DödaSillHandslaget

Det finns något jag verkligen har svårt för....det dödasillhandslaget....*ryser*. DSH (dödasillhandslaget) är en term för ett mkt löst handslag, totalt intetsägande och frånstötande. När någon ger mig det handslaget vill jag bara klämma åt ordentligt bara för att "make a point".

Så mina kära läsare gå nu hem och öva på ert handslag!!

Pläääää (som Moa säger)

Det är inte sant, det regnar idag igen!! Fatta fakta, det har regnat i tre dagar nu och inte verkar det bli bättre heller. Jäla skiiiiit väder. Det hade kanske var lite bättre om det åtminstone var varmt men näääää........jag har tom plockat fram skinnhanskarna.

Jag känner mig allmänt less och le just nu. Inget är tipp topp. Det är trist på jobbet, har faktiskt lessnat på att sitta och skriva handlingsplaner och åtgärdsprogram. Jag är tröööött, somnar över allt och orkar inte riktigt hänga med trots att jag är rastlös...??? Känslan att vara rastlös och trött samtidigt är grymt frustrerande. Igår ville jag verkligen göra något när jag kom hem, typ fixa ett av våra många katastrof områden, men jag hamnade i soffan framför program jag inte orkade titta på. Jag pratade visserligen i telefon men en mkt trevlig Ulrika som just har fått sitt andra barn, en son!

SkurNisse har just varit här med sin äckliga hink och mopp. Jag var tvungen att gå härifrån för att inte bli illamående. Allt som är i närheten av golvet här vägrar jag att röra. Fy så äckligt! HaHaHa....nu skämtade en av arbetarna med SkurNisse, han frågade om SkurNisse skurade med chokladpudding...tur att jag inte tycker om pudding för annars hade jag aldrig mer kunnat äta det.

I helgen ska jag inte göra mkt, skönt, på lördag ska Martin spela en golftävling och jag ska sova med Moa framför teven. Sen hade jag nog tänkt pipa över till Saris och få hjälp med mina fogar. Måste nog ta tag i det här innan jag får suuuuper ont. På söndag måste jag tyvärr jobba då en har fått förhinder och jag inte kan säga nej. Men sen ska vi ha trevliga middagsgäster *ler*

Nu har jag nog tyvärr inget mer att skriva om, vill verkligen inte börja jobba *oler* men ibland är verkligheten elak

Tabu

Nu ska jag ge mig på ett ämne som är lite tabubelagt…barnuppfostran….vad är rätt och vad är fel.

Dagligen sitter jag med åtgärdsprogram, handlingsplaner och likabehandlingsplaner. Dessa får mig att tänka på Moa och hur sjutton jag ska hålla henne från att bli ligist, rasist, nazist, mobbningsoffer, mobbare, rökare, droganvändare, alkoholist, rädd och feg, blyg, osäker och en massa annat negativt. Hur får jag henne att bli en ifrågasättande tuff och rättvis tjej? Hur sjutton ska jag uppfostra henne, vad är rätt kontra fel?

Jag är en ganska hård mamma som inte accepterar gnäll och tjafs. Vid matbordet leker man inte med maten, man sitter kvar till alla har ätit färdigt, man smakar alltid även fast man inte tycker om, man tar undan tallriken och tackar för maten. Detta vet Moa och hon vet också att om hon inte sköter sig så åker hon från bordet. Jag för inga längre diskussioner med Moa om vad som är rätt och fel. Hon kan inte ta in längre resonemang och är ännu inte mottaglig för längre meningar. Jag tror inte man kan vara tydlig med små barn när man försöker resonera med dem och tydlighet är för mig grunden till en bra uppfostran. Moa ska veta vad man får och inte får göra. Sen när hon blir äldre kan jag resonera med henne om vad som är rätt och fel men inte nu.

Jag ogillar verkligen tjat och kan få kalla kårar när barn kan tjata sig till något. Vid flera tillfällen har jag hört föräldrar säga att de köper något för att få tyst på ungen. Helt otroligt! Moa kommer inte att kunna tjata sig till något hos mig och jag är nog ganska så tydlig med det. Moa ska veta att jag verkligen menar nej när jag säger nej. Sen att jag faller för smicker är en helt annan grej *ler*.

Moa har haft sina stunder då hon har varit helt odräglig och då har hon fått sitta på sin ”time out” fläck eller så har jag bara hållit i henne och väntat ut hennes utbrott. Nu var det otroligt länge sedan hon fick ett utbrott och jag hoppas orsaken till det är att hon vet att det inte lönar sig.

Nu när jag läser igenom det jag har skrivit så låter det som om jag är värsta tyrannen gällande Moa men det är fel. Fast istället för att tjafsa vid bordet så för vi härliga diskussioner om vad som har hänt under dagen och istället för att hon gnäller att hon vill ha allt hon pekar på när vi handlar har vi en trevlig stund. Jag vet att för hårda regler och tyglar kan leda till att Moa inte törs komma till mig om hon har gjort fel och det skulle verkligen vara katastrof. Ibland, speciellt gällande kiss i byxan, vet jag att jag har varit aningens för hård och skällt mer än nödvändigt. Fast då har jag bett Moa om ursäkt och försöker lära mig till nästa gång.

Gör jag rätt, ingen aning och det får jag inte veta förrän om många år. Allt jag vet är att jag vill vara hennes mamma och inte bästa vän.

Jösses

Jag har heeeelt tappat gnistan, är uttråkad, less och le. Nu har jag surfat på alla platser man bara kan och inte har jag hittat något vettigt.

Skiiit.....

Lisa Tjocksmock

Är nu inne i V25 och jag måste ändå säga att tiden går ganska så snabbt. På fredag ska jag till MVC och lyssna på hjärtljud för första gången. Vi får se hur mycket jag har ökat i vikt men nog sjutton har kilona sprungit iväg.

Jag har fått några nya intressanta besvär.....foglossning mellan benen!!! Ja, tydligen kan man ha det och Nej det är inte skönt. Att gå på toa och lösa Suduko är inte att tänka på utan nu vill jag bli klar så snabbt som möjligt. Det känns som om allt ska rasa ned, att livmoder, tappar och kissblåsa bara ska flyga ut när som helst. Ont gör det också!

Jag är fortfarande hyfsat rörlig och har inga problem med att gå till och från bussen. Det blir ändå 1 timme och 10 minuters gång varje dag. Jag ska köpa ett till månadskort och så får vi hoppas att det går vägen. Mina fötter har dock börjat säga ifrån och stödstrumporna kanske borde prövas.....fast hur läckert är det med stödstrumpor och shorts???

Är forfarande helt övertygad om att det är en grabb denna gång. Som vanligt har vi bara killnamn på lager:
Abbe
Linus
Malte (fast jag vill inte att M ska dominera i vår familj)
Sen gillar jag Sixten men jag vet att Martin kommer att lägga in sitt veto....hihi

"lillebror" har redan fått hicka och kan hicka en hel kväll, mycket intressant. Den är väldigt livlig på kvällen och sover på dagen (bådar inte gott).

Då så.....

Misch Masch

Idag har det verkligen regnat fjös....ja ni vet blomspruteregn, sånt äckligt regn som man blir dyngsur av. Fjös kan även vara småbitar av ved som behövs för att starta elden. Jag är grym på hemmasnickrade ord *ler*. Fast jag tror minsann att man här i Gävleborgstrakten är grymmare på hemgjorda ord. Här kommer några exempel som får mig att skratta:

Klöpp - Klippte till något ex. hår
Giiiina - Gena över något
Sov över - Försova sig
Lär - Måste
Grejjerna - Mens

Helt otroligt vad roliga ord......
Är det någon som vet några fler roliga ord?

Fast jag är ganska duktig på att hitta på egna ord när jag inte vet vad något heter eller om jag har glömt bort ordet. Det är bara att fråga mina föräldrar...hihi. Sen att jag kommer från Norrbotten och använder en massa inhemska ord hjälper ju.

I norr säger vi:

Vars - betyder var eller vart (vi kan inte skillnaden)
Ostkrokar - ostbågar
Pumla - julgranskula

Sen sätter vi O framför en mängd ord:

Ogjort
Oätit
Oklar
Out
Ovet

Haha, vi är ganska knäppa vi med....

Hörrni, vad heter den där grejjen man använder som handtag till trangiaköket????
Jag kallar den för tamoj, men jag vet med all säkerhet att det finns fler ord för den.

Tur och retur till tippen

Idag har vi gjort tre mycket tunga vändor till tippen med alla sabla grenar, kottar, barr och puckar som har täckt vår gård. Nu ser det äntligen ut som en trädgård och inte en plats för avfall.

Vi har dessutom haft grym tur idag, funderar faktiskt på att köpa en trisslott. Vår ena hörngranne har haft en enorm björk på sin gård, den var väl över trettio meter. Björken har sett dassig ut och vi har varit nervös varje gång det har blåst. Så idag märker vi att björkeländet har blåst omkull! Som tur var blåste det åt rätt håll och inga hus eller trädgårdar blev skadade. Tja eller deras trädgård är väl rätt platt men vi grannar har klarat oss. Skönt värre och nu finns det inga solhinder eller fallande objekt som stör oss.

Nä, nu är jag faktiskt helt slut och måste lägga mig ned på soffan. Är inte van att grovarbeta så här en måndagskväll

I morgon

I morgon är äntligen granhelvetet borta för all framtid. Hålet är igenskottat, kottarna är i påse, barren är så gott som uppkrattade, grenarna väntar på att åka på tippen och gräset är sått.

Nämner någon gran, hål och trädgård inom de närmsta dagarna kommer jag att trycka barr i halsen på denne någon.

Underbar helg!

Vi har verkligen haft en underbar helg och än är inte trevligheterna slut.

Efter lite stress i långa och tråkiga bilköer samt en mycket dålig vägbeskrivning chekade vi in vid kvart över sex. Detta resulterade i en snabb burgare på McDonalds innan vi kastade oss in i en taxi. Den romantiska middagen var ett minne blott men det gjorde inte så mycket. Kom 15 minuter innan föreställningen skulle börja och kunde sätta oss ned i lugn och ro. Showen var helt underbar och vi skrattade gott många gånger. Sen när vi skulle hem fick vi lära oss att man minsann var tvungen att köpa biljett till bussen i en automat. Hm, vi kände oss som värsta bönderna. Sen somnade vi sött framför teven.

Igår åt vi frukost länge innan vi återvände till sängen och sov lite till. Vid 10 tog vi tunnelbanan till city och strosade omkring. Jag blev lite besviken när man favvo butik i Gamla Stan hade lagts ned och Moa fick vara utan en fräsig tröja. Vi hittade dock kanska snart Zara och där hittade jag en massa fräcka barnkläder. Själv fick jag ingenting...eller om jag ville se ut som en gravid hora hade jag kunnat köpa en jeanskjol men jag lät bli. Jag får helt enkelt vara naken i sommar (ryser bara av tanken)

Vi plockade upp en mycket nöjd Moa vid 18. Hon hade badat två gånger, ätit fyra bananer, tryckt 13 köttbullar, lekt, vaknat vid 6.40 och spelat en massa spel. Underbara Thomas och Katarina var nog hyfsat slutkörda *ler*.

I morse blev jag väckt av en söt Moa som hade ritat en bild av mig. Martin och tösen hade varit och plockat blommor i trädgården och dukat upp en mycket mumsig frukost. Min älsklingar uppvaktade mig kungligt på Mors dag!!!

Nu håller jag på att röja lite vinterkläder men vi ska snart kasta oss ut i det otroligt vackra sommarvädret.

Trevligheter

Idag ska jag och Martin ut på trevligheter och denna gång tillsammans!! Runt 15 kommer vi att rulla ut på E4:an söderut för att landa i Stockholm nån timme senare. Vi ska på Cirkus och se Elvis (Glada Huddik Teatern med utvecklingsstörda och normalstörda). Sen kommer vi att stanna kvar över natten för att på lördag gå och strosa i Gamla stan en stund. Detta är första gången på bra länge som jag och Martin gör något tillsammans och det ska bli skönt. Är dock lite rädd att vi kommer att sova bort tiden som vi gjorde förra gången men det är risken vi får ta.

Moa kommer att ha superskoj hos Thomas och Katarina medan vi går på upplevelser. Helt fantastiskt vad härligt det är med underbara vänner som ställer upp som barnvakt. Ibland (läs ganska ofta) hade det varit skönt att ha sina föräldrar i närheten men som tur var har vi goa vänner istället. Moa har packat sin väska och väntar på att kl ska bli 14. Om jag känner Moa rätt kommer hon verkligen att köra slut på både Katarina och Thomas....höhö. Jag måste påminna om att man inte behöver leka med Moa hela tiden, hon är grymt duktig på att leka själv *ler*

I slutet av v24

Den andra magbilden.....sabla blek är jag också.

I morgon lördag går jag in i V25 så sakta men säkert händer det grejjjer.

Två kvällar i rad har mitt skinn känts som extra tunnt och skört. Det är ingen härlig känsla. Bebben har också levt loppan och det börjar göra riktigt ont. Den är tyvärr fortfarande och steppar på mina nedre delar....ajaj.

Jag har nog gått upp ett antal kilo de sista dagarna, mina överarmar har fått valdimension. Hm, ogillar tanken att behöva gå halvnaken i sommar....

Så då var det slutuppdaterat för denna gång

S-märke extra salt

Jag har desperat letat efter mina goda godisar och idag fick jag äntligen napp. Så nu är jag en lycklig ägare av 200 salta s-märken, 1,4 kilo godis!!!

Kvällsuppdatering

Just för tillfället är Martin och Moa ute och påtar i trädgården......klockan? Tja den är väl 21.13 eller nått....

Intressant kväll

När jag kom hem efter jobbet var det helt tyst i huset. Inget stoj och ingen teve som stod på i bakgrunden. Jag ropade men fick inget svar. Helt plötsligt står en förvirrad rödögd Martin dörren med en sovande Moa i sin famn.

- Hej, är du redan hemma?

Jag ser hur han verkligen försöker vakna till liv och inte låtsas som om att han har sovit. Hihi, jag håller mig för skratt och bara konstaterar att det kanske skulle vara en bra idé om Moa fick sova vidare då klockan var 17.40. Så Martin tassar upp med en sovande Moa.

För 20 minuter sedan, dvs just efter åtta vaknade den sovande tösen. Det kommer att bli en myyyyycket intressant kväll och natt.

Lev livet!!

Just idag har jag trots trötthet och jobb varit glad, glad för att jag lever. Livet är på tok för kort för att sätta sig ner och bara säcka ihop. Det gäller att fånga livet att leva det fullt ut och verkligen ta vara på den korta som vi har livet till låns.

Trots all skit jag skriver på denna blogg så lever jag verkligen livet. Just nu försöker jag uppfylla en dröm, en dröm om att få lära elever på det sättet jag tror är rätt. Min dröm kanske inte är att göra karriär eller vara rektor men just nu känns det väldigt rätt. Jag jobbar extra som städare och har tackat nej till en tjänst som biträdande rektor på en av stadens större gymnasieskolor. Självklart är jag livrädd att min chans är förbi och visst kan jag känna mig trött på att städa upp efter andra men jag lever i alla fall livet. Jag försöker göra det jag tror är rätt.

Att leva livet har inte alltid varit självklart, i alla fall inte för mig. Jag har haft otroligt mörka perioder i mitt liv där jag bara har velat sätta mig ned och låta livet fortsätta utan min inblandning. Jag har fortfarande mörka perioder men jag har lärt mig bekämpa dessa, jag har tagit tag i mig själv och bett om hjälp. Jag har gått till psykologer som har hjälpt mig att se saker på ett annorlunda sätt och jag har knaprat piller som hjälper att se hoppet. Jag vägrar att bara sätta mig ned och bli bitter och ensam.

Livet är för kort för att gnällas bort eller för att bara skita i. Är du less på ditt jobb? Byt! Det spelar ingen roll om du är 50 för du har minst 30 år kvar och det är inte värt att låta dessa bara passera och bli bitter. Mår du dåligt? Ta tag i det! Att be om hjälp är inte förnedrande eller tabubelagt bara naturligt. Har du en dröm? Vakna och uppfyll den! Man måste våga för att vinna. Vill du byta karriär? Börja studera! Det är aldrig försent att lära sig nya saker, bara nyttigt.

Nu lät det superenkelt trots att jag vet att det är svårt och hemskt. Men det gäller att ställa sig frågan om det är värt att det korta liv man lever förpestas och blir till något man inte vill.

Gör jag rätt? Jag har ingen aning men jag försöker i alla fall!

Simmande gurka

Vi har just kommit hem från Moas sommarfest där vi har haft picnic på utegården. Just i denna stund svär jag över att vår bastu inte är färdigbyggd för rackarns vad kall och blöt vi är. Man kan väl lugnt säga att vädergudarna inte var med oss idag och att vi har ätit blöta mackor och simmande gurkor. Nå ja, tösen hade i alla fall skoj

I helgen har vi faktiskt varit väldigt duktig gällande vår trädgård. Vi har planterat ett körsbärsträd (Agnes) i en av våra gropar, sått gräs på de jordplättar som var leriga, skottat igen kratern och dödat ogräs på grusgången. I lördags tog jag dock i på tok för mycket och hade grymt ont i fogar, höfter, rygg, underliv och fötter. Jag glömmer hela tiden bort att jag är gravid och inte ska ta i så vansinnigt.

I lördags var jag hos Karin och firade henne. Hon hade fyllt trettio och ställde till med party. Vi åt gott och jag drack faktiskt alkoholfritt öl....carlsberg....mums. Fast jag har som för mig att en vanlig calsberg Hof hade varit mycket godare.

Idag har dagis varit stängt och jag och Moa har varit hemma med undantag för någon timme där jag klippte mig. Min plan var att försöka ha en pagefrisyr som lätt kunde gå att sätta upp under min graviditet men även under amningen. Det blev väl inte riktigt så och just nu är jag ganska så korthårig. Det ni!!!!

Tjuvlyssnat

Hihi....
Älskar tjuvlyssnat.se speciellt denna händelse:

Någon som har numret till en duktig barnpsykolog?

Mataffär, Täby C

Barnet: Men jag viiill ha godis mamma! Viiill!!
Mamman: Om inte du är tyst nu så dör Björne!
Barnet blir mycket tyst.

Hahahahaha.....oj jag höll på att kissa på mig

Äckel

Med hus följer en massa äckel:

• Avlopp som måste rensas
• Soptunna som måste tvättas

Okej, kanske inte en massa men i alla fall äckel!

Hyss

- Mamma....snyft...aj....aj

Jag hör en sakta gång nedför trappen och vid varje trappsteg hör jag även det låga gnället. Försiktigt tittar jag fram från köket och måste genast bita mig i läppen för att inte gapflabbet ska lämna min strupe.

Nedför trappen kommer min dotter med sin batteridrivna bil fastkörd i håret. Hon ser rackarns ynklig ut och det verkar göra ont ibland då on-knappen fortfarande är intryckt. Jag gör verkligen mitt bästa för att inte hysteriskt börja skratta men några fniss lämnar mina läppar

- Mamma, man får inte skratta!
- Nä, Moa det var dumt av mig men du ser för hejjig ut

Hade inte de olyckliga ögonen tittat på mig med en bedjan om hjälp hade jag inte kunnat hålla mig, men nu finns de där och jag går för att hämta en sax. Sakta försöker jag klippa bort bilen men det visar sig vara lättare sagt än gjort. Bilens hjul har fångat upp otroliga mängder hår och däcket sitter fastnaglat vid skaplen. Moas ögon tåras då jag tyvärr måste pressa in saxen mellan däcket och skalpen och jag får pussa på näsan och be om ursäkt.

Efter lite tårar, svett och blod (råkade visst klippa lite vid skaplen) är äntligen bilen lös och allt kan bli som vanligt igen. Nu hoppas jag bara att hon har lärt sig något för detta var inte den första gången jag har klippt lös bilen från hennes hår.

Tokig mamma

Min underbara dotter är så otroligt lik sin far i mycket men speciellt när det gäller sömn. Moa är grymt kvällspigg och kan vara vaken länge, hon somnar helst på soffan till något teveprogram och när hon väl har somnat krävs det mycket för att hon ska vakna. Hon ÄLSKAR att sova middag och kan springa och gömma sig bara för att få en blund. På morgonen har hon ett gräsligt humör och vägrar öppna ögonen för än det är absolut nödvändigt. Det bästa som finns är att krypa tätt, tätt och bara slumra i flera minuter.

Igår somnade hon i bilen och fick sin middagslur vilket innebar att tösen hade aningens svårt att somna in i normal tid. Jag tror klockan var runt 21 när det blev lungt och stilla i hennes rum. När det var dags att vakna vid 06.00 var hon halvt medvetslös och både jag och Martin fick göra vårt yttersta för att hon skulle vakna. Jag pussade, strök kinden, pratade och busade men jag fick bara en massa mutter och gnäll till svar. Sen efter många försök kom tecknet på att MoaTösen hade vaknat......ett ganska tyst fniss och orden (ögonen är fortfarande stängda):

- Mamma, du är tokig!
- Pappa, säg att hon är tokig

Lyckan var gjord och jag kunde glatt trava iväg till bussen.

Så fel

Det blev en Stella!!
Rackarns vad fel jag hade *ler*

Full rulle

Det vore fel av mig att säga att denna vecka har varit lugn......
Rackarns vad dagarna har snurrat, börjar bli aningens yr *ler* Ska inte tråka ut er med en massa jobbdravel eller annat tjafs.

Idag for jag till min kära keramikkurs.....med facit i hand skulle jag bara låtit bli. När jag kommer dit inser jag att mina kära stoooora bokstäver som ska forma ordet ETT bara existerar till en tredjedel. Mina två T:n hade exploderat i ugnen. När jag hade slutat svära och insett att jag minsann hade en tunn, vit och riktigt lyckad skål på torkning blev livet ljusare igen. Tyvärr varade lyckan inte så länge för jag kunde minsann inte hitta skålen. Allt jag såg var en hög med skärvor och en lapp med texten:

- Förlåt. Jag råkade stöta till den. Förlåt igen

Vad in i...piiiiip...piiiiip....piiiip.....piiiiip!!!!!!

Ja, ja det är ju bara värdsliga saker....är något jag desperat försöker intala mig

I morgon jobbar jag halv dag för att sedan vara ledig på torsdag och sen jobba fredag....hm...varför existerar inte begreppet klämdag på mitt jobb??? Rackarns illa.....undra om jag kanske har liiiiite ont i magen?

Jag tror att Sandra minsann just för tillfället ligger på förlossningen och föder fram sin son (är helt övertygad om att det är en pojk) då hon har stängt av sin mobil. Sandra stänger ALDRIG av sin mobil. Superskoj om så vore fallet.

Nä nu ska jag se lite teve och somna sött.

Lungt och skönt

Det har varit fullt ös sen tåget bromsade in på perrongen.

Torsdagen spenderades först hos svärmor där vi åt lunch och umgicks. Sedan styrde vi kosan mot min vän Anders där vi fick se bäbis Klara. Vi kom hem vid 21 och Moa hade totaldäckat i bilen.

Fredagen började med en barnvaktssession på Bergnäset och där fick Moa leka med sin kusse JolleBoy. Efter det for vi till Gneis huvudkontor här i Luleå där vi fick byta ut Moas trasiga skaljacka mot en icketrasig. Bra jobat Gneis!!! Sen tog vi med oss Morfar och fort till OBS där vi veckohandlade. Jag handlade torkat renkött....MUMS. Sen fick vi faktiskt sova lite, några minuter innan vi åkte till till Klas och Åsa där vi åt mycket god lax. Rickard, Marlen och deras två barn var också där så vi fick en trevlig kväll. Innan middagen åkte vi till Godishuset och spenderade 160 kr på godis!!! Stället har fantastiskt gott godis. Vi kom hem vid 21.30 och Moa somnade ovaggad.

Idag ska vi först till Moas kusse Freya för att sedan se Molly (den andra kussen) uppträda i Pontushallen. Sen ska middag hållas här i S-byn så jag måste ställa mig och skala potatis innan jag gör något annat.

I morgon ska vi till en by här i närheten (har nu total minnesförlust) för att hälsa på Janne, Sara och alla 200 djur. Sen ska vi sätta oss på tåget, ta det lugnt och åka hem till stillhet....*ler*

Nä gott folk, jag återkommer snart för nu väntar potatisen.

Slurp

Kalla körsbärstomater......mums......torkat renkött.......mums.......saltiner med tacoost.....mums.....apelsinjuice.......mums

Cravings....tja kanske lite då

Brrrr och överraskning

Så då har vi överraskat färdigt för denna gång.
Martin och hans kollega Lina skulle gästföreläsa på Ltu (Luleå Tekniska Universitet) och jag bestämde mig för att följa med. Så i onsdags satte vi oss på tåget och i morse väckte vi en ovetandes mormor. Hon blev glad!

Fast det är rackarns kallt här uppe i norr....brrr....snöblandat regn....brrrr!

v22

Här bjuder jag då på den första magbilden. En suddig tagitispegelnbild

Sagan om ringen

När jag gick runt här i huset och plockade lite till musik hittade jag toastmadams körschema för vårt bröllop. Några minuter senare spelades två låtar från vår dag! Så jag är ju så illa tvungen att skriva lite om den fantastiska dagen.

Dagen inleddes med världens regnväder men varken jag eller Martin grämde oss. Istället for jag till min frisör medan Martin for till stan för att handla sin morgongåva. Vid lunch var det dags för fotografen att göra sitt och under bilresan kommer jag ihåg att jag tänkte:

- rackarns vad det regnar, vilken tur att vi har en reservplan!

Vi hade nämligen planerat att ha en utomhus vigsel i en liten grön dunge på en ö i Luleåälv. Dungen var otroligt vacker och speciellt när solen sken mellan träden. Efter fotograferingen blev det en nervös väntan och klockan gick så otroligt sakta. En halvtimme före vigseln slutade det helt plötsligt att regna och både jag och Martin önskade att man inte hade flyttat in vigseln. När vi satte oss i bilen för färden till ön kunde jag knappt sitta still och pulsen rusade.

Bilen rullade sakta in till ön och vi ser med glädje att man har planerat för orginalplanen, nämligen en utomhusvigsel. När vi kliver ur bilen och sakta går till vigselområdet får jag ett tunnelseende och allt jag ser är Sara, min härliga vän och vigselvittne. Hon ler ungefär samtidigt som solen spricker fram och först då kan jag andas ut. Alla våra vänner och släktningar står i en halvcirkel och väntar på mig och Martin som i total tystnad går mot vigselförättaren, vår vän Micke. Den borgerliga vigselcermonin blir precis som vi önskade och Micke är suverän som vigselförättare.

Efter den seriösa och nagelbitande stunden var det dags för festen, festen för alla våra vänner och släktningar. Vi hade valt Martins två systrar till toastmadams då vi visste att de kunde förmedla den känslan vi ville kvällen skulle genomsyras av. De båda gjorde kvällen till en succé!

Annica och Jenny hade klätt ut sig till Alver och temat för kvällen var Sagan om Ringen:

Anno, 1975, inom loppet av 63 dagar fick världen bevittna två unika födlsar; en Eowyn och en Legolas såg dagens ljus.

Mången timme har sedan ägnats av Lisa vid lägereldens sken, ofta med sin vapendragare Andres. Var skulle Lisa ha varit utan sin personliga kompass? På Posten när hon skulle till Shopping? På Skurholmen när hon skulle till Bergnäset? Kanske är det tack vare honom hon har kunnat äntra de djupa skogarna, ty Lisa har trots en viss vilsenhet aldrig varit främmande för de äventyr och umbärande som väntar den som dit vågar gå. Aldrig har hon tvekat att ta upp kampen på det hon tror på!

Martin, den hårfagre, var som halving även känd under namnet Löparen. Ack, det förtret han åsamkade sina syskon! Ty de var tvungna att uppsöka honom när han drog åstad på sina äventyr runt byn. Även de fick löpa och kalla på honom: "Martin! Martin!" Allt eftersooom åren gick var det istället drömmarnas värld han var tvungen att återkallas ifrån, men det har icke varit ett hinder för att även han kan dra svärd och vara en riddare av rättrådighet.

Deras fränder talar gärna om deras envishet, rättvisa och generositet. Föräldrarna å sin sida kanske föredrar att framhålla sidor som "vackrast" och "intelligentast"

En kväll, efter en hård dag på slagfältet, möts deras blickar plötsligt på Kåren. Så spänd Martin hade varit för detta möte! Så han hade undrat vad som hänt med Lisa sen han senast hade försökt uppvakta henne i åttonde klass! Och inte kunde väl Lisa ana att den lilla sparven med det stora huvudet hade vuxit upp och blivit en ståtlig und man! Vad annat kunde hon göra än att fall till föga för hans charm och trånade blickar?

Det var denna afton Sagan om Ringen började.....

Många ringar har under åren delas ut; öronring till Martin, tåring till Lisa. Men en ring hade större makt än de andra. Denna ring med en egen vilja, som lockar, och viskar till en....

Men mörkrets makter har varit starka, och förhindrat att ringen har nått sin slutdestination, och tiden gick. Hemska varelser som "jag-ska-bara" härjade en lång tid i kärleksskogen och Martin kämpade tappert mot denna hemska fiende.

Från fylke till fylke har de rest; Porsön, Göteborg, Gävle...Ingenstans gick de säkra från de fasansfulla varelserna som lurade i mörkret.

I nådens år 2004 dök även en liten dvärg upp som sedan dess agerat som stöd och riktvisare. Kanske har denna dvärg uppvisat både tjurighet och ilska - men har dock varit omöjlig att inte ta till sitt hjärta!

Tiden gick, och anklagelserna haglade: "Du är så sen!" Men Martins främsta vapen har dock hela tiden varit: "En Nilsson är aldrig sen. Ej heller kommer han för tidigt. Han kommer precis när han har tänkt sig."

Anno 2004 hölls ett rådslag: bitvis gick diskussionernas vågor höga. Hur skulle man förhålla sig till ringen? Skulle den smältas? Ges till någon annan? Eller hade någon modet att slutföra resan och se till att ringen nådde sin rätta anhalt?

Lisa tvekade aldrig på vad som skulle göras, och hon hjälpte Martin att hålla ögonen fästa på det rätta målet. Visst har det funnits svettiga, sömnlösa nätter, och dagar man har velat gömma sig undan de energislukande Besluts-demonerna.

I november nådde man Förlovningens land, och plötsligt flöt ny kraft genom ådrorna för att slutföra Uppgiften.

Idag, 8 månader senare, har vi samlats här för att bevittna hur Ringen äntligen trätts på Lisas finger och dess saga kommit till ett slut. Men slutet på denna berättelse är bara början på en annan!

Kvällen blev helt fantastisk, underbar och rosaskimrande. Den blev precis som vi ville, en rolig och perfekt fest för våra nära och kära. Flera gånger under kvällen sa Martin och jag till varandra att vi har en sådan enorm tur som har sådana fantastiska vänner och släktningar som gjorde aftonen och kvällen till perfektion. Vi fick uppleva sånger, galna upptåg och spex medan vi skrattade och grät om varannat.

Minnen, jag håller kärt!

Snörvel och host

Den käcka rösten har istället blivit en förkylning som inte alls är lika käck och rolig. Hmpf...... Jag har i alla fall klätt mig snyggt och fräsigt då man enligt utsago ska känna sig snygg och fräsch. Tror inte det hjälper speciellt mycket och ska snart ta till alvedonen.

Jag håller på att planera en liten överraskning till någon i min absoluta närhet, önskar jag kunde skriva om det men jag vet att denna personen läser. Ni får veta på torsdag eller fredag istället.

Ikväll ska jag och Moa åka på min keramik. Martin måste på någon happening och jag vill inte missa näst sista gången så tösen får hänga med. Kommer bli intressant att se henne gegga med lera *ler*. Hon får ta på sig oömma kläder och jag får ta till vattenslangen sen.

Nä, jag är verkligen inte på humör att skriva så......by by

Skit sommar

Fy och blä vilken hemsk sommar jag att ha. Igår blev jag nästan grinfärdig när jag insåg att jag inte kommer att få vara ledig någon längre tid. Jag är van (och bortskämd) med 10 veckors ledighet på sommaren och denna sommar ska jag helt plötsligt bara få vara ledig två veckor! För att Moa ska få ett så pass lång sommarlov som möjligt kommer jag bara att få vara ledig med Martin i en vecka. Som tur var kommer min mor och hjälper till.

Så vår sommar kommer att se ut på följande sätt:
V26 den 29/6 är Moas sista dagisdag
V27 är mormor med Moa
V28 går jag på min semester
v29 går Martin på sin semester
V30 börjar jag jobba igen.....snyft
v33 börjar Martin jobba igen och Moa ska skolas in på nya dagis

Detta innebär att jag inte kommer att åka till Luleå en enda gång denna sommar. Detta för att jag vill vila under mina två veckor men även för att mina föräldrar åker till England i samma veva som jag är ledig. Jag kommer med andra ord inte åka till Luleå förrän till jul (om ens då)!!! Helt galet.

För att då byta ämne och prata om lite roligare saker så hade vi en underbar söndag i Högbo. Vi grillade goda hamburgare, lekte och såg på glasblåsning tillsammans med Frida, Daniel, Elise och Signe. Elis fällde den dagens bästa kommentar när glasblåsaren satte in metallstången i ugnen:

- Men vi har ju redan grillat!!

Hihi

Idag har jag värsta whiskeyrösten, det låter som om jag antingen har supit i tre dagar eller varit på en sabla röjfest och skrikit mig hes. Ibland försvinner rösten helt och jag blir stum...svårt att prata i telefon och just idag ska jag ha hand om bokningstelefonen....jättebra

06.00

Gäsp....upp och hoppa för att städa på Köpis. Var knappt medveten om att jag steg upp och åt frukost i koma. Nu har jag bara två tillfällen kvar och det passar nog min gravida lekamen. Alla vi helgextraarbetare är pedagoger på ett eller annat sätt. Ganska galet, undra varför?

Jag har just idag gått in i V22 och tydligen är "lillebror" inget foster längre utan faktiskt ett barn. Insåg just att jag inte har tagit ETT enda magfoto.....hm...inte bra. Magen har i alla fall gjort en explosionsartad formation av sig själv och nu ser jag inte så fet ut längre utan ganska gravid. Jag har haft min första träff hos psykologen och den var faktiskt riktigt bra. Nästa gång ska Martin följa med och berätta sina upplevelser. Sen ska vi tillsammans gå igenom hur vi ska undvika att jag får "utomkroppsliga upplevelser". Jag har som fått för mig att det värsta var att jag "försvann" från min egna kropp och allt jag tänkte på var att jag ville dö. Vi ska nu få tips på hur vi håller mig vid ytan denna gång. Sen börjar jag med en regelbunden tillväxtkontroll i v32. Detta för att ha koll på hur mycket "lillebror" ökar i vikt. Summan av allt detta är att jag känner mig väldigt trygg och kan njuta av graviditeten istället för att ständigt gå och oroa mig för slutet.

Moa har tyvärr slutat kalla "lillebror" för lillebror utan nu har hon arbetsnamnet "Signe". Hon vill ha en lillebror som ska heta Signe...stackars grabb *ler*. Tösen är i alla fall otroligt kärvänlig mot min svullande buk. Hon pussar, kramar och berättar saker för han där inne. Minst en gång varje dag frågar hon om han har vuxit färdigt och ska komma ut. Hon målar otroligt många teckningar av oss i familjen och på varje teckning finns "lillebror" med. Pappa har ett stooort huvud och långa ben, jag har ett mindre huvud och mindre ben, Moa har större huvud än mig men kortare ben och "lillebror" är liten. Bilderna är såååå söta och jag sparar de flesta. Huvudfotingarna utvecklas varje dag och nu har de to.m öron, klumpfötter och händer med fem fingrar!

Idag kommer nog jag och Moa att åka på en utflykt till Gävle, jag tror faktiskt vi tar bussen. Jag ska spana efter vinterkläder då vi har bestämt oss för att skippa Gneis detta år. Kläderna hade passat Moa perfekt om hon var typ 11år och väldigt aktiv inom vintersporter. Hörde att PoP hade rea men allt är nog slut när vi kommer dit.

Nä, nu ska jag och tösen slänga oss i duschen.

Inspiration?

hoho....inspirationen....var är du?????

Sitter här som ett fån och kommer mig inte för att göra något vettigt. Hittills har jag gjort följande:

• surfat på alla platser jag brukar surfa och hittar inget nytt och spännande.
• varit och kissat
• funderat om vi ska beställa Gneis eller inte
• insett att min skrivborsgranne (40 år) har ett förhållande med en av mina förra elever (19 år)
• petat mig i näsan (i smyyyyg)
• bäljat i mig vatten så jag kan kissa igen
• försökt hitta inspiration till en förändring i vardagsrummet
• tagit en kryddsnus och önskat att den var riktig
• gäspat....är så sabla trött
• önskat att klockan kunde gå fortare

Suck och stön.....

Kärlek

Blev lite inspirerad av en blogg att skriva lite om kärlek, super mesigt men ändå ganska mysigt. Kärleken är så stor och så mycket vilket gör det svårt att skriva om, dvs en utmaning.

Kärlek är för mig:

• att få en puss av en mun som är smutsig, snorig och superblöt (inte Martins!)
• att bli kramad bakifrån
• att få höra att man är vääääärldens bästa mamma
• att få sova vidare på soffan trots att det är min tur att natta
• att få ett ben eller en arm i nyllet när man sover
• min underbara make och dotter

Tja....det är inte så pjåkigt det där med kärlek.

Min allra första kärlek var en totalt galen kille i min klass, B. Vi var "tillsammans" (vi gick i 2:an så allt är relativt) några veckor och hade superskoj ihop. Sen hoppade han från ett tak och bröt nacken medan jag flyttade till en annan del av stan.

Sen dajtade jag några nötter och blev kysst för första gången i 6:an. Den kyssen var så sabla äcklig att jag aldrig mer ville träffa killar. Min kompis hjälpte mig att rymma från grabben genom att smuggla ut mig ur klassrummet.

På högstadiet träffade jag en sådan cool grabb, A, två år äldre och värsta hunken. Han charmade mig genom att suga upp spagetti i näsan, doppa bulla i saften och sen dricka upp geggan, rapa till musik och vara allmän äcklig. Jag var såååå kär och tiden stod still när jag såg honom i korridoren. Mina andra vänner blev mäkta imponerade när jag berättade att jag hade blivit kär i en grabb i 9:an. Trist nog så var jag ganska osynlig för denna grabb och han var mer intresserad av mina två andra vänner. Så jag fick sukta i hemlighet.

När jag inte fick A var jag ju tvungen att spana efter andra och A hade inspirerat mig att titta på äldre grabbar. På ett scoutdisco träffade jag M, en 7 år äldre grabb som gärna raggade upp en ung tjej som gick i 8:an. Mamma höll på att få slag men var kall nog att inte förbjuda mig att träffa honom (mycket bra gjort, morsan!). Nåja, det hände inte så mycket och jag dumpade faktiskt honom efter många om och men.

Sen träffade jag en massa skumma och bra killar; grabben men schackrutor i håret, den kriminella bonden, M:s yngre och lugnare bror, innebandynörden, den smala, skateåkaren. Trots alla dess grabbar fanns egentligen bara en enda som jag var kär i.....A. Han hade fortfarande inte sett mig och latjade runt med mina två vänner som nu slog om honom.

Sen stod helt plötsligt finnen P där och jag blev kär på riktigt för första gången. Han och jag blev ett par när jag gick 2:an på gymnasiet och vi höll ihop väldigt länge. Jag trodde faktiskt att det var han jag skulle gifta mig med och få mina fem barn med. Efter några år insåg jag dock att jag inte utvecklades som jag ville tillsammans med P så jag bröt förhållandet. Det blev ett bittert slut och vi var väl direkt inte vänner efter det.

När jag äntligen blev singel beslöt jag mig för att aldrig bli ihop med någon mer. Jag skulle leva livet och flörta som fasen. Jag och en vän (som var i en liknande sits) var ute och svirade onsdag, fredag och lördag i några månaders tid. Vi hade superskoj och jag levde verkligen livet. Ett tag började dock A att spöka igen och jag trodde jag var kär. Tänkte satsa allt på ett kort och säga som det var till honom med risk att vi inte kunde vara vänner längre. Som tur var gjorde jag inte det.

För helt plötsligt stod han där, mannen i mitt liv, den smale som jag hade datat i 8:an men som jag dumpade för den kriminella bonden. Med honom har jag verkligen upplevt äkta kärlek och jag hoppas att vi tar oss igenom alla kriser längs livets väg för att sedan åldras tillsammans (jag är en sådan poet)

Så, då vet ni lite mer om kärlek..... i alla fall min *ler*

Utmaning

Har tappat tråden och har egentligen inget att skriva om. Det är tur att man blir utmanad då!

Tre saker jag inte förstår:
- Hur man kan låta sina barn åka bil utan bälte/bilbarnstol (härmar Anneli)
- Hur man kan röka, snusa eller dricka alkohol under sin graviditet
- Opera och klassisk musik

Tre saker som finns på mitt skrivbord/bordet jag sitter vid:
- En proppfull pennburk
- Min kalender
- en rabattkupong från sandvikens trähus

Tre saker jag gör just nu:
- Känner när "lillebror" steppar på mina äggstockar
- Försöker att inte tänka på godis (det går skiiiit dåligt)
- Håller ett getöga på Moa som är hos grannen

Tre saker jag vill göra innan jag dör:
- Se mina barnbarn
- Skapa förutsättningarna för ett underbart liv dvs. leva livet
- Göra något som förändrar livet, i positiv bemärkelse, för någon (kryptiskt värre)

Tre saker jag kan göra:
- Undervisa. Måste faktiskt säga att jag är grymt duktig på det
- Laga mumsig mat
- Fickparkera

Tre saker jag inte kan:
- Slappna av
- Dricka alkohol
- Utsätta mig för höjder

Tre saker jag tycker att du ska lyssna på:
- Shout out Louds
- U2
- Naturen

Tre saker jag skulle vilja lära mig:
- Mer matematik
- Måla
- Sova middag

Tre favoriträtter:
- Sallad
- Skaldjur i alla former
- Krämig pasta

Tre personer jag kastar handsken på:
- Sara
- Johanna
- .........

Ny månad

Då var vi inne i maj och det verkar som om sommarvärmen har flytt sin kos.

Slutet av april avtackades hos Sara och Daniel som ställde till med ett trevligt valborgsfirande. Vi åt gott och hade trevligt medan barnen busade. Det blev aningens sent och vid 01.20 kröp jag ned i sängen för att kliva upp 05.32. En av städarna på Valbo hade blivit sjuk så jag fick steppa upp och svabba. Nåja, jag tjänade lite extra i alla fall. När jag kom hem hamnade jag i soffan och där låg jag och sov fram till 12 då jag väcktes av ett porlande ljud. Moa satt i köket och åt gröt då hon helt plötsligt blev suuuuperkissnödig och var tvungen att kissa. Hihi, tänkte jag och blundade igen. Tyvärr talade mitt samvete till mig och jag gick upp och hjälpte till.

Nu sitter jag här och försöker samla ork för att fixa min deklaration. Igår, efter att jag smidigt hade sms-deklarerat, fick jag då veta att min gamla galne chef inte har betalat in skatt för mig. Så det är bara att sätta sig och göra om skiten och denna gång plusa på några tusenlappar för att sedan dra av lite skatt och bifoga mina lönespecar (som jag vekligen hoppas jag har kvar). Åhhh, undra när denna Patric slutar spöka för mig.

Jag måste även hitta orken till att komponera en matsedel till denna vecka, det är ju oturligt min tur. Hm, undra om man kan äta korv och makaroner tre dagar på raken?!?