14/9-07

Igår var jag på det efterlängtade ultraljudet....mys. Eftersom mammsen var på besök fick hon följa med och jag vet att det var väldigt uppskattat. Nåja, allt var normalt och istället för den 11/9 ska bebben ut den 14/9. Både jag och Martin kollade efter kön men vi hittade inget......rackarns.

Idag var jag på ett läkarbesök som man tyckte jag skulle gå igenom då den förra förlossningen var så dålig. Detta läkarbesökt var totalt onödigt och endast upprörande istället för lugnande. Det första damen säger var att hon inte hade min journal framme och inte hade läst den. Hon ville sedan att jag skulle återberätta hela förloppet. Redan när jag tog den första stavelsen i min mun kände jag att detta skulle bli mkt svårt. Tårarna sprutade och jag fick inte fram ett enda ord. Det enda hon gav mig var en näsduk och bad mig fortsätta. När jag sa att jag hade svårt att återge hela förloppet då jag inte mindes allt muttrade hon något om avsaknaden av journalen. Sen när jag hade gått igenom allt och var otroligt uppriven var mötet slut och jag gick ut genom dörren med en gul lapp om ultraljud i min hand. Jag grät hela vägen till bilen och hela vägen hem. Är faktiskt fortfarande upprörd och undrar hur sjutton jag ska klara en förlossning.

Jag VET att jag vill föda normalt och jag VET att jag troligen inte kommer att få några problem men varför skulle jag träffa den där läkaren för ett lugnande samtal? Hon var rent urusel på att lugna mig utan fick mig bara ledsen och osäker.

Min förlossning var helt enkel vidrig och det har jag accepterar men denna gång vill jag ha total kontroll. Ingen skitsköterska ska kunna säga:

- det ska göra ont att föda barn