05 mars 2008

Långt, förvirrat inlägg med några tempusväxlingar

23.48....det är inte möjligt, hur kan ungen sova så dåligt!?!
Amma....Amma

01.36....shit vad galet trött jag kommer att vara i morgon, ehe...idag
Amma.....Amma

04.20....god morgon ack du syniska värld, idag är ännu en ljuvlig verklighet. Hm, undra om det finns några droger hemma. Kanske skiter i vatten till snabbkaffet, bara kasta in knastret mellan tänderna....bättre effekt?
Amma.....Amma

Att sova liiiiite längre prioterades så duschen avklarades kvällen innan. En härlig raggardusch och sedan kaffe och frukost. Ingen lokaltrafik gick vid 05.00 så snälla Matte lånade ut sin bil och Jessica var vänlig och tog bussen. Jag tror nog det mest var Martin som var tacksam som på så sätt slapp klä på två sovande ungar och agera chaufför. Nåja, 5.20 satte jag mig i bilen och styrde mot det större staden där tåget mot framtiden skulle avgå.

Tåget är i tid! Tjoho...hejja Veolia...Tågkompaniet...Connex..vad du nu än heter. Mötts av ett dilemma: Jag når inte min plats då en sovande tjej/kvinna/tant ligger som ett hinder. Vad göra: Väcka henne och säga; Hörru min plats är där eller låta henne sova vidare för någon gång lär hon vakna.
Hittar en annan plats och väntar in hennes sömncykel....fegis.

Det börjar ljusna ute och inom mig finns den där hemska känslan att jag har glömt något superviktigt. Jag sitter på spänn och väntar på att jag ska komma på vad det är jag har glömt. Men paniken infinner sig inte och jag lyckas somna. Sömnen är orolig och efter ett tag ggger jag upp och går på toa.
Varför får man inte drick det vatten man tvättar händerna i på tågtoaletten? Är det någon idé att tvätta händerna i vatten man inte får dricka?

Äntligen i Stockholm och stresskänslan infinner sig. Jag kan verkligen inte slappna av i huvudstaden. Alla springer omkring och stressar, man går i rulltrappan och springer på rullbanden. Jag lyckas dessutom alltid gå åt fel håll vilket leder till att jag knuffas hit och dit. Efter lite ursäktan och blickar på skyltar hittar jag perrongen där mardrömdtåget avgick. Fy fasen för X2000! Jag hade i allafall tagit en åksjuketabeltt och hoppades på att min plats skulle vara framåtgående....men icket! Jag satt bakåt....YES! Började spana ut för att lugna mina nerver och såg dagens kändis: Mikael Tornving. Ja ni vet ha i parlamentet som har acnegropar. Appropå det så var Rolf Lassgård på den stora stadens bomässa i helgen.

Shit tåget har startat och jag är i Södertälje......vinkar frenetiskt till Martina. Har dock ingen aning om åt vilket håll hon bor. Lyckas även flörta till mig en frammåtvänd plats av konduktören. Inser sen att vatten kostar 15 spän...hutlöst!

Ahhhhhhh, härliga goa Götet. Jag verkligen suger in alla lukter som omringar mig på stationen. Ååååå vad jag längar tillbaka. En fantastisk stad med massa möjligheter. Efter en snabb överläggning med mig själv inser jag att jag hinner springa in på Nordstan. Fy fasen vad jag längtar tillbaka!! Jaha, då var det dags att löpa tillbaka och ta pendeln till Kållered. Efter lite avvikningar hittar äntligen till Baggiums HK och jag får lunch i magen. Mums.

Intervjun går bra. Allt känns perfekt och jag vill verkligen ha detta jobb. Min utvärdering visar på att jag mer är en rektor än en bitr sådan men jag har inga problem att stå vid sidan om. Intervjun tar exakt 55 minuter och sen vid 15.00 sitter jag i en taxi på väg ut till Landvetter. Chauffören kör som en blådåre och jag flyger omrking som en vante där bak. Har nog aldrig åkt så fort i hela mitt liv.

På planet och iväg hem. Jag somnade när planet taxade ut och vaknade när locket för öronen började gör jävulskt ont. Magen kurrade och jag tog mig en hamburgare innan jag satte mig på mitt näst sista transportmedel för dagen. 20.45 klev jag in genom dörren in i mitt eget hus......fy fasen vilken dag!

Idag har jag sovit när Milla har sovit och jag är fortfarande sjuuuuukt trött. Jag har ont i varenda muskel och vill bara blunda. Det har tagit hela dagen att skriva detta inlägg. Klockan är nu 22 och jag ska borsta tänderna.

1 kommentar:

Anonym sa...

Jaja,*LER*...landa lite till Lisa, så får vi höra mer senare.
Det är inte helt smärtfritt att försöka nå sina mål...Duktig är Du!
Kram/A