Hyss

- Mamma....snyft...aj....aj

Jag hör en sakta gång nedför trappen och vid varje trappsteg hör jag även det låga gnället. Försiktigt tittar jag fram från köket och måste genast bita mig i läppen för att inte gapflabbet ska lämna min strupe.

Nedför trappen kommer min dotter med sin batteridrivna bil fastkörd i håret. Hon ser rackarns ynklig ut och det verkar göra ont ibland då on-knappen fortfarande är intryckt. Jag gör verkligen mitt bästa för att inte hysteriskt börja skratta men några fniss lämnar mina läppar

- Mamma, man får inte skratta!
- Nä, Moa det var dumt av mig men du ser för hejjig ut

Hade inte de olyckliga ögonen tittat på mig med en bedjan om hjälp hade jag inte kunnat hålla mig, men nu finns de där och jag går för att hämta en sax. Sakta försöker jag klippa bort bilen men det visar sig vara lättare sagt än gjort. Bilens hjul har fångat upp otroliga mängder hår och däcket sitter fastnaglat vid skaplen. Moas ögon tåras då jag tyvärr måste pressa in saxen mellan däcket och skalpen och jag får pussa på näsan och be om ursäkt.

Efter lite tårar, svett och blod (råkade visst klippa lite vid skaplen) är äntligen bilen lös och allt kan bli som vanligt igen. Nu hoppas jag bara att hon har lärt sig något för detta var inte den första gången jag har klippt lös bilen från hennes hår.