Grrrr

Vissa saker kan driva mig till vansinne och göra mig så galet arg!

Hur kommer det sig att man har valt ett serviceyrke om man inte är glad, trevlig och hjälpsam? Finns det ingen utbildning att gå, en kurs i hur man ler, ett diplom att få som visar att man minsann i alla fall låter kunden tro att den alltid har rätt? Som jag ser det är det deras förbannade skyldighet att behandla kunden på ett bra sätt. Men här i Luleå verkar affärsbiträdena ätit citron, ha migrän och avsky sina kunder.

Den 22:a handlade jag kläder av en otroligt vidrig kärring på HM, hon suckade högt och ljudligt när jag ville att hon skulle plombera kalsongerna. Sen när hon skulle packa ihop de tre paren gick kalsongpåsen sönder. Högre suck och mutter som ersattes med en ond blick på mig. I förrgår stötte jag på en sur kassörska som vägrade ge mig tillbaka mina pengar. Jag gav inte upp och gick tillbaka, pratade med en annan som insåg att jag hade rätt och den förra fel. Så efter lite maktkamp gick det. Igår blåste Lindex mig på 40 kr som jag var tvungen att gå tillbaka för. Inte en enda ursäkt utan bara en massa suckar och stön. Martin stötte på en ung bitterkärring på The Stadium när han handlade sitt ryggskydd igår. Senare på kvällen mötte jag en supersur och icket tillmötesgående kassörska på Filmstaden.

Var är de trevliga snälla och fina människorna? Hur har dessa bitterfittor fått sin anställning?

Så då har jag fått spy lite galla.