GLVP

Gilla Läget Var Positiv!

Japp.....det var det.

Nä men för att vara seriös så fick vi träffa en läkare som gjorde en mognadsundersökning. Jag var exakt lika mogen/omogen som förra gången, dvs. det hade inte hänt ett jota. Halvmjuk/helmjuk två cm lång livmodertapp. Vi fick en föreläsning om vad som hände om man satte igång mig nu, dvs med våld istället för en liten knuff på vägen. Förlossningen skulle bli lång och utdragen = inte så trevlig. Bäbis var dessutom högt belagd och väldigt ruckbar men huvudet var i alla fall ned vilket var en framgång.

Jag kände hur luften gick ur mig så fort han öppnad munnen. Självklart blev jag besviken men den värsta känslan var att allt vårt arbete var för inget. Man hade inte lyssnat och man förstod inte att vi absolut inte ville ha en upprepning av förra gången. Fast både jag och Martin litade på vad läkaren sa och vem kan egentligen ifrågasätta någon som vet vad som är bäst? Läkaren ville ha tillbaka oss nästa vecka för ännu ett besök och reste sig för att boka en tid. Allt jag då tänkte på var att jag inte ville träffa IB (galningen) så jag sa att vi gärna kommer bara vi slipper träffa henne. Så eftersom hon hade typ hela nästa vecka fick vi tid på torsdag kl 9.00.

När läkaren kom tillbaka så gjorde Martin något så underbart. Han berättade i lugn och sansad ton om allt arbete vi har lagt ned på denna graviditet och att han hoppades på att man insåg att vi inte ville ha en upprepning. Jag kan inte återge hans ord men jag blev så berörd att tårarna sprutade. Det känns grymt skönt att ha Martin med mig denna gång och jag vet att han tar över när jag inte orkar. Vi är ett grymt team! Det trista är att vi kommer att få träffa en annan läkare nästa gång och vem vet vad denne tycker och tänker.

När vi kom därifrån samlade vi tankarna på en parkbänk. Det vi vet nu är att:
- vi har en tid nästa vecka för en ny mognadsundersökning
- jag är inte så mogen som vi hoppades
- barnet kommer att väga runt 4 kilo (läkarens egna ord)
- jag vill absolut inte gå över tiden

Fast jag vet också att jag nu har blivit nervös igen och känner mig inte alls säker på att det kommer att bli bra. Allt jag kan önska nu är att något har hänt till nästa vecka och att om inget har hänt att man lyssnar och ev. gör ett snitt. Nästa torsdag måste ett beslut tas.

Nu ska jag bara försöka återgå till det normal, stuva undan alla känslor och lita på att någon annan än jag vet bäst.