2010 - en sammanfattning

Jag satt precis och läste inlägget jag gjorde inför 2010. Med magont och tårar i ögonen insåg jag att jag kanske inte har upplevt 2010 som mitt år.

I januari gjorde jag inget annat än rökte och satt vid datorn. Jag verkligen bodde vid datorn, kväll efter kväll och helg efter helg. Livet var förjävla kasst! Vissa helger försökte jag leva ut genom att gå ut och roa mig men varje gång var jag bara ute efter en enda sak. Jag ville ha bekräftelse, bekräftelse på att jag dög. Jag fick även uppleva ett helvete i huset då rören frös och jag var nära och slänga in handduken.

Februari såg ut på exakt samma vis, dvs jag kedjerökte och satt vid datorn. Jag fick en sjuk elräkning och insåg att jag illa kvickt måste få till huset så jag kunde sälja skiten. I slutet av februari började det ljusna lite men jag var fortfarande otroligt trött och energilös. Jag fick även lite bekräftelse på att jag nog kanske dög.

I mars började våren komma och jag började få riktig kvalitetstid med mina två Troll. Vi började leva livet, tillsammans. Jag gjorde lite mer spontana saker och kände mig lite mer energifylld. Jag insåg också att jag var tvungen att börja träna igen, uppehållet hade varit långt nog.

Starten på april skedde i Luleå där jag hade ett skönt påsklov, våren tog verkligen fart och jag kände mig ganska så glad. Jag umgicks med folk som jag kanske inte vanligtvis umgås med. Samtidigt fanns en jobbig känsla i kroppen. Jag orkade inte mer och det tog åter igen slut. Möjligheten att avancera rent karriärsmässigt kom och jag tog den.

UGL-kursen inledde maj och där fick jag klarhet efter klarhet. Klarheter jag önskar jag kunde leva efter. Jag var fortfarande väldigt trött och stundtals väldigt energilös. Jag och Trollen hade det dock väldigt bra. Det började även ljusna på andra håll.

I juni höll jag på att arbeta ihjäl mig. Jag vill aldrig mer göra en sådan månad! Midsommar firades med min extrafamilj och livet var helt ok. Jag var fortfarande trött men mycket gladare.

I juli hade jag semester, ibland, och min mor och far kom för att hjälpa mig i huset. Övervåningen blev nästan klar. Jag pös utomlands med min mamma och hade en galet skön vecka i Turkiet. Jag for en sväng till Luleå och sen var ledigheten slut. Jag var positiv men fortfarande väldigt trött.

I augusti började Moa 6:års vilket kändes helt absurt. Jag var på konsert och levde livet. Testade lite nya saker och var absolut inte rädd för fem öre. Tyvärr började den där jobbiga känslan återvända.

Milla fyllde tre år i september och nästan direkt efter bröt Moa sin arm så olyckligt. Jag gick själv till läkaren då jag var övertygad om att jag hade struma. Det var inte struma, det var min serotoninhalt som var väldigt låg. Jag fick antidepressiva tabletter och tröttheten började ge med sig. Jag sprang även Tjejmilen och fick en riktigt bra tid.

I oktober kunde jag se på teve igen, vilket jag inte hade kunnat göra på många månader. Lugnet började ta över och rastlösheten minskade. Energin kom krypandes och jag började till och med pyssla. Dock var det fortfarande väldigt osäkert.

I november kom snön och jag tog fram spaden igen. Livet knatade på så sakteliga och jag började på KBT-handledning.

I december tog allt slut och jag var återigen väldigt förvirrad. Året slutade med total förvirring. Jag har dock mer energi och vet egentligen vad som är bäst. Men att leva som man lär är lättare sagt än gjort. Jag fick spendera nyår med mina fina Troll och hela julhelgen har bestått av konstant vila. Otroligt skönt!

Under året har jag dock insett vikten av vänner. Jag har så många fantastiska vänner som finns där för mig. Vissa finns i bakgrunden medan andra är en del av mitt dagliga liv. Jag har en speciell vän som jag inte skulle klara mig utan. Utan henne hade jag haft svårt att leva. Jag ber och har bett om hjälp och har insett att man inte alltid måste klara allt själv. Jag har även fått några nya vänner. En sådan passar mitt hus just nu medan jag befinner mig på semester. Sen har vissa vänner försvunnit men det är väl så det är med en skilsmässa. Det är nog inte lätt att anpassa sig efter de nya termerna och har man umgåtts i parrelationer kan det vara svårt när en fjärdedel försvinner. Dock finns det även undantag som i och med skilsmässan och trots parrelation har kommit mig närmare.

Så vem vet, kanske 2010 var mitt år trots allt. Utan 2010 hade jag inte insett att jag mådde kass och behövde hjälp. Utan 2010 hade jag inte heller haft den relation jag har till mina barn idag. Jag skulle inte heller ha haft alla de underbara människorna runt omkring mig som jag har idag.

Jag lovar endast en enda sak inför 2011; jag och Trollen ska utomlands! Sen får jag se vad som händer. Kanske gråter jag mer än jag skrattar eller så är det kanske tvärtom. Kanske bor jag kvar i huset eller så flyttar jag till något annat. Kanske jobbar jag kvar eller så har jag sökt mig någon annanstans. Kanske hittar jag någon som jag tycker om eller så lever jag singel. En sak vet jag dock säkert: både mina underbara vänner och min fina familj kommer att finnas i mitt hjärta hela 2011

God fortsättning!