Jag verkligen försöker slappna av och inte dra upp axlarna till öronen men det är så grymt svårt. Jag verkligen försöker tänka att det inte är hela världen om jag inte hinner med allt som jag ska hinna med men även det är grymt svårt. Jag verkligen försöker njuta av den tid jag har med Milla med också det är grymt svårt.
Det känns som om jag är inne i ett ekorrhjul som bara snurrar och jag kan inte stoppa det. På morgonen ska jag hinna duscha, äta frukost, amma Milla, vyssa Milla, klä på Moa, tömma diskmaksinen, sätta på dagens första tvättmaskin, amma Milla, vyssa Milla, köra Moa till dagis, komma hem och röja. Sen på dagen är det mest Milla som gäller men vid lunch (om jag får någon) brukar jag gå ut och tokgå (gå skitfort, lååångt och inte tänka på något). Sen ska jag hämta Moa vid två, hinna umgås med henne (om inte Milla spårar ut), laga maten samtidigt som Milla skriker och vill bli buren. Sen inser jag oftast att jag måste hänga sista maskinen så vi har några kläder till morgondagen. Martin kommer hem vid fem och då äter vi. Sex börjar bompa och sen ska Moa sova. I tanken är jag typ 2 timmar i förväg, jag planerar varenda steg jag tar...."nu slumrar Milla då hackar jag löken till middagen" "nu är Milla lugn då passar jag på och går på toa" "om jag ändå ska upp kan jag ta med tvätten". Det är ju helt sjuk! Nu måste jag få ändring på det här, undra bara hur? Eller så får jag bita ihop till Milla får bättre rutiner?
Igår kväll var jag så trött att jag gick och la mig just efter 20 vilket innebar att jag låg vaken och inte kunde somna om vid 00. Hm....
sköna söndag
10 år sedan
Inlägg
2 kommentarer:
Lisa, lider med dig. Släng bort alla krav, gör minsta möjliga och försök bara leva igenom denna tuffa period. Som vi sagt innan, det bilr bättre även om det är superjobbigt nu... (inte kul att höra, men en sanning...) Jag har sagt det förut o säger det igen, dörren står öppen om ni behöver hjälp. Hojta lite bara, vi vill inte tränga oss på. Kramar i massor.
hm.. låter som om du stått och spanat in genom fönstret här hemma och sett hur jag har haft det! Det har blivit bättre!!!! det hela är enkelt vilket jag märkte bara förra veckan.... ta dig tid till att slappa! Det verkar som om tiden inte finns där... men den GÖR det!!! En timme räcker långt...
Många kramar gumman... tänkte höra om jag och Agnes kanske kan komma förbi snart. Nästa vecka är det galet mycket men kanske veckan därefter??
Många kramar
Skicka en kommentar