Ett tudelat inlägg

På vägen till jobbet i morse spelade Shout Out Louds live på P3, morgonpasset. Så fantastiskt bra, så bra att rysningarna gick längs ryggraden. Gruppen låter ganska mycket som Cure som jag lyssnade på under min ungdomstid. Cure var gruppen som höll mig över ytan under hela min pubertet och utan just den gruppen vete gudarna vad som hade hänt med mig. För mig har räddningen varit musiken, musik jag har kunnat relatera till, musik som inspirerat och brutit mönster. Musiken betyder så pass mycket att jag är otroligt känslig för, vad jag tycker är "dålig" musik. Jag kan inte heller arbeta till musik då min koncentration oavkortat hamnar på musiken och inte på arbetet.

Moa och jag har faktiskt haft några helt fantastiska dagar. Vi har myst, pratat, busat och bara varit. Tiden har gått och vi klarar att vara själv, vi går inte varandra på nerverna utan vi uppskattar varandra. Jag har inte behövt skälla på henne och hon har inte blivit ledsen på mig. Vi försöker båda se till att tiden tillsammans blir så bra som möjlig. Självklart saknar hon sin pappa och pratar mycket om vad de ska göra tillsammans när han kommer hem men det dagliga gnället om pappa är borta. Hon vet att jag vill att hon ska prova själv innan jag hjälper henne och tillsammans har vi köpt skor och sockar hon kan ta på själv. Hon får inte heller utbrott när något går fel utan då löser vi det tillsammans.

Idag brast dock mitt hjärta när hon på vägen till dagis berättade om tjejen F och hennes bästa kompis L på dagis. L är F:s bästa kompis och Moa får inte vara med även fast L är det bästa hon vet. Moa duger bara när L eller F inte är på dagis och de dagarna är fantastiska för Moa. När hon hade berättat färdigt tittade hon på mig och sa:

- Mamma, vem är min bästa kompis?

Jag försökte med Maja, Samuel och Elise men då fick jag svaret att de inte går på dagis. Lilla älskade hjärtat! Moa är det tyspiska "henne leker jag med när jag inte har någon att leka med" barnet och tyvärr märks det allt för väl. Hemma på gården finns E och E leker bara med Moa när alla andra är inne och så fort någon annan visar sig är Moa glömd. Allt jag just nu kan önska är att det andra dagiset blir bättre än det hon har nu och att även hon kan få vänner som väljer henne för henne.