Kärlek

Blev lite inspirerad av en blogg att skriva lite om kärlek, super mesigt men ändå ganska mysigt. Kärleken är så stor och så mycket vilket gör det svårt att skriva om, dvs en utmaning.

Kärlek är för mig:

• att få en puss av en mun som är smutsig, snorig och superblöt (inte Martins!)
• att bli kramad bakifrån
• att få höra att man är vääääärldens bästa mamma
• att få sova vidare på soffan trots att det är min tur att natta
• att få ett ben eller en arm i nyllet när man sover
• min underbara make och dotter

Tja....det är inte så pjåkigt det där med kärlek.

Min allra första kärlek var en totalt galen kille i min klass, B. Vi var "tillsammans" (vi gick i 2:an så allt är relativt) några veckor och hade superskoj ihop. Sen hoppade han från ett tak och bröt nacken medan jag flyttade till en annan del av stan.

Sen dajtade jag några nötter och blev kysst för första gången i 6:an. Den kyssen var så sabla äcklig att jag aldrig mer ville träffa killar. Min kompis hjälpte mig att rymma från grabben genom att smuggla ut mig ur klassrummet.

På högstadiet träffade jag en sådan cool grabb, A, två år äldre och värsta hunken. Han charmade mig genom att suga upp spagetti i näsan, doppa bulla i saften och sen dricka upp geggan, rapa till musik och vara allmän äcklig. Jag var såååå kär och tiden stod still när jag såg honom i korridoren. Mina andra vänner blev mäkta imponerade när jag berättade att jag hade blivit kär i en grabb i 9:an. Trist nog så var jag ganska osynlig för denna grabb och han var mer intresserad av mina två andra vänner. Så jag fick sukta i hemlighet.

När jag inte fick A var jag ju tvungen att spana efter andra och A hade inspirerat mig att titta på äldre grabbar. På ett scoutdisco träffade jag M, en 7 år äldre grabb som gärna raggade upp en ung tjej som gick i 8:an. Mamma höll på att få slag men var kall nog att inte förbjuda mig att träffa honom (mycket bra gjort, morsan!). Nåja, det hände inte så mycket och jag dumpade faktiskt honom efter många om och men.

Sen träffade jag en massa skumma och bra killar; grabben men schackrutor i håret, den kriminella bonden, M:s yngre och lugnare bror, innebandynörden, den smala, skateåkaren. Trots alla dess grabbar fanns egentligen bara en enda som jag var kär i.....A. Han hade fortfarande inte sett mig och latjade runt med mina två vänner som nu slog om honom.

Sen stod helt plötsligt finnen P där och jag blev kär på riktigt för första gången. Han och jag blev ett par när jag gick 2:an på gymnasiet och vi höll ihop väldigt länge. Jag trodde faktiskt att det var han jag skulle gifta mig med och få mina fem barn med. Efter några år insåg jag dock att jag inte utvecklades som jag ville tillsammans med P så jag bröt förhållandet. Det blev ett bittert slut och vi var väl direkt inte vänner efter det.

När jag äntligen blev singel beslöt jag mig för att aldrig bli ihop med någon mer. Jag skulle leva livet och flörta som fasen. Jag och en vän (som var i en liknande sits) var ute och svirade onsdag, fredag och lördag i några månaders tid. Vi hade superskoj och jag levde verkligen livet. Ett tag började dock A att spöka igen och jag trodde jag var kär. Tänkte satsa allt på ett kort och säga som det var till honom med risk att vi inte kunde vara vänner längre. Som tur var gjorde jag inte det.

För helt plötsligt stod han där, mannen i mitt liv, den smale som jag hade datat i 8:an men som jag dumpade för den kriminella bonden. Med honom har jag verkligen upplevt äkta kärlek och jag hoppas att vi tar oss igenom alla kriser längs livets väg för att sedan åldras tillsammans (jag är en sådan poet)

Så, då vet ni lite mer om kärlek..... i alla fall min *ler*