste släpa mellan dagis och hemmet!

Efter middagen är det baddags som visserligen går smärtfritt. Läggningen för Milla är inge vidare och hon vägrar somna. Jag ligger och räknar ut vad som är kvar att göra:disk, äckel kattlådan, plocka leksaker, ta fram fisk ur frysen. Samtidigt hör jag hur jobbtelefonen ringer. Jag hinner somna före Milla för att sedan väckas av något som kan vara den inre väckarklockan. Jag piper ned och röjer samtidig som jag är social med mamms. Hinner nästan allt innan Milla vaknar och bara vägrar somna om.

Ja, och nu sitter jag här och bara försöker varva ned. Jag ska surfa lite till innan jag ska stänga de två blå. I morgon är det en ny dag

Puss

Lisa = 34

Mitt i all härlighet i lördags fyllde jag ju år! Jag ärade världen med mitt 34:e år, helt galet då jag känner mig som 20. Inte heller kom jag ihåg att jag fyllde år, eller jag blev påmind på jobbet förra veckan. Jag hade fullt upp och sen övade jag kanske lite förträngning. Vem vill egentligen komma ihåg att man håller på att bli skitgammal?

Jag fick i alla fall en underbar present av min mycket underbara make. Den lilla rackaren hade överraskat mig med biljetter till COLDPLAY!! Wiiiiii, vad glad jag blev. Så nu, äntligen, kan jag ställa mig till skaran som ska på tillställningen i augusti. Jag och Martin ska mysa tillsammans.

_______
Dagens tacksamheter:
1. Helgen
2. Martin
3. Vänner

Dagens goda gärning:
Inte idag men igår gjorde jag något bra!

Den vackraste av brudar

Ojojoj, vilken underbar dag! Den var lång och stundom stressig och kall men jösses vilken underbar dag. Sara var så vacker och då inte bara med tanke på kläder, smink och hår. Nä, hela Sara sken i kapp med den vackra vinterdagens solstrålar. Ur Sara glödde glädjen och kärleken, inget kunde stå ivägen för hennes dag.

Hår och make up fixades till på morognen. Vackra utomhusbilder togs i en närbelägen idyll och kylan var märkbar men inte ödestigen. Vid vigseln var vi alla så förväntansfulla att det knappt gick att prata med varandra. Saras broders flickvän sjöng vackra låtar som fick oss alla att gråta en skvätt. Och till sist fick de tu varandra, det vackra kära paret.

Festen kunde inte ha blivit bättre. God mat serverades i överflöd medan det perfekta toastarna Sandra och Krister såg till att allt flöt på. Jag fick hålla mitt tal, talet till Sara, och gråta en skvätt. Vi dansade till fötterna blödde och gick tillsammans med brudparet när klockan slog 02.30.

Det var en stor ära att få dela denna dag med underbara Sara.

Idag ska jag vila men sen även åka till bruden och fika medan hon öppnar alla presenter som radades upp på festen.

Tusen hjärtslag

Ojojoj, det är bara en dag kvar. Jag är nästan mer nervös och stressad än vad jag var till mitt eget bröllop.

En av våra floristelever har gjort brudens alla blommor och jag är så sjukt nervig över att det inte ska bli bra. Jag vet inte hur många gånger jag har drömt äckliga drömmar om att Saris grinar över sina blommor. Sen har jag ett tal att hålla.....iiiiii. Nu fick jag nästan panik. Det är en sak att stå och tala inför en klass med 17 pubertala ungar men det är något helt annat när det verkligen gäller. Djupa andetag...

I morgon jobbar jag till 16 sen pyser jag hem för att bli körd till bruden. Bruden, jag och systeryster ska bo på hotell natten mellan fredag och lördag. På lördag har vi ett schema som ska följas utan skrupler. Frukost, frissa, lunch, fotografering (ute..brrrrr), kyrka, tal och party.

Jag tror jag har allt klart. Present är inhandlat, lite annat är medtaget och något lite bra är nedpackat. Jag är nog redo....hoppas jag

Puss

Inte riktigt tid

Det är lite mkt nu....jobb och bröllop.
Men jag återkommer så fort jag kan

PUSS

Snö

Snön bokstavligen vräker ned här i vår lilla by. Jag har väckt Martin, inte alls synd om han, och ska nu tvinga ut familjen. Det ska skottas och busas i snön. Härligt!

Wiiiiiii

Å ack du härliga och efterlängtade fredag, så jag har suktat efter dig.

Familjen börjar bli kry, vilket är enormt härligt. Veckan har på ett konstigt sätt varit lång och jag har inte hunnit med så speciellt mkt. Men, det är väl så det är hela tiden. Just nu faller snön och vi här i de vanligtvis snöfria trakterna har riktig vinter. Det är kallt och snön ligger kvar, fantastiskt! Jag tror vi måste få tid till lite pulkåkning i helgen, kanske även lite oboy och korv.

I morgon måste vi dock mot staden för att inhandla det sista till Saras efterlängtade bröllop. Jag behöver ett par skor och Moa likaså. Oj, det har jag glömt bort att berätta. Moa ska vara brudnäbb tillsammans med brudparets dotter. En stor ära för oss båda med andra ord. Så silverskor till tösen och även en sjal till mig.

För ca en och en halv vecka sedan drömde jag att pärlan i min vigselring lossnade. Jag stoppade den i mun så jag inte skulle tappa bort den....ehe?!? Det lustiga med drömmen skedde igår då den faktiskt visade sig vara sann. Igår råkade jag slå till ringen och hörde att den inte lät som den skulle och mycket riktigt så hade pärlan lossnat. Nu stoppade jag visserligen inte pärlan i mun men lite vidrigt var det att drömmen kom till att bli verklighet. Så nu måste jag till juvelaren för att få min fina ring fixad.

_______
Dagens tacksamheter:
1. Det är vinter
2. Jag har spelat biljard
3. Det är helg

Dagens goda gärning:
Jag lunchade länge även fast jag inte hade tid

Inte kry

Illamående
Frossa
Feber

Jag åtekommer!

Sjukstuga

I söndags däckade Moa totalt. Huvudvärk och en hel påse feber slog ned henne för räkning. Milla var ganska så kry trots alla baciller som florerade runt om henne. Döm om vår förvåning när hon blir magsjuk tiiiidigt på måndagsmorgon. Vi fattade inte riktigt var hon hade fått magsjuka tills jag läste en viss status på facebook *ler*.

Milla och hennes magsjuka var helt hopplös. Mellan kräkningarna låg hon inte pall utan sprang omkring och lekte. Detta resulterade i att spyorna tenderade att hamna lite överallt. Tvättmaskinen gick varm och jag suckade samt spritade händerna. Efter ett tag såg jag varningssignaler just innan och kunde hänga Milla över en hink. Milla trodde det var hinkens fel att hon riste av gallagula kräkningar och blev tokförbannad på hinken.

Moa sov till 10.30 på måndagsmorgon och när hon vaknade var det hennes tur. Tösen kräktes över hela badrumsgolvet. Stackare, först feber och huvudvärk och sen magsjuka. Milla slutade kräkas vid 12 och vi var övertygad om att krisen var över. Men inte då....hon lyckades totalkräka ner hela hennes säng vid läggdags. Madrass, spjälskydd.....you name it! Jippi?!?

Idag hoppas vi i alla fall att det är sista dagen med VAB. Ingen av oss har egentligen tid att vara hemma då båda är inblandade i viktiga projekt. Idag kunde jag verkligen inte vara hemma så då var Martin så illa tvungen att ställa in ett viktigt möte. Usch, jag har dåligt samvete.

_______
Dagens tacksamheter:
1. Jag är inte sjuk.....än
2. Martin är inte sjuk.....än
3. Barnen börjar bli friska

Dagens goda gärning:
Igår bet jag ihop och höll tyst.

Möhippa

Lördagen kommer att gå till historien. Det var länge sedan jag skrattade så mycket!

Efter lång och noggrann planering var det äntligen dags för Saras möhippa. Vårt första planeringsmöte skedde i november hemma hos mig med systeryster Lina. Sen dess har fler kommit till och huxflux hade vi onsdagsmöten på Wayne´s coffe. Många idéer kom och förkastades samtidigt som de allra flesta kände en enorm press. Det skulle ju bli en perfekt dag för Sara.

Nåväl, efter många om och men fick vi ihop 15 pers och ett schema. Redan förra helgen fick Sara en försmak på vad som väntar. Vi gjorde en skenmanöver som var rolig…hihi. Jag tror Sara har tyckt att hennes telefon har varit ganska så tyst under en hel vecka. Men det beror nog på att ingen har tordas ringa och råka säga nått som inte ska sägas.

I fredags fick hon ett brev där det stod att hon skulle sitta på en buss kl. 07.27 på lördagens arla morgon. Hon fick lite cowboy kläder som skulle smycka hennes vackra kropp. Tyvärr passade tjejen som cowboy och såg inte lika hemsk ut som vi hade trott. Runt 08.00 fick hon spela in en singel och där tyckte jag nästa synd om henne. Vi slängde in henne i en studio med en låt hon inte kunde. Fast efter lite övning klarade hon det galant!

Då det var så tidigt tog vi oss en behövlig mellan frukost hos Sandras fina mamma. En riktig pärla som släpper in 16 galna brudar en lördagsmorgon. Där fick Sara även öppna paket som vi hade köpt. Alla hade inhandlat något som påminde om den unika relationen man har till Sara. Jag köpte en svampbok, en bok som betyder allt. Bruden var grym och klarade 13 av 15 möjliga. Efter den lugna stunden var det dags för lite traditionell förnedring på staden som sedan rundades av med lunch på Mc D.

Sara vännen har länge suktat efter manikyr och lösnaglar. Det har dock varit för dyrt och inte riktig platsat i deras budget. Men TaDa…..brudarna fixar! Så Sara fick en två timmars behandling på en salong. Hennes händer är nu gudomliga. Efter behandlingen var det dags för linedance…iiiiiHa. Superroligt men aningens svårt. Alla var sjukt svettiga efter en timmes dans. Efter dansen var det dags för piff, mat och singstar. Så himla roligt!

Under kvällen blandades skratt med tårar. Sara är ju en sådan fantastiskt fin tjej och när man ska berätta om henne för henne så blir man grinfärdig. Så innan vi åkte på lokal satt vi alla och grinade…haha. Ute dansade vi till skorna brann iförda silverperuker och svarta t-shirt (som nästan alla pimpade innan utgång) men silvertryck på (Saras Hippa). Jag kom hem och i säng 20,5 timmar senare. Det blev en lång med trevlig dag/kväll/natt

Hippan blev helt galet lyckad (det tror jag även Sara tycker) och jag ser verkligen fram emot bröllopet!