Igår insåg jag att frasen:
"jo, jag springer MEN nu har jag varit sjuk i två månader"
inte funkade något mer. Den var uttjatad och till viss del en lögn. För om jag har överlevt och inte dött efter vårruset kan jag möjligtvis inte vara sjuk längre. Nä, inga latmaskfasoner här inte.
Så igår snörde jag på mig skorna och ipoden öppnade bildören och tog mig till ett ganska närliggande löpspår där jag brände av 8 km. Det gick grymt bra och svetten rann....gött mos!
Milla har återigen fått en megadunder förkylning. Hon kräks slem, snorar gul, grönt och hostar lungorna ur den lilla kroppen. I natt var hon het som en kamin. Det känns sisådär att lämna Martin ensam hemma i morgon. I morgon hoppar jag nämligen på Silja line för att representera huvudmannen på en examenskryssning för nybakade pedagoger. Ska faktiskt bli skoj och jag är hyfsat stolt över att just lilla jag får möjligheten. Kul! Men det lilla tråkiga blir då att jag lämnar Martin med två barn där ena är flångsjuk.
Nä nu har klockan passerat 6 och jag måste springa till tåget för att sätta klorna i en ny dag.....hepp
sköna söndag
10 år sedan
Inlägg
2 kommentarer:
Nä...om söta Milla kunde tala, skulle hon nog säga att du var en kverulant ;-)) Men härligt att du trivs med jobb och liv. "Lilla jag" är väl ett understatement...
Kram till hela familjen/Anne Li
hoppas att du fick/får en fin utfärd. Förstår om det itne är roligt att lämna hemmet nrä de inte är pigga, men det kan vara rätt välunt att komma iväg också..
och det där med att springa.. fascinerande duktigt!! jag orkar typ 50 meter på sin höjd. :-)
Skicka en kommentar