Omgjord?

Jag är som sagt barnledig vilket har lett till att jag ser lite för mycket på onödiga program, typ Oprah, Dr phil och diverse skit. Nåja igår hadlade det om en kvinna som styrde sitt hushåll med järnhand. Det var hennes sätt och inget annat som gällde. Henns man och barn skulle må så mycket bättre om de bara ville lyssna på henne. Efter programmet var jag nästan kräkfärdig och led med barnen. Mannen tyckte jag inte ens synd om då han hade kunnat lämna henne när som helst, han gick in i det där förhållandet med öppna ögon. Den bästa komentaren damen ifråga kläckte ur sig var:

- Min man hade en drös med singelkompisar när vi träffades men dessa såg jag till att de eliminerades. Nu har min man bara mig och våra parvänner

Visst färgas man av varandra i ett förhållande men att brutalt skulptrera om sin respektive känns helt galet. När jag valde att involvera mig djupare i Martin visste jag att han inte var intresserad av att städa lika mycket som jag, han såg inte skiten på samma sätt som jag. Jag visste även att han inte kan göra två saker samtidigt, typ läsa och svara på en fråga eller se på teve och svara på en fråga. Han vet inte vad stress är och skulle det bli stressigt drar han ned på tempot ännu mer. Att få ned disken i diskmaskinen är helt omöjligt utan den har alltid en tendens att hamna i diskhon. Allt det här visste jag när jag valde att skaffa barn med honom dvs band ihop våra liv förevigt. Jag visste även att dessa egenskaper, även om de kan vara aningens irriterande, gjorde Martin till den han är. Han är ju den jag älskar och det innebär även att jag älskar hans olikheter. Så istället för att sucka och bli arg när jag märker att han lastar diskhon full när diskmaskinen är tom kan jag inte göra annat än att le och inse att det där är min älskling. Min älskling som är så mycket mer och som framför allt tycker om mig för just den jag är.

Ja, det där blev ju sentimentalt *ler*. Tycker jag synd om de män som stannar kvar i ett förhållande där kvinnan styr med järnhand? Nä, de har haft all tid i världen att bryta upp innan det är för sent. Visst kan kärleken försköna men det är bara den allra första förälskelsen som är blind.