Hjärta å smärta

Dagarna rullar på och jag är redan inne i kafferutinerna på ca 7 koppar/dag. Första dagen var smått kaotisk och jag satte händerna för ansiktet ett antal gånger. Det blev genast mycket bättre än en elev kom intassande på mitt kontor, harklade och sa:
- öööö, du skulle du kunna göra mig en tjänst, typ
Eleven ville att jag skulle leta reda på en annan elev och ge denne ett paket med en ring. Den andra eleven hade lektion när jag kom och eleven blev alldelens matt i knäna. Värsta romantikern!

Igår höll jag på att dö, bokstavligen. Jag skulle ned i källaren och hänga tvätten och väg ned tog jag bagen med skriskorna, längdåkningsskidorna och stavarna. Två trappsteg ned i min icke anpassade källartrapp gled jag av och dunsade ned till betonggolvet. Jag fick så j*vla ont och samtidigt som jag grät och skrek tänkte jag:
MAN SKA INTE BO ENSAM FÖR TÄNK OM JAG LIGGER HÄR FÖR EVIGT OCH INGEN SAKNAR MIG!!
Efter ca 10 minuter sansade jag mig och kröp upp till sängen utan att passera toaletten för tandborstning. Jag fick med mig mobilen i fall jag mot förmodan inte skulle komma upp ur sängen på morgonen. Jag ville bara sova bort smärtan. I morse kom jag knappt upp och när jag skulle böja mig för att plocka upp strumporna insåg jag att detta skulle bli en mkt smärtsam dag. Trollen har dock varit underbara. Moa har hjälpt mig en massa saker medan Milla verkligen har förstått att jag inte kan bära henne. I morgon får jag svar på röntgenbilderna och en tid till sjukgymnast. Tack privat sjukförsäkring!!!

Sen kan jag meddela att Milla kommer bli bandymålvakt. Hon är tametusan grym på att fånga bollar på isen. Moa har en lös tand, den femte, och charmade byxorna ur min personal i måndags. Jag fattar inte hur det kommer sig att hon är så väldigt artig och korrekt. Än mindre fattar jag hur det kommer sig att Milla inte är det :)

Nu ska jag krypa upp till sängen