Tabu

Nu ska jag ge mig på ett ämne som är lite tabubelagt…barnuppfostran….vad är rätt och vad är fel.

Dagligen sitter jag med åtgärdsprogram, handlingsplaner och likabehandlingsplaner. Dessa får mig att tänka på Moa och hur sjutton jag ska hålla henne från att bli ligist, rasist, nazist, mobbningsoffer, mobbare, rökare, droganvändare, alkoholist, rädd och feg, blyg, osäker och en massa annat negativt. Hur får jag henne att bli en ifrågasättande tuff och rättvis tjej? Hur sjutton ska jag uppfostra henne, vad är rätt kontra fel?

Jag är en ganska hård mamma som inte accepterar gnäll och tjafs. Vid matbordet leker man inte med maten, man sitter kvar till alla har ätit färdigt, man smakar alltid även fast man inte tycker om, man tar undan tallriken och tackar för maten. Detta vet Moa och hon vet också att om hon inte sköter sig så åker hon från bordet. Jag för inga längre diskussioner med Moa om vad som är rätt och fel. Hon kan inte ta in längre resonemang och är ännu inte mottaglig för längre meningar. Jag tror inte man kan vara tydlig med små barn när man försöker resonera med dem och tydlighet är för mig grunden till en bra uppfostran. Moa ska veta vad man får och inte får göra. Sen när hon blir äldre kan jag resonera med henne om vad som är rätt och fel men inte nu.

Jag ogillar verkligen tjat och kan få kalla kårar när barn kan tjata sig till något. Vid flera tillfällen har jag hört föräldrar säga att de köper något för att få tyst på ungen. Helt otroligt! Moa kommer inte att kunna tjata sig till något hos mig och jag är nog ganska så tydlig med det. Moa ska veta att jag verkligen menar nej när jag säger nej. Sen att jag faller för smicker är en helt annan grej *ler*.

Moa har haft sina stunder då hon har varit helt odräglig och då har hon fått sitta på sin ”time out” fläck eller så har jag bara hållit i henne och väntat ut hennes utbrott. Nu var det otroligt länge sedan hon fick ett utbrott och jag hoppas orsaken till det är att hon vet att det inte lönar sig.

Nu när jag läser igenom det jag har skrivit så låter det som om jag är värsta tyrannen gällande Moa men det är fel. Fast istället för att tjafsa vid bordet så för vi härliga diskussioner om vad som har hänt under dagen och istället för att hon gnäller att hon vill ha allt hon pekar på när vi handlar har vi en trevlig stund. Jag vet att för hårda regler och tyglar kan leda till att Moa inte törs komma till mig om hon har gjort fel och det skulle verkligen vara katastrof. Ibland, speciellt gällande kiss i byxan, vet jag att jag har varit aningens för hård och skällt mer än nödvändigt. Fast då har jag bett Moa om ursäkt och försöker lära mig till nästa gång.

Gör jag rätt, ingen aning och det får jag inte veta förrän om många år. Allt jag vet är att jag vill vara hennes mamma och inte bästa vän.