Förbannade jävla as

I och med detta inlägg skulle man kunna tror att jag verkligen är hemsk mot djur.....och JA det kanske stämmer, så egentligen skiter jag fullständigt i vad ni tycker om mig efter detta inlägg.

Aset kom hem i fredags och visst var det synd om honom. Han hade suttit inlåst i ett garage under hela tiden, dvs nästan 4 veckor. Måste ha haft något att dricka men ingen mat. Så grannen kom hem med en tunn katt som tydligen hette Bosse. Ja, ja....hemskt, visst absolut ingen tvekan om saken. Det är inte det jag stör mig på.

Vi hade plockat bort allt och gillat läget. Moa tog det som ett barn gör, dvs. hon förstod inte. Jag var lättad och Martin ledsen. Jag var lättad för att jag avskydde att torka kräk, behöva vakta allt då kräket antingen kissade eller åt på saker. Nu kunde vi åka bort utan att behöva anlita kattvakt eller annat bängel. Martin gillade verkligen aset.

Nå, nu är han här och tja vad kan jag säga förutom....pess. Jag vill verkligen inte ha honom i sovrummet då jag inte vill tvätta mer kräk och då står han utanför och jamar samt hoppar på dörren. Han har kletat bajs på golvet och jag går och sniffar på allt blött. Han hoppar upp på bordet, diskbänken och i diskhon. Jag biter ihop så mina tänder håller på gå av, tar honom i nackskinnet och slänger ut honom. Så vi är tillbaka till det jag avskydde och inte ville ha igen.

Det är som en tredje helt jävla hopplös bäbis som jag avskyr. Inga moderskänslor överhuvudtaget. Han har dessutom börja jama så in i bänken, vilket driver mig till vansinne.

Någon som vill ha en katt???

______
Dagens tacksamheter:
1. Tjejerna från igår. Superkul julfest. Tack!
2. Badhusbesöket idag
3. Milla och Moas lekstunder där skrattet porlar

Dagnes goda gärning:
En enorm sådan