Treenighet

I helgen fick jag en stund av ångest, en stund av panik inför de facto att vår unika treenighet håller på att gå mot sitt slut. Den lilla familjen som har kommit varandra så nära kommer att bli ett minne blott. Allt detta for över mig som en kalldusch när vi hade en liten utflykt till stadens badhus. Mitt i allt det trevliga slog jag av detta kunde vara det sista vi gjorde tillsammans och att en inkräktare höll på att ta sig igenom vår familjs säkerhetsnät.

- Vad har vi gjort?
- Hur kommer det att bli?
- Klarar vi detta?

Missförstå mig nu inte, självklart är jag underbart glad att jag än en gång kommer att få bli mamma åt något unikt som jag har varit med och tillverkat. Jag slog bara av insikten att detta kanske var sista gången vi tre gjorde något tillsamman och att allt hädanefter skulle bli annorlunda och vem vet; jobbigare?

Moa har i mer än tre år varit mitt fokus och mitt hjärta har svämmat över av kärlek varje gång jag har tittat på henne. Varje kväll har jag tassat in för att se henne ligga totalt avslappnad och underbart söt i sin säng. Varje dag har jag sniffat på hennes hår och berättat hur mycket jag älskar henne. Varje morgon har jag njutit av hennes närhet och sömndrukna behov av kramar. Hon är skapad av mig och hon växer av min kärlek till henne.

Finns det plats för en till? Räcker mitt hjärta till? Vad händer med min kärlek till Moa? Vad har vi gjort?

Innerst inne vet jag att allt kommer att ordna sig och att det självklart finns plats för en individ till. Fast det hindrar mig inte från att sörja. Att sörja över att vår unika och esoteriska treenighet går mot sitt slut. Fast samtidigt måste jag glädjas. Glädjas över att vi ska ingå i något större, en större enighet med mer kärlek och skratt.

Het potatis

Det finns en hel del ämnen som kan skapa otroligt heta diskussioner och kan göra folk ovänner. Ex:
Barnuppfostran – har jag tagit upp men jag har grymt mkt mer att säga men framförallt tycka
Vikt – vilken är den bästa dieten och huruvida det är barnmisshandel att äta fel (grymt intressant debattämne)
Religion – tydligen ett väldigt hett ämne och idag hamnade jag i en hätsk debatt

En av de många människor som rör sig här på föreningen frågade om jag hade bokat någon kyrka inför det stundande barndopet. Jag tittade lite frågande på denna människa och sa att jag inte hade några planer på att döpa mitt barn. Människan höll på att sätta sin smörgås i halsen när jag förklarade att jag inte var konfirmerad (redan då hade jag bestämt mig för att Gud inte fanns) och att jag har gått ur Svenska kyrkan då jag inte var religiös. Stammande frågade människan om jag åtminstone hade döpt Moa och när jag sa nej hamnade kaffet i fel strupe. Jag försökte förklara att jag tyckte det var fel av mig att utföra en rit de passage som varken jag eller min man trodde på. Människan menade på att det var en fin namngivningstradition och att det var så man skulle göra för att barnet skulle få det bra inför framtiden. Jag försökte förklara att dopet inte alls var en namngivningsceremoni utan ett löfte från Gud att vara med oss på ett nära och personligt sätt i vårt liv fram till dess vi dog. Att dopet var en gåva från Gud och ett tecken för vårt hopp om det himmelska livet hos Gud. Jag försökte även förklara att varken jag eller min man kunde lova att uppfostra Moa och det kommande barnet till äkta kristna medborgare då vi inte själva tror på Gud. Jag sa att det skulle kännas som hyckleri att genomföra ett dop då vi inte var troende. Lite försynt frågade jag människan om denne själv var troende och till min förvåning svarade denne, nej. Men människan rättfärdigade sin övertygelse om att barn skulle döpas i kyrkan för att det alltid hade varit så och att det skulle fortsätta att vara så.

Jag gick lite förbryllad från denna diskussion och undrade varför ämnet var så hett. Varför blev människan så upprörd och intog en sådan försvarsställning som gjorde det omöjligt att föra ett normalt samtal. Jag tror faktiskt inte det berodde på mig utan på att människan försökte rättfärdiga sina handlingar. Jag har under många år ältat frågan om huruvida Gud finns eller inte. För ca sex år sedan tog jag beslutet att gå ur kyrkan då jag inte trodde på Gud, Jesus eller kristendomen. Varför skulle jag vara med i en rörelse som jag inte tog del av? Jag och Martin tog sedan beslutet att Moa själv skulle få bestämma om hon var kristen eller inte. Vi gifte oss borgerligt och vi har inga planer på att döpa detta barn heller.

Jag går bara till kyrkan då jag ska på kyrkliga dop eller bröllop och när jag är där ber jag inte när alla ska bedja då jag inte tror att Gud finns. Gud för mig är en uppdiktad man, precis som vilken uppdiktad figur som helst. Han finns i en bok som kallad Bibeln, en roman skriven för mycket länge sedan. Visst är kyrkan en otroligt fin och harmonisk byggnad men jag kan inte se byggnaden som något heligt. Det är en byggnad.

Jag har dock inga som helst problem att förstå de som vill döpa sina barn eller gifta sig i kristendomens tecken. Jag accepterar det och försöker inte överföra min ”icke tro” på dem som väljer att följa traditionerna. Jag kan kanske tycka det är synd vissa människor inte stannar upp och funderar över varför man gör som man gör utan bara gör för att man alltid har gjort så. Fast det gäller allt och inte bara religiösa dop och bröllop.

Mitt och Martins bröllop blev otroligt vackert trots avsaknaden av en kyrka, präst och Kristus ord. Vi valde att själva stärka vår gemensamhet och samhörighet utan Kristus inblandning. Vi tycker att vårt äktenskap är vår gåva från oss själva till oss själva och inte en gåva från Gud.
Det jag försöker säga är väl att jag tycker det är synd att jag blir påhoppad för att jag har tänkt till och bestämt mig för något som jag tycker det är rätt. Framför allt är det synd att bli påhoppad när jag inte hoppar på dem som tycker annorlunda än vad jag gör, utan accepterar deras ställningstagande. Jag älskar att diskutera men avskyr när diskussion blir ett försök till övertygelse eller övertalning. Det är totalt omöjligt att övertyga någon genom att försöka övertala. Övertygelse för mig är att tänka till själv.

Gipsmage och Gipsstjärt

Ikväll har flitens lampa lyst här i köket, vi har varit konstnärer hela bunten. Vi har förevigat "lillebrors" mage och Moas lilla stjärt.


Längst till vänster har vi magen då Moa låg där (v33), sen kommer tösens urgulliga lilla stjärt och slutligen har vi magen som "lillebror" ligger i (v33). Det är stor skillnad på de två magarna och framför allt när det gäller brösten. Snacka stora tuttar jag har denna gång!

Det är tufft att namedroppa rubriker!

Igår var det en otroligt eländig dag som inte kunde ta slut tillräckligt fort. Vädret var katastrofalt, det regnade och man frös om näsan. Redan på morgonen kände jag att det egentligen inte var någon idé att kliva upp och visst hade jag helt rätt. Jag var totalt ANTI och satt bara vid bordet och tyckte synd om mig själv. Inget var roligt och allt var trist. Efter många om och men fick jag tummen ur och tog med Moa på en shoppingtur. Vi handlade tyg till bäbisens spjälskydd och gips till min mage. Sen avslutade vi dagen med en otroligt sen middag.

Idag for vi och badade på Fjärran Höjder, en plan som skapades igår, och vi har haft riktigt mysigt. Lagom med människor och varmt i vattnet. Lite senare ska vi göra gipsmage och äta en god sallad. Jag har även köpt bireost (pastoriserad) och saltiner kex.....MUMS!!

På tisdag piper 2/3 av familjen till Luleå. Jag får allt stanna hemma, förhoppningsvis hittar jag lusten till boande under denna vecka.

Nä nu ska jag döda lite träd här i trädgården. Martin har köpt några döda grejjer som man ska banka in i stubbar. Jag kommer aldrig att gräva upp en enda stubbe till!

Förtydligande

När jag skrev att det spårade ut i slutet av förra graviditeten menade jag Moas vikt. Det var hon som gick upp och blev en 4,7 kilos klump.
Jag mådde finfint *ler*

Lisa Tjocksmock

Både jag och Martin är aningens paff efter dagens tillväxtkontroll. Vi har båda insett att vi har tidsbrist och en hel del att göra. Det är nämligen bara fem veckor kvar till "lillebror" gör sin stora entré här i världen.

Redan innan jag blev undersökt tyckte läkaren att jag skulle sättas igång i V38 då förra graviditeten spårade ut i slutskedet. Jag går in i v33 på lördag så vi har inte lång tid kvar. Den 29/8 ska jag tillbaka för en mognadskontroll och sen kör man igång. Hej hopp, här går det undan!

Lillebror väger just nu 2,6 kilo och är redo för avfärd (ligger nedåt). Jag har två centimeter kvar av livmodertappen som dessutom är mjuk och mogen. Vi ville ta reda på om det verkligen var en "lillebror" men bäbben låg i fosterställning och skuggade sina könsorgan. Så bäbben är fortfarande könslös.

Jag måste verkligen sätta igång med boandet, pronto! Det är massor att göra; vagnen, sängen, bilbarnstol, skötväska, kläder, skötbord...ja, jösses.

Fast nu ska jag nog läsa lite bok och bara ta det lugnt.

Kort och inte kött

Jag hörde ju fel igår när jag trodde Moa sa att de hade köpt kött till mig. Det var ju ett kort! Så när jag kom hem fick jag underbara blommor av Martin tillsammans med ett gulligt kort. Jag fick även veta att vi minsann skulle ut och äta, middag på Helt Enkelt. Vi i vår lilla familj fick en trevlig årsdag.

Moa har en tung tid just nu. Jag tror det är rutinerna som spökar. Hon somnar sent och sover länge, äter lite till frukost och lunch, får sen middag och har sedan blivit bortskämd med teve till hon somnar. Det är ju trots allt sommarlov men jag har en känsla av att tösen gillar sina rutiner. Hon blir spattig, trotsig och jobbig av rutinavbrottet. Måste nog fixa till lite av detta även fast det är skönt att själv få sovmorgon.

Idag var jag på diabetsmottagningen och även denna gång visade mitt fem veckorstest att jag låg bra till. Ingen fara på taket, jag mår finfint! Jag fick även väga mig och jag har ökat ett kilo på två veckor, min vikt är just nu 72 kilo. Vi får hoppas jag slipper allt vatten denna gång och att vikten fortsätter att sakta masa sig upp.

Vi har superdåligt väder här i Gävleborg, det regnar och är 14 grader varmt. Brrrrrr

Hemligheter

Ringde hem för att döprata lite och fick då lite insider information av min underbara dotter:

- Hej Mamma!!
- Vi har cyklat och handlat kött och blommor till dig
- Vi lånade din cykel och pappa har lagat min sadel
- Med en SKRUV!!

Mitt i detta underbara samtal viskar Martin till Moa:

- Berätta inte att vi har köpt blommor
- Men pappa så får man inte säga till barn!!!!

Mina två underbara älsklingar

Lisa Tjocksmock

Det var ett tag sedan jag skrev något om min graviditet så här kommer en kort uppdatering.

Just nu är jag i v33 och är grymt less *ler*. Magen har växt en hel del och jag har stora problem med foglossningar och sammandragningar. Dessa problem fanns inte när jag väntade Moa så varje sammandragning är väldigt äcklig. Jag har även börjat få en vidrig halsbränna som dyker upp på kvällen. Jag har inte så svullna fötter eller speciellt ont i svanskotan så det är skönt. Jag har inte heller gått upp så grymt mycket, tror jag dock har passerat 10 kilo.

Precis som när jag väntade Moa så älskar jag att ligga i sacosäcken, problemet är att jag behöver hjälp att ta mig upp så jag kan bara ligga där när Martin är hemma..höhö. Jag har fått börja äta järntabletter för mitt låga järnvärde och varje dag kollar jag mitt sockervärde. I morgon ska jag tillbaka till diabetesmottagningen för en koll.

På torsdag ska jag på min första tillväxtundersökning så det ska bli skoj att se hur mkt "lillebror" väger. Det bästa vore om de sa att han var så stor att man ville plocka ut honom NU! Inte så troligt men i alla fall en önskedröm. Ja, vi kallar honom fortfarande för honom och jag är fortfarande helt övertygad om att det är en kille.

När det gäller boandet är det dåligt med det. Jag har inte gjort något för att förbereda för ett andra barn. När jag väntade Moa hade hennes spjälsäng redan stått klar i en månads tid. Det är så mycket annat som ska göras att jag inte riktigt har tid eller ork att boa. Förhoppningsvis jobbar jag inte så länge till utan kan fixa och dona lite. Jag har ju tänkt sy ett eget spjälskydd, en kalle k maskot och en skötväska samt måla om sängen....hm, måste nog tänka om.

Jag har nästan växt ut alla mina mammakläder men som tur var har jag underbara vänner som förser mig med mera. För några dagar sedan fick jag besök av Martina som dumpade en hel kasse med kläder som passade utmärkt. Jag är så tacksam. Sen har jag inte handlat så värst mycket med mammalkläder utan jag har handlat tunikor och tights.

I helgen ska jag och Martin göra den obligatoriska gipsmagen, väldigt kladdigt men otroligt skoj. Moa kan kanske hjälpa till, vem vet. Moa är otroligt kärvänlig med magen och jag hoppas att hon kommer att vara lika snäll med bäbis som med magen. Hon klappar och stryker samtidigt som om brumpar den. Vi har läst boken om den busiga bebben och hon jämför den med min mage hela tiden. Nu när vi var på stranden sa hon:

- Mamma, nu ligger bebben och solar på korven

hihihi....

Tja det var väl allt jag hade och säga denna gång. Jo just, jag är väldigt tacksam över att vädret är molnigt!

Ajajajaj

Hujja.....jag sitter på jobbet och är redan less. Det känns som om jag har klivit in i filmen Gökboet. Det är varmt, folk luktar svett och malpåse, datorn är seg och alla blir utnyttjade. Hm, sa jag att jag redan var less?

Gårdagen var en lugn dag där jag fick ork att städa så nu kan man gå barfota utan att få smulor under fossingarna. Vi for även till IKEA där vi handlade lite gardiner så jag slipper visa upp min nakna lekamen för hela grannskapet. Sen när jag skulle gå och sussa låg jag och vred mig till 00.45 innan jag somnade. Jag var aningens less då jag la mig vid 21.30. Det värsta av allt var att jag vaknade innan väckarklockan ringde, jag slog upp mina ljusblå 5.05....JIPPI!!!

Idag firar jag och Martin Pappersbröllop, vi har varit gifta i hela två år. Hur firar man det?

Sol och vänner

Idag har faktiskt solen varit framme och vi har haft en helt underbar dag på stranden. Vattnet var varmt och solen gassade....mysigt. Trist nog är mina bakben totalt vita då det är aningens svårt att sola dessa...*ler*

Det enda vi behövde göra när vi kom hem var att duscha och byta kläder då vi var bjudna på middag hos Frida och Daniel. Mums, med grillat kött och färsk potatis! Elise och Moa lekte exakt hela tiden medan vi "vuxna" satt och pratade strunt.

En mkt härlig och trevlig lördag!

Invalid?

Glömde ju att berätta att jag fick värsta skumma komentaren på Aqua Nova. En kvinna såg mig åka vattenrutschbanan med Moa och Martin för att sedan fråga om jag verkligen tordes åka. Hon pekade på min svällande buk.

Hm, vatten är mjukt, banan var skapad så att småbarn kan åka, inga g-krafter eller farliga stup samt att jag inte åkte på mage.

Ja jösses (som Johanna skulle säga)

En tripp

Idag sov vi superlänge, klockan var 9.30 när jag och Moa masade oss ned till köket. Det som först såg ut att bli en bra dag blev molnig så vi packade väskan och satte oss i bilen. Vårt mål var Borlänge och Aqua Nova.

Vi fick stanna ett antal gånger då Moa fick ont i magen så det tog sin lilla tid att komma fram. När vi väl kom fram så visade det sig att Aqua Nova hade problem med sina datorer och att alla attraktioner stod still. Vi fick tipset att åka till Sandviken istället.....hm, dagen såg ut att bli väldigt misslyckad.

Vi stuvade in en åksjuk Moa i bilen igen och tog oss till Kupolen (ett shoppingcenter) där vi inhandlade lunch och åksjuketabletter. Vid 14 var dags att börja rulla hem igen men vi åkte förbi badet för att kolla om datorerna hade börjat fungera igen. Och se det visade sig vara en bra chansning.

Efter ca 2,5 timmars bad och massor med skoj var det dags att åka hem. Moa somnade som en klubbad säl i bilen men fick dock vakna när vi åkte förbi Citygross. Jag har alltid sett reklam för stället men aldrig varit där så nu fick jag chansen. Vi brände typ 800 kr på stället....hujja. Moa fick massor av pärlor till sina pärlplattor. Ungen verkligen älskar att sitta och pärla.

Just nu är vi alla rätt mosiga och trötta. Som vanligt visar teven bara superdåliga program så det blir väl en tidig kväll. Vem vet.....solen kanske lyser i morgon.

Lugna puckar

Här går det inte fort, just nu lever vi i en familjebubbla som bara glider omkring och väntar på att spräckas. På måndag är det slut, finito och done. På måndag måste jag tillbaka till jobbet....

Vi har verkligen tagit det lugnt. Vi har kokat saft, varit på stranden, sett på bilar och Nicke Ficken, lekt i regnet, farit och fikat, bakat pizzabullar matat djur och tvättat kläder. Jag har inte ens plockat fram damsugaren eller trasan....stor bedrift. Varje dag har vi gjort det som fallit oss in och det har varit skönt.

I söndags plockade jag och Moa röda vinbär för att sedan göra smaskig saft. Vi tog med oss en flaska till den härliga middagsbjudningen som Sara och Daniel stod för.
I måndags låg vi på stranden exakt hela dagen
I tisdags såg vi på regnet och fikade i storstaden samt tvättade kläder
I onsdags var vi och matade djur samt städade bilen
Idag har vi varit och matat djur med bröd och äpplen

Att bilen och kläderna tvättades berodde endast på ett par olyckor. Moa har ätit en massa mjukglass och yoghurt och vi misstänker att hon är laktosintolerant. Hon är grymt dålig i magen och kan inte riktigt prutta och sen igår kräktes hon i bilen. Vi svängde just in på vår uppfart när tösen sprutlackade insidan av bilen. Olyckan kan även ha att göra med att hon snurrade på en gunga tills ansiktsfärgen skiftade i grönt.

Idag när vi matade djuren fick vi lite experttips av två herrar som jobbade i parken. När jag inledde samtalet med den ene herren tyckte jag att det var något som inte stämde med den andre. Sen insåg jag att herre nr två kanske inte ville vara herre utan dam. Under skärmen och de blåa arbetskläderna fanns en hårt sminkad "dam". Jag och Martin gjorde verkligen allt för att inte stirra utan bara vara naturliga. Vi hade i alla fall en mkt trevlig pratstund med dessa två herrar, förlåt damen och herren, och nu vet vi vad alla djuren äter i parken. Nästa gång ska vi ta med morötter så vi kan mata de nyanlända kaninerna.

Lite senare insåg jag att Moa är ett väldigt lugnt barn och att mina och Martins uppfostringsmetoder är bra. Jag tycker verklign synd om de barn där föräldrarna inte riktigt tar tag i uppfostran utan låter ungarna löpa amok. Det kan inte vara lätt för dessa barn att märka att många runt omkring ogillar dem utan att riktigt veta varför. För tyvärr är det konsekvensen. Barn vet inte hur man ska uppföra sig om ingen lär dem det.

Imorgon är en ny dag som ska fyllas med familjenöje, vem vet vi kanske återvänder till djuren?

Tips

Måste bara få lämna två boktips:

Flickan som lekte med elden & Luftslottet som sprängdes, båda skrivna av Stieg Larsson

Så underbart bra och helt omöjliga att sluta läsa. Jag har utnyttjat varje ledig sekund åt att öppna böckerna. Totalt 1200 sidor av grym spänning som har lett till rysninga rpå ryggen och avbitna naglar.

Wow liksom!

Uppdaterat

Så nu är dotterns fotoalbum uppdaterat med nya bilder. Förutom en del bilder i Juli 2007 finns det lite nya bilder under Huset och Juni 2007.

Enjoy!

Gäsp

Hujja vad tidigt vi fick stiga upp idag...ja eller Martin har väl inte ens legat i sängen. Han spenderade sin natt i soffan som brukligt, fattar inte hur han kan tycka det är skönt. Jag och Moa steg i alla fall upp vid 7 för att vinka av broder m. familj. De fick ett bra resväder med regnmoln och 16 grader....brrr...mindre bra för oss.

Igår hann vi i alla fall vara lite på stranden och jag hann bränna mig....hihi...min uttänjda mage har nu blivit grisrosa istället för ljusblå. Vattnet var inte så kallt och vi badade två gånger. Moa var aningens skeptisk första gången men sen blev hon som fisken.

Nu har vi haft väldigt trevligt besök i många veckor men det ska också bli skönt att få vara själv. Vi behöver tid som en familj och jag har bara en vecka kvar av min semester. Jag har fått panik! Det är så mycket som ska göras och så lite tid. Jag ska försöka släppa alla måsten och bara vara med min lilla familj.

Igår höll jag på att gå i taket på den ena granntjejen. Den där skitungen bara utnyttjar Moa och jag har stora problem med att inte visa min avsky. Varje gång Moa har besök eller då det händer något här kommer hon tassande men annars visar hon inget intresse. Igår hörde jag hur Håkan (vår närmsta granne och Moas bästa vän *ler*) frågade om inte Moa var hemma och hur tjejen fräste fram att hon inte ville leka med Moa. Sen insåg hon att något hände här och tassade över. Moa och Joel satt framför teven och åt sitt lördagsgodis när tjejen kom in och frågade om hon fick leka med Moa. När hon sedan hade ätit upp Moas godis gick hon hem.....Jävla skitunge! Jag måste få Moa att bli mer kavat och säga nej. Men hur gör man det när Moas personlighet är lite mer tillbakadragen och tyst?!? Min älskade lilla tös

Fullt upp

Semesterdagarna avverkas i raskt takt....börjar få lite ångest över att nästa vecka är min sista semestervecka. Nåja....

Måndag och tisdag spenderade jag dels hos Sara men även hemma hos mig med Sara som gäst. Det var så otroligt skönt att skvallra med en normal människa! Mer sånt.
Sen på tisdagskvällen kom broder Kim med familj och nu är det fullt hus. Fast precis i detta skrivande ögonblick är jag och Moa barnvakt till Adrian medan resten av Kimfamiljen är på Skansen. Jag insåg ganska snabbt att jag inte skulle kunna trava omkring med mina foglossningar, hemorojder och sammandragningar så jag erbjöd mig att stanna hemma. Moa kan få se djuren på Skansen någon annan gång.

Just nu är Adrian lätt att passa då han sover....han kräks dock en hel del. Jag vet faktiskt inte hur mycket av ersättningen som egentligen har stannat kvar i magen. Hm, får nog göra en laddning till inom kort. Det var aningens svårt att mata honom med den där specialflaskan, snacka hi-tech och sen slarvar bäbben när han äter. Det slutade i alla fall med att jag fick byta kläder på oss båda två. Jag luktar nu kräks......minnena kommer tillbaka från när Moa var liten.....snart är jag där igen.

Nä nu vill Moa att jag ska se Nicke Ficken med henne....

Snipp snapp

Sådär ja då var Moas fina lugg ett minne blott....
Igår klippte jag hennes hår och det blev en mkt bra page.
Idag hittade Moa en sax och tyckte att luggen behövde ansas lite till.
Jag måste dock medge att ungen har talang för luggen blev väldigt rak

Jo just, hon har dessutom målat sin första gubbe med kropp

Semester

Aaaaaaaa...måndagmorgon och jag behöver inte gå till jobbet. Fy fasen vad härligt. Både Moa och jag sitter i pyjamas och vill inte riktigt ta tag i dagen, vi bara myser. Ute regnar det och termometern visar på ynka 14 grader men det gör inget för jag har semester. Martin har dessutom sått gräsfrö och blåkornat var gräsmatta så det är bara bra att det regnar.

I morse ringde jag diabetesmottagningen och fick recept på stickor. Jag ska tydligen testa fram till lillebror är ute, mina stackars fingertoppar kommer att få stickvalkar. Nåja, jag är inte speciellt orolig över att jag skulle lida av graviditetsdiabetes då de fem testerna (jag fick inte tio utan fem stickor!!!) jag har gjort över helgen har visat lysande siffror. Sen fick jag veta att mitt fem veckorstest var mkt bra, 4,5. Jag tror bara det här handlade om att jag har varit sjuk och inte ätit annat än yoghurt och saft över tre veckor.

Idag ska Moa och jag åka till Sara och hennes två underverk. Det blir roligt att få skvallra lite medan barnen leker. Lite synd att det regnar då Maja har en rolig lekstuga att leka i. Fast tösarna är expert på att dra fram leksaker så något hittar de alltid på.

I helgen har vi inte gjort speciellt mycket. Vi har snickrat på vår sänggavel design alá Lisa och idag är det dags för grundmålning. Den kommer att bli grymt snygg...hm, kanske skulle bli designer istället....höhöhöhö. Det har i alla fall varit skönt att ha en helg tillsammans då vi inte har gjort någonting förutom att göra saker man vill göra.

I morgon eftermiddag/kväll kommer lillebror Kim och hans familj. Moa har bestämt att Joel ska sova i hennes rum och att de ska studsa studsmatta hela dagen.

Nä nu kanske jag skulle ta och pallra mig ned i källaren för en snabb tvagning.....

Massor med strunt

Först vill jag bara påpeka att jag har semester!!! JAG HAR SEMESTER. Fy sjutton vad gött. Jag kommer inte ens att gnälla om att solen inte skiner för jag behöver inte gå till jobbet på två veckor.

Igår var jag i alla fall på diabetesmottagningen och fick mig en blodsockerapparat, diettips och framtidsråd. Det var meningen att jag skulle testa mig två gånger vid varje måltid samt en gång innan läggdags fre-sön. Tyvärr fick jag bara tio stickor så jag kan inte testa mig som de vill. Klantarslen! Jag ska ringa på måndag och höra om jag ska göra om testet. Nå, jag ska nu börja leva enligt GI-metoden och äta långsamma kolhydrater. Detta innebär att min älskade frukost som jag har ätit nu i många år inte duger längre. Jag har ingen aning om vad sjutton jag ska äta till frukost. Idag försökte jag äta två stekta ägg på en smörgås men det var ju bara för äckligt. Alla mjölkprodukter är förbjudna (enligt mig består hela begreppet frukost bara av mjölk) och vad sjutton ska jag då äta. Tja jag får väl surfa omkring lite.

I morse kl 07 pep mina underbara föräldra hem. De har nu varit här i en vecka och tagit hand om Moatösen. Det kommer att bli tomt utan dem. När de skulle åka var Moa så grymt trött (hon har börjat lägga sig 21.30 och sover till efter 8) och hon valde att ligga kvar i sängen. Hon viskade:

- Mamma, nu vinkar jag hej då till mormor och farfar

Hihi.....
Hon höjer mångas ögon när hon offentligt kallar dem för mormor och farfar. Det är många som undrar hur sjutton var familjesituation ser ut.

Idag är det stora röjdagen. Det ska röjas här hemma både ute och inne. Det ser ut som f*n och det måste se lite bättre ut eftersom vi snart får besök igen. Min bror Kim och hans familj dyker upp någon gång denna vecka. På fredag följer jag och Moa med dem till Stockholm för besök på Junibacken och Gröna Lund.

Nä nu måste jag röja!

Belastad

Jaha, då var belastningen gjord och den var väl inte så värst lysande. Jag kom in på fastande mage med värdet 5,6 och gick därifrån fylld av sockervatten och ett värde på 9,1. Så i morgon fredag ska jag till diabetesenheten på sjukhuset för att få med mig hem lite tester över helgen. På måndag ska jag tillbaka och utvärdera testerna.

Denna gång var belastningen helt vidrig och jag var nära att kräkas många gånger. Vill inte göra om detta fler gånger. Jag är dock fortfarande inte orolig över mina dåliga värden, ingen idé att oroa sig i onödan.

Igår när jag kom hem från jobbet var det helt tyst i huset. Ingen Moa som stojade och skrattade. Jag hamnade i soffan och somnade. Martin dök upp vid 17 och sen for vi in till storstaden för att äta gott. Vi tog ett pit stop vid OnOff för att köpa en ny skärm till datorn innan vi landade på Los Sombreros….MUMS. Hela storstaden var fylld med människor då man hade anordna något som kallades sommarkväll. Det var mysigt och sådär härligt trångt. Kvällen skulle avslutas med att Måns Zelmerlöv (eller vad han nu heter?) skulle uppträda men vi pös innan han entrade scenen. Jag är väl inte någon stor fantast av denna smörsångande tonårsidolen, tycker han är lite för mycket.

När vi väl kom hem var jag så trött att jag somnade bums. Kände mig nästan helt utvilad när jag vaknade i morse. Jag kan dock meddela att känslan dock är borta och att jag just nu håller på att somna vid skrivbordet. Hela denna graviditet har varit inbäddad i ett enda stort töcken av trötthet. Ska bli väldigt skönt att vara utvilad…typ om sådär en 10 år eller nått….

Nu är det bara en dag kvar till jag går på semester!!!!

Hahahahahaha

Jag tror jag döööööör.....hihihihi.
Alltså det är helt klart att jag inte jobbar på en normal arbetsplats. Jag har just träffat vår nya medlem, k-mannen....hihi....ett riktigt orginal. Säkerligen superduktig och trevlig men det första intrycket var bara hur roligt som helst.

Idag regnar det och nu är jag inte avis på min dotter. Eller jo, det är jag för hon ser så fridfull ut nu när hon inte behöver stressa iväg till dagis.

På jobbet stressar jag med Skolverkets kompletteringar. Man är inte lite fräck som skickar ut tre A4 med frågor mitt i semestertider och som dessutom ska vara besvarade på 8 dagar. Jösses vad jag har fått slita hund här och speciellt när det gäller frågor som rör kommunen då alla kommunanställda har gått på semseter.

Jag får i alla fall inte glömma att jag i morgon, på fastande mage, ska till MVC och göra belastningen.

Fuskigt

Min dotter är på badstranden och har superskoj......JAG VILL OCKSÅ VARA PÅ BADSTRANDEN!!!!!

Lägesrapport

Jag lever och frodas!
hm, kanske borde skriva lite till....

Igår var jag på MVC och mina värden var väl inte de bästa. Jag har tappat ett kilo istället för att gå upp ett, mina järnvärden hade dalat och jag fick minsann börja med tabletter samt hade mina sockervärden försämrats. Nu låg jag på 8,0 och förra gången låg jag på 7,1...*skäms*. Så på torsdag ska jag fara på en belastning. Fast att mina värden var konstiga och dåliga är inte så oväntat med tanke på att jag har varit sjuk i tre veckor. Jo just, lillebror hade vänt sig och låg redo.

I lördags hade vi fullt hus och det var superskoj att träffa folk igen. Först kom Elise som vi satt barnvakt åt, sen Thomas, Katarina och Mats som kom på middagsbjudning och sen kom mor och far som hade kört från Luleå. Det blev en trevlig kväll och töserna somnade inte förrän 22.30 och kort därefter slocknade vi. I söndags for jag och mamma på Ockelbo marknad och shoppade.

Min mamma och pappa stannar till lördag för att vara barnvakt åt Moa. Helt perfekt! De verkar ha roligt om dagarna och på onsdag åker de bort och stannar i Gimo över natten. Jag och Martin blir då helt själv! Shit....undra vad vi ska göra då....sova?!?

Nu är det bara tre dagar kvar innan min två veckor semester börjar. Oj, vad skönt