Nej!

Igår efter middagen snörde jag på mig mina löparskor, pluggade in Ipod:en i öronen och kastade mig ut på en hetsig löprunda. Att springa är en av mina bästa metoder till ett sunt tänkande. När man springer (hårt) gör kroppen så ont att inga negativa tankar ryms, allt man kan tänka på är ren överlevnad. Sen när man kommer hem kan man sätta sig ned och tänka smart för kroppen är så slut att hjärnan har fullt upp med att hitta vettiga nervtrådar som inte skriker av smärta.

Så efter min löprunda, som i övrigt slutade med att jag fick skrika mig hem för att orka, satte jag mig ned och tänkte sunt.

Nej, denna person/händelse ska inte få ta min energi
Nej, denna person/händelse är inte värd denna uppmärksamhet
Nej, denna person/händelse är inte betydelsefull utan tvärt om

Så, idag vaknade jag med nya krafter och upprepar detta mantra när tankarna smyger iväg åt fel håll.

Olyckan, ja vad kan man säga? Den var hemsk men jag har hyfsad kontroll över hur jag mår och tänker. Det är tyvärr en helt annan händelse som har sugit musten ur mig, men som sagt nu är det tame f*n nog med det.