Nu har så äntligen dagen kommit, dagen D. Dagen då Moas älskade mormor kom. Lyckan var stor när hon kramade om sin mormor på stationen, fick nästan lite tårar i ögonen. Även Milla hoppade snabbt i mormors famn. Nu ska vi tre njuta av mormor i en hel vecka.
Milla har skumma utslag över hela kroppen och idag for jag till hälsocentralen. Efter två läkares undersökande ögon gick jag hem med en kasse full med krämer och 360 kr fattigare. Ingen vet vad det är och jag smörjer för brinnande livet. Nå väl, denna gång tog undersökningen längre 30 sekunder och jag blev inte hemskickad med en virus diagnos. Ibland undrar jag vad skattepengarna går till, inte är det då till sjukvården.
Eftermiddagen slutade på restaurang, en Italiensk sådan med saligt god mat. Mormor fick dock stanna hemma med sina två barnbarn.
Moa fick en nära döden upplevelse medan jag var borta. Hon åkte ned för en backe med sin sparkcykel och mötte en bil! Som tur var hann bilen stanna och Moa komma undan....Hujja..... hemska tankar i huvudet. Moas hjärta hade pickat på i 180 medan gråten forsade. Mormor blev knäsvag även hon.
Nu sover alla utom jag och det är väl dags även för mig att stänga mina blå men jag ska bara......