Himelska Höjder

Idag efter vår pankaksmiddag kom en av våra grannar förbi. Den underbart goa och söta grannen bar på en aluminiumform innehållande två riktiga, svenska, ekologiskt odlade och nykokta signalkräfter!! Men jösses vad underbart gott, tårarna nästan sprutade när jag sög upp den salta lagen och jag kan lova att jag åt allt man bara kan äta på en kräfta. Vilka minnen och vilka underbara smaker. Jag har aldrig ätit så sakta och jag kommer inte att äta något mer idag så jag verkligen kan njuta av smaken. Mums Flilbabba!!!

Jag ställde mig och bakade en äppelkaka som tack som jag nyss levererade. Vi har flyttat till ett fantastiskt område och jag hoppas att det alltid kommer att vara lika fantastiskt.

Vad händer annars? Inte så mycket, jag försöker ta det lugnt men jag är ganska så less på att ta det lugnt. Idag efter ett ganska så intressant jobbrelaterat möte gick jag ut och bökade i trädgården. Ett träd sågades ned och två fula blommor grävdes upp. Nu ska vi bara försöka få upp lite envisa syrenbuskar som sedan ska planteras på ett nytt ställe. Så Frida om du läser detta så är det snart dags att hämta lite buskar. Underbara Håkan kommer med sin traktor för att slita upp lite rötter och leverera lite jord. Jag måste faktiskt meddela att vi ändå har gjort ganska så mycket i vår trädgård. Ganska stolt!

I morgon lördag ska vi faktiskt titta på lite badrumsmöbler, inte illa! Sakta men säkert händer det saker och förhoppningsvis kommer en av mina släktingar och drar lite el inom kort. Det är mycket bra att Martins lillebror har flyttat hit.

Åååååå mina händer luktar kräfter........jag är salig

GLVP

Gilla Läget Var Positiv!

Japp.....det var det.

Nä men för att vara seriös så fick vi träffa en läkare som gjorde en mognadsundersökning. Jag var exakt lika mogen/omogen som förra gången, dvs. det hade inte hänt ett jota. Halvmjuk/helmjuk två cm lång livmodertapp. Vi fick en föreläsning om vad som hände om man satte igång mig nu, dvs med våld istället för en liten knuff på vägen. Förlossningen skulle bli lång och utdragen = inte så trevlig. Bäbis var dessutom högt belagd och väldigt ruckbar men huvudet var i alla fall ned vilket var en framgång.

Jag kände hur luften gick ur mig så fort han öppnad munnen. Självklart blev jag besviken men den värsta känslan var att allt vårt arbete var för inget. Man hade inte lyssnat och man förstod inte att vi absolut inte ville ha en upprepning av förra gången. Fast både jag och Martin litade på vad läkaren sa och vem kan egentligen ifrågasätta någon som vet vad som är bäst? Läkaren ville ha tillbaka oss nästa vecka för ännu ett besök och reste sig för att boka en tid. Allt jag då tänkte på var att jag inte ville träffa IB (galningen) så jag sa att vi gärna kommer bara vi slipper träffa henne. Så eftersom hon hade typ hela nästa vecka fick vi tid på torsdag kl 9.00.

När läkaren kom tillbaka så gjorde Martin något så underbart. Han berättade i lugn och sansad ton om allt arbete vi har lagt ned på denna graviditet och att han hoppades på att man insåg att vi inte ville ha en upprepning. Jag kan inte återge hans ord men jag blev så berörd att tårarna sprutade. Det känns grymt skönt att ha Martin med mig denna gång och jag vet att han tar över när jag inte orkar. Vi är ett grymt team! Det trista är att vi kommer att få träffa en annan läkare nästa gång och vem vet vad denne tycker och tänker.

När vi kom därifrån samlade vi tankarna på en parkbänk. Det vi vet nu är att:
- vi har en tid nästa vecka för en ny mognadsundersökning
- jag är inte så mogen som vi hoppades
- barnet kommer att väga runt 4 kilo (läkarens egna ord)
- jag vill absolut inte gå över tiden

Fast jag vet också att jag nu har blivit nervös igen och känner mig inte alls säker på att det kommer att bli bra. Allt jag kan önska nu är att något har hänt till nästa vecka och att om inget har hänt att man lyssnar och ev. gör ett snitt. Nästa torsdag måste ett beslut tas.

Nu ska jag bara försöka återgå till det normal, stuva undan alla känslor och lita på att någon annan än jag vet bäst.

Just nu

Shit vad jag har sovit kasst i natt! De få gånger jag verkligen har somnat in så har jag ganska snart vaknat av drömmar eller smärta. Det är väl lika bra att presentera den nya åkomman.....ta da....höftont! Jag trodde att jag kanske skulle vara lite förskonad av den denna graviditet men näääää.

Nåja, om allt nu går vägen så är den smärtan över snart så det känns helt ok. Jag har dessutom fått en svampodling igen så bring it on.....

Drömmarna har varit helt bisarra och galna. Skulle jag ens dryfta lite här så skulle ni tro jag är helt veck i kolan.

Nä nu ska jag packa det sista och skjutsa Moa till dagis. Jag försöker verkligen mota bort alla lyckokänslor och tänka realistiskt.....det mest troliga är att jag får åka hem. Så mina vänner ni hör snart från mig igen!

Brrrrr

Alltså hösten kom lite fortare än vad jag hade tänkt mig. Det är snorkallt idag och regnet smattrar på fönstret.

Moa och Martin har dock tyckt det har varit kallt länge. I och med min graviditet så har jag varit så varm och därför har massor av fönster stått öppna här hemma. När Moa vaknade i morse var det första hon sa:

- Mamma jag vill ha kläder på mig

Ungen frös så hon skakade och Martin låg med täcket upp till nästippen. Hm, det kanske är dags att stänga fönstrena.....näääää

Kom just ihåg följande konversation som vi hade igår kväll:

- Mamma, när jag var liten bar du mig
- Och mamma vet du......när du var lite då bar jag dig!
- Jaha, men vem bar pappa då?
- När pappa var liten bar jag han också

Hon är så logiskt vår kära tös.

Har även kommit på (med hjälp av Martin) någont annat roligt hon säger, nämligen:

Långa makaroner och köttsås - spagetti och köttfärsås

1 ynka dag kvar

Fy vad skönt!

Jag vet att det finns några som är orolig över att jag har för höga förväntningar på morgondagen men långt ned i mitt undermedvetna (hm, fast det stämmer inte då man är oveten om det undermedvetna...hm...) vet jag att det ev inte blir i morgon. Fast det jag dock vet är att jag kommer att känna på följande sätt:

Sömnlös
snurr i sängen exakt hela tiden som ett resultat av alla tankar
Tankar
om jag lämnar den opackade bb-väskan hemma så kommer de att sätta igång mig och Martin måste fara fram och tillbaka. Tar jag med mig väskan sätter man inte igång mig och jag får åka hem.

Jag har dock försäkrat mig om några ting. Den galna tanten som letade efter saker på golvet hela tiden jobbar inte i morgon och på torsdag. Det är bra för hon är fanatiskt när det gäller att komma igång naturligt. Min läkare som ordinerade en igångsättning jobbar vilket är perfekt!

Vad som helst kan hända i morgon; det kan vara 10 som redan ligger på förlossningen när jag kommer eller så är det sjutton akutsnitt. Fast nog är det så att jag kommer att bli ruskigt besviken om man inte sätter igång mig i morgon.

I natt har jag faktiskt fått sova. Helt galet! Vaknade först vid 04 och det är många timmars sömn. Fast jag önskar att jag kunde känna mig utvilad men man kan inte få allt så är det bara. Moa den lilla busfröken har kommit på en smart sak. Hon säger att hon ska gå upp och leka med lego på sitt rum men istället går hon upp och lägger sig. Igår pep hon upp efter lite utelek och när jag märkte att det var ovanligt tyst var jag tvungen att gå upp och vad ser jag....jo en tös i sängen som sover så sött så. Rackarns busfröken!

Hm, det är galet dåligt på teve fram till lunch. Om jag kanske skulle läsa en bok. Fast nu kom jag på att jag faktiskt måste jobba......TRIST. Jag måste författa ihop en komplettering till Skolverket....igen....PLÄ

Kärlek

Åååååå Martin kommer hem med coca cola och sursöta godisar. Han vet precis hur jag vill ha det....tack älskling!

Left over

I morse har räven varit här och tuggat i sig en fågel, tyvärr verkade inte hela rätten vara till belåtenhet. Räven lämnade sina left overs under vårt äppelträd.....hm, få se....är jag sugen att ta reda på avfallet....NIX!

Räven är en en never ending story här i kvarteret. Vissa vill att räven ska möta döden, andra vill att räven ska få springa fritt och sen finns det de som inte riktigt bryr sig. Den trevliga stämningen hotas och vem vet det kanske är slut på hejjandet?!? Nä, så allvarligt är det inte. Vi har faktiskt fått väldigt trevliga grannar och jag är mycket nöjd över att vi flyttade till hus. För någon dag sedan knackade en av grannarna på och vi pratade en lång stund utan att det kändes krystat. Jag är bara lite ovan när det gäller sådant här.

Jag har haft en sådan där härlig natt med massa sömn och rosa moln *ironisk*. För några dagar sedan trodde jag att "lillebror" hade snurrat ned men dagen efter var den uppe igen. Just nu är jag ganska så säker att den ligger rätt då det spänner och småilar exakt hela tiden. Nu håller vi tummen att den stannar där! Nattsömnen har även påverkas av min kära dotter och man. Jag har sovit brevid ett klistermärke och lyssnat till Martins snarkningar som har kombinerats med helt obegripliga meningar.

Moa sover sällan i vår säng men igår blev det aningens tokigt. Hon var på kalas mellan 15-17.30, 17 ungar som sprang omkring. Både hon och Martin var heeeelt slut när de kom hem

- Vi ska INTE bjuda 17 ungar på kalas!!!

Var det första Martin sa när han öppnade dörren....hihi. Jag hade sovit sött framför teven. Moa pep i alla fall upp på sitt rum och helt plötsligt blev det väldigt tyst. Tösen hade krypit ned i sin säng och sov sött. Det kändes helt fel att väcka henne så hon fick faktiskt sova och vi hoppades att hon sov för natten. Hon vaknade vid 21 och snurrade med mig i vår säng innan hon somnade igen. Så det gick ganska bra i alla fall.

Nä, nu ska jag faktiskt tassa till soffan och se på något dåligt program

Mer...

...bilder i dotterns album finns nu att titta på. Lite magbilder och annat smått och gott.

Hipp lördag

Igår var det då dags för Karins möhippa. Dagen startade med att en motorcykelknutte hämtade upp henne för en fartfylld tripp till stadens lokala park där vi mötte upp. Där dukade vi upp en mumsig brunch med frukt, smörgåsar och rosa bubbel. Det går inte att beskriva med ord vilken tur vi hade med vädret. Hela dagen hade kunnat gå i stöpet om inte solen hade ärat oss med sin närvaro. När vi var megamätta packade vi ihop och tog Karin till ett spa. Där blev hon ompysslad med en 90 minuter lång behandling medan vi hamnade i en trädgård och lekte "snillen spekulerar", sex tjejer som försökte lösa enormt svåra ekvationer (hade Martin varit i närheten hade han slagit oss med en planka *ler*). Vi löste problemet just innan vi skulle plocka om en härligt fräsch Karin som vi sedan vallade till en pub där fler hippdeltagare mötte upp. Karin fick en snygg outfit och vallades vidare till en dansstudio.

På dansstudion skulle vi få lära oss att dansa disco och raggadans. Jag var aningens rädd att "lillebror" skulle komma ut om jag deltog så jag utnämde mig sjäv till fotograf. Alla hade i alla fall superroligt och efter en timme låg det en härlig svetthinna på allas kinder. Vi packade ihop och tog oss till en relax på ett hotell där alla blev vackra igen. Karin fick sedan lite ledtrådar som tog henne till olika pubar där en massa alkohol inmundigades. Till slut hamnade vi på en nyöppnad Italiensk restaurang som serverade helt galet god mat. Jag åt en kalvsnittsel som bara smälte i munnen....MUMS. Efter maten var jag så slut att jag fick ge upp, hade ingen ork till stuff på dansgolvet. Det finns några bilder i Moas album

Dagen gick i alla fall så himla fort och vi hade alla mycket trevligt. Nu ser jag fram emot ett mysigt och vacker bröllop om en månad där alla pinsamheter än en gång ska dryftas *ler*

Idag ska jag bara ta det lugnt.....toffla omkring och göra det som faller in. Martin och Moa gjorde en massa ärenden igår och nu har vi allt till bäbis ska ära oss med sin närvaro. De hade en trevlig dag tillsammans och jag vet att Moa verkligen behövde lite kvalitetstid med sin pappa. Hon har varit mycket pappasjuk.

Spännt

Mitt stackars skinn på min ömma mage är så otroligt spännt och helt seriöst börjar jag bli orolig att det snart ska spricka. Jag ser framför mig hur jag fläks upp och mina tarmar pöser ut. Det blir inte bättre av att den vilda där inne har en cirkusföreställning. Fem dagar kvar!

Jag sov så sjukt dåligt i natt och var vaken mellan 01-05. Vaknade vid 7.30 och insåg att jag hade missat min tandläkartid...inte bra och dyrt. Jag sover faktiskt bäst på morgonkvisten, knepigt värre. Fem dagar kvar!

En fördel är i alla fall att jag minsann tror att "lillebror"äntligen har snurrat ned sitt huvud. Jag har haft sådana ilningar och sammandragningar hela dagen. Jag skulle göra ett ärende på stan och fick stanna typ fyra gånger då jag trodde mitt bäcken skulle spricka. Mycket bra!

Nu har jag gnällt färdigt.....god natt!

6 dagar kvar

Har haft en supermega dålig natt med microlite sömn, väldigt passande nu när Martin är borta exakt hela dagen. Har dessutom börjat bli snorig, halsen smärtar och näsan är full med snor. Undra om Tittmyr Anneli smittade mig via telefonledningen????? *ler*

Idag hade jag mitt sista besök hos MVC och alla värden var finfina. Har nu gått upp till 75 kilo dvs 13 kilo upp. Helt ok. Men som vanligt är bäbis rackarns stygg och vill absolut inte ligga still. Huvudet ligger högt och är mycket ruckbart (innebär att den fortfarande gillar att vända sig åt andra hållet). Hon var inte ens säker på att det var ett huvud som låg nedåt så jag fick direktiv att om det skulle sätta igång ringa och be om en undersökning. Jag fick inte sitta hemma och invänta kraftigare värkar så att stjärten kunde halka ned. Moa var så lugn i magen, hon fixerade sig snabbt och puffade lite med sina små hälar. Denna håller cirkusföreställning varje dag och vägrar inse att huvudet ska vara nedåt.....hm, undra vad detta innebär?!? Kommer jag att föda en vilde, en helt galen liten krabat som bara ställer till med hyss???

Både jag och Moa är Martinsjuk. Vi vill ha vår Martin hemma och nära! Moa blev helt förtvivlad när han åkte i morse, han skulle ju stanna hemma och vara med henne. Jag tror minsann tösen behöver lite kvalitetstid med sin far.

Solen lyser ute och jag vill inte bli varm. Jag funderar starkt på att åka till ICA och lägga mig i frysdisken. Solen hånar mig!

Lite om ditten och datten

Har just varit och lämnat Moa på dagis, vårt älskade härliga dagis där Moa verkar trivas. Igår och i förrgår blev vi hemskickade av vår dotter:

- Jag vill vara här HELT själv!

Aaaaaaa....andas ut och njut, det kan inte bli bättre. Moa nöjd = mamma och pappa glad.
Varje måndag ska Moa och hennes kompisar åka till ett frilufsområde och lära sig lite om naturen. Det blir lite scoutverksamhet och picnic en dag i veckan, helt perfekt!

Moas ordförråd växer dagligen och trist nog försvinner en massa goa ord jag önskar hon sa för alltid (tja, eller kanske inte när hon är 18). Några ord och meningar finns dock kvar:

Tummegummi - tuggummi
Vet du mig - vet du
Kepis - ketchup
handarna - händerna
nu känns det brättre - nu känns det bättre

Hm, insåg just att jag borde ha fört dagbok över alla härliga ord tösen har sagt.

I morgon är det sista dagen som jag är helt själv här hemma. Martin har spelat en massa golf som han har kombinerat med renovering. Jag är supertrött och det är mycket härligt att se målgången. Fast i morgon blir det dock en hektisk dag med en massa måsten. Först MÅSTE jag till MVC och jag MÅSTE nog ta med mig Moa, sen MÅSTE jag hämta Moa kl 13 för att sedan MÅSTA (finns ens detta ord) laga middag, kl 18 MÅSTE jag gå på ett möte ang gymnastik för tösen och Moa MÅSTE följa med och slutligen MÅSTE jag natta Moa. Pust är helt slut bara jag tänker på det. Martin kommer hem på kvällen och far på jobbet på fredagsmorgonen. Undra hur livet kommer att se ut med två istället för en att underhålla......

- vaddå gravid....Lisa har bara ätit lite för många bullar!!!

Här kommer lite info för att lugna och glädja min kära mor.....jag har packat bb-väskan....ja, eller typ halva. Så, känns det bättre nu?

Jaha, vad ska vi hitta på efter jag har hämtat Moa och vad sjutton ska vi äta till middag????

Hata = mycket starkt ord

Hata är ett ord jag sällan anväder då jag tycker det är ett otroligt starkt sådant. Jag brukar istället använda mig av avsky, tycker inte om, ogillar mm mm....
Men, jag verkligen HATAR att gå till tandläkaren. Jag betalar för att plågas = HATA.

Idag var det då dags för att laga min tand som jag hade lyckats få att lossna. Jag peppade mig som bara sjutton...

- kom igen Lisa, du är grym och klarar allt (samtidigt klappade jag mig i ansiktet och på benen....hm, eller var det kanske Kajsa Bergkvist som gjorde det??)

Nåja, jag åkte in till den stora staden där jag hamnade i väntrummet läste lite KP och insåg att det fortfarande är en grym tidning. Sen ropades mitt namn upp och jag fick klampa in i ett microlitet undersökningsrum. Där insåg tandis att jag var höggravid och tyckte att man bara provisoriskt kunde laga tanden.

- Ååååååå nej, sa jag, här ska vi inte laga något provisoriskt så jag måste åka tillbaka! LAGA skittanden!!!!

Tandis blev lite nervös och menade att vi då måste röntga tanden och att det ev kunde vara skadligt för mitt barn. Fast jag visste att det inte var någon fara då man får ett skyddsförkläde och att barnet var så pass stort så jag stod på mig.

Jag vann diskussionen och fick på så sätt även möjlighet att öva på min djupandning till den stundande förlossningen. När man stack mig med bedövningsnålen misslyckades jag helt med att andas.....fy vilken pärs!! Så nu sitter jag här med en bedövad tunga och höger ansiktshalva men tanden den är hel. Jag var något skakad när jag lämnade byggnaden.

Efter tandis fort jag till jobbet och lämnade lite saker, där insåg jag att jag får bära hundhuvudet för en händelse jag inte ens orkar ta upp. Är superless på mitt jobb och vill egentligen bara ge upp. Är dessutom megaless på min kollega som verkar sälja ut mig för att rädda sig själv.

Kom igen Lisa.....du klarar allt.....klapp, klapp

Är det förresten någon som vill veta hur mina känningar är?!? Har fått en massa sms och telefonsamtal av nyfikna vänner och bekanta. Tja vad kan jag säga...njet, nada, keine och finito (en massa ord jag inte kan stava till eller vet vad de betyder). Allt är i alla fall borta och mitt liv kan fungera som normalt. Jag och Martin kan leva i förnekelse ett tag till.....barn vaddå barn.....Lisa har bara ätiti lite väl många bullar.

Hur kunde jag ens för mitt liv tro att jag skulle föda i förväg när Moa kom 12 dagar efter beräknat datum? Så idiotiskt!

Oförberedd

Ännu en sömnlös natt har passerat. Denna natt har dock inte bara jag haft snurrmaraton utan även Moa och Martin. Moa hade grymt svårt att somna igår och sen blev hon tät i näsan, svårt att slappna av utan tummen som inte går att suga på när näsan är full med snor. Martin har snurrat för att Moa har snurrat så idag är vi alla härligt "pigga".

Nåja, i natt/tidig morgon insåg jag att vi är helt oförberedd om denna unge skulle besluta sig för att komma lite tidigt. Vi har hela tiden utgått från att graviditeten kommer att gå över tiden eller att jag sätts igång den 29/8. I natt fick jag dock först väldigt ont i ryggen (vilket kan bero på snurrandet och sömnlösheten) för att sedan få mensvärk. Mensväken fick mig att hajja till och tänka efter hur sjutton det kändes förra gången. Det enda jag kunde komma ihåg var att jag fick de första känningarna efter 12 slaget på nyårsafton, jag dock för mitt liv inte komma ihåg HUR dessa förkänningar kändes. Var det mensvärk eller.....??

Mensvärken satte i alla fall igång en massa tankar; fasen vem ringer vi om det sätter igång mitt i natten, har vi småpengar till parkeringen, vad innehåller en bb-väska???? Shit vad vi är oförberedda denna gång! Martin fick i alla fall i uppdrag att logistiskt fixa barnvaktsproblemet och se till att det finns småmynt. Jag har redan satt på en tvättmaskin med sängkläder till den lille och efter Moas dagissession ska vi handla blöjor och tvättservetter (här blir det inget vatten och papper!). Sen när detta inlägg är färdigskrivet ska jag gå in och kolla vad fasen en bb-väska ska innehålla.

Så mina vänner nu kanske familjen förnekelse har insett fakta och börjar boa.

Mensvärken.....jo den sitter kvar och moler som bara den.....måste nog surfa lite ang det

Gäääääsp.......

Jag håller på att gäspa käken ur led, jag är så gaaaaalet trött. Försökte gå och lägga mig i vettig tid igår, typ 21. Somnade men vaknade just före spöktimmen då jag var täpp i näsan och hade snurrat in mig i täcket. Pep ned och grävde omrking efter nässpray och efter två duschar stånkade jag upp igen. Hann blunda två minuter innan Moa vaknade och grät (drömde något om vargar) så jag pep över och hämtade henne. Utsatte henne för barnmisshandel då jag dunkade in hennes huvud i väggen, hon grät lite till *skäms*. När Moa hade limmat fast sig runt Martins hals (hon höll sig långt bort från onda mamma) började snurrmaraton....snurr....kramp....snurr....mjölksyra....mer täthet i snoken.....halsbränna.....snurr....Martins klocka ringer. Yes, ännu en perfekt natt är över!!!

Så just nu är jag supertrött och försöker hålla ögonen öppna. Har tänkt ta mig till stranden för att få tiden att gå. Mjölksyran i benen har inte riktigt försvunnit och det är svårt att vara still.

Få se....fler graviditeter.....ni måste skoja!!!!
Jag kommer att sterilisera mig efter denna. Fy sjutton, kroppen är skapt till att föda barn när man är tretton år gammal inte trettio plus. Den enda trösten jag har är att jag kommer att föda om exakt 10 dagar. Föder jag inte om tio dagar sittstrejkar jag.

Läste just den lokala tidningen och tydligen har min arbetsplats gått på grund för andra året på raken. Fantastiskt!

Trevligheter

Igår var jag på den kvinnliga invigningen av en grannes uteplats. Det blev en trevlig sådan med god mat och en massa vatten *ler*När klockan var just före två beslöt jag mig för att gå hem, jag är ganska så stolt att jag höll ut så pass länge trots kramper i ryggen, stök i magen och svullna fötter.

Jag måste dock meddela att jag kan tycka det är ganska jobbigt att vara helt och totalt nykter i ett sällskap där alla dricker. Alkohol gör folk frispråkiga och avslappnade vilket både är bra och dåligt. Bra då man lär känna varandra lättare och har lättare att bjuda på sig själv fast dåligt då risken alltid är stor att man säger för mycket. Att man säger saker som kanske skulle ha stannat inom alla fyra väggar. Det var inte så värst mycket sådant igår men visst kom det fram saker som fick mig att sätta vattnet i halsen och skruva på mig. Jag kanske inte hade upplevt det lika jobbigt om även jag hade haft i mig ett eller två glas vin men igår ville jag verkligen inte höra allt jag fick höra och jag kände mig obekväm. Nå ja, i slutänden blev kvällen trevlig.

Idag efter lunch ska vi på dop och denna gång är det Stella som ska välkomnas. Det kommer att bli trevligt och kul att få träffa vänner. Sara har hittat en perfekt present till tösen! Perfekt då jag tycker det är så grymt svårt att hitta på presenter. Jag får ALLTID prestationsångest av presentjakt.

Annars händer inte så värst mycket här i helgen. Jag ska försöka underhålla Moa på söndagen då Martin och Mats åker till huvudstaden för att se på Skandinavian Masters. Har tudelade känslor över det; vill verkligen att Martin ska fara och uppleva denna tävling men tycker det är tungt att vara själv hela dagen. Jag är så trött och sliten. Det kommer säkerligen att gå bra, måste bara ha en plan *ler*. Det är tur vi har ett stort och roligt frilufscenter här i närheten.

Jo just, jag tror faktiskt att "lillebror" har vänt sig igen. Förgrymmade unge!!

Gammal och grå?

Igår när jag åt popcorn fastnade en skalbit mellan två av tänderna på nederkäken. Hela dagen idag har jag gått och pillat på skalbiten men tungan eller fingernageln, ruskigt irriterande! Och så helt plötsligt sitter jag med en bit av min tand i handen! Shit, vad hände?!? Ett hörn har lossnat och jag känner mig otroligt gammal. Jag kände mig som min käre far som tuggar kola och spottar ut tänder. Så på tisdag har jag tid hos tandläkaren för att laga tandskrället igen. Som tur var har jag ett friskvårdstillägg så det kommer inte att kosta någonting.

Idag och igår har vi varit på Moas nya dagis och jag kan bara säga YES!!!! Fy sjutton vilket bra dagis, vilka underbara ungar och härliga fröknar. Jag älskar dagis!!!! Moa verkar trivas hon med *ler*. Nu vet jag att jag kommer att bli hatad av vissa men......jag diggar verkligen friskolor, koperativ och dyl!

Annars är allt bra....tja eller helt ok. Jag är trött och less på att vara gravid. Har grymt svårt att sova och är konstant trött på dagen. Lite knepigt att underhålla en aktiv Moa när man egentligen bara vill lägga huvudet på kudden och slumra liiiiiiiiiiiiite. Men men, det är snart slut och vem vet, jag kanske kommer att sakna tiden som gravid. Hm, inte så troligt men man vet aldrig *ler*

Lisa Tjocksmock

Då har vi tagit examen! Eller ja......vi har i alla fall varit på vårt absolut sista besök på förlossningen innan den 29/8 (hoppas vi). Idag besökte vi Aurorabarnmorskan som gick igenom den förra förlossningen och visade oss runt på förlossningen. Det var bra och det känns bra. Jag är inte rädd, orolig eller nervös utan bara förväntansfull. Jag vet att det inte kommer att gå så fel som det gjorde förra gången. Det är bara jäkligt synd att det måste gå fel för att man ska få ett sådant enormt stöd som vi har fått. Nu har vi gjort allt och nu gäller det bara att vänta, förhoppningsvis kommer allt igång av sig självt, vem vet.

Medan jag och Martin var hos Aurora fick Moa vara hos Sara som sedan bjöd på lunch när vi var klar. Fantastiskt vad härligt det är med bra vänner som hjälper till! Helt ärligt vet jag inte hur vi skulle ha klarat oss utan det skyddsnät vi har lyckas få till här i Gävleborg. En hel drös med underbara vänner!

Moas nya dagisfröken har varit och hälsat på oss och Moa gillade henne. Jag fick faktiskt inte prata så mycket utan fröken blev uppdragen på Moas rum. I morgon ska vi till dagis för första gången och jag är helt övertygad om att det här kommer att gå superbra.

Nu skulle jag allra helst vilja lägga mig ned och sova en stund men det går inte riktigt, eller jag skulle kunna sätta på en film och slumra liiiiiiite

Två bilder

Äntligen har jag fått hjälp med att ladda bilderna från telefonen till datorn. Igår fick vi faktiskt besök av en räv och det enda som fanns tillgängligt var Martins mobilkamera. Men det är en annan historia....här kommer historien om dagens mobilkort.

Här har vi "lillebrors" nya kläder. Var bara så illa tvungen då kläderna skrek åt mig.....KÖP KÖP KÖP. Så jag köpte! Sen fyndade jag rejält åt Moa igår när jag inhandlade sex par plagg för 207 kr på Lindex. Helt galet vad man reade ut

Ja och så har jag ju lovat att förnedra mig själv. Här kommer alltså bilden när man tömde mina bihålor. På bilden har man då fört in 5 bedövningspinnar in i benväggen mellan näsan och bihålan. Efter detta tog man en grov nålliknande grej som man använde som penetreringspryl och sedan sugmanick.

Ett råd från mig till er.......Snyt er j*vligt noga när ni är förkyld!!!!

Lisa Tjocksmock

- Finns det någon Lisa här??
- Ja!

Jag har suttit och väntat i 10 minuter, inte så farligt länge och var faktiskt beredd på att sitta längre.

- Ska bara sätta på datorn och ultraljudapparaten
- mmm
- Nå, jag ser att du har träffat ....... och att det finns en plan
- Jo, en igångsättning
- Nå, hur tror du bäbisen ligger?
- Tja det har varit väldigt stökigt i helgen så jag vet inte riktigt
- Då tittar vi

Sen sker något märkligt....en droppe kladdig vätska på magen och en sekunds beröring av apparaten

- Ja, där var huvudet!
- Ok, vad bra (hur f*n hann hon se det???)
- mmmm.... (läkaren har fullt upp att leta något på golvet)
- jaha ja, men då så, tack och hej
- mmmmm (läkaren letar fortfarande)

Jag var inne i salen i knappt en minut. Väldigt skum och knepig läkare, hoppas jag inte får den tanten när jag kommer in den 29/8!

Nu har alltså "lillebror"vänt sig igen....bra! Nu hoppas jag verkligen att jag slipper åka in till förlossningen igen. Shit, jag är ju stammis på stället!

Så nu har jag och Moa hela dagen på oss att leka, otroligt trist att det regnar. Undra om vi kanske skulle göra något......hm, vad då?

Helg

Så då var helgen över, eller ja, nästan i alla fall. Det är söndag och vädret känns som surt måndagsväder. I morgon börjar Martin jobba så det är verkligen sista dagen idag. Hela helgen har gått i trötthetenstecken. Jag har försökt sova bort gruset i ögonen men det är ganska svårt när jag hela tiden vaknar. Det är stört omöjligt att sova längre stunder!

Det var meningen att vi skulle till stan och se Bo Kaspers Orkester på fredagskvällen (i storstaden har Cityfesten gått av stapeln. En gratisfest med massor av godmat och bra underhållning) men det började regna så vi stannade hemma. Var inte så sugen att trängas med en massa fulla människor i regnet. Igår var det DiLeva som skulle underhålla publiken, tyvärr var jag såååå trött att jag inte orkade åka in. Jag låg i soffan och dumtittade på en riktigt värdelös film. 28 veckor hette den och den skulle handla om ett virus som hade utplånat hela Storbrittanien. Det visade sig vara en riktig splatter film då viruset gjorde folk till Zombies. En lite mer påkostad och sämre variant av Bad Taste.

Jag har i alla fall boat lite, var och handlade en insats till barnvagnen och tvättade upp allt tyg i sittvagnen. Sen har jag varit och fikat med Johanna som visade sig vara gravid (en rolig överraskning!) och tidigare i veckan fick jag äntligen möjlighet att häsla på Sandra och Stella. Jag och Sandra har försökt få ihop en date hur länge som helst men det har alltid kommit något ivägen. Nu, typ två månader senare, har jag fått träffa sötkorven Stella.

Just för tillfället har "lillebror" cirkusuppvisning i magen. Det är så otroligt bökigt och stökigt. Magen står åt alla håll. Förhoppningsvis håller den på att vända tillbaka och jag slipper göra ett vändningsförsök. I morgon får jag i alla fall dommen så håll tummen!

Lisa Tjocksmock

Hm......jag har en busig bebbe. En busig bebbe som inte ligger still utan tjorvar. En busig bebbe som ligger i säte. Så på måndag är det dags för ännu en tur till storstaden och konsultation.

Idag hos MVC tyckte hon det var tomt där ett huvud brukligen ska ligga så jag blev skickad till storstaden för ett ultraljud. Ultraljudet visade att bebben låg med huvudet åt ena sidan och rumpan åt andra. Nu när jag har kommit hem känner jag bebbens små fossingar som pillar mig på äggstockarna så den har helt klart vänt sig ännu mer.

Jag har tyckt att det har varit en massa bök och stök men jag kunde för mitt liv inte tänka mig att den rackaren hade vänt sig.

Lisa Tjocksmock

Jag trodde jag var i v34 men det visade sig att jag var i v35. Hej å hå....här går det undan.

I v36 ska barnet väga mellan 2000-2500g, hm.......min knodd väger redan 2600g. Blir inte jag igångsatt den 29/8 kommer jag att sätta mig utanför förlossningen och protestera. Man kommer att få släpa bort mig med våld......det blir inga 4700g barn igen!

I morgon är det MVC dags och jag har skrivit ett förlossningsbrev som ska bifogas min journal. Sen nästa vecka på onsdag är det dags för ett Aurorabesök. Känns bra!

Mina fossingar har börjat svälla och skor är numer ett problem. Jag vägrar fortfarande ta på mig ett par stödstrumpor.....shorts och stödstrumpor....Nej tack!

Seriöst!

Är sömn och aptit något man verkligen behöver?!?

Just nu är jag så trött att allt snurrar och jag har väl sovit i fyra timmar denna natt. Somnade vid 22.30 vaknade just efter tolv. Duschade och drack lite vatten för att snurra som en propeller i sängen, somnade kanske efter en timme och vaknade just efter tre av kramp. Jag har inte kommit in i någon djupsömn och är vimmelkantig av sömnlöshet.

Mat är också det något jag får för lite av, det är så äckligt att vara mätt. Jag blir bara illamående av tanken att det ska bli trängre än vad det redan är. Plä!!! Nåja, bit ihop inte så länge kvar.....hrm minst 20 dagar....dvs en evighet!

Det var i alla fall hur roligt som helst att få tillbaka familjen igår. Usch vad jag har saknat dem. Det kändes som om Moa hade vuxit hur mycket som helst under denna korta vecka. Hon pratade om allt och vi hade en mycket mysig dag tillsammans. Min gosrumpa!

Idag är det faktiskt bra väder, solen har gått och gömt sig och regnmolnen hänger tunga över staden. Perfekt ! Nej jag är INTE ironisk för vem vet jag kanske sover bättre om det blir lite kallare?

Snart!

Om en timme rullar tåget in på stationen.....oj vad jag längtar!!! Det har varit supermega trist att vara själv här på sistone. Min underbara tös och min kära man har varit mycket saknade.

Igår blev jag som vanligt bortskämd när jag blev inbjuden på middag hos Sara. Jag blir alltid bjuden hem till goa familjen när jag är själv. Underbara människor! Jag och Maja pärlade och hade riktigt trevligt men ibland stack det till i hjärtat av saknad efter MoaTösen.

Jag efterlyser min sömn, är det någon som har sett den??? Den försvann för så där en vecka sedan och är väldigt saknad. Den är härligt mjuk och nästan lite rosaskimrande, den får ögonen utvilade och hjärnan i tipptopp. Om det är någon som känner igen signalementen kan man ringa mig så kommer jag hämtar den. Hittelönen är omfattande

Desperate Housewives?

Idag typ fyra minuter innan jag var tvungen att åka på möte knackade det på dörren. Det var en av grannarna som ville bjuda mig på en kvinnlig invigning av deras nya altan. Så nästa fredag ska jag och alla kvinnor här på gatan umgås. Har inte riktigt bestämt vad jag känner för detta. Kommer i alla fall bli väldigt intressant ur ett askulterande syfte.

Det blev inget dopp i vattnet, jag fastnade i målarburken. Jag kan dock lova att spjälsängen inte är speciellt snygg just för tillfället. Ibland är det dåligt att vara dumsnål.

I morgon slipper jag laga mat då härliga Sara och hennes familj bjuder på middag! Men just för tillfället vankas sängen och jag hoppas verkligen att jag sover bättre inatt. Är inte sugen att vakna 01.00, 02,30 och sen 04.15 då jag gav upp och läste bok istället.

Varmt och galet

Det är snuskigt varmt idag! Funderar skarpt på att fara ned till stranden för ett dopp innan jag ska tillbaka på styrelsemöte. Jag fick ett taskigt mms av Martin med en badande Moa. Ringde upp och sa:

-Usch!!!!!

Moa var inte så sugen att prata med mig, hon sa

- Nu vill inte jag ringa med dig mer

Jag känner mig såååå älskad

På väg från jobbet såg jag en mamma och hennes två barn. Barnen var syskon och det var en tjej och en kille. Hur jag vet det? Jo för barnen åkte i en syskonvagn där ena sittdelen var blå medan den andra var rosa!!!!! Galet

Tiden går.....sakta

Oj vad jag är less på att vara själv nu. Det är så tomt, så tyst och sååååå trist. Jag gör allt för att tiden ska gå; syr gardiner (klart), syr spjälskydd (klart), syr sängkläder (klart), syr amningskudde (nästan färdigt), påtar i trädgården (kommer aldrig att bli klar), läser böcker, löser soduko och målar spjälsängen.

Att måla spjälsängen var svårare än jag trodde. Jag hade verkligen inte lust att med pensel se till att alla ofantligt många spjälor skulle bli vita. Så efter lite tankeverksamhet och nått tips köpte jag sprayburkar. Lysande.....not. Igår luktade hela huset apa och en burk räckte inte ens till en halv sida. Allt hamnade bakom spjälorna eller så flög färgen iväg. Så nu är det bara att bita i det sura äpplet och handmåla alla spjälor....jippi.

I morgon är det måndag och då måste jag till jobbet igen....suck. Det ska bli superbra väder i morgon och på tisdag, jag vill inte sitta inne. Dum jag, har dock lovat att hjälpa till då ena bokningsassistenten ska ha semester. Fast nästa vecka ska jag inte jobba alls då det är dags att skola in Moa på det nya dagiset så det är inte så värst synd om mig.

Jag ska faktiskt inte jobba så mycket mer då det är grymt tungt att sitta på en stol hela dagen. Jag är helt slut i hela kroppen när jag kommer hem, ryggen är absolut värst. Sen att jag är grymt less på jobbet hjälper föga till. Jag längtar efter min korta mammaledighet!

Nä, om jag kanske skulle borsta tänderna?

Röd tvätt

Innan Moa föddes fanns följande tvätthögar hos vår familj:

40 grader mörkt
60 grader mörkt
60 grader ljust

Sen helt plötsligt hände något; vi fick en ny tvätthög. 60 grader röd! Mycket intressant och speciellt för oss i vår lilla familj där könsdebatterna hade gått heta.

Var det en liten tjej som låg i min mage skulle denna minsann inte fostras till någon skör liten osjälvständig och "följa med strömmen" fjolla!! Nä, det skulle bli en stark, kritiskt tänkande och självständig tjej! Vi levde i tron att varje barn var som ett tomt blad när det föddes och att det var förläderns uppgift att fylla det tomma raderna. Här skulle påverkas!

Tomt blad, jo just.....
Moa visade sig vara allt annat än ett tomt blad. Fasen ungen hade en egen vilja redan när hon kom ut! Hon ville äta var 20:e minut, hon ville inte ha napp, hon ville ligga själv på kvällen och hon ville inte ha något annat än mammas bröst.

Vi tog det som ett tillfälligt nederlag och tänkte att några fjolliga dockor eller prinsessklänningar minsann inte skulle komma in i denna familj. Fel igen! Vi har dockor, prinsessklänningar och hela graderoben är fylld av rosa/röda kläder. Tomt blad, jo just......

Moa äääääälskar kjolar, klänningar, glitter och flickiga saker jag bara kräks över. Det är totalt omöjligt att ha henne med när kläder ska inhandlas. Martin och jag har börjat smyga in kläder i garderoben, kläder vi tycker är passande, kläder som inte är så tjejiga utan könsneutrala och lite tuffa.

Okej, detta är bara tillfälliga nederlag och vad sjutton gör det om hon är lite fjollig när det gäller kläder. Det viktiga är ju faktiskt ändå att hon blir en självsäker, stark tjej som inte måste följa strömmen. Vi har insett och accepterat att vissa saker kan man inte påverka utan att de är skrivna i generna.

Som pedagog ska du lära dina elever att tänka kritiskt och stå för det du tycker och tänker. Jag vet exakt hur jag ska lära mina gymnasielever det men hur lär jag Moa det? Hur får jag henne att bli en stark och tuff tjej som inte mobbar eller blir mobbad?!? Jag ser redan en massa varningssignaler på att hon är en ganska osäker tjej som ofta hamnar utanför, en tjej som är lätt att utnyttja och gärna vill vara som alla andra. Men samtidigt ser jag bra signaler. Hon älskar att ta hand om människor, hjälpa till och se till att alla har roligt.

Just nu är jag övertygad om att vi kommer att lyckas med vår uppfostran. Övertygelsen kommer från de facto att vi är medvetna om det inte är lätt men att så länge vi kör på tillsammans och pratar med vår dotter så kommer det att lösa sig. Har jag fel? Mycket möjligt men förhoppningsvis hinner jag reflekter och byta taktik innan allt skiter sig.

Ps. det kommer dock inte in några barbiedockor i detta hus och det heter slida och inte "min lilla blomma"

Lisa Tjocksmock

Ont i ryggen
Otroligt spännt skinn
Invärtes blåmärken
Andfådd
Alltid mätt

Jag kommer inte alls ihåg att jag hade så otroligt mycket obehag när jag väntade Moa. Vissa stunder känns det som om skinnet kommer att spricka och att ryggen kommer att knäckas.

Snälla söta rara bebis......KOM UT

Grymt suddig bild

Sötunge

Jag har just insett att jag och Martin är grymt bra på att göra barn. Se bara på denna fantastiskt söta och underbara tös!

Pärs

Igår åkte Martin och Moa till Luleå för att spendera lite tid med familjen Nilsson. Jag är kvar hemma och jobbar för brinnande livet.....eller fel....jag försöker komma undan hela tiden. Nåja, annan historia.

Jag åkte lite tidigare från jobbet så vi skulle hinna umgås och äta middag ihop innan jag var tvungen at köra till tåget. När jag kommer hem är Moa på väg till granntjejerna för att leka lite och jag sätter mig på en stol för att pusta ut. Efter ett tag går Martin iväg för att hämta tösen då hon ska packa böcker och gosedjur. Han hittar henne under ett barrträd, gråtandes och täckt av äckliga röda små myror som biter hennes tunna skinn.

Tydligen skulle grannpojken slå Moa så hon gömde sig, tyvärr visade det sig vara totalt fel ställe att gömma sig på. Jag går ut när jag hör Moas gråt (man hör när det är gråt som är allvarligare än trotsgråt) och ser en sammanbiten Martin bära på en förtvivlad liten tjej. Han får inte bort alla myror som har bitit sig fast utan vi går ned i källaren och tar till duschen. Det visar sig vara svårare än vi trodde att få bort röda skitmyror. Hennes hår är täckt och på överkroppen blossar ett 30-tal bett upp i illröda blämmor. Hon skriker och kvider då det gör ont. Tillslut får vi bort inkräktarna och tar till massor av alsolsprit men det hjälper föga. Efter ett förvirrat samtal till sjukrådgivningen får vi tipset hydrokortisonsalva. Det var ren tur att vi hade en tub hemma och efter lite kladdande slutar hon äntligen gråta.

Både jag och Martin tittar på klockan och inser att det inte är många minuter till tåget går. Vi ringer den lokala pizzerian och beställer mat. När maten väl är på bordet inser jag att man har glömt det allra viktigaste på min pizza; tomatsåsen! Blä, jag åt en tugga och bestämde mig för att åka tillbaka efter tågavkastningen. Vi hann till tågen med 7 minuters marginal!

Jag hinner andas ut innan jag sätter mig i bilen för att åka till pizzerian och där utspelar sig ett märkligt samtal:

- Ni har glömt tomatsåsen på denna pizza (jag öppnar inte kartongen)
- "Stor suck" är det en Calzone?
- Eeee, ja?!?
- *stor suck*

Och tjejen ger mig 100 kr från kassan.

Undra om detta hade hänt förr....*ler*

Nåja, ny dag och tomt i huset. Det är både skönt och läskigt. Skönt då jag kan göra vad jag vill men läsigt när det blir läggdags. Helt plötsligt börjar jag tänka på äckliga skräckfilmer och har väldigt svårt för att slappna av. Igår spelades "the ring" upp i mitt huvud, och då speciellt scenen där den äckliga tjejen kryper ned för trappen......ryyyyyys