Bara sådär var allt på mig igen, rakt i hjärnan med hullingar som grävde sig in. Men det var annorlunda denna gång, hullingarna var inte lika bra. Det fastnade inte som det brukar, jag skrattade mer åt eländet. För om man tänker efter så är det rätt roligt, eller roligt är kanske fel ord men...Jag kan inte annat än skratta samtidigt som jag lider. Jag lider över ett utanförskap, en separation mellan två nära och en illusion av en bättre framtid.
Nå väl
sköna söndag
10 år sedan
Inlägg
2 kommentarer:
kramar till dig!
Kram å Kraft å Kärlek till Dig kära Lisa!
Följer din blogg, den är viktig för mig! Tankeväckande och ärlig, rolig och bara helt vanlig...
Bilder på finaste fina jäntor, fyller mitt hjärta med livslust!
Var dags glädje till Er Alla i familjen!!!(även ej fullvuxne Bosse, som snart skakar av sig sitt vidriga epitet.)
/Annest
Skicka en kommentar