180

Livet rusar i 180 och jag känner mig helt, totalt tom och knäckt. Mina känslor pendlar fortfarande mellan stor sorg och absolut glädje. Jag har fått magkatarr och spänningshuvudvärk. Egentligen borde jag bara helt enkelt vara glad och njuta av det enorma jobb jag har gjort. Trist nog blir det en omöjlighet då glädjen grumlas av de konflikter jag dagligen har med min "partner in crime" (inte Martin). Jag har ingen aning om var sjutton jag har henne och vad hon vill, allt jag vet är att hon slukar min energi. Hon förstår inte att vårt ursprungliga projekt är över, vi har gått i mål och nu är det dags att starta ett nytt projekt med nya mål och nya deltagare. Hon har dessutom ställt till det så i den milda grad att styrelsen inte vill ha henne kvar! Detta underlättar inte situationen, bra jobbat!! Nä, nog om det.....jag har även haft presskonferens med stadens media vilket var skoj och lärorikt.

Snart är det jul och nästa lördag packar vi bilen för en tripp till kallare klimat. Vi ska fira uppe i norr hos min mans familj. En dryg resa på 80 mil i bil med två små.......tjoho vad roligt..... Vi har nästan alla julklappar klara och min till Martin kommer att bli perfekt! Måste bara fixa lite med den först.

Moa har julpysslat en hel del. Vårt senaste prjekt var smällkarameller som hon ska dela ut. Ålis (Elise som hon då är döpt till *ler*) har fått sin som innehöll riktigt godis....mums. Ålis, Signe och Frida var här och fikade dagen då vi fick vårt besked och jösses vad skönt det var att få prata med en vettig människa! Moa och Ålis lekte doktor och hela vår säng var fylld med leksaker *ler*

Idag har vi faktiskt varit på kalas. Samuel fyllde 4 år. Fy fasen vad tiden har gått fort, det var ju för sjutton gubbar igår jag var på mammayoga med Sandra. Nu har vi två barn och häxhår....höhö

Nä nu ska jag nog sätta mig och dumtitta på teve.