10 februari 2008

Rackarns illa

Igår lördag hade jag mitt första "jag vill sjunka genom jorden och aldrig komma upp igen" ögonblick med Moa. Vi var på plask och lek för första gången och hade just klivit upp ur bassängen, eller nä vi hade nog duschat när en enorm kvinna kliver in i omklädningsrummet. Med enorm menar jag nu ca 250 pannor, hängbuk över de kvinliga delarna, obefintliga smalben och stockar till armar. Moa ser denna kvinna och säger:

- Mamma, TITTA vad STOR hon är!!!!

Kvinnan är på hyfsat långt avstånd så hon har nog inte hört Moas ord dock möjligtvis sett Moas finger. Tyvärr närmar sig kvinnan och Moa är som en duracell kanin

- TITTA vad STOR hon är
- TITTA vad STOR hon är
- TITTA vad STOR hon är
- TITTA vad STOR hon är
- TITTA vad STOR hon är
- TITTA vad STOR hon är
- TITTA vad STOR hon är
- TITTA vad STOR hon är
- TITTA vad STOR hon är

Kvinnan kommer närmare och närmare och hör garanterat vad Moa säger. Det visar sig att hon har skåpet brevid oss och jag får panik. Vad ska jag göra?!?! Till slut säger jag skarpt:

- Moa, det RÄCKER nu!

Moa tystnar och jag är flammande röd. Jag går igenom mina alternativ

1. Jag ber om ursäkt för min dotters beteende
2. Jag gör en snabb sorti

Snabbt väljer jag nr 2 och kastar ned kläderna i väskan och springer ut med röda kinder och blicken i golvet. Rackarns illa och j*vligt pinsamt.

Jaha, då var den historien slut och om jag då har mer att berätta ska jag då fortsätta skriva på detta inlägget eller ska jag skapa ett nytt? Detta är faktiskt en mkt svår fråga och jag har ställt den flera gånger. Vad göra?!? Jag vill ju inte sabba inlägget

Äsch

Efter den pinsamma händelsen åkte vi hem för att kasta i oss lunch och köra till 08-land. Vi skulle på middag och Martins kusiner och vi hade faktiskt trevligare än vad jag hade tänkt att det skulle bli. Det går aningens snabbare att köra till Stockholm nu men rackarns vad tråkigt det har blivit. 110 med farthållaren och två händer på ratten......sövande. Vi kom hem vid midnatt och kastade oss i säng.

Idag har jag sprungit för första gången på två veckor och det gick mkt bra. Jag tog 8 km rundan och kände mig väldigt fräsch när jag kom hem. Jag hoppas det bara får vara barbacke nu ett tag så jag kan springa mer regelbundet. Den större stade har en halvmara i maj som skulle vara roligt att springa.

Nä, nu ska jag betsa lite takplank innan det är dags för sängen

2 kommentarer:

Sara sa...

Nämen Moa, jag rodnar å din dotters vägnar... Tänk hur de kan vara... Jag vet inte hur jag hade reagerat...

Det är svårt det här med hur man ska skriva sina inlägg... jag kämpar med det varje gång, och oftast så vinner det som hänt och inlägget får stryka på foten... för att jag inte orkar skriva ett till... ;-)
Kul att höra att ni hade det bra i Sthlm!

kram på dig

Anonym sa...

Ja, vad säger man... Barn är barn och jag är säker på att inte Moa menade något illa. Hon bara konstaterade ju att hon var stor, det är våra vuxna värderingar som gör det så himla jobbigt!

Skorna hittade jag förresten på Coop, men det var i fredags så jag är ganska säker på att de är slut nu. Jag tror bara det fanns ett par svarta i storlek 30 kvar när jag gick förbi senare igen så du missade nog inget :-)

Kram Frida