Omstart

Hösten är här och snart förbytts det vackra gula till en kall och frusen verklighet. Det har varit en vacker höst. En höst som jag verkligen har gillat.

Livet är bra klurigt och det är svårt att hänga med i alla dess oväntade sidospår. Men allt har en mening och ibland kan det bara vara så skönt att luta sig tillbaka och se var vägen leder. Jag har nästan slutat oroa mig över morgondagen för det blir ändå inte som jag hade planerat. Livet går inte att styra då det är livet som styr mig. Det lustiga är att det trots allt blir bra i slutänden även fast vägen till slutet kan vara smärtsamt. Det gör alltid ont att riva bort ett plåster men sen när smärtan har lagt sig ser man den läkta huden.

Jag mår bra i det som händer just nu, jag trivs. Jag vet inte om det är rätt men just nu känns det bra. Det känns rätt och det är det absolut viktigaste för mig. Livet har än en gång lett in mig på ett spår jag inte hade förväntat mig. Denna gång har jag lutat mig tillbaka och låter mig styras. Jag är övertygad om att det kommer bli bra. Jag har vuxit