Kan lycka vara ett val?

Jag befinner mig i en svart seg sörja som sakta drar mig ned. Ned till total förnedring och utplåning av min självkänsla. Denna svarta sörja är inte skapad av Martin. Nej, den har funnits under en längre stund, Martins agerande har bara påskyndat processen. Taskig timning? Ja, definitivt!

Under dessa hemska veckorna har jag varit ett offer. Ett offer för Martin och hans agerande. Mina tankar om mig själv är och har inte varit höga. Många mörka tankar om total utplåning av mitt ego har snurrat som en seg svart sörja.

Jag har satt händerna för ögonen för att slippa se, jag har satt händerna för öronen för att inte höra och jag har slutligen satt händerna för munnen för att slippa tala. Jag har levt i en förnekelse under denna svarta tid.

För mycket har hänt under denna korta tid som har varit efter det då blixten slog ned från en klar himmel. För mycket för att jag ska haft möjlighet att processa, bearbeta och ta mig över. Det är fortfarande för mycket och jag har svårt att sluta mina ögon. För när jag sluter mina ögon snurrar verkligheten för fort och panikångesten är nära.

Denna söndag har varit tung och är fortfarande tung. En fin pratstund med Sara hjälpte för en stund men så fort jag klev in genom dörren slog verkligheten till igen. Den slog till med en sådan kraft att andan gick ur mig. Jag satt i trappen tills det att ryggen och rumpan domnade av. Inte ens Millas gråt fick mig att ändra ställning. Till slut kom jag upp och med stor möda lyckades jag natta Milla. Då såg jag boken, boken som jag aldrig har kunnat läsa färdigt.

"Att välja glädje" av Kay Pollak hånade min olycka. Jag tänkte slänga den i väggen men slog istället upp en sida:

Lycka är ett val

Är det så enkelt?
Jag har funderat på det, jag har uttalat det tyst för mig själv.
Kan jag välja lycka nu?
Jag ska fundera en stund till......