Borta bra men hemma bäst

Det tog ett tag men nu är jag äntligen hemma. Söndagen var inte den allra bästa resdagen men skam den som ger sig. På grund av ombyggnationer, solkurvor och försenade bussar blev mitt tåg tre timmar försenat. I bilen på väg till stationen fick jag ringa 112 då en patient från Sunderby sjukhus var ute och gick på Bodenvägen. Han stapplade fram i blå snygga sjukhuskläder och på ena armen satt droppet. Kanske en varningsflagg till mig om att det inte alltid blir som man tänkt sig?

Nå ja, nu är jag i alla fall hemma och har avverkat min första jobbdag i gassande solsken. Jag har absolut inte längtat till stranden...nähä då.

Men nu är jag knäckt och ska faktiskt krypa till sängs med en god bok. Det är lite tyst i huset och nog saknar jag min familj.

...hepp