02 november 2008

Ytligt

Det har varit ganska ytligt svammel på sistone i bloggen. Detta beror på många saker, saker jag nog inte vill gå in på här. Man kan väl säga att jag har hamnat i ett etiskt dilemma: Vad och Hur mycket kan man skriva i sin blogg? Vet att jag har tagit upp denna diskussion en gång förr men här kommer den igen.

Jag har fläkt ut mig ganska rejält inom vissa områden i denna blogg. Jag har berättat om mig och min kamp över mitt psyke. Den kampen fortgår och kommer nog aldrig att ta slut. Men just nu i denna stund mår jag bra, vilket är skönt. Jag har berättat om vår kamp att bli gravid, en tung och otroligt påfrestande del av mitt/vårt liv. Nu finns dock två älskade töser som fyller mitt hjärta. Jag har tagit upp fiaskot med det två sista jobben och de näsbrännor jag har fått smaka. Nu har jag ett fantastiskt jobb som jag älskar att gå till.

Det jag inte har nämnt, tagit upp eller skrivit ned är saker jag inte tycker lämpar sig att skriva för offentligheten. Jag har aldrig hängt ut min fantastiska man och de ev. bråk vi har eller har haft. Det passar sig helt enkelt inte och jag har inte rätten att offentligt slänga skit på honom. Jag har också valt att vara ganska gå anonym. Jag har inte berättat vad jag heter i efternamn, var jag bor eller var jag jobbar. Detta för att jag inte heller tycker det lämpar sig. Jag vill inte att någon ska kunna googla sig fram till min blogg om man har sökt på arbetsplatsens namn eller hela mitt namn och mötas av svammel (för ibland och ganska ofta skriver jag just svammel). Jag vill inte prata för mycket om mitt jobb och de ev. problem och glädjeämnen vi har. Nä, det hör inte hemma här utan det hör hemma på platsen jag jobbar. Sen har jag valt att vara tyst om en sak som har gjort så ont, som har känts så orättvis och tagit enormt mkt av min dyrbara energi. Detta för att det inte passar sig att nämnas i detta forum.

Vad vill jag nu i allt detta svammel? Jo jag vill bara att folk ska tänka sig för när de skriver. Att innan man trycker på publish knappen ställa sig frågan:

- Vad händer om fel person läser det jag skriver?

_________
Dagens tacksamheter:
1. Att jag tog mig mod och ork att genomföra ett galet svårt samtal. Tack för att du tog dig tid!
2. Att jag har en sådan fantastisk man som kan få mig att bestiga berg genom att ge mig mod.
3.Att jag har haft ännu en söndag utan antikänsla

Dagens goda gärningar:
Tyvärr inga alls....

1 kommentar:

Anonym sa...

Hej!

Förstår att det svårt att dra gränsen. En tanke kan ju vara att (för en tid eller för evigt) lösenordsspärra bloggen för att få mer koll på vilka som läser den. Det kan ju vara en väg mot att kunna vara mer öppen.

Jag tycker i alla fall att det är kul att läsa om ditt liv även om det blir lite skumt när vi ses. Dvs att jag vet mer om dig än du om mig. Du får väl skicka 10 frågor per mail innan vi ses nästa gång så jag får lämna ut mig en aning :o)

Kram Martina