VARNING: Följande text kan väcka obehag hos intoleranta individer, småbarnsföräldrar, eviga optimister samt präktiga människor. Texten är långradig, ostukturerad, kanske inte så intressant men framförallt gnällig. Extrema mängder gnäll varvas med ynk och känsliga människor bör undvika vidare läsning. Författaren ber inte om några sympatier och fråntar sig allt ansvar för ev. missförstånd eller biverkningar.
___________
Det här är en sådan dag man egentligen bara vill sova bort (med man menar jag självklart mig själv) och radera från näthinnan. Jag känner mig som lilla My; elak och bits. Allt går åt h*vete och det är verkligen supersynd om MIG.

Egentligen började dagen redan igår när löprundan gick åt skogen. 8km var som en hel evighet och hela kroppen bad mig stanna, var dessutom tvungen att stanna för att kissa. När jag kom hem pajade magen och jag fick sitta på toa (intresseklubben antecknar). Milla hade dessutom kräkts exakt hela dagen och grinade sig till sömns. Jag var uppe på tok för länge och gjorde ingenting för att sedan få dåligt samvete. Väl i sängs la jag mig med sammanbitna käkar och axlar vid öronen för att sedan stiga upp vid halv två för att lugna en ledsen Milla. Moa hade kommit en stund tidigare.

Så i morse hade jag tänkt välkomna denna underbara dag och verkligen känna:

- WOW ännu en underbar morgon!

Ehe....skulle inte tro det. Kände mig stressan redan innan ögongruset ens var rensat. Milla ratade alla mina försök till hemmagjord gröt, Moa skrålade på "en elefant balanseeeeeeeeeeeeeeeerade....", Martin upplyste mig om att hans semesterdagar var slut och vi inte skulle få en lång och härlig semester vid påsk, Milla kräktes upp all gröt, insåg att det är städdag, Moa skrålade lite till och jag fick tillslut den här "snart spricker jag" känslan. Jag ville slänga något i golvet, skrika, hoppa och bara riva mitt hår.

Jag ville att det skulle ringa på dörren och att min räddande ängel skulle förklara att det måste ha skett ett missförstånd. Det är meningen att jag ska ligga i ett bubbelbad, få manikyr och äta praliner. Jag ska inte vara täckt av kräk, ha flottigt hår, nariga händer och trasiga urtvättade trosor. Jag är inte skapt för detta!!

JAG BEHÖVER SEMESTER!!!!

Ja, det var min morgon. Dagen forstatte väl i samma stuk och nu är det dags för sängen. Men i morgon ska jag slå upp mina blå och le mot världen.......skam den som ger sig