Söndag

Så var denna helg slut.
Fasen vad fort det går, jag hinner verkligen inte med! Jag tyckte det var typ nyss jag kom hem från bb med en nykläckt Milla och nästa vecka fyller hon en månad. Det enda som inte går fort är byggandet av vårt badrum...*ler*. Martin och Mats gjorde i alla fall en insats igår och nu är det i alla fall nästa isloerat. Jag drömmer vidare om premiärduschen

Vädret är härligt och vi töser i familjen har varit ute och lekt medan fadern sliter hårt på sitt jobb. Apropå nått helt annat har jag fått veta en sak ang. starten av skolan som jag inte riktigt vet om jag ska tro på. Är det sant är det helt underbart men jag vill inte riktigt ta ut något i förskott. Ordförande har pratat med vår handläggare på Skolverket och i det samtalet kom det fram att vi kunde förbereda en skolstart. Dock ville inte handläggaren säga något mer förrän beslutet i november. Förstår ni hur helt galet det skulle vara om Skolverket sa ja! Jag tror nästan jag dånar av förväntning (fasen vad länge det är till november). Tänk om min dröm håller på att bli verkligehet, tänk om det är så att jag får möjligheten att jobba på det sätt jag tycker är rätt! Fast nu vill jag verkligen inte ta ut något i förskott så jag lämnar abrupt detta ämne.

Under min och Moas mysiga promenad kom jag på varför jag tycker så mycket om de nya bekantskaper jag har hittat här i Gävleborg. All har fantastiska egenskaper, egenskaper som gör dem till fantastiska människor. De är;
ödmjuka på så sätt att de inte framställer sig som underbara och bäst även fast de är precis så,
oegoistiska på så sätt att de inte bara pratar om sig själva utan även sätter andra främst,
lyssnande på så sätt att de tar sig tid att lyssna och förstå andras sätt eller problem,
hjälpande på så sätt att de mer än gärna hjälper till även fast de kanske inte har tid,

Alla har sen fler fantastiska egenskaper men dessa fyra tycker jag är de absolut bästa. De är också de egenskaper jag försöker sträva efter att leva efter. Jag vill inte framstå som en som bara kan prata om mig själv, som inte kan lyssna om det inte handlar om mig, som inte gör saker om det inte gagnar mig själv och som slutligen verkligen inte ser när någon behöver hjälp. Jag har så grymt svårt för folk som bara säger: jag, jag, jag, jag, jag i varenda sabla mening och som kan avbryta ett samtal för att klämma in något om sig självt. Hujja.

Nä, dessa underbara, fantastiska och fina vänner ska jag våra ömt

Sömn....tack

Jag har ett vagt minne av att jag skrev nått i stil med att jag önskade att graviditeten var över så jag fick sova. Känner ni igen den frasen? Hm, jag måste nog ta tillbaka mina överilade ord.....gäsp, ska bara fylla på kaffemuggen.....

I natt har jag tappat räkningen på hur många gånger jag har varit uppe. Det jag vet är att jag i alla fall vaknade för sista gången just före 06 med glasögonen på. Milla måste alltså ha låtit och jag har förberett mig men somnat om. Om våra grannar har varit på toaletten i natt måste de tro att vi övar morse med fönsterlampan. Nåja, vid 06 sög jag rent Millas näsa från allt snorslem, torkade upp allt kräkslem runt hals och mun för att sedan amma. När jag satt i fåtöljen och halvsov drömde jag att jag åtminstone skulle få sova en eller kanske två timmar till innan Moa skulle vakna. Denna härliga dröm avbröts abrupt av en tassande tös. Moa vaknade av att hon var hungrig!!! Självklart tycket även Milla att hon hade sovit klart så det vara bara att stiga upp.

Ja, så nu sitter jag här framför en datorskärm och önskar att det var kväll igen så jag fick sova en liiiiiten stund. Jag kan knappast räkna med att få sova idag då Martin och Mats ska bygga på vårt sovrum. Hm....

Jag blev inte på ett bättre humör när jag märkte att jag verkligen inte har ett enda par hela trosor eller sockar. Normalt har jag en tendens att överdriva en aningen men inte denna gång för jag har verkligen inte ett enda par hela trosor eller sockor! På toppen av detta är denna månad en "nu lever vi på vatten och bröd" månad. Nu hoppas bara jag och Martin att datorn håller då den har börjat uppföra sig väldigt konstigt. Martin ska bränna av alla bilder på skiva typ NU och jag ska offra ett par av mina trasiga trosor till någon barmhärtig varelse i hopp om hjälp och stöd.

Så om ni inte hör av mig på några dagar är det för att mina trasiga trosor inte mottogs som en bra offergåva.

Aningens bättre

Inte lika mycket magknip men fortfarande galet förkyld. Jag är dock aningens lugnare när det gäller hennes förkylning *ler*

Igår hade hon en vakenperiod på kvällen då hon var riktigt döt, rar och lugn. Det var en fröjd att se på henne och känna att snart är det över. Min lilla lillstrut!

Mormor åker hem i kväll och då blir det nog lite trist för MoaTösen. Hon och mormor har verkligen haft skoj ihop. Vi får baka eller göra något roligt i morgon hon och jag.

Tyngre

Nu har Milla blivit förkyld. Hon är tät i näsan (låter som en väsande orm) och hostar. Det känns inte alls bra, 20 dagar gammal och är förkyld. Får kalla kårar längs ryggraden, som tur var har hon inte feber.

Tungt

Nu är det inte lätt att heta Milla. Rackarns vad hon har gaser, magknip och svårigheter. Hon skriker nästan all vaken tid och både jag och mormor (huuuuur ska jag klara mig utan henne????) går och går. Ibland tystnar hon och somnar för att sedan vakna så fort man stannar. Just nu har hon faktiskt somnat ute och jag bävar faktiskt lite inför att hon ska vakna. Det är nästa som om man får panik varje gång hon vaknar och tänker hur fasen detta ska gå.

Vi har i alla fall lyckats ta oss till BVC och hon har nu passerat sin födelsevikt. Hon väger nu 4,2 kilo så hon kräks tydligen inte upp all mat (bara nästan).

Jag vet att detta snart går över (Moa var exakt likadan) men det är tungt och vore hon inte så extremt söt hade jag slängt henne i väggen (ok, nej men ibland känns det så)

Snuttbäbis

Milla är en sådan snuttare, en snuttare som använder MINA bröstvårtor som snutte. Hon vägrar ta napp och tummen har hon ingen koll på. Snuttandet resulterar i en över förfriskad Milla som kräks konstant. Man behöver bara röra i henne så kräks hon.

Vi lyckades i alla fall gå på bröllop i lördags utan att Milla fick skrik- och grinattack! Bröllopet var superfint och jag fick gråta en skvätt. Maten som serverades var helt underbart god och jag fick faktiskt äta varm mat! Så nu var vi två i MammaMaffian som var gifta.....fler bröllopt tack!

Min kära mor är här och avlastar mig på dagarna, superskönt! Jag är så gryyymt trött då Milla har en tendens att vakna måååånga gånger för att snutta. Moa behövde dessutom någon som ser henne mer än vad jag hinner just nu. Hon har verkligen limmat fast sig vid mormor och vägrar släppa taget. Det är inte lätt att bli storasyster.

Moa förvånade mig verkligen idag då hon satte sig och skrev ELIAS nästan helt själv (jag fick hjälpa henne med S:et). Det märks verkligen att hon tycker det är skoj med bokstäver och att man på dagis verkligen jobbar med språk och inlärning. Hon är så stor min lilla underbara tös!

Undra om jag orkar vara vaken tills efter nyheterna eller om jag får läsa på aftonbladet.se för att se vem som åkte ut ur Idol.

Vem är vem?

Nu först ser man hur galet lika våra töser är. Vem är Milla och vem är Moa?!?

Återkommen

Sådär ja, inga problem alls! Milla sov hela tiden med några få grinattacker då hon skulle bajsa. Perfekt! Hos frisören fanns även Karin som provade sin brudsminkning och färgade håret en sista gång. Hon kommer att vara så fiiiin, sminkningen passar som handen i en handske. Hon stressade sedan vidare till systemet för att spendera mer pengar. Jag kände igen blicken i hennes ögon, den fokucerande aningens flackiga blicken som man har när man har mycket att göra. Det är tur man förhoppningsvis bara gifter sig en enda gång för rackarns vad mycket det var att hålla reda på.

Dagen innan Milla föddes dvs den 5/9 var det föräldramöte samt medlemsmöte på Moas dagis. Det var en intressant samling av människor. En midre konflikt utbröt vid turutdelningen (På Moas dagis jobbar vi föräldrar 6 gånger/termin och det kallas för turer). Två gånger/termin släpps de nya turerna och det brukar alltid bli huggsexa då. Denna gång var det en ny förälder som blev smått galen och bara gick sin väg.....hihihi. Jag älskar verkligen att se hur människor reagerar på vissa situationer. Vi har nog dock inte hört det sista av denna nya föräldern, det kommer att bli fler konflikter ska ni se.

Moa trivs i alla fall på sitt nya dagis och hon har redan gift sig. Hon och E har till och med pussats!

Trask, trask

I natt mellan två och fyra har jag och Milla haft kvalitetstid tillsammans (se, jag försöker verkligen låta positiv!). Hon vaknade, åt, kräktes, åt lite till, kräktes, skrek för att sedan bli buren tills hon somnade. Jippi....så roligt!

Jag har tydligen namnsdag idag!!! Två vänliga själar har minsann påmint mig om det.
Snart om några minuter ska jag iväg till frisören och det ska verkligen bli en intressant upplevelse. Jag lovar att återkomma! Shit det påminner mig om att jag skulle berätta om Moas föräldra möte...åtekommer även i det fallet

Ologiskt

Jag fattar ingenting just nu. Först verkade Milla reagera på Minifomet då gårdagen var lugn men rackarns vad fel jag hade. Idag har vi haft skrikfest hela eftermiddagen!

Först sov hon exakt hela förmiddagen och sen spårade allt ut. Hon pickade efter mat, jag gav henne bröstet, sen kräktes hon upp det mesta, vilket följdes av en bajstömning, skrek och pickade efter mer bröst. Så har vi hållt på tills jag gav upp och bar henne i babybjörnen till hon slocknade av utmattning. Hon sov i ca 10 minuter och så var det dags igen.

Nu har Martin burit på henne och nu sover hon, jag hoppas verkligen att hon sover ett tag till.

__________________
Uppdatering

Broccoli = gasbildande mat = Milla ont i magen!

Jag åt en underbart god broccoli och bacon paj igår till middag och idag till lunch.......sabla, rackarns, skit vilken idiot jag är

Mycket bra

Just nu skiner solen och allt är bara helt underbart.

-Mitt snitt är helt ok, lite varigt men inget farligt (hahaha, dåligt rim)
-Milla verkar reagera på minifom och har haft en lugn kväll
-Mormor är mest troligt på väg hit (om hennes snälla kollegor släpper i väg henne)
-Det verkar som om vi kommer att kunna gå på bröllopet och jag kommer i min uppsydda dräkt från Thailand så jag behöver bara köpa en amningsvänlig topp
-Martin och jag har äntligen beslutat oss för vilka badrumsmöbler vi vill ha
-Jag kommer ev. att kunna gå på Saras Me&I party
-Jag har klipptid på torsdag och även pengar till det (inte illa)

Se så bra vi har det här hemma!
Det är lite smuligt och skitigt på golvet men vad f*n gör väl det!

Mindre bra

Kl 15.30 har jag fått tid hos Gynmottagningen då mitt snitt har börjat tjorva. Det har flikat upp sig och varar på ett ställe och vid två av styngen ser det ut som jag har fått två stora finnar. Hm, inte bra.

Igår köpte vi Minifom till lillstruten och förhoppningsvis kommer den att hjälpa. De tre senaste kvällarna har hon varit som en klocka när det gäller obehag och skrik. Hon startar vid 18- 18.30 och avslutar sessionen runt 23. Då är det bara trask som gäller och ibland klarar hon att ligga i vagnen en stund. Det är inte lätt att vara liten och ha ont i magen, jag lider med henne.

Martin har nu sina två sista dagar här hemma och det är med skräckblandad förtjusning jag ser honom gå till jobbet. Jag vet att jag klarar vara själv hemma men hur ska jag klara två barn, matlagning och avslappning?? Det kommer att bli mycket intressant *ler*

Idag har Moa utflykt på dagis och hon har med sig kalla pankakor. Det gäller att vara kreativ framöver gällande utflyktsmat då hon varje måndag ska har med sig matsäck. Ni trogna läsare har kanske inte några superbra tips?!? Ungen kommer ju att se ut som en pankaka om min fantasi får bestämma.

Nä, nu ska jag äta frukost som ska följas av en välbehövd dusch då Milla har kräkt ned mig, henne och alla kläder. Sen ska vi på BVC för första gången.

Snacka tuta

Milla har verkligen röstresurser, sabla vad hon kan skrika! Sent igår kväll fick hon ont i magen och rackarns vad hon skrek, läpparna blev blå när hon tog i. På med babybjörn och så var traskandet igång på allvar. Det gick ganska så bra, rörelserna är invanda efter Moas magont. Just före tolv somnade hon och jag kunde lägga ned henne i sängen. Hon vaknade runt två och åt för att sedan få knip igen men denna gång löste det sig med lite extra mjölk. Jag tror inte att hennes stackars mage klarar mina enorma sprutande meloner.

Nåja, ännu en natt är förbi och många står oss åter. Undra hur det kommer att gå nästa helg då vi ska på bröllop?!?

Jag tror jag måste kasta ut Martin och Moa idag. Hon har nu sett på teve på tok för mycket och ögonen håller sakta på att förvandlas till fyrkanter. Vi är sådana dåliga föräldrar *ler*

Infektion

Så då har vi varit på sjukhuset med Milla. Hon har någon infektion av något slag så man tog lite odlingar och vi får svar om två dagar. Vi har även fått lära oss hur vi ska rengöra ögonen och förhoppningsvis går infektionen bort av sig självt.

Jag tror vi har varit lite för snabb med att vistas på offentliga lokaler denna gång.

Stackars töser

Idag är det inte lätt att vara tös här i just detta hushåll. Systrarna M har en mycket dålig dag.

Milla har ont i sin lilla oanvända och oförstörda mage. Hon kommer inte till ro då det verkar knipa och mola. Hon kämpar tappert för att få ut bajset medan kräket bara rinner. Hon och jag hade ett tungt pass mellan just efter två och just före fem. När Moa vaknade vid 7 såg jag stjärnor framför ögonen. Martin pallrade sig upp och jag kunde sova vidare en liiiiiten stund innan det var dags för nästa pass. Vid tio var det tänkt att Martin skulle åka och överraska Lars med en svensexa men genom ett gemensamt beslut så stannade han hemma. Förutom sin stackars mage ser lillstruten ut som om hon har gått en boxningsmatch med Paolo Roberto. Hennes ögon är helt igensvullna, röda och kletiga med var. Hon gillar inte ljus och blundar helst. Så nu på eftermiddagen åker vi in till barnkliniken så får de titta till henne. Det är garanterat bara omogna tårkanaler men det känns ändå bra att få det uppkollat, hon är ju bara 9 dagar gammal.

Moa känner av vår trötthet och känner sig även åtsidosatt. Stackars gullefjun! Hon satt och tittade på teve när hon plötsligt kom på att hon ville ringa mormor. De pratade länge men sen blev Moa så ledsen för hon saknade ju mormor och ville att hon skulle komma på en enda gång. Det är inte lätt att hamna i andra hand. Hon har knappt varit ute och lekt något på en veckas tid och jag tror hon verkligen behöver aktiveras. På måndag måste hon verkligen gå på dagis och jag tror nästan hon inser det själv.

Jag är glad att Martin stannade hemma för redan nu, nästan två timmar efter han hade åkt, hade jag lagt mig ned och gråtit. Jag är så trött och mina stackars bröstvårtor gör sååååå ont då lillstruten använder de som napp.

Bullmamma

Idag har jag och Moa bakat bullar och jösses vad goda dom blev. Jag har redan ätit fyra och funderar skarpt på att äta en femte, va fasen man får ändå inte banta när man ammar.

Vi har haft en bra dag idag. Milla har faktiskt varit vaken längre än fem minuter. Hon har legat framför teven och myst eller suttit i våra knän. Superskoj att se henne vaken! Jag har dock konstaterat att jag måste lägga mig tidigare då Milla har sin tjorvperiod runt midnatt och då har jag knappt sovit något. Igår natt hade jag precis somnat in när hon vaknade och sedan inte riktigt var nöjd pga magknip. Som tur var kunde jag sova längre i morse.

Jag har lagt upp mer bilder på knodden (moas sida)

Kräk- och bajsfesten fortsätter

Milla är fenomenal på att bajsa och kräkas, det sprutar och rinner ur alla hål. Hon har även lyckas med att spruta bajs över skötbordet, damsugaren, topzburken och bokhyllan med en enda prutt. Duktig tjej!

Allt detta flöde av diverse kroppsvätskor gör att vår tvättmaskin körs dygnet runt. Jag har aldrig tvättat så mycket i hela mitt liv, inte under så kort tid i alla fall. Vår stackars avfuktare körs på max och jag tycker den har börjat låta lite konstig. Den skulle behöva avlastning av en torktumlare, synd bara att en sådan inte finns *ler*. Familjen nollkoll hade även haft enorma problem men vad Milla skulle ha haft på sig om inte underbara Sara hade skickat med två kassar med kläder. Vi kom inte riktigt ihåg att vi lånade alla kläder till Moa av hennes kusse och inte köpte så mycket själv. Storlek 62 existerar inte i detta hushåll.

I natt kan jag väl inte säga att jag har sovit så där superbra. Milla har sovit i två dygn och är inne på sitt tredje men i natt mellan 3.30 och 5.30 tyckte hon det var dags att tjorva lite. Jag tar det dock med ro och är inte speciellt oroad. Det slutade i alla fall med att hon sov i vagnen och jag i soffan.

Moa har varit hemma med oss idag, jag tror hon är lite familjesjuk. Hon håller visserligen på att bli förkyld men orsaken till varför hon vill stanna hemma är inte att hon känner sig vissen. Hon vill umgås med oss och självklart får hon ju det. Så idag har vi tagit det lugnt på förmiddagen men en massa mys. Sen for vi till BB för PKU-test och nakenvikt. Millas kurva pekar rakt upp och hon kommer att bli en riktig liten tjockis. Sen har vi kollat lite på badrumsinredning men inte blev vi klokare av det. Martin fick dessutom en magkatarrattack på IKEA så vi åkte hem illa kvickt. Stackaren har svårt att komma in i det normala igen och då pajar alltid magen. Nu ligger han och vilar medan jag och Moa ser på Lejonkungen. Vi skulle dock behöva åka till affären men jag tror inte jag riktigt pallar med att ta två barn själv, inte än och inte förrän jag vet att såret är helt läkt.

Kan man äta gröt till middag?!?

Skrik-, kräk- och bajsfest

För att summera natten så har den varit både kall och varm, som Moa säger om vädret när solen lyser bakom molnen. Det har med andra ord varit både bra och dåligt.

Vid 21 låg vi alla fyra i samma rum. Moa, Martin och jag i stora sängen medan Milla sussade sött i spjälis. Moa hade hört ljud i sitt rum och ville sova med oss *ler*. Det har inte varit så lätt att bli storasyster och många nya saker händer hela tiden. Lugnet byttes ut mot total skrikfest vid 22.30, inte av Milla utan av Moa. Moa vaknade av att hennes slida gjorde ont och hon blev på några sekunder helt hysterisk. Jag visste vad som väntade då detta var andra gången det hände. Vi tror att det kliar även fast hon säger att det gör ont då hon agerar på ett annorlunda sätt. Allt hon vill är att stoppa ned händerna och klösa för att det ska sluta, hon sparkar med benen och skakar på händerna samtidigt som hon gråter hysteriskt. Vi provade allt från kalla omslag till att min underlivskräm (fast vilken treåring har underlivssvamp?). Tillslut gick vi ned för att ringa sjukvårdsupplysningen men då hittade jag ett tips om babyolja och det funkade. Vi kände oss så grymt maktlösa då vi inte kunde göra något än att stryka på pannan och viska lugnande ord. Jag ska ringa läkaren idag.

Så vid 00.30 s0v vi nog alla och även Milla som hade sovit sig igenom hela skrikfesten på ett mycket lovande vis. Hon vaknade vid två och ville ha mat för att sedan somna om och vakna vid fyra. Mellan det kräktes och bajsade hon som bara sjutton. Vi kommer att ha ett skyhögt blöjkonto och vara tvungen att köpa en till tvättmaksin om detta fortsätter. Jag var lite orolig över hennes sömnvanor när vi låg på BB. Där vaknade hon hungrig men somnade inte om utan jag fick gå och bära till hon sussade in. Det kan vara så att mjölken inte riktigt gjorde henne mätt men det har definitivt ändrats nu. Sablar jag kan se till att ett fotbollslag på tolv man är otörstig en hel match. Mina stackars små bröst har förvandlas till två blå abnorma bowlingklot. Pamela Anderson släng dig i väggen!

Jag kommer så väl ihåg när vi kom hem med Moa. Det var som om världen hade stannat och när hon sov visste vi inte riktigt vad vi skulle göra. Vi satt mest och tittade på varandra som två fånar. Denna gång är det annorlunda då det finns massor att göra och vi nästan måste påminna oss att njuta av lillstruten.

Nu ska jag faktiskt gå och se mig mätt på en sovade prinsessa

Hemma!

Är äntligen hemma och är mig själv igen. Jag har just duschat och skrubbat mig ren från sjukhusdoft. Jag har mina egna trosor och blöjorna är utbytta mot normala (aningens längre) bindor. Jag har fått hemmalagad lunch som jag faktsikt behövde tugga och jag kan se på vilka teveprogram som helst (hm, sanning med modifikation då Moa styr över teveutbudet).

Om jag ska summera och betygsätta denna förlossning måste jag ge den det absolut högsta betyg som bara går att ge. Allt har varit helt otroligt och jag mår verkligen hur bra som helst. Jag skrattar istället för gråter och njuter istället för ryser. Jag är lycklig!

I torsdags åkte vi då in till förlossningen. Jag hade inga förhoppningar överhuvudtaget utan var övertygad om att vi skulle få vända om. I bilen frågade Martin vad vi skulle säga om man ville att vi skulle återkomma. Jag funderade och sa att jag helst ville föda vaginalt (har slutat kalla det för normalt då smärta inte är normalt) och kunde tänka mig att återväda på måndag men att då be om snitt om man inte ville sätta igång mig. Martin blev aningens frustrerad (han sa inget men jag märkte det ändå) och tyckte nog att vi hade kommunikationsproblem. Han har varit mer stressad än jag denna gång och har nog upplevt det hyfsat jobbig med igångsättnings bakslaget. Jag kände mig ganska så elak men det var så jag kände då.

När vi kom in fick vi träffa en underbar läkare som hade läst min journal och tyckte att det var en väldigt tragisk läsning. Han sa dock som förra läkaren att vi måste se hur mogen jag är så att inte igångsättandet skulle bli en plåga. Innerst inne visste jag att något hade hänt då jag fortfarande hade en hyfsat kraftig mensvärk och visst var det så. Jag var mogen men inte öppen så man beslutade att jag skulle göra en CTG-kurva på barnets hjärtljud och mina sammandragningar. Jag hade fina och regelbudna sammandragningar så vi fick klartecken för en igångsättning. Man förde in en liiiiiiiten tablett som skulle vidga och starta förloppet på sex timmar så jag skickade iväg Martin för att ringa runt och äta lunch.

Ca en halvtimme efter man hade fört in tabletten började "lillebrors" puls att gå ned. Den blev tom lägre än min vilopuls. Barnmorskan kom med en ultraljudsapparat och gjorde en undersökning. Nu blev det så här jobbigt tyst i salen och barnmorskan rynkade på pannan. Hon frågade hur många veckor jag var gången och muttrade sedan lite. Helt plötsligt reste hon sig upp och sa att hon ville att någon annan skulle kolla. 5 minuter senare kommer överläkaren in och då blev jag rejält nervis. Även han gjorde en tyst undersökning och jag kände att jag blev supernervös. Efter ca 20 minuter berättade han vad han hade hittat. "lillebror" hade troligtvis kramp i en av nackmusklerna och skulle inte kunna komma ned i kanalen. Han visste inte om krampen skulle gå över när "lillebror" kom ut eller om man var tvungen att ortopediskt fixa något sedan. Det var dock onödigt med ett akutsnitt och speciellt eftersom jag hade ätit en smörgås och då skulle behöva magpumpas.

När Martin väl kom tillbaka fick han en smärre chock. Jag hade fått dropp, kateter, operationskläder och låg fjättrad i sängen av CTG-apparaten. Så fick jag ligga till det var dags för ingreppet som skulle ske vid 18.

Kl 17.30 började förberedelserna inför operationen. Martin fick svida om och jag blev rullad till operationssalen där man gav mig någon äcklig magmedicin. Sen fick jag tyvärr en nybörjare som skulle lägga bedövningen. Han misslyckades tre gånger och blev aningens svettig när jag ojade mig. Efter tredje försöket kom überdoktor och satte nålen perfekt utan smärta. En otroligt konstig känsla spreds över hela min kropp, en värme som pirrade och satte benen ur spel. Den underbara danske överläkaren gnällde lite över en ovass skapel och då förstod jag att man höll på att karva lite. Fick lite småpanik som jag tappert andades bort medan Martin pratade en massa strunt som jag försökte inte låta bli att höra. Stackaren var mer nervös än mig och jag har nog aldrig hört honom prata så mycket.

Helt plötsligt ser Martin hår och utbrister att det nu är nära. Man trycker som bara fasen på min bröstkorg och sen hör man ett slurp och "lillebror" är ute. "lillebror" var lite medtagen så jag fick bara se en geggig kalufs. Martin försvinner och man börjar sy ihop mig. Helt plötsligt hör jag ett ilsket skrik och jag känner hur mina tårar rinner.
Jag grät av lycka!
En sådan fantastisk känsla. Så underbart att känna att jag inte avskyr det som har kommit ur min kropp utan att jag faktiskt är så glad att jag gråter.

Jag pratar lite med läkaren och efter ett tag kommer Martin in med ett litet paket. Det var ingen "lillebror" utan en stor tjej. En söt kladdig tjej med stora hamsterkinder som doftade så otroligt gott. Martin och jag grät lite till och sen var det dags att mäta och väga. Jag fick stanna kvar på operationsbordet ett tag till. Martin fick följa med ned till förlossningen och se till att ingen bytte ut vår underbara tös. Efter några minuter rullades även jag ned.

Hon kunde inte heta Ida då hon var så rund och go. Det blev en Milla och namnet är fortfarande lite ovant. Milla vägde i alla fall 4078 och var 53 cm lång. Hon var även hon en tungviktare. Alla har varit fantastiska, i alla fall på förlossningen, och vi har haft en mycket bra upplevelse. Sen kan vi prata om personalen på BB men det vill jag inte då jag inte vill solka ned minnet med lite grå fläckar.

Just nu ligger Martin och sover med Milla på sin mage och det ser helt fantastiskt ut. Jag måste nog göra dem sällskap.

Klart och betart. Schvajnit bra

Nu har lilla Milla äntligen kommit ut. Vi har lagt upp några bilder på http://knodden.mine.nu/photos/gallery.php?galleryid=68
/Martin

Mognadsundersökning del 2

Kl 9 har vi tid hos förlossningen. Vi har absolut inga förhoppningar denna gång utan vi är övertygade om att vi kommer att åka hem vid 9.30 *ler*. Min mensvärk har inte försvunnit och förhoppningsvis är inte "lillebror" ruckbar och hög denna gång. Nåja varje lille grej är numer ett framsteg.

Hör av mig när jag kommer hem

Dumma tablett

Nä, den hjälper inte men har i alla fall fått sova framför teven i ca en timme. Ren utmattning kanske?

Nu ska jag försöka få i mig lite mat och gå på toa.

.....

Nu har jag gett upp, det går inte att sova mer. Klockan är just före 05 och jag har väl legat vaken i en timme. Jag har en hyfsad mensvärk och sitter just nu och väntar på att panodilen (nog är det väl själva sjutton att man inte får ta något starkare!!) ska kicka in. Förhoppningsvis är det "lillebror" som sakta skruvar sig nedåt.

Har försökt lösa lite Soduko men misslyckas totalt. Skulle kanske duscha lite eller det kanske är något bra på teve? Teve 4 + visar babyboom.....hehe..

Åtekommer om föräldramötet jag hade igår

Helgalen dag

Igår var det ingen "nuskaduvilauppdig" dag utan en totalt helgalen dag. Dagen inleddes med att skumma alla tidningar, se vad man hade skrivit om oss och i en av de lokala fanns en bra notis. Måste dock klargöra att Skolverket ska lämna besked innan det är totalt grön. Det gör man i december så vi har några nerviga månader kvar. Det är dock helgalet att kommunen har gicit sitt klartecken, har aldrig hänt förr!

Vid 8.30 kom mina goa släktingar hit för att hjälpa oss att dra om all el på övervåningen. Martin och Sivert kastade på sig arbetskläderna medan jag och Ann-Marie skvallrade. Vid lunch var det dags för det sista besöket på diabetesmottagningen och allt såg fortfarande bra ut. Ingen diabetes bara oroliga barnmorskor. Fick veta att jag bara har gått upp två kilo sen i juni och det känns väldigt bra. Efter det besöket var det dags för lunch åt oss och byggarbetarna. Sen hann vi vila ett liiiite tag innan det var dags för MVC besök. Allt såg bra ut och jag peppades inför morgondagen då vi ska tillbaka till Förlossningen. Efter det hämtade vi en härlig tös på dagis, en härlig tös som blev förtvivlad då hon insåg att hon skulle missa mellis så vi fick allt stanna en stund. Sen for vi till stadens Ullared för att ev fynda lite. När vi kom hem var det dags för middag och jag var totalt slutkörd. Shit en hel dag utan vila....helt galet.

Moa har fått ett ganska ordentligt bakslag gällandes mjölken. Vi är just nu tillbaka på ruta ett, dvs. totalt mjölkproteinförbud. Det blir en strikt diet i två veckor för att sedan provocera igen. Moa är ganska så nöjd med det men saknar osten och choklad. Hon gillar att vara lite annolunda och njuter för fullo när hon har eget smör och egen mjölk på dagis.

Nä, nu måste jag nog blunda ett tag. Hade visserligen tänkt börjar röja på vinden men jag är så grymt trött. I morgon lär jag vara så arg att jag kommer att göra vinden på ett kick så det finns ingen anledning till stress.

Så j*vla great!!!!

Utbildnings- och arbetsmarknadsnämnden har rekomenderats av sin ordförande att bifalla Skolverkets remiss om vår skola!!! Man vill ha vår friskola i kommunen, man tycker den är ett tillskott.....suuuuuper

Helt sjuk!

Fy fan vad vi är bra

Jag vet inte hur jag ska landa igen.

Allt och ingenting

Måndag igen och just nu känns det verkligen som måndag, ni vet, så där trist och tråkigt. Igår var det söndag och hela familjen fick en släng av söndagsångest. Alla tre var gnälliga, trötta, less och omotiverade. Moa gnällde i ett...pappa ska torka inte du......jag vill ha cola, är törstig........vill inte..... hujjaligen! Martin och jag satt vid köksbordet och dumtittade rakt fram, jag tror vi båda önskade oss bort till en annan verklighet som inte innehöll ansvar och måsten. Till slut fick vi ihop middag och efter många om och men somnade Moa. Vi kanske har kvar lite av söndagsångesten idag, vem vet? Som tur var hade vi i alla fall trevligt i lördags med middagsbesök av Sara m familj.

Det är absolut inget fel på vädret idag, solen lyser och det är ett härligt höstväder. Jag känner mig dock inte motiverad att klä på mig och göra något. Vill allra helst bara sätta mig i soffan och tycka synd om mig själv *ler*. Det finns så mycket jag kan pyssla med här hemma men.......snacka trist och tråkigt livet är just nu.

Jag måste dock ringa min barnmorska och boka en ny tid för denna vecka, hm....hade ju helst sett och förra gången var den sista. Min förtvivlan över onsdagen har gått över i en irritation istället. Är arg över att man lovade koll men inte har införlivat löftet. Från början var det meningen att jag skulle gå på en regelbunden tillväxtkurva från och med V32. Detta för att "lillebror" skulle växa och bli så enorm. Jag gick med på att inte gå på en regelbunden tillväxtkurva då man satte ett bästföre datum, dvs. en igångsättning. När det nu inte blev någon igångsättning så finns ingen koll över hur stort detta barn är och man har ingen aning om jag klarar att få ut ungen. Så just nu är jag arg! Vi får se vad torsdagen ger för resultat.

Sen är jag glad över att jag inte behöver jobba mer och att sista mötet ändå gick hyfsat bra. Det har varit otroligt turbulent och jag har inte ens orkat dryfta något om det. Det är knappt Martin vet något!
I korta drag har följande hänt:

* Vi fick en komplettering ang föreningens ekonomi där vår handläggare bland annat ville veta hur ekonomin kunde vara så dålig.
* Jag informerade styrelsen men man tog mig inte på allvar så jag ringde upp handläggaren och berättade om den tivst föreningen hade varit med om. Tvist som kostat massa pengar.
* Då fick jag veta av styrelsen att jag satt förlikningen i gungning och att jag inte fick säga något om den, trots min försiktighet
* Där går min kollega bakom min rygg (om hon ändå ville leva som hon lär) och gör något dumt
* Jag ber då styrelsen skriva kompletteringen så det inte blir mer fel
* Jag får i alla fall skriva kompletteringen men får inte nämna något om tvister, förlikning, felaktiga konkursanmälningar och så vidare. Innebär att jag i princip inte kan skriva något
* Skickar in en komplettering jag vet inte kommer att duga
* Får ytterligare en komplettering av Skolverket!
* Tillkallar ett möte med ordförande och menar på att de antingen tar tag i detta eller så går jag.
* Styrelsen tar äntligen tag i problemet.

Suck och stön...vad har jag gett mig in på?!?

Nä nu måste jag göra något vettigt för annars kanske jag får måndagsångest....hehehe. Det är inte så illa som det låter så lugn bara lugn, är egentligen ganska så glad.

Avslutar med ett Moa citat:

- Inte nypa mig i stjärten!
- Men den är ju så söt och go
- Bara Maja och Tomten får nypa mig i stjärten, så det så!

Höhöhö

Ehe?

Gräv, gräv och gräv....hm, undra vad man gör med den här växten???
Ring, ring, ring....

- Berit
- Mamma, du vet den där växten där din är vit och min är rosa

Total tystnad i cirka 15 sekunder.....

- Ja, du menar pionen (min kära mors hjärna har arbetat på högvarv)
- Kanske det
- Ska man klippa ned den till vintern???

Jag är grym i trädgården......hahaha