Lånelöfte

Idag genomförde jag ett väldigt tungt möte. Idag steg vi in på det bankkontor som för någon tid sedan ledde oss in på en ny väg av vårt gemensamma liv. När dörren öppnades fick jag nästan panikångest. Golvet gick i vågor och rummet krympte; vårt gemensamma liv tog slut.

Men nu sitter jag med ett lånelöfte, ett löfte som ska leda mig in på en annan väg. En väg jag önskar jag fick tjuvkika på, en väg jag hoppas leder mig till något gott. Jag är förtjänt av något gott men jag kan inte ligga och vänta på att något gott ska trilla i min famn. Nä, jag måste agera för att få det goda som gör mig lycklig igen.

Igår kastades hårda ord mellan de två väggarna i det rum vi satt. Just då kändes det för båda parter som om det var helt rätt att såra. Men de hårda orden förbyttes ganska snabbt mot förstående och lyssnande. Orden "förlåt" och "jag menade inte så" togs emot och accepterades. Jag gick till sängs utan ilska och bitterhet men dock med en sorgsen tanke; Vad långt vi har kommit och vad tragiskt att allt är slut.