Klass 7A

För en bunt år sedan bodde jag i Göteborg, i den mindre glamorösa stadsdelen Västra Frölunda. Om man plockade bort betonghusen, gängvåldtäkterna, kriminaliteten, silverfiskarna och avsaknaden av hiss var läget fantastiskt. Bara fem minuter på cykel till havet. Jag trivdes!

I Göteborg fick jag mitt första lärarjobb. Förutom lärare i SO-ämnena blev jag klassföreståndare för 7A. En helt fantastisk klass med massor av olika bakgrunder. 25 oerfarna och coola småglin som i tre års tid skulle formas och gjutas för att passa in. Vi skrattade, grinade och skrek tillsammans. Okej att skolan inte var den allra bästa och att drogrelaterat våld lurade bakom klassrummets trygga sfär MEN vi hade varandra.

Till min stora sorg fick jag lämna klassen innan de tog examen. Martin blev av med sitt jobb på Ericsson och fick nytt där vi nu bor. Många gånger har jag tänkt och undrat hur det gick för mina första försökskaniner. Speciellt vissa har jag funderat på och oroat mig mer över.

Men så en dag, tack vare facebook, så har jag kontakt med en hel hög av mina "barn". Skillnaden är att de är vuxna människor och lever som bara fasen. En är gift, en är kock, en annan världskänd modell och så vidare. Sen har vi HON, hon som jag har legat sömnlös över, hon som mådde så galet dåligt och hon som verkligen travade rakt in i mitt hjärta. Hon mår bra och lever livet och ingen är gladare än jag. Mina fina elever!