Bra och mindre bra

Igår kväll ringde Martins pappa och berättade att Martins äldsta syster låg på sjukhus i Stockholm. Hon hade fått ett epilepsiliknande anfall igår morse på sitt hotellrum, som tur var delade hon rum med sin kompis som kunde larma. Så Martin och Mats satte sig i bilen i morse för att hjälpa henne lite.

Detta innebar att jag fick åka med Moa och Milla till dagis utestäddag. Som tur var sov Milla exakt hela tiden.....pust! Sen typ precis nyss kom Martins kollegas dotter och hämtade Moa. Moa och S är nu på väg till badhuset för att ha lite skoj. S ringde igår och frågade om vi ville ha lite barnpassning och just nu ser jag henne som en hjältinna. En hjältinna jag inte riktigt vet hur jag ska tacka. Att flytta hit till denna sverigedel var det absolut bästa vi någonsinn kunnat göra. Jag trodde livet var slut när jag började jämföra dessa städer med Göteborg men livet har faktiskt bara just börjat. I detta nya braiga liv finns en massa fantastiska människor jag verkligen uppskattar och älskar.

Nu ska jag och Milla mysa lite i soffan. Hon har kunnat börja mysa korta stunder någon gång på dagen.....det går framåt!