Tankevurpa

Carpe Diem
Jag vet vad det betyder och innebär men jag kan inte se det. Fånga dagen, njut av stunden, lev lyckligt, ta dagen som den kommer.....en massa ord jag egentligen inte kan greppa.

Jag kan inte njuta av stunden, jag kan inte leva i nuet. Jag planerar ständigt och upplever konstant en inre stress av allt som behöver göras. För om jag inte gör det så kommer tillvaron att rasa ihop. Jag måste ligga tio steg fram, vara strukturerad och klara av alla hinder. Den inre stressen har blvit så stor och tar så mycket energi att hela jag är slut.

Jag vill njuta av dagen, jag vill vara spontan....jag vill vara lycklig! Jag vill kunna skita i att ta med allt som ska upp till övervåningen när jag ska på toa, jag vill prioritera Moa och Milla istället för tvätten, jag vill kunna välja glädjen när jag kommer hem till ett kaos, jag vill inte ha känslan att det är jag som är den enda som kan utföra vissa saker. Jag vill kunna ligga i soffan en hel lördag och se på eländet med ett leende.

Med små små, pyttesmå, steg vandrar jag vägen åt Carpe Diem