Vet du, min söta goa unge? Idag har jag för första gången insett vilken lycka det är att du hamnade hos mig, att just du valde mig som din mamma. För det är just du som har sett till att jag har "tagit tag" i mig själv och börja lösa upp trasslet på tråden. Innan du hamnade hos mig hade jag ingen anledning till att starta en självranskan för livet gick att leva men när du gjorde din entré insåg jag att DU måste få chansen till en bra uppväxt. Jag ville ge dig hela världen och alla möjligheter till att göra mirakel men för att få dig att se det var jag tvungen att själv se det.
Du förstår Moa, barn gör inte som man säger de gör som man själv gör.
För att du ska ta för dig av hela denna vackra värld och skapa härliga relationer måste du se mig göra detsamma. Om du visste vad hemskt det var att ta det första steget men jag gjorde det och jag gjorde det för vår skull. Men jag var inte ensam. Jag hade din pappa som stöd exakt hela tiden och det är så underbart härligt att se att även du har Martin som din stöttepelare. Du och din pappa har en otroligt fin relation som jag hoppas ni vårdar ömt och vad som än händer kommer Martin att vara en viktig del i våra liv.
Visst har vi våra stunder där vi inte drar jämt men Moa jag hoppas du vet att jag älskar dig - mer än allt annat!
Tack älskade vän
Inlägg
2 kommentarer:
Vad härligt det är att läsa dina fina ord till din lilla go-fis! Din blogg förgyller vardagen för mig och det är många tänkvärda ord du skriver! Kram på dig! //Linda
Jösses, tårarna trängs i mina ögon!!! Tänk att du är så klok och så bra på att sätta allt i ord... vackert... och tänkvärt som vanligt!
Massor av kramar och lycka till sparkar idag (visst var det Göteborg dagen idag?)
// Johanna W
Skicka en kommentar