Just nu känner jag mig som en stor, tjock och oerhört klumpig elefant som blanserar på en galet tunn tråd. Inom kort går tråden av pga av skörheten eller så trillar jag av och skulle jag eventuellt trilla på fel sida är konsekvenserna katastrofala. Alla mina bearbetningssätt är rödflaggade och ej möjliga vilket innebär att jag sitter med alla mina svarta känslor som förgiftar mitt inre. Jag måste hitta ett nytt sätt innan detta slutar med ett svart sinne. Jag vill kräkas men någon har sytt igen min mun. Min stora trygga, stadiga och varma stöttepelare som håller upp mig i svåra tiden är attackerad av en hackspett. En svart hackspett som gör hål i min trygghet. Jag måste få vända ryggen åt men jag kan inte, jag kan bara stå och titta på samt hoppas att allt löser sig inom kort.
På allt detta försöker jag bearbeta olyckan. Olyckan som faktiskt har skakat mig mer än vad jag kanske erkänner. Olyckan som jag knappt kommer ihåg men som ändå finns där.
Alla dessa tankar har nu resulterat i att jag sover superilla, min mage är ur funktion, ryggen gör ont och jag har fått munsår. Det svarta måste ut!
Och nej mamsen, inte vara orolig.....jag landar nog på fötterna ska du se
sköna söndag
10 år sedan
Inlägg
4 kommentarer:
Här kommer en kram som förhoppningsvis gör att du lutar lite mer åt det rätta hållet och samtidigt tar bort lite tyngd från snabeln.
KRAM!!
Ännu en massa kramar som vill hjälpa dig bli lite lättare. Jag tror inte du faller Lisa. DU är bra mycket starkare än du nu tror och DU kommer ta dig igenom det här... Efter ett sånt trauma som DU/ni varit med om är det inte konstigt att det blir mörkt ett tag. Kanske att det "behövs" i någon mening också... men det KOMMER bli ljusare. Det är jag övertygad om!!! Fortsätt bara kämpa och ge inte upp...
Miljoner stötte kramar
Johanna W
Hej Lisa, vill bara säga att mina tankar är med dig... kram josefin
Massor av styrka till dig!
Kram Frida
Skicka en kommentar