Helgen är över och för första gången någonsin tycker jag det är skönt. Äntligen får jag lämna misären och tänka på annat. Jag kan även sitta kvar länge på jobbet då det inte är jag som hämtar på dagis. Jag behöver inte komma hem och må dåligt. Att bo ihop med någon man inte får älska är tungt och tillslut blir inte hemmet ett tryggt ställe som ger energi. Nä, det slukar energi istället.
Helgen har dock haft sina ljusglimtar. Lördagen med Milla var stundvis fin men dock försvann den strålande solen när jag gick på husvisningar jag inte ville gå på. På lördagskvällen besökte jag Sara m. familj och det gav enormt mycket. God mat och otroligt gott sällskap. Väl hemma försökte jag förklara men det jag sa bara misstolkades. Tömd gick jag upp till Moa och snosade på henne tills jag somnade.
Idag inledde jag dagen men en efterlängtad fika med Johanna vilket även det var upplyftande. Jag har även tagit mig igenom två visningar av objekt som inte gav mig något. Till middagen slog det mig att Martins liv går vidare medan mitt står still. En tanke som gjorde ont. Jag måste hitta någonstans att bo! Det här funkar verkligen inte.
sköna söndag
10 år sedan
Inlägg
1 kommentar:
Jag plågar mig själv lite när jag går in och läser din blogg. Jag tycker att den är så sorglig =(.
Detta gör naturligtvis inte saken bättre så nu vill jag skänka lite mer positivism och övergår till en lite gladare sinnesstämning.
Du har tur som har sådanna underbara döttrar som förgyller dina dagar. Barnen är så oförstörda och kan verkligen få en att dra på smilbanden trots tuffa tider.
Fortsätt att spendera tid med dem och dina vänner. Det mår du ju bra av. Jag hoppas att du snart hittar ett bra boende så att du slipper plågas i ert gemensamma hus.
Positivism skickas i etern! Kram!
Skicka en kommentar