Simtävling

Moa deltog i sin första riktiga tävling idag. Det var en nervös och dämpad Moa som ställde sig vid pall nr. 4. 25 m rygg var grenen hon skulle hänge sig åt. Vid start signalen vevade hon igång med all kraft den lilla kroppen besatt. Efter ca 10 m orkade hon inte köra för fullt och rasade i ledningen. Det var en totalt utpumpad men mycket nöjd tös som klev upp ur bassängen. Hon blev dock lite besviken att hon inte nådde till en medaljplats men med tanke på att flertalet av deltagarna var 1-2 år äldre var inte det så konstigt. Min älskade skrutt!
- Jag och min iPhone

17/1 2014

Den 17 januari tjugohundrafjorton tar jag examen. Just den dagen har jag lyckats skrapa ihop 30 hp och kan titulera mig som riktig rektor...jajjomensan. Men just nu känns det aningens fjärran och precis just nu har jag andnöd. Jag förstår verkligen inte hur fasen jag ska få detta att gå ihop. Men, som en klok man sa: Varför oroa sig i onödan

Annars rullar livet på i ganska så raskt tempo. Det händer en hel del och jag mår faktiskt väldigt bra, ibland. Jag har fortfarande mina dippar men de är absolut inte så djupa och mörka som förr och kan dansas bort i ett kick. Min svanskota börjar även den reparera sig och min förhoppning till start på träning är ganska så stor. Nu gäller det väl egentligen bara att sluta hitta på ursäkter och bara gört.

Min två älsklingar mår bra och när vi är tillsammans lever vi livet. Varannan vecka lägger vi oss tillsammans och myser i min stora säng. Varannan vecka ligger jag och kramar deras kuddar :)

Jag har inte hittat någon ny kärlek men jag har väl kanske inte heller letat. Tid till letande finns inte riktigt då jobbet tar stor tid. Men visst skulle det vara mysigt att vara så där härligt nyförälskad.

Min bil rullar på och jag kommer att behöva byta tak på huset till våren. Pengar som egentligen inte finns men så blir det ibland. Renoveringen står stilla och jag väntar på att pappas kristallsjuka ska gå över så han och hans händighet kan komma på besök. Det är ju så rackarns svårt att ta tag i det själv. Jag behöver en rejäl spark i röva.

Mina fantastiska vänner finns kvar och jösses vad roligt det är att ha dem i närheten.

Jag ser ut som vanligt med undantag av de gråa håren som börjar dyka upp lite här och där. Snart om några dagar fyller jag hela 36 vilket innebär 40 eftersom man avrundar uppåt. Kanske ett frisörbesök kan bryta den matematiska formeln och jag blir 30 igen?

Jag trivs.

Hjärta å smärta

Dagarna rullar på och jag är redan inne i kafferutinerna på ca 7 koppar/dag. Första dagen var smått kaotisk och jag satte händerna för ansiktet ett antal gånger. Det blev genast mycket bättre än en elev kom intassande på mitt kontor, harklade och sa:
- öööö, du skulle du kunna göra mig en tjänst, typ
Eleven ville att jag skulle leta reda på en annan elev och ge denne ett paket med en ring. Den andra eleven hade lektion när jag kom och eleven blev alldelens matt i knäna. Värsta romantikern!

Igår höll jag på att dö, bokstavligen. Jag skulle ned i källaren och hänga tvätten och väg ned tog jag bagen med skriskorna, längdåkningsskidorna och stavarna. Två trappsteg ned i min icke anpassade källartrapp gled jag av och dunsade ned till betonggolvet. Jag fick så j*vla ont och samtidigt som jag grät och skrek tänkte jag:
MAN SKA INTE BO ENSAM FÖR TÄNK OM JAG LIGGER HÄR FÖR EVIGT OCH INGEN SAKNAR MIG!!
Efter ca 10 minuter sansade jag mig och kröp upp till sängen utan att passera toaletten för tandborstning. Jag fick med mig mobilen i fall jag mot förmodan inte skulle komma upp ur sängen på morgonen. Jag ville bara sova bort smärtan. I morse kom jag knappt upp och när jag skulle böja mig för att plocka upp strumporna insåg jag att detta skulle bli en mkt smärtsam dag. Trollen har dock varit underbara. Moa har hjälpt mig en massa saker medan Milla verkligen har förstått att jag inte kan bära henne. I morgon får jag svar på röntgenbilderna och en tid till sjukgymnast. Tack privat sjukförsäkring!!!

Sen kan jag meddela att Milla kommer bli bandymålvakt. Hon är tametusan grym på att fånga bollar på isen. Moa har en lös tand, den femte, och charmade byxorna ur min personal i måndags. Jag fattar inte hur det kommer sig att hon är så väldigt artig och korrekt. Än mindre fattar jag hur det kommer sig att Milla inte är det :)

Nu ska jag krypa upp till sängen

Premiär

I dagarna två har Trollen övat sina slalomkunskaper. Idag klarade båda två knappliften helt själv. Moa är tapper och sliter hårt. Milla verkar klara de flesta sporter galant. Båda har i alla fall haft riktigt roligt och det har även jag


- Jag och min iPhone

AJ!

Efter 5,5 km bakhalt har jag nu rejält ont i exakt hela kroppen. Jag kommer inte att komma upp ur sängen i morgon. Fast det kan även ha att göra med den gudomliga värmefilten jag fick i julklapp. Mys i kvadrat!

Jag har nu haft semester i två veckor och jag funderar faktiskt på att fortsätta semestern ca 6 månader till. Nä skämt å sido men nog fasen är livet bra mycket lättare att leva under semestertider.

I morgon är planen att bygga lite hemma. Vi får se hur långt planen räcker.

2010 - en sammanfattning

Jag satt precis och läste inlägget jag gjorde inför 2010. Med magont och tårar i ögonen insåg jag att jag kanske inte har upplevt 2010 som mitt år.

I januari gjorde jag inget annat än rökte och satt vid datorn. Jag verkligen bodde vid datorn, kväll efter kväll och helg efter helg. Livet var förjävla kasst! Vissa helger försökte jag leva ut genom att gå ut och roa mig men varje gång var jag bara ute efter en enda sak. Jag ville ha bekräftelse, bekräftelse på att jag dög. Jag fick även uppleva ett helvete i huset då rören frös och jag var nära och slänga in handduken.

Februari såg ut på exakt samma vis, dvs jag kedjerökte och satt vid datorn. Jag fick en sjuk elräkning och insåg att jag illa kvickt måste få till huset så jag kunde sälja skiten. I slutet av februari började det ljusna lite men jag var fortfarande otroligt trött och energilös. Jag fick även lite bekräftelse på att jag nog kanske dög.

I mars började våren komma och jag började få riktig kvalitetstid med mina två Troll. Vi började leva livet, tillsammans. Jag gjorde lite mer spontana saker och kände mig lite mer energifylld. Jag insåg också att jag var tvungen att börja träna igen, uppehållet hade varit långt nog.

Starten på april skedde i Luleå där jag hade ett skönt påsklov, våren tog verkligen fart och jag kände mig ganska så glad. Jag umgicks med folk som jag kanske inte vanligtvis umgås med. Samtidigt fanns en jobbig känsla i kroppen. Jag orkade inte mer och det tog åter igen slut. Möjligheten att avancera rent karriärsmässigt kom och jag tog den.

UGL-kursen inledde maj och där fick jag klarhet efter klarhet. Klarheter jag önskar jag kunde leva efter. Jag var fortfarande väldigt trött och stundtals väldigt energilös. Jag och Trollen hade det dock väldigt bra. Det började även ljusna på andra håll.

I juni höll jag på att arbeta ihjäl mig. Jag vill aldrig mer göra en sådan månad! Midsommar firades med min extrafamilj och livet var helt ok. Jag var fortfarande trött men mycket gladare.

I juli hade jag semester, ibland, och min mor och far kom för att hjälpa mig i huset. Övervåningen blev nästan klar. Jag pös utomlands med min mamma och hade en galet skön vecka i Turkiet. Jag for en sväng till Luleå och sen var ledigheten slut. Jag var positiv men fortfarande väldigt trött.

I augusti började Moa 6:års vilket kändes helt absurt. Jag var på konsert och levde livet. Testade lite nya saker och var absolut inte rädd för fem öre. Tyvärr började den där jobbiga känslan återvända.

Milla fyllde tre år i september och nästan direkt efter bröt Moa sin arm så olyckligt. Jag gick själv till läkaren då jag var övertygad om att jag hade struma. Det var inte struma, det var min serotoninhalt som var väldigt låg. Jag fick antidepressiva tabletter och tröttheten började ge med sig. Jag sprang även Tjejmilen och fick en riktigt bra tid.

I oktober kunde jag se på teve igen, vilket jag inte hade kunnat göra på många månader. Lugnet började ta över och rastlösheten minskade. Energin kom krypandes och jag började till och med pyssla. Dock var det fortfarande väldigt osäkert.

I november kom snön och jag tog fram spaden igen. Livet knatade på så sakteliga och jag började på KBT-handledning.

I december tog allt slut och jag var återigen väldigt förvirrad. Året slutade med total förvirring. Jag har dock mer energi och vet egentligen vad som är bäst. Men att leva som man lär är lättare sagt än gjort. Jag fick spendera nyår med mina fina Troll och hela julhelgen har bestått av konstant vila. Otroligt skönt!

Under året har jag dock insett vikten av vänner. Jag har så många fantastiska vänner som finns där för mig. Vissa finns i bakgrunden medan andra är en del av mitt dagliga liv. Jag har en speciell vän som jag inte skulle klara mig utan. Utan henne hade jag haft svårt att leva. Jag ber och har bett om hjälp och har insett att man inte alltid måste klara allt själv. Jag har även fått några nya vänner. En sådan passar mitt hus just nu medan jag befinner mig på semester. Sen har vissa vänner försvunnit men det är väl så det är med en skilsmässa. Det är nog inte lätt att anpassa sig efter de nya termerna och har man umgåtts i parrelationer kan det vara svårt när en fjärdedel försvinner. Dock finns det även undantag som i och med skilsmässan och trots parrelation har kommit mig närmare.

Så vem vet, kanske 2010 var mitt år trots allt. Utan 2010 hade jag inte insett att jag mådde kass och behövde hjälp. Utan 2010 hade jag inte heller haft den relation jag har till mina barn idag. Jag skulle inte heller ha haft alla de underbara människorna runt omkring mig som jag har idag.

Jag lovar endast en enda sak inför 2011; jag och Trollen ska utomlands! Sen får jag se vad som händer. Kanske gråter jag mer än jag skrattar eller så är det kanske tvärtom. Kanske bor jag kvar i huset eller så flyttar jag till något annat. Kanske jobbar jag kvar eller så har jag sökt mig någon annanstans. Kanske hittar jag någon som jag tycker om eller så lever jag singel. En sak vet jag dock säkert: både mina underbara vänner och min fina familj kommer att finnas i mitt hjärta hela 2011

God fortsättning!