Jag har tvekat länge i huruvida jag ska skriva detta eller låta bli. Men eftersom det som hänt är en sådan stor del av mitt liv går det inte att dölja.
Martin har lämnat mig. Han älskar mig inte längre. Jag är förtvivlad, förkrossad och helt förstörd. Hela min värld har rasat samman och jag vet inte hur jag ska komma vidare. Jag kan inte sova, inte äta och inte andas. Jag har blivit tvingad att sluta älska, tvingad att bara få krama mina älskade töser varannan vecka, tvingad att leta efter ett nytt ställe där jag ska bo, tvingad att se Moa och Milla förtvivlade. Usch, jag kan inte ens tänka detta utan att bli helt kall och känna mig död. Det känns som livet har stannat och jag hittar inte kraft till att gå vidare. Bara för några veckor såg jag på Martin och tänkte att jag hade haft en sådan enorm tur som hittat honom. Helt bisarrt. Jag hatar honom för det han har gjort samtidigt som jag älskar honom. Bisarrt även det.
Jag har så ont......
sköna söndag
10 år sedan
Inlägg
2 kommentarer:
De veckor jag får älska och avguda mina flickor på distans, de veckor jag ännu inte vant mig vid, ägnar jag åt att hitta mig själv. Ibland blickar jag bakåt för att se om jag kan hitta något i det förflutna. Det var länge sedan jag antecknade din bloggadress, och idag tog jag mig tid...
Jag ser det bisarra i livets ironi!
Det gör ont att läsa att du är sårad. Du har all rätt att känna dig förtvivlad, förkrossad och förstörd. Så länge du "känner" är du på rätt väg. Då samlar du energi. I första hand inte för att gå vidare utan för att orka hålla dig upprätt. Du har en lång väg framför dig, men du går aldrig ensam (även om de många gånger känns så).
Jag tänker på dig och önskar dig det du behöver för att orka!
Det bisarraste är när det bisarra blir vardag!
jag har tittat in här lite då och då efter s möhippa, blev lite orolig när jag läste att du inte verkade må bra, men att det var detta kunde jag inte ana...jag känner dig inte så bra men det gör ont i mitt hjärta ändå. vill ge dig massor med kramar!
DU kommer att klara det här men visst kommer det att vara jobbigt....svårt med kluvna tankar/känslor.
kramar caroline
Skicka en kommentar