Ditt och datt

Igår hade jag en bra dag, en skön och härlig dag. En dag där tankarna inte snurrade exakt hela tiden, en stund där jag bara levde just i stunden och inte bekymrade mig för vad som skulle ske. Jag skrattade och skrattet var ärligt och äkta.

På förmiddagen snörde jag på mig mina löparskor och åkte till ett spår i närheten. Jag hade inte tänkt springa så långt men ödet ville annorlunda. Tre varv skulle enligt mina uträkningar vara 7,5 km. På det tredje varvet tyckte jag det gick så sjukt tungt. Benen kändes som bly och andningen kom stötvis. Jag började fundera på hur vältränad jag egentligen var och insåg att det var lång väg tills jag var i form. När jag var framme vid bilen hade jag varit ute i en timme och jag fick nästan panik. Hur kunde 7, 5 km ta så lång tid? Lite senare på dagen fick jag reda på att ett varv inte var 2,5 km utan 4 km. Så jag hade alltså gjort totalt 1,2 mil!

Efter en lång skön dusch for jag till S och K tillsammans med S för att planera lite toasteri. Det är ju nämligen så att jag och S har fått den ärofyllda uppgiften att vara toastmadames på deras bröllop. Så himla roligt! Det kommer bli en fin och rolig dag.

Dagen avslutades med cirkus, kanske inte världens bästa cirkus men Moa och Milla tyckte det var skoj. Moas ögon var klotrunda och Milla klappade händerna exakt hela tiden. Jag trivdes tillsammans med mina fina barn.

Idag vet jag inte riktigt vad vi ska göra, jag vet att jag har galet ont i benen. Kanske åker vi till friluftsområdet och mata lite djur eller så åker vi till stan och handlar lite. Ikväll ska Moa och jag äta chips, det har jag lovat. Just nu hade jag önskat att jag hade en badenbaden ute på gräsmattan. Solen lyser inbjudande.

Annars vet jag varken ut eller in och jag brottas med en ny känsla som jag aldrig någonsin har haft. Svartsjuka, en grym, hemsk och energikrävande tingest som jag har varit förskonad från fram tills nu.