Hata = mycket starkt ord

Hata är ett ord jag sällan anväder då jag tycker det är ett otroligt starkt sådant. Jag brukar istället använda mig av avsky, tycker inte om, ogillar mm mm....
Men, jag verkligen HATAR att gå till tandläkaren. Jag betalar för att plågas = HATA.

Idag var det då dags för att laga min tand som jag hade lyckats få att lossna. Jag peppade mig som bara sjutton...

- kom igen Lisa, du är grym och klarar allt (samtidigt klappade jag mig i ansiktet och på benen....hm, eller var det kanske Kajsa Bergkvist som gjorde det??)

Nåja, jag åkte in till den stora staden där jag hamnade i väntrummet läste lite KP och insåg att det fortfarande är en grym tidning. Sen ropades mitt namn upp och jag fick klampa in i ett microlitet undersökningsrum. Där insåg tandis att jag var höggravid och tyckte att man bara provisoriskt kunde laga tanden.

- Ååååååå nej, sa jag, här ska vi inte laga något provisoriskt så jag måste åka tillbaka! LAGA skittanden!!!!

Tandis blev lite nervös och menade att vi då måste röntga tanden och att det ev kunde vara skadligt för mitt barn. Fast jag visste att det inte var någon fara då man får ett skyddsförkläde och att barnet var så pass stort så jag stod på mig.

Jag vann diskussionen och fick på så sätt även möjlighet att öva på min djupandning till den stundande förlossningen. När man stack mig med bedövningsnålen misslyckades jag helt med att andas.....fy vilken pärs!! Så nu sitter jag här med en bedövad tunga och höger ansiktshalva men tanden den är hel. Jag var något skakad när jag lämnade byggnaden.

Efter tandis fort jag till jobbet och lämnade lite saker, där insåg jag att jag får bära hundhuvudet för en händelse jag inte ens orkar ta upp. Är superless på mitt jobb och vill egentligen bara ge upp. Är dessutom megaless på min kollega som verkar sälja ut mig för att rädda sig själv.

Kom igen Lisa.....du klarar allt.....klapp, klapp

Är det förresten någon som vill veta hur mina känningar är?!? Har fått en massa sms och telefonsamtal av nyfikna vänner och bekanta. Tja vad kan jag säga...njet, nada, keine och finito (en massa ord jag inte kan stava till eller vet vad de betyder). Allt är i alla fall borta och mitt liv kan fungera som normalt. Jag och Martin kan leva i förnekelse ett tag till.....barn vaddå barn.....Lisa har bara ätiti lite väl många bullar.

Hur kunde jag ens för mitt liv tro att jag skulle föda i förväg när Moa kom 12 dagar efter beräknat datum? Så idiotiskt!