Annars rullar livet på i ganska så raskt tempo. Det händer en hel del och jag mår faktiskt väldigt bra, ibland. Jag har fortfarande mina dippar men de är absolut inte så djupa och mörka som förr och kan dansas bort i ett kick. Min svanskota börjar även den reparera sig och min förhoppning till start på träning är ganska så stor. Nu gäller det väl egentligen bara att sluta hitta på ursäkter och bara gört.
Min två älsklingar mår bra och när vi är tillsammans lever vi livet. Varannan vecka lägger vi oss tillsammans och myser i min stora säng. Varannan vecka ligger jag och kramar deras kuddar :)
Jag har inte hittat någon ny kärlek men jag har väl kanske inte heller letat. Tid till letande finns inte riktigt då jobbet tar stor tid. Men visst skulle det vara mysigt att vara så där härligt nyförälskad.
Min bil rullar på och jag kommer att behöva byta tak på huset till våren. Pengar som egentligen inte finns men så blir det ibland. Renoveringen står stilla och jag väntar på att pappas kristallsjuka ska gå över så han och hans händighet kan komma på besök. Det är ju så rackarns svårt att ta tag i det själv. Jag behöver en rejäl spark i röva.
Mina fantastiska vänner finns kvar och jösses vad roligt det är att ha dem i närheten.
Jag ser ut som vanligt med undantag av de gråa håren som börjar dyka upp lite här och där. Snart om några dagar fyller jag hela 36 vilket innebär 40 eftersom man avrundar uppåt. Kanske ett frisörbesök kan bryta den matematiska formeln och jag blir 30 igen?
Jag trivs.
Inlägg
1 kommentar:
36 är väl ingen ålder!! Fem dagar efter dig är jag 62 och håret är obotligt grått och så får det förbli...snyggt är det också...så misströsta inte...
Avrundningen var väl ändå att ta i.
Den där kristallsjukan kan bli långvarig har jag hört...med tanke på taket, det är lite väl högt.
Skicka en kommentar